Nekromanti Varför är Chronopia skit men nya mutant och Chronicels klassiker?

[zonk]

Men håll inte igen, God45! Säg vad du VERKLIGEN tycker! =D

Helt seriöst känns det mkt som tajming. Dyker nåt upp precis när man börjar spela är det bättre odds att man tar det till sig. Ändrar nåt på hur man gillar sitt rollspel sen innan, är det lätt man blir sur. Anledningen till att namn återanvänds är väl ofta för att sälja in en produkt till affärer och kunder.

Sen rent personligen får jag utslag när jag ser en gräll alv på en struts, medans jag tycker mutant 2089 är en skön blandning av post-apoc och cyberpunk, bara man tar sig friheten att stryka saker som inte borde hängt med, speciellt då djurmutanter. Muterade människor och PSI-mutanter tycker jag passar in hur bra som helst. PSI känns ju jävligt Akira, t.ex.

 

[Fjodor Pollett]

Jag kan bara tala om egna åsikter, inte andras.
För egen del var jag försiktigt positiv till mutant-89 när det kom. Jag avskydde att de skrotade världen men behöll namnet (något jag fortfarande verkligen ogillar när det händer, som med warhammer -> AoS) men provade att spela några gånger. Jag blev aldrig riktigt klok på vilken stämning de var ute efter, vilken typ av äventyr som skulle upplevas.

Jag spelade EDD även efter DoD-91. De nya reglerna var inte i min (och min spelgrupps) smak, häftighetfaktorn var för högt uppskruvad. När Chronopia kom bläddrade jag i det och kände mig grymt besviken. En ny värld kombinerat med löjeväckande dåligt språk (gobliner, griffoner, wtf) gav ett så dåligt intryck att jag aldrig sett någon poäng att titta på det igen.

 

[Rhodryn]

Delar av anledningarna till varför jag alltid har gillar Mutant Chronicles är för att en av mina kompisar hade brädspelet "Mutant Chronicles: Kampen om Citadellet", vilket vi spelade en hel del faktiskt. Samtidigt så var min lilla erfarenhet utav rollspelet riktigt bra, för jag gillade skarpt världen som spelskaparna hade byggt upp, och när jag skapade min karaktär så gillade jag starkt MC's karaktärsskapar system. Det var MC som gav mig min första smak på den typen utav slumpmässig backgrunds karaktärsgenerering, och jag gillade det starkt ju... det var sen bara kanske en 6 månader eller så senare som en av mina kompisar köpte och introduserade mig och våra kompisar för Eon (vilket ju är mitt favorit rollspel, delvis tack vara det slumpmässiga backgrunds skapandet utav ens karaktär)... tyvärr så fick jag aldrig spela MC, det blev inte av (minns inte varför).

Chronopia spelade vi aldrig... tror den aldrig kom upp på våran radar, och den äldste i våran grupp (4-5 år äldre än oss) tror jag inte var förtjust i Chronopia alls, så han introduserade oss aldrig för det (det var han som introduserade de flesta av oss till DoD till att börja med, och den specifika DoD91+Äldre DoD blandningen som hans orginal spelgrupp hade kört med). Kan ju säga att det jag har sätt av Chronopia sedan dess har mest fått mig att säga "Meh..." och rycka på axlarna om vad jag ser, det känns liksom inte "fantasy" på rätt sätt för mig... som att de har nästan smutsat ner fantasy'n med saker som jag inte tycker om när de finns i fantasy.

Jag har spelar andra versioner utav Mutant utanför MC, både gammalt och "nytt"... MUA... har inte spelat några av de som kommit efter det. Och även om jag har gillat vad jag spelat, så är där ett flertal andra spel som jag hellre skulle vilja spela före dem... kanske så pass många som 2 handfullar utav andra rollspel, där MC är en av dem som kommer före... jag har inte ens spelar hälften utav dem som kommer före de andra Mutant för mig... XD

 

[Reddokk Fheg]

Måste erkänna jag har haft riktigt djävla roligt med Chronopia. i gruppen jag spelade med då körde vi det ibland.
men var just lite för att det var så "over the top" och rätt skräpigt det blev kul.
Vi körde det mest för att få släppa loss och inte vara så seriösa och till det passade Chronopia bra. ingen av oss kunde ta det seriöst

Typ växlade lite efter en bunt spelkvällar med seriöst spelande hoppade vi in i Chronopia och släppte loss. Blev sällan några "Bra" äventyr men vi hade kul. och det är ju fan det viktigaste.

men är inget spel jag kunnat spela seriöst på regelbunden basis så att säga

 

[slanfan]

Den vedertagna sanningen till spelens dålighet är nog bara en generationsfråga. För mig och mina vänner gick det finemang att spela alla de tre nämnda spelen, för vi hade inget bagage som sa hur det "skulle" vara. Vi hade jättekul.

