Varför var och till stor del är rollspel en hobby dominerad av vita män ?

[Dr_Dängrot]

PS. Att "andra" (dvs folk med annan hudfärg, annat kön, annan sexualitet) "får" spela rollspel nu är roligt. Synd det dröjde femtio år bara.

Håller med fullständigt , ju fler folk oavsett kön sexualitet hudfärg religion som spelar rollspel desto fler personer finns det för mig att spela med .

 

[clarence redd]

Jag började spela rollspel i början på 1980-talet i en typisk miljonprogramsförort.

Jag har liknande upplevelser som andra redan har beskrivit. Ett fåtal medelklasskillar/plugghästar läste böcker, ett fåtal av dem började spela rollspel. Båda sakerna ansågs störtlöjliga. Normala tonåringar spelade fotboll, hockey, pingis och mekade med moppen. Det var säkrast att bara berätta om sina nördiga fritidsintressen för andra plugghästar. Så slapp man dryga kommentarer.

Och dessutom var befolkningen bedrövligt homogen. Den största invandrargruppen kom från Finland. Vilket i och för sig ansågs så exotiskt att man omöjligt kunde umgås med varandra. Svenskar för sig och finländare för sig - för de var ju sååå annorlunda. Vilket ju känns otroligt skrattretande idag.

HBTQ+medvetenheten var väl ungefär på samma nivå som på 1950-talet. Totalt mörker.

 

[Gabrielle de Bourg]

Svenska bokliga och nördiga medelklassmän har en lång tradition av att nörda tillsammans i klubbar av olika slag: frimärkssamlare, vapensamlare, pistolskyttar, scouter, och så vidare. Det kan vara en del av den svenska folkrörelsetraditionen. (Rent anekdotiskt: när min nördige far befann sig i medelåldern brukade han och hans jämnåriga kompisar i Svenska kryssarklubben SXK tillsammans utveckla fiffiga manicker åt sina segelbåtar och skriva om detta i SXK:s medlemstidning.) Svenska arbetarklassmän brukar/de snöa in på andra företeelser, som sport, rockmusik och raggarbilar.

Här finns en spännande bit att spinna vidare på, nämligen organiseringen, som till en viss grad hänger kvar. Något jag har märkt som Sverok-aktiv är att det är många tjejer som spelar rollspel, men som inte på samma nivå är en del av kulturen. De åker inte på konvent, är sällan aktiva inom forum och liknande, utan spelar mer med egna grupper. Framförallt märker jag ju också den tråkiga baksidan att det gör att många av dem inte vågat testa spel de velat spela, att få spelleda eller värst av allt – att ens få spela rollspel. Det gäller verkligen inte alla, numera är det ju sjukt många tjejer och icke-cismän som spelar rollspel, är del av olika fandoms (Critical Roles till exempel) och som också är mer aktiva i hobbyn. Men på flera fronter, till exempel på konvent, är kvinnliga arrangörer och spelledare väldigt underrepresenterade.

 

[Minimoni]

Där jag växte upp fanns det bara arbetarklass(lite överdrivet men inte långt ifrån sanningen)så det var arbetarklassen som spelade rollspel. Jag växte upp på landet där våra föräldrar antingen var knegare eller bönder och bönder får väl i detta fall representera den lokalt finare klassen. Detta då de vars föräldrar som var bönder oftast hade det bättre ekonomiskt än de vars föräldrar som var knegare, men för enkelhetens skull så antar jag att de flesta bönder rent socioekonomiskt tillhörde arbetarklass i 80 och 90-talets Sverige. Dock skall sägas att en överväldigande majoritet som var med i den rollspelsgrupp som jag först började spela med, idag är akademiker. Men som jag sa tidigare så betyder inte akademiker per automatik att en har ett häftigt och välbetalt yrke. De jag spelar mest med nu så har knegaren bäst betalt då denne har en hög med risktillägg, men han jobbar också bra många fler timmar än de som har mer traditionella akademiska yrken.

