Jag tycker om att anordna och organisera saker som andra sedan får uppleva. I min historia finns därför bland annat amatörteater och kortfilm – i båda fallen som manusförfattare/regissör och filmare i första hand, jag har ingen större drift att stå framför kamera eller på scen. Den delen kan andra göra bättre än mig. Framför allt blir ju då även skådespelarna en av de "andra" som får uppleva det jag skruvat ihop.
Jag tycker också om att göra lektionsplaneringar som lärare. Och att skapa små program och hemsidor som andra tycker är praktiska. En av de arbetsuppgifter jag haft de senaste åren, som nu tragiskt hamnat på någon annan, är att styra upp min arbetsplats monter på gymnasiemässan. Jag har fortfarande hand om våra öppna hus, vilket är riktigt kul eftersom vi vid det här laget har ganska omfattande grejer vi plockar fram för att visa besökare, men vi har gjort det så ofta att hela maskineriet är väldigt välsmort. Och det njuter jag av.
Jag har spenderat åtskilliga timmar av mitt liv med att sortera och organisera förråd, hyllor och arbetsplatser bara för att jag själv men i första hand andra ska kunna hitta det de vill ha och tänka "oooh, vad praktiskt och smart". Att underlätta och kratta manegen för folk, att arrangera och förbereda och fixa iordning och sortera saker, det är lite min grej här i livet har jag upptäckt.
Det är lite därför jag skriver rollspel.
Och spelleder.
Jag tycker om att förbereda en massa saker som jag sedan presenterar för spelarna. Grejer som de kan upptäcka, utforska, leka med och fippla med. Snillrikt sammanhängande hemligheter med lagom avvägda ledtrådar. Strukturer som erbjuder lagom motstånd, och låter dem känna sig smarta och som låter dem känna att de ändå själva är de som väljer vilken väg de vill röra sig framåt.
Jag njuter nog som allra mest när spelarna spenderar tid med att grubbla, diskutera och tjafsa om det jag presenterat. När de försöker vända och vrida på mina ledtrådar, när de grälar om vilken väg de ska ta framåt och varför, eller försöker utröna vilken SLP man egentligen kan lita på. Då sitter jag där och myser, och inom mig spinner jag som en katt. Det är det bästa som finns.
Det här gör ju att jag inte är speciellt intresserad alls av att som SL "play to find out". Jag är ju inte intresserad av att "upptäcka" saker som SL, utan egentligen bara av att sitta och njuta över att se mina planer gå i lås och se mina spelare ha roligt med det jag förberett. Exakt vad de beslutar är inget jag lägger superstor vikt vid, det viktigaste för mig är att de har roligt på vägen och kan säga "ooooh" och "aaaah" när de stöter på en oväntad vändning. Och att jag kan få se det där ljudet tändas ovanför deras huvuden när de räknar ut något klurigt jag slängt ut för tre spelmöten sedan och som marinerats sedan dess och matats med nya små ledtrådar tills det exploderade i någons hjärna med ett mäktigt "AHA! Det är ju SÅ det ligger till!"
Så typ… För några år sedan började jag inse att det var ungefär det här jag ville ha ut av spelledandet, så sedan dess har jag väl egentligen bara jobbat med att försöka göra det jobbet enklare för mig. Maximera mängden göttigt, minimera mängden tråkigt.