Att inget av spelen sedan visade sig vara "bättre" än sina föregångare när jag återvänder till dem med en vuxnare analys påverkar inte alls hur jag ser på dem.

 

[Tant Ragnar]

Det verkar som att mutant 2089 och rymd/Chronicels har sina belackare de med.

Troligen är det lättare för mig att höra okvädeskören mot Chronopia i och med att det är det spel som jag lirat absolut mest av - mutant har jag bara spelat vid ett par tillfällen (2089 då).

Hur var det i boken om äventyrsspel av Orvar, Chronopia sågades rätt grundligt där. Skrevs det något om de nyare mutantspelen?

 

[Khan]

Sen rent personligen får jag utslag när jag ser en gräll alv på en struts

Själv älskade jag strutsarna! Alver i kråsskjorta som rider på bepansrade strutsar och slåss med värjor är ballt! Och har karaktär!

Men lite mer nyanserat - Ereb Altor är vaniljfantasy, ganska låg nivå på fantasy och jordnära. Chronopia är helt GONZO och har en helt annan stämning, ett annat stuk och en annan själ än Ereb Altor. Jag är helt okej med det. Jag som aldrig haft en relation till Ereb Altor eller äldre DoD-varianter tycker nog bättre om Chronopia av den enkla anledningen att den är egen och har karaktär. Sen finns det (minst) en miljon problem och jag skulle aldrig komma på tanken att spela det idag igen utan att gravt räta upp världen och balansera maktspelarna. Systemet får ryka direkt och ersättas av något funktionellt, tex Hjältarnas Tid eller något AW-derivat (tack för idén, Krank). Men det blir för mycket pill för att jag ska orka göra det nu...

Jag säger som jag sagt förr - utan mina nostalgiglasögon det publicerade Chronopia känns som en otestad Alphaversion. Men det är tillräckligt intressant (med råge) för att jag skulle köpa in mig om det kom en öppen beta. Och när det färdiga spelet kom tror jag det kan bli något bra på riktigt.

medans jag tycker mutant 2089 är en skön blandning av post-apoc och cyberpunk, bara man tar sig friheten att stryka saker som inte borde hängt med, speciellt då djurmutanter. Muterade människor och PSI-mutanter tycker jag passar in hur bra som helst. PSI känns ju jävligt Akira, t.ex.

Jag tror det är många som känner som du, jag är en av dem. Jag spelade bara en gång med ett muterat djur och det var en skämtkaraktär baserad på en bifigur i turtles. Det kändes fel.

Att ha en värld där man kommer utanför de cyberpunktunga städerna, ut i zonen, kändes helt rätt. Det passar jättebra in i stämningen och känslan av "än har katastrofen inte drabbat oss, men det är bara en fråga om när". Världen har inte gått under än, men alla vet att loppet är kört. Det var den känslan jag alltid fick när jag spelade/spelledde 2089.

Hur var det i boken om äventyrsspel av Orvar, Chronopia sågades rätt grundligt där. Skrevs det något om de nyare mutantspelen?

Vet ej vad som sades om de nyare mutanterna. Men att Chronopia sågades gjorde mig gravt grinig. Att nostalgi för Ereb Altor (som är en spretig och fumlig produkt, precis som Chronopia, bara på andra sätt) är värt mer än nostalgi för Chronopia kommer jag aldrig förstå.

 

[zonk]

Vet ej vad som sades om de nyare mutanterna. Men att Chronopia sågades gjorde mig gravt grinig. Att nostalgi för Ereb Altor (som är en spretig och fumlig produkt, precis som Chronopia, bara på andra sätt) är värt mer än nostalgi för Chronopia kommer jag aldrig förstå.

När Orvar & Spelpappan snackade om sin bok på DanCon 2016 kom det fram att det hamnade många väldigt allmänt hållna citat runt produkter som ingen på äventyrsspel kom ihåg så speciellt mycket om. Mutant 2089 drabbades rätt hårt av det där. Så indirekt fick det en rejäl släng av sleven det med.