Jag vet inte om en av orsakerna till att vi började med rollspel istället för ”raggarbilar, heavy metal etc”, kan bero på att hela gruppen med väldigt få undantag var och är helnykterister. Jag själv dricker aldrig alkohol då jag inte finner mig få ut något av det och jag hatar att inte till 100% ha kontroll över mig själv. Jag kommer från en rätt trasig bakgrund med en rätt krånglig barndom som jag trots alla hinder lyckades leta mig igenom. Jag personligen tror att rollspelen väckte lusten att läsa inom mig då jag efter att börjat med rollspel när jag var 14, började läsa allt jag kom över. Min bror och jag var de första i min släkt på många generationer som tog en examen från ett universitet. Min bror blev jurist och sen advokat och jag blev lärare i historia och religion med fokus på islam, men jag har nu sadlat om och påbörjat min resa till att bli jurist och slutligen advokat då jag tröttnat på att vara lärare sen några år tillbaka. Så det finns nog många vägar att gå för att börja spela rollspel men jag står nog fast vid att majoriteten började spela med samma personer som man delade andra intressen med, sen att undantag finns är självklart.

 

[Dilandau]

Många är redan inne och nosar på detta, men det tål att understrykas igen: som barn under början/mitten av 80-talet levde man generellt ett mycket könssegregerat liv. Pojkar umgicks med pojkar. Flickor med flickor. Man interagerade knappt över könsgränserna i ens i skolan, annat än vad som krävdes av skolarbetet. En aktivitet som blev populär hos pojkarna diskvalificerades omgående som tjejhobby. Och tvärtom.

 

[Dilandau]

Det jag försöker säga är att det inte är konstigt att rollspel blev en hobby för pojkar. Rollspelen var ju fyllda av saker som redan var pojk-kodat: vapen och muskelmän och svärd mm.

 

[Bifur]

Alltså att demografins historia är väl hyfsat okomplicerad. Rollspel som hobby, när den slog igenom på 80-talet, hade trots allt ett fokus som överlappade typiskt pojkiga intressen. Det är ju en slags förlängning av mycket äventyrslitteratur (i varje i fantasy-genren, som dominerade) och har därtill sitt ursprung i krigsspel - allt saker som även före rollspelen hade en rejält manlig slagsida. Dessutom är det hyfsat intellektuellt så tillvida att man måste vara beredd att läsa en del, och sen krävs tid och utrymme, vilket nog ger en viss socioekonomisk snedfördelning. Så att spridningen såg ut som den gjorde då är i mina ögon inget underligt.

Dessutom framstår det som att vi som började spela då (70- och tidiga 80-talister) fortfarande är i majoritet i hobbyn, sannolikt eftersom tillväxten länge var så dålig - lägg till att dagens producenter/skribenter också tillhör den kategorin så blir det intrycket än starkare. Samtidigt tror jag den gruppen individer är mer särpräglad idag än vad den var då. Alltså, vi är de som blev kvar i eller återupptog hobbyn och hos oss finns det gemensamma drag. Men när det begav sig är min bild att det faktiskt var mer diversifierat, i varje fall vad gäller klass och delvis kön - men dessa personer slutade i större grad (strukturellt antagligen för att spelen inte tilltalade dem lika mycket). Jag har flera gamla bekanta som spelade lika mycket rollspel som jag - men ingen av dem gör det idag och skulle inte kunna tänka sig att börja igen. (Kommer att tänka på Stranger things 3 när Wils kompisar inte vill spela med honom längre, tror den utvecklingen är väldigt vanlig, upplevde den själv fast var väl snarare 18 då.) Den här processen är antagligen inte så konstig - så åldras nog de flesta hobbys som i något stadium tappar återväxten. Mitt intryck är dock att det i yngre ålderskategorier är ganska annorlunda idag och att min generation inte alls kommer att uppfattas som lika representativ om 5-10 år.

Sen är det en annan fråga om snedfördelningen spelar någon roll. Det kan ju jag tycka som vill se rollspel växa, men ut flera perspektiv är det ganska likgiltigt. Det är så klart dåligt om någon provar och är intresserad men känner sig bortskuffad eller illa behandlad, men jag inbillar mig att de flesta som väljer att inte fortsätta spela trots allt gör det för att de inte riktigt gillar grejen, eller inte gillar den tillräckligt mycket för att skapa sig en plattform.* Det är småtrist men inte nödvändigtvis något som måste avhjälpas ur ett större perspektiv. Det är så klart ingen anledning att inte jobba för inkludering, mer ett konstaterade att i en smal hobby får man leva med att misslyckas på den fronten.

---

*Ett relaterat exempel: på min arbetsplats har vi under ett år haft brädspelsträffar på mitt och en kollegas initiativ. Skulle säga att de varit lyckade, folk har bevisligen haft kul och varit beredda att lära sig nya spel - men det är också lätt att konstatera att de är helt beroende av jag styr upp dem och att de inte prioriteras särskilt högt i folks planering. Och det är inget konstigt med det eller något som stör - poängen är helt enkelt att det svårt att få folk att anamma en ny hobby, även när de tycker den är rolig.

