Varför tog AW död på indie-scenen?

[Man Mountainman]

Nä precis, det var lite det jag ville påskina genom att beskriva att det är min åsikt.

Åsikt och åsikt... du beskrev problem du hade, jag föreslog några tekniker du kan använda för att avhjälpa ett av dem.

Fail forward ger sig ju naturligt i vissa situationer: du försöker smyga sig förbi vakterna, du misslyckas, de upptäcker dig. Ny situation! I andra situationer, som mitt låsdyrkningsexempel, är det inte lika naturligt, men poängen med mitt inlägg var att det isf finns andra sätt att undvika "ok jag försöker väl igen då"-scenariot.

Här får lyckade slag exponentiellt sett högre chans ju högre Attributes man har, inte bara linjärt.

Mja, chansen att lyckas ökar progressivt upp till +3 åtminstone, sen flackar kurvan av och blir regressiv istället.

Antar att mitt problem med "swinginess" är att ordet låter som att det skulle ha att göra med hur extrema utfall man kan få (som att man svänger långt ut på kanterna) eller att chansen för lyckat och misslyckat är ungefär lika stora (att det svänger snabbt mellan lyckat och misslyckat), men inget av dessa beror ju på tärningsmekaniken i sig. Men detta är förstås lite OT.

 

[RasmusL]

Åsikt och åsikt... du beskrev problem du hade, jag föreslog några tekniker du kan använda för att avhjälpa ett av dem.

Fail forward ger sig ju naturligt i vissa situationer: du försöker smyga sig förbi vakterna, du misslyckas, de upptäcker dig. Ny situation! I andra situationer, som mitt låsdyrkningsexempel, är det inte lika naturligt, men poängen med mitt inlägg var att det isf finns andra sätt att undvika "ok jag försöker väl igen då"-scenariot.



Mja, chansen att lyckas ökar progressivt upp till +3 åtminstone, sen flackar kurvan av och blir regressiv istället.

Antar att mitt problem med "swinginess" är att ordet låter som att det skulle ha att göra med hur extrema utfall man kan få (som att man svänger långt ut på kanterna) eller att chansen för lyckat och misslyckat är ungefär lika stora (att det svänger snabbt mellan lyckat och misslyckat), men inget av dessa beror ju på tärningsmekaniken i sig. Men detta är förstås lite OT.

Sen är det ju inte superofta någon har +4 på ett slag

 

[kaptendral]

Jag tror känslan av swinginess för tex t20 beror på att 1 och 20 ibland är automatiska missar eller lyckanden oberoende av fv. Men det har ju mer att göra med den specifika regeln än vilka tärningar som används.

 

[Man Mountainman]

Jag tror känslan av swinginess för tex t20 beror på att 1 och 20 ibland är automatiska missar eller lyckanden oberoende av fv. Men det har ju mer att göra med den specifika regeln än vilka tärningar som används.

Möjligt, men det är ju isf. en helt annan innebörd av "swingy" än den @vhicta pratade om.

 

[Zire]

Jag som har dålig koll på indiescenen skulle vilja komplettera frågan med "Hur tog Apocalypse World död på indiescenen?"
Det måste ju vara en massa människor som plötsligt slutade skriva indiespel för att Apocalypse World kom ut. Är det verkligen sant?

(Det kan naturligtvis vara så att det fanns en nedgång i indiespel, samtidigt som en massa AW spel gavs ut, men det skulle ju också kunna vara en tillfällighet att det skedde samtidigt.)

 

[vhicta]

Mja, chansen att lyckas ökar progressivt upp till +3 åtminstone, sen flackar kurvan av och blir regressiv istället.

Antar att mitt problem med "swinginess" är att ordet låter som att det skulle ha att göra med hur extrema utfall man kan få (som att man svänger långt ut på kanterna) eller att chansen för lyckat och misslyckat är ungefär lika stora (att det svänger snabbt mellan lyckat och misslyckat), men inget av dessa beror ju på tärningsmekaniken i sig. Men detta är förstås lite OT.

Precis, och -3 till +3 brukar vara ytterligheterna i attrubutes så det behövs inte mer

swingyness är swingyness oavsett vad du känner och tänker när du hör ordet Det är helt logiskt och tärningsoddsrelaterat. 2d10 ger stabilare och mer förutsägbara resultat mot mitten oftare än 1d20.

Det är t.ex. därför du inte rullar 1d20 för att sätta attribut i B/X utan 3d6.

är det lika stor chans i verkliga livet att du lyckas helt fenomenalt, misslyckas katastrofalt och är helt medelmåttig? Nej så är det ju inte. Det vanligaste är att man är helt medelmåttig och ibland misslyckas man fatalt och ibland lyckas man fantastiskt.

I d20/d100 är allt lika troligt.

