Nekromanti Varifrån kommer klichén?

Dewil

Skrivbordsgeneral
Joined
30 Jun 2000
Messages
1,769
Location
Nett-ruh-bi
Fantasylitteraturens mest uttjatade, eller åtminstone utskällda, kliché är den om den Fattige Bondpojken som visar sig vara Utvald att Besegra Ondskan och Rädda Världen och på vägen Växa med Uppgiften. (Frodo, Luke Skywalker, Simon, Belgarion m.fl.)

Men varifrån kommer klichén? Tolkien lär väl inte ha varit först?

Dewil
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Men varifrån kommer klichén? Tolkien lär väl inte ha varit först?
Klichén är en idé ända från mytologin, eftersom det är en rätt fundamental del av mänskligheten att som ung möta sina problem och växa upp. Kort svar, men snart kommer Krille och skriver ett längre, med mer Joseph Campbell. Jag ville bara vara först, så jag kan reta honom lite. :gremsmile:
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Vägen till vuxenlivet

"Klichén är en idé ända från mytologin, eftersom det är en rätt fundamental del av mänskligheten att som ung möta sina problem och växa upp. Kort svar, men snart kommer Krille och skriver ett längre, med mer Joseph Campbell. Jag ville bara vara först, så jag kan reta honom lite."

Egentligen finns det faktiskt inte så mycket att säga. Det finns dock en sak som jag lade märke till idag, när jag satt och tittade på Constantine.

Sidospår, bara för att göra inlägget lite längre. Okej, Keanu är inte britt. Okej, Los Angeles är inte London. Okej, det var inte så Dangerous Habits slutade. Men jag älskade faktiskt rullen - den var ju stenfräck! Och Constantine var så... Constantine!

I vilket fall som helst, i extramaterialet på andra skivan så finns det lite tjofräs om monomyten, uppväxt och Joe Campbell. Det var i princip den vanliga skiten om återfödelse genom kris och uppväxt och hela tjofräset, men den intressanta poängen var grejen om hjältens självuppoffrande. Bondgrabben är helt enkelt bara en normal simpel människa, som du och jag, och uppstigandet genom uppoffring är ett sätt att bli större än än det man var från början. Idén är helt enkelt att en vanlig människa kan påverka om man bara är villig att ge upp det man har. Det är ett så universellt tema att det i princip har förekommit i varenda saga sedan... tja, före faraonerna, typ.

Och nu ska vi göra en sån där filologisk avstickare: vad betyder "självuppoffrande", och varifrån kommer det? Jo, från offer. Och vad är ett offer? På svenska finns det två betydelser, dels att man är utsatt för något som vill en illa, men också att ett erbjudande. Man erbjuder något till en annan, i betydelsen "I'll make you an offer that you can't refuse". Det är samma ursprung i de två orden.

Men "att offra något" har gudomliga konnotationer: man ger något till Gud. Det blir ännu tydligare på utrikiska: "to sacrifice" betyder egentligen "att göra heligt".

Och det är det som är kärnan i Campbells teori om monomyten: genom att offra sig själv för ett större gott så blir man helig och genomgår ett uppstigande till det gudomliga.

---

Det finns en annan poäng med självuppoffrandet. Nu minns jag inte om Campbell tar upp just den poängen, men om bondgrabben skulle stanna hemma och skörda fukt, istället för den där krisen och självuppoffringen som tvingar honom att bli hjälte, så skulle ståryn bli läbbans kort och tråkig.

Så klichén är inte bara en instruktion till att växa upp, eller en vägkarta till helighet, eller ens uttjatad; det är faktiskt en förbaskat bra och underhållande ståry.
 

Dewil

Skrivbordsgeneral
Joined
30 Jun 2000
Messages
1,769
Location
Nett-ruh-bi
Ödet, ondskan och världen då?

Mina herrar, ni verkar ha missat att kommentera den mest signifikanta delen av klichén, nämligen den biten om att vara utvald att besegra ondskan och rädda världen. (Växa upp kan man göra i vilket socialrealistiskt drama som helst.)

Om Bibelns hade innehållit en äventyrshistoria med en fattig snickarlärling som får en uppenbarelse om sitt öde, motvilligt accepterar det, ger sig ut på en lång och farlig resa och till slut besegrar Djävulen (slutet gott, allting gott) så hade det varit en given källa, men nu var det inte riktigt så det gick till...

I gengäld innehåller Bibeln faktiskt en hjältehistoria, låt vara utan någon riktig strid och utan att ha räddat världen, nämligen den om Moses och israeliternas uttåg ur Egypten.