Sen kändes Äventyrsspels-boken mycket som en nostalgiprodukt för en viss generation, och det är ju pre-1991-grejerna som fick mest kärlek egentligen. Sen kom det ju ofta fram att även dessa hade slarvats fram både en och annan gång iofs, även om det nog mer gällde enskilda äventyr eller andra supplement.

 

[cogitare]

En allmänt vedertagen åsikt är att Chronopia var ett skitspel...

Nämen, det där var väl lite hårt

Särskilt med tanke på att Chronopia är alla sorters awesome och helt klart den mest underskattade settingen som producerat i svensk rollspelshistoria. Om jag får välja mellan Chronopia och Ereb så tar jag Chronopia alla dagar i veckan och om året utan att blinka!

Och jag har fått lite sporadiskt medhåll när jag postat dylika tankar här på forumet. Ja, det är sant jag gillar verkligen Chronopia.

Själv förstår jag inte storheten i Mutant Undergångens Arvtagare. Har spelat ett gäng spelmöten med det och tyckte världen var lite fånig i sin Åsa-Nisse version av ett post-apokalyptiskt skandinavien. Av Mutant-spelen anser jag Nya Mutant (svarta lådan, 2089, kärt barn...) vara överlägset bäst med År Noll som god tvåa. Övriga har jag inte så mycket åsikter om ärligen.

Nej, jag tycker inte Nya Mutant gjorde Games Workshop-ifiering. Vad det gjorde var att byta genre till cyberpunk från mer ren post-apokalyps. Mega-cities med okänd och ondskefull vildmark utanför (typ Bladerunner eller Judge Dredd) medan tidigare Mutant-versioner varit mer av Mad Max eller Waterworld där civilisation i stort sett saknas. I varje fall i någon större bemärkelse.

Som avslutning. Mer kärlek till Chronopia!

Cog.

 

[avatarex]

Jag hittar inte Roseniusbilden! Är det någon som kan bifoga?

 

[Dimfrost]

Jag gillar Chronopia, men nu kanske främst Risings version, dvs mer dekadens och drogromantik och mindre axelskydd och Warhammerinfluenser. Det tyckte jag dock var ruskigt häftigt när det begav sig, men så var jag också 14 när spelet kom. Jag har alltid varit svag för enorma fantastystäder, och Chronopia borde få en nystart någon gång. Jag har själv lite lösa tankar kring ett AW-hack någonstans men det är inget jag har funderat över på många år nu. Rättigheterna till namnet hör till figurslagsspelet med samma namn, och jag kommer inte ihåg var det ligger, men det går ju alltid att göra något med avfilade serienummer.

 

[Gustav Lorentz]

Själv tillhör jag de som släppte DoD efter Gigant (som jag tyckte var usel), och som egentligen aldrig gick igång på vare sig Ereb eller kampanjer som Svavelvinter - inte för att de var dåliga (det vet jag faktiskt inte tillräckligt mycket om för att kunna uttala mig), men jag ville skapa värld, kampanjer och äventyr själv. När Chronopia kom hade jag nästan helt slutat att ens titta igenom nya moduler till DoD (91:ans version var i mina ögon helt ointressant om man redan hade Expert). Jag vet att jag såg några av Chronopiaböckerna, och inte gillade den grafiska stilen, men jag har nog aldrig mer än öppnat dem och bläddrat lite. Det innebär att jag inte egentligen bildade mig någon välgrundad uppfattning om Chronipia när det begav sig. Men nu blev jag nyfiken, så jag tittade igenom modulerna igår kväll under ett par timmar. Första intrycket är att jag fortfarande inte gillar den grafiska stilen - såväl bilder som layout är från den fulaste eran i svensk rollspelshistoria (ungefärligt andra halvan av 90-talet). Reglerna vill jag inte uttala mig om (de verkar vara ett barn av sin tid, och känns passé sedan länge). Men världen, den gillar jag så långt jag hunnit ta del av den! Det kan helt klart vara som Cogitare skriver, att detta är "den mest underskattade settingen som producerat i svensk rollspelshistoria".

I boken om Äventyrsspel sägs inget snällt alls om Chronopia ("Chronopia var Drakar och demoners dödsryckning", som det bland annat står), och det förvånar mig nu. Inte ens Michael Stenmark, som hittade på världen, verkar nöjd med hur den sedan skrevs ("Jag älskade det jag skapade den där sommaren för jag trodde vi skulle göra något snyggt ihop, jag och Nils Gulliksson. Vi hade de bästa av intentioner men Chronopia som det nu blev vill man knappt kännas vid. Allt blev så okänsligt utmejslat i slutänden.") Jag håller inte med. Så dåligt blev det inte alls, även om det helt riktigt kunde skrivits bättre. Men idéerna går fram, och de inspirerar. Varför inte kickstarta en ny version??? Skulle kunna bli hur bra som helst!