 

[Minimoni]

Många är redan inne och nosar på detta, men det tål att understrykas igen: som barn under början/mitten av 80-talet levde man generellt ett mycket könssegregerat liv. Pojkar umgicks med pojkar. Flickor med flickor. Man interagerade knappt över könsgränserna i ens i skolan, annat än vad som krävdes av skolarbetet. En aktivitet som blev populär hos pojkarna diskvalificerades omgående som tjejhobby. Och tvärtom.

Håller helt med, som tur är ser jag att stora förändringar skett och fortfarande sker. Min dotter som är tio har visserligen flest vänner som är tjejer, men hon har också väldigt många vänner som är pojkar. Det finns fortfarande aktiviteter som tjejer drar sig till oftare än killar och det motsatta, men det är inte alls som det var på 80 och 90-talet Min dotter har flera intressen, hon dansar och det är förvånansvärt mycket killar som är med. Hon spelar fotboll och det är betydligt fler tjejer som är med än vad jag hade trott, där hon spelar skulle jag tro att det är ungefär hälften av deltagarna som är tjejer. Hon håller på massa sporter och aktiviteter vilket en tio-åring skall göra och över hela brädet ser jag att de är betydligt mer jämt i antal mellan tjejer och killar än jag hade vågat hoppas på. Sen försöker hon introducera rollspel för sina två närmsta vänner(som är jämnåriga tjejer)vilket en är från Syrien och uppfostras som muslim och den andra vännen är från Punjab och uppfostras som Sikh, får hon med sig några vänner som är killar så skall hon nog lyckas skapa en väldigt diversifierad grupp till slut. Nu bor jag med min familj i ett område som är väldigt diversifierad när det gäller kulturer och religion men inte på något negativt sätt. Har aldrig känt mig otrygg här och så vitt jag vet förekommer inga gäng eller liknande alls här. När min dotter blev bjuden på födelsedagskalas för något år sedan av en muslimsk kille i sin klass så var hon så blyg att hon inte ville gå ensam för att hon var rädd att bli ensam tjej. Jag pratade med födelsedagsbarnets föräldrar och de sa att jag kunde följa om det skulle göra min dotter mindre blyg då tråkigt nog ingen annan tjej hade sagt ja till inbjudan.

Så jag följde med henne och jag behövde inte stötta henne länge innan hon umgicks med vad som kanske var åtta-tio killar där alla utom två hade bakgrund från Mellanöstern. Men jag kom inte därifrån ändå Föräldrarna till födelsedagsbarnet insisterade på att jag tillsamman med de andra vuxna skulle äta oss igenom en traditionell syrisk festmåltid! Nu hade jag som tur är rest mycket i just Mellanöstern så jag visste att maten är av slaget som jag verkligen gillar. Så både området jag bor i, människorna som jag träffar i affären eller när jag tar en promenad och barnen i min dotters och sons skola är nog runt 50% utomeuropeist-födda. Så än en gång, jag tror alla förutsättningar för att vår hobby i framtiden kommer att ha större representation från olika kulturer, etniciteter, religioner och queer-personer redan finns där och jag ser inte hur vår hobby skulle överleva utan den.

 

[Dr_Dängrot]

Att andra normer gäller idag för vad som ansågs typiskt killigt eller tjejigt när jag växte upp har ju suddats ut allt mer och mer och typiska könsbarriärer bryts ned .

Jag har inga egna barn men jag kan se på min syskonbarn där tjejen är 11 år och hon sysslar med saker som ansågs vara hårdkodade som typiskt tjejiga som balett och cheerleading men samtidigt tävlar hon i vad som ansågs som mer killigt hårdkodade grejer så som kampsport och skall nu börja med amerikansk fotboll .

Att det var ett annat klimat på 80-90 talet vet jag iom att jag växte upp då och jag vet att andra normer rådde , en flicka skulle tex inte spela hockey för det var farligt och hon kunde bli skadad av dom stora stygga pojkarna ..

jag tycker mig dock än idag 2020 när andra normer råder i samhället ändå se en överrepresentation av vita män i vår hobby där dom flesta idag är 30+ och tillväxten av nya spelare sker också bland just vita män .

 

[Rangertheman]

Som hästintresserad kille fick jag i högsta grad möta den könssegregation som rådde på 80-talet. Helt omöjligt att komma in i tjejernas stallgäng.