 

[erikt]

är det lika stor chans i verkliga livet att du lyckas helt fenomenalt, misslyckas katastrofalt och är helt medelmåttig? Nej så är det ju inte. Det vanligaste är att man är helt medelmåttig och ibland misslyckas man fatalt och ibland lyckas man fantastiskt.

I d20/d100 är allt lika troligt.

Nej, allt är inte lika troligt utan chanserna beror i högsta grad på hur duktig du är.

Har du 90% i FV så har du mycket större chans att lyckas än att misslyckas även när du använder T100.
Att slå 5 eller högre med 2T6 eller att slå under ett FV på 83% med 1T100 är ingen egentlig skillnad - sannolikheten att lyckas är densamma i bägge fallen.


Det är sant att 1T20 ger större "swinginess" än 3T6 vad gäller tärningsresultatet i sig, men det översätts inte automatiskt till större "swinginess" i chanser att lyckas eller misslyckas - där är det annan spelmekanik som också påverkar i stor grad.

 

[Christoffer]

Jag som har dålig koll på indiescenen skulle vilja komplettera frågan med "Hur tog Apocalypse World död på indiescenen?"
Det måste ju vara en massa människor som plötsligt slutade skriva indiespel för att Apocalypse World kom ut. Är det verkligen sant?

(Det kan naturligtvis vara så att det fanns en nedgång i indiespel, samtidigt som en massa AW spel gavs ut, men det skulle ju också kunna vara en tillfällighet att det skedde samtidigt.)

Finns utförliga beskrivningar uppåt i tråden. Men kort: nej den dog inte, den ändrade form, många anammade AWs system och saker spreds ut över flera olika distributionsplattformar. Möjligt om en scen inte längre syns eller är sammanhållen längre för att det inte finns en tydlig samlingspunkt ala forge eller story-games. Sök runt på dtrpg lite kort, eller itch, att indierollspel skulle vara döda är inte sant, de är överallt.

 

[Jocke]

Det som hände var ju inte så mycket att AW tog död på vågen som att vågen redan var på väg ner och AW summerade allt man hade kommit fram till på ett sånt sett att det liksom blev lite väl mycket att "återuppfinna hjulet" att inte göra extremt specifika spel som annat än pbta-spel.

Jag tyckte att Veins of the Earth fyllde samma funktion i OSR-rörelsen när det kom men vi måste nog vänta några år till för att se om jag har rätt där.

 

[Björn Wärmedal]

Jag tyckte att Veins of the Earth fyllde samma funktion i OSR-rörelsen när det kom men vi måste nog vänta några år till för att se om jag har rätt där.

Det känns som att jag mest hakar på tangenter i min egen tråd, men är Veins OGL eller liknande? Jag har fått för mig att den är ganska svårtillgänglig i både text och layout, och helt vanlig copyright. Men jag kan ha jättefel.

 

[Man Mountainman]

Det känns som att jag mest hakar på tangenter i min egen tråd, men är Veins OGL eller liknande? Jag har fått för mig att den är ganska svårtillgänglig i både text och layout, och helt vanlig copyright. Men jag kan ha jättefel.

Veins of the Earth är ju en settingbok. Jag vet inte ens hur den skulle kunna ha samma roll i OSR som AW hade i Forge; och onekligen har många intressanta saker hänt i det utrymmet sen Veins kom ut 2017. Vi har ju Electric Bastionland. Mörk Borg. Ultraviolet Grasslands. Säkert en massa annat som jag inte har koll på.

Om något har samma roll i OSR som AW har i indiegenren så är det kanske... BD&D? Men det har ju varit premissen för rörelsen från första början, så det är väl en orättvis jämförelse.

 

[Jocke]

Veins of the Earth är ju en settingbok. Jag vet inte ens hur den skulle kunna ha samma roll i OSR som AW hade i Forge; och onekligen har många intressanta saker hänt i det utrymmet sen Veins kom ut 2017. Vi har ju Electric Bastionland. Mörk Borg. Ultraviolet Grasslands. Säkert en massa annat som jag inte har koll på.

Om något har samma roll i OSR som AW har i indiegenren så är det kanske... BD&D? Men det har ju varit premissen för rörelsen från första början, så det är väl en orättvis jämförelse.

Det jag menar är som en samling av vilka idéer rörelsen har bollat med. Indievågen handlade om att skriva regler som drev narrativ.
OSR handlar om vad som händer när man petar på en manick, äter en svamp eller träffar en varelse som äter solljus och lämnar ett spår av mörker efter sig - typ.

 

[.Per.]

Svårt att se någon gren inom rollspel som är lika aktiv och nyskapande som OSR-rörelsen är nu. Btw kom Veins of the Earth ut april 2017.

 

[Mogger]

Svårt att se någon gren inom rollspel som är lika aktiv och nyskapande som OSR-rörelsen är nu. Btw kom Veins of the Earth ut april 2017.

