Fast man säger väl "ve-ärr-nu" (med betoningen på "ve")?
Det vore ju alldeles fel. ”Vurnu”, uttalas det. Att säga ”veärnu” vore ju som att uttala ditt användarnamn ”vajms”, som jag hört någon säga någon gång. Eller mitt användarnamn ”DJENN-eh-siss” (skottpengar på det). Helgalet.
Haha, jag tänker alltid på slangordet "vurre" när jag säger wrnu.
Men var hittar ni u:et? Varför inte "varnu", "vårnu" eller "vörnu" om vi nu får lägga in vokalljud lite hur vi vill?
Jag tror att det handlar om att om jag säger "w" så blir "r" lättare att säga om jag glider över ett "u" än till exempel ett "a" eller "å". Det blir lite som att tungan formar sig kring "w" och "r" så att "u" blir en tunnel mellan dem.
Hitta och hitta; det är av hävd. Jag har fått det från @GnomviD.
U är den där icke-vokalen som låter minst, och som därför lättast glider in här och där.
Nja. Om det nu finns någon rationalitet bakom att det just är u ligger nog mina pengar inte på att den "låter minst" utan att den ligger närmare till hands (med tungans och läpparnas läge) efter ett v-ljud än något annat svenskt vokalljud.