 

[Dr_Dängrot]

Som hästintresserad kille fick jag i högsta grad möta den könssegregation som rådde på 80-talet. Helt omöjligt att komma in i tjejernas stallgäng.

Jag är cis man och har alltid identifierat som det och jag gick i ridskola på 90-talet ,det var faktiskt fantasylitteratur som fick mig intresserad av att börja rida men jag upplevde inte att jag hade svårt att komma in i stallgänget med tjejerna däremot blev jag hänsynslöst mobbad av andra killar för att jag gick i ridskola för det var bögigt .

Jag har i olika perioder av mitt liv jobbat på ridskola och på hästgård och nu när vi är inne på rådande samhällsnormer så mitten av 2000-talet jobbade jag på en ridskola som stallkarl och en liten tjej kom fram till mig och frågade mig du "insert my name" är du bög ? Varpå jag förvånat svarade nä men du har ju sett att jag har flickvän , inte för att det är fel att vara bög men jag är straight . Tjejen tittade fundersamt på mig och sa ok för pappa säger att det är bara tjejer och bögar som håller på med hästar .

 

[Dr_Dängrot]

Någonting jag just nu kom att tänka på är hur stor genomslagskraft har rollspel haft i Asien ?

Om man tex tar ett land som Japan så förknippas ofta detta land med nördkultur i form av tv-spel , mmorpgs , anime , manga , cosplay mm mm så där borde inte steget till att spela rollspel vara så stort iom att nördkultur verkar vara så inpräntat i folksjälen där.

Detta får gärna dom som levt i Asien eller har asiatiska partners svara på

 

[Mekanurg]

Någonting jag just nu kom att tänka på är hur stor genomslagskraft har rollspel haft i Asien ?

Om man tex tar ett land som Japan så förknippas ofta detta land med nördkultur i form av tv-spel , mmorpgs , anime , manga , cosplay mm mm så där borde inte steget till att spela rollspel vara så stort iom att nördkultur verkar vara så inpräntat i folksjälen där.

Detta får gärna dom som levt i Asien eller har asiatiska partners svara på

Jag har bott i norra Indien och har släkt där. Nordindiska medelklassnördar ägnar sig åt studier, Bollywood, programmering, spel på mobilen och musik. Jag har svårt att tänka mig att rollspel skulle slå igenom där eftersom den euroamerikanska SF/fantasytraditionen saknas. Folk bor därtill vansinnigt trångt med svenska mått mätt. Schack, kinaschack och liknande brädspel är dock tämligen populära, men de kräver ju föga utrymme.

 

[erikt]

Jag har i olika perioder av mitt liv jobbat på ridskola och på hästgård och nu när vi är inne på rådande samhällsnormer så mitten av 2000-talet jobbade jag på en ridskola som stallkarl och en liten tjej kom fram till mig och frågade mig du "insert my name" är du bög ? Varpå jag förvånat svarade nä men du har ju sett att jag har flickvän , inte för att det är fel att vara bög men jag är straight . Tjejen tittade fundersamt på mig och sa ok för pappa säger att det är bara tjejer och bögar som håller på med hästar .

Lustigt hur snabbt normer kan ändras.
Det är ju inte så himla många år sedan ridning och annan användning av hästar primärt var en manlig syssla.
Svenska militären använde hästar till så sent som 1967, och militären är ju och har varit tämligen mansdominerad. (Beridna högvakten använder fortfarande hästar, men det räknar jag inte riktigt.)

 

[Minimoni]

Någonting jag just nu kom att tänka på är hur stor genomslagskraft har rollspel haft i Asien ?

Om man tex tar ett land som Japan så förknippas ofta detta land med nördkultur i form av tv-spel , mmorpgs , anime , manga , cosplay mm mm så där borde inte steget till att spela rollspel vara så stort iom att nördkultur verkar vara så inpräntat i folksjälen där.

Detta får gärna dom som levt i Asien eller har asiatiska partners svara på

Japanska rollspel finns, men japansk kultur är väldigt olik den västerländska på så många sätt. Dels har det traditionellt sett varit svårt att ha tillräckligt mycket tid utöver arbete och aktiviteter som hör arbetet till. De flesta japaner som har en anställning förväntas att efter jobbet följa med till izakaya för att dricka med sina arbetskollegor, det är extremt oartigt att säga nej till en sådan inbjudan. Det är också tradition att hålla på med någon sport som självklart också äter upp en del tid. Under skolgången så är det också så att de flesta är med i någon form av ”klubb”, som håller på med någon sport eller annan aktivitet som inte bara pågår under vardagarna utan också på lördagarna. Min fru gick i skola alla veckans dagar och hade nästan ingen fritid alls innan hon började studera på universitet.