Det är ju det fina. Det finns alltid en stark DIY-scen. När den växer sig för stark så blir det inte DIY-längre utan man börjar sätta standards och sen är det dags för nästa källargäng att börja med något nytt. Eller "nytt" eller vad det nu blir.

 

[.Per.]

Det är ju det fina. Det finns alltid en stark DIY-scen. När den växer sig för stark så blir det inte DIY-längre utan man börjar sätta standards och sen är det dags för nästa källargäng att börja med något nytt. Eller "nytt" eller vad det nu blir.

Läs posten av @Man Mountainman

Edit: Om argumentet ändrade form till att nu bli att AW var viktig för indiescenen och Veins of the Earth var det för OSR-scenen är det inte svårt att hålla med.

 

[Mogger]

Läs posten av @Man Mountainman

Edit: Om argumentet ändrade form till att nu bli att AW var viktig för indiescenen och Veins of the Earth var det för OSR-scenen är det inte svårt att hålla med.

Hänger inte med. Min poäng är att det sannolikt alltid kommer att finnas en sjukt kreativ* subkultur inom rollspel. Just nu är det OSR, för 10 år sedan var det Forge communityt.

*Som gör saker på ett nytt sätt.

 

[Genesis]

Min upplevelse var att när AW kom så torkade alla indieliren ut, och de författare som tidigare skrivit "originella" spel nu skrev AW-hack istället.

När det gäller AW i sig tycker jag att det är roligt att spela, men när jag försökte spelleda det fick jag typ panikångest över hur svårt och komplicerat det var, och först när jag beslöt mig för att strunta i allt som stod i boken lyckades jag få fötterna på marken igen. Jag är väldigt impad av AW-spelledare som spelar spelet som skrivet. Det kräver en sjuk massa prepp och att man har koll på hundra saker samtidigt i spel. Sedan lider det en del av samma problem som Fiasco, att man skapar en massa dålig prepp som man inte har nytta av i spel.

 

[Man Mountainman]

först när jag beslöt mig för att strunta i allt som stod i boken lyckades jag få fötterna på marken igen.

Haha det är typ min upplevelse också. Inte just panikångesten kanske, mer bara ett likgiltigt "äh jag behöver väl inte sitta och statta ut alla de här fronterna, jag kan väl ha dem i skallen som jag vanligtvis har och improvisera resten". Det har funkat... helt ok de gånger jag spellett PbtA, men kanske går jag miste om någon fantastisk erfarenhet?

Jag har nog läst reglerna som att de försöker formalisera något slags fisktanks-tänk, och därför antagit att det som är essentiellt för spelet är just fisktanken snarare än alla detaljer med fronter och countdown clocks osv. Men givet att jag inte spellett by the book och kunnat jämföra förblir det en hypotes.

 

[kaptendral]

Det kräver en sjuk massa prepp och att man har koll på hundra saker samtidigt i spel. Sedan lider det en del av samma problem som Fiasco, att man skapar en massa dålig prepp som man inte har nytta av i spel.

Kan du utveckla det här? Det är nämligen exakt motsatsen till min egen erfarenhet och jag tror aldrig jag hört det förut.

 

[Genesis]

Kan du utveckla det här? Det är nämligen exakt motsatsen till min egen erfarenhet och jag tror aldrig jag hört det förut.

Att det kräver en massa prepp är väl ganska etablerat? Du ska hitta på en massa fronter, och de ska stattas upp, och klockor och det ena med det andra. Det var ett tag sedan jag spelledde det, men mitt minne är att innan jag slopade preppen kändes det som att jag behövde lägga lika mycket tid på prepp mellan spelmötena som faktisk speltid.

Att man ska ha koll på mycket tycker jag också är tydligt. Du har en massa olika drag du ska göra, som du ska ha koll på, och sedan finns det en massa triggrar för andra drag, och klockor som tickar. Håller man allt det där i huvudet är det svårt att samtidigt ha koll på fiktionen och vad som händer i spelet. Känns som att all den där mekaniken tar bort fokus för spelledaren från fiktionen och vart den är på väg.

När det gäller att man inte har nytta av preppen så kändes det så för mig, i alla fall. Jag gjorde en massa fronter och klockor och sån't, men inget av det hade något med rollpersonerna att göra. Alltihop var liksom bara grejor som finns i närheten. Men ståryn handlar om rollpersonerna, och hur jag knyter in dem till min prepp fanns det typ inget alls om. Så när det var dags att spela så gjorde de en massa saker som var relevanta för rollpersonerna och för deras stårys, och jag var tvungen att improvisera fram reaktioner och händelser baserat på deras handlingar. Kanske bara var jag som var dålig på att preppa, men inget i boken gav mig vägledning till hur jag ska koppla ihop preppen med vad som händer i spel. Sedan är ju boken väldigt tjock och jobbig att ta sig igenom, så det kan vara så att jag missade det medan jag drunknade i text.