Vad gäller MUA så var det aldrig min kopp med te, inte heller M1 eller M2 eller cyberpunksversionen från 89. Bäst var dock Rymd/Chronicles, även om reglerna i Chronicles var skrattretande dåliga och axelskydden fåniga bortom all beskrivning. Men, precis som med Chronopia och KULT, så är världen bra genomtänkt och inspirerande. Kanske var det just världarna som Äventyrsspel var bäst på under 90-talet?

 

[Tant Ragnar]

Jag gillar Chronopia, men nu kanske främst Risings version, dvs mer dekadens och drogromantik och mindre axelskydd och Warhammerinfluenser. Det tyckte jag dock var ruskigt häftigt när det begav sig, men så var jag också 14 när spelet kom. Jag har alltid varit svag för enorma fantastystäder, och Chronopia borde få en nystart någon gång. Jag har själv lite lösa tankar kring ett AW-hack någonstans men det är inget jag har funderat över på många år nu. Rättigheterna till namnet hör till figurslagsspelet med samma namn, och jag kommer inte ihåg var det ligger, men det går ju alltid att göra något med avfilade serienummer.

Den här "risings version", kan man hitta den nedtecknad någonstans i något format?

 

[cogitare]

Världsbeskrivningen genom gamle Bennis (så hette han va) ögon när han lotsar två till Chronopia nyanlända lantisar tycker jag är smått briljant om jag skall vara ärlig.

Läste den igen för några dagar sedan och förutom något engelskt namn (Soulstealer?) så tycker jag fortfarande den håller riktigt bra med moderna mått mätt. Eller så är det bara jag som är oförmögen att plocka av mig de nostalgiska glasögonen.

Även jag har funderat på att plocka upp Chronopia men med något annat system (existerande eller hemmasnickrat) och skulle jag göra det skulle jag lätt göra något system för Librumager. Dessa magiker som tecknar ner sina formler i en bok (lite som EDD's Symbolister) och vars sida rycks ur och ger kraft till besvärjelsen föll jag för redan vid första genomläsningen av Chronopia men de täcktes varken i grundreglerna eller i någon av de magiker-moduler som kom ut vilket var lite synd. Sen kan man ju alltid bara ha en sådan sak som 'fläjvor' och låta vilken magiker som helst använda sig av librumagi och beskriva hur sidan rivs ut och förvandlas till den magiska effekt man kastat. Kanske vore det enklaste "systemet" när jag tänker efter lite

Cog.

 

[Genesis]

Alltså, är vi tillräckligt många som är sugna på ett PBTA-Chronopia för att vi ska kunna gemensamt orka snicka ihop något?

 

[Gustav Lorentz]

Vad betyder "PBTA-Chronopia"?

 

[cogitare]

Vad betyder "PBTA-Chronopia"?

Powered By The Apocaplyse - Chronpia.

Dvs. baserat på systemet som presenteras i Apocalypse World. Jag har själv inte läst någon PbtA-produkt om jag skall vara ärlig men lite får jag känslan att detta är det nya svarta för det snackas ganska mycket om det på de sajter jag läser. Vad som gör AW-derivat så hett vet jag inte då jag inte läst något som sagt och därmed inte har ett eget intryck att falla tillbaka på

Cog.

 

[erikt]

Min känsla är att en stor del av problemet med Chronopia är att det står "Drakar och Demoner" på det, samtidigt som det i många avseenden skiljer sig rejält från tidigare versioner av DoD.
Folk som gillade äldre DoD (inklusive Ereb Altor) fick då lätt negativa reaktioner på grund av att så mycket av det de gillade hade tagits bort eller ändrats.

Hade Chronopia presenterats som ett helt nytt spel så hade det antagligen fått ett bättre mottagande.

 

[Gustav Lorentz]

Ahh, tack! Men AW är inte min melodi om jag skall vara ärlig (jag har verkligen försökt gilla det, men det gick inte), så jag passar på PBTA-Chronopia. Lite OT: Det nya svarta i min värld är Cthulhu Dark!

 

[Tant Ragnar]

Nu är jag verkligen inte någon stjärna på upphovsrätt men....

...googlar man lite snabbt på "Chronopia trademark" så dyker ett förfallodatum upp som är i november i år.....

.... Vad innebär det egentligen?