Japan har inte heller någon utbredd pc-kultur(pc som i personal computer) då många hellre går till internetcafé än att ha en stor desktop hemma då hemmen ofta har väldigt begränsat utrymme.

Sen är det inte vidare vanligt att en grupp vänner samlas hemma hos någon(det händer, men inte som regel), utan man samlas hellre på en izakaya, restaurang eller liknande. Japan är också än mer uppdelat mellan pojkar/flickor, män/kvinnor än i väst. Allt detta förändras sakteligen för att bli mer likt det västerländska, men Japan är ett land där förändring sker långsamt och inte alltid enligt de mönster vi i väst först kanske trott. Så dessa exempel kanske kan ge en del tankar kring varför rollspel inte fått samma sorts genomslag i Japan som i Sverige etc, men det finns garanterat fler anledningar

 

[dancodan]

Aldrig tänkt på detta faktiskt. Men jag å andra sidan bryr mig inte om hudfärg eller kön. Jag försöker hitta sköna spelare.
Och som svar på trådstartarens fråga: Japp, min spelgrupp består av sköna rollspelare. Övriga attribut är oviktiga för oss.

 

[kaptendral]

Jag undrar till hur stor del rollspel liksom bara följde med resten av USAs kulturexport på 70- och 80-talen. Såg tex rätt nyligen nån på reddit som inte lyckats hitta ett enda rollspel på arabiska. Så rollspel som hobby verkar inte alls vara etablerat i arabisktalande länder. Antar att det liknar situationen i Sverige innan DoD kom litegrann.

 

[Minimoni]

Jag undrar till hur stor del rollspel liksom bara följde med resten av USAs kulturexport på 70- och 80-talen. Såg tex rätt nyligen nån på reddit som inte lyckats hitta ett enda rollspel på arabiska. Så rollspel som hobby verkar inte alls vara etablerat i arabisktalande länder. Antar att det liknar situationen i Sverige innan DoD kom litegrann.

Jag har träffat en grupp rollspelare från Libanon, men det är också det enda arabiska land som jag träffat rollspelare från. Nu är inte Turkiet ett arabiskt land men det får ändå fungera som någon sorts kulturell brygga mellan väst och mellanöstern och i Turkiet vet jag om flera grupper som spelar rollspel. Den SL jag talat mest med spelade någon form av fantasy-spel där de spelade som osmanska janitsjarer och på uppdrag av sultanen jagade vampyrer på balkan. Men inhemska arabiska rollspel eller för den delen turkiska vet jag inte om det existerar.

 

[Mekanurg]

Jag har träffat en grupp rollspelare från Libanon, men det är också det enda arabiska land som jag träffat rollspelare från. Nu är inte Turkiet ett arabiskt land men det får ändå fungera som någon sorts kulturell brygga mellan väst och mellanöstern och i Turkiet vet jag om flera grupper som spelar rollspel. Den SL jag talat mest med spelade någon form av fantasy-spel där de spelade som osmanska janitsjarer och på uppdrag av sultanen jagade vampyrer på balkan. Men inhemska arabiska rollspel eller för den delen turkiska vet jag inte om det existerar.

Om jag minns rätt, översätts generellt sett väldigt lite från europeiska språk till arabiska. Jag är dock inte förvånad över att det var just libanesiska rollspelare, eftersom detta är det arabland som mest tagit till sig västerländska kulturyttringar. (Marocko lär väl var nästa arabland på den skalan.)

I Turkiet ser ett stort skikt i samhället (sekulära "kemalister") västerländska idéer som någonting gott så det är inte märkligt att höra om rollspelare därifrån; osmanska vampyrjägare på Balkan låter som en fullträff.

När vi ändå är inne på Mellanöstern så finns det många israeliska rollspelare och de verkar mest köra engelska spel. Jag har nyligen haft att göra med israeliska space opera gamers (Traveller-inspirerade).

 

[Dr_Dängrot]

Jag har vänner ifrån Malaysia och Thailand och där spelas det uppenbart DnD 5:e har jag nu snokat reda på . Jag har vid ett tillfälle spelat med en kille ifrån Turkiet som befann sig i Sverige som student så det finns tydligen ett visst om inte stort intresse i dessa länder .