Dewil
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Ödet, ondskan och världen då?

"Mina herrar, ni verkar ha missat att kommentera den mest signifikanta delen av klichén, nämligen den biten om att vara utvald att besegra ondskan och rädda världen."

Den där biten är egentligen bara motivation. Oftast så är den där "only you"-biten med för att man har väldigt ont om bra skäl för hjälten att ge sig ut och äventyra, speciellt om äventyrandet innebär en risk att man dör. Så "ödet" eller "Gud" eller den store manusförfattaren i himlen bränner upp hjältens by så att han måste ge sig ut och äventyra. Typ. I många fall så skapar man lite backståry för att det ska funka, som bitar om att man är Guds son eller dotter till förre kejsaren, eller nåt. Men det är inte så viktigt. Det viktiga är att huvudpersonen upptäcker att denne har ett speciellt arv och lär sig utnyttja det.

Sen är monomyten till stor del metaforisk. För att bli vuxen så måste man ge upp sin lyckliga barndom. Det är ett öde som var och en av oss har framför oss. "It is your destiny", som det heter.

"Om Bibelns hade innehållit en äventyrshistoria med en fattig snickarlärling som får en uppenbarelse om sitt öde, motvilligt accepterar det, ger sig ut på en lång och farlig resa och till slut besegrar Djävulen (slutet gott, allting gott) så hade det varit en given källa, men nu var det inte riktigt så det gick till..."

Ta du och läs den där biten om natten i Getsemane en gång till. Och läs biten om uppoffring en gång till också.
 

Dewil

Skrivbordsgeneral
Joined
30 Jun 2000
Messages
1,769
Location
Nett-ruh-bi
Mitt misstag...

Hade jag inte missat Arvidos länk fullständigt så hade jag hajat vad ni pratade om redan från början.

Dewil
 

Saxifrage

Hero
Joined
7 May 2003
Messages
1,561
Location
Stockholm
Apolloprojektet och hjälteklichén

Jag lyssnade nyligen på ett föredrag av Sven Grahn, svensk rymdnestor och mångårig medarbetare på Rymdbolaget. Han nämnde bland annat att USA:s Apolloprogram och ryndkapplöpningens resor mycket väl följde myten om "ensam hjältes resa": hjälten, dvs en sketen underbetald provflygare, går och skrotar på Edwards AFB när han får sitt "call to adventure" av JFK. Därefter följer den riskfyllda rymdresan, som kulminerar i att astronauten "möter sin Gud" när han står på månen och tittar ner på Tellus. Sedan återvänder han i triumf. Alltså en modern version av hjältemyten, och dessutom plockat ur verkligheten!
 

Rosen

Myrmidon
Joined
9 Jun 2000
Messages
5,813
Location
Jakobsberg (Järfälla; 08-trakten)
Kulturell avstickare

Idén är helt enkelt att en vanlig människa kan påverka om man bara är villig att ge upp det man har. Det är ett så universellt tema att det i princip har förekommit i varenda saga sedan... tja, före faraonerna, typ.

I animen Fushigi Yuugi - som härmed får en SPOILERVARNING...



spoil



spoil



spoilelli



spoil



...sådär. Så upptäcker en av rollfigurerna halvvägs genom serien att det stora, fina mål att uppväcka en gud och ställa allt tillrätta som huvudpersonerna (som rest från dagens Tokyo till en fantasyvärld) har kämpat för sedan starten, per automatik kommer att medföra en huvudpersons undergång - guden kommer att ge henne tre önskningar, och sedan sluka henne.
Hans kommentar: "Det här är precis som... som västerländsk magi. Ett offer!"

Som västerländsk magi? Det fick mig att börja fundera över vilka ramar österländsk dito egentligen fungerar inom, och nej, de är inte likadana.

I förlängningen känns det också som att japanska hjältearketyper oftare handlar om att hjälten (eller hjältinnan) är ovärdig sin uppgift, och i första hand måste mogna som person och besegra sina egna personliga svagheter och tillkortakommanden, innan han/hon kan uppnå det egentliga målet för berättelsen.

--
Åke
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
Re: Kulturell avstickare - ännu en spoiler

"I animen Fushigi Yuugi - "

Som jag slutade se på när de tog kål på Nuriko. Jävla sätt. :gremmad:


Storuggla, lade ner arbetet
 

Rosen

Myrmidon
Joined
9 Jun 2000
Messages
5,813
Location
Jakobsberg (Järfälla; 08-trakten)
Re: Kulturell avstickare - ännu en spoiler

Som jag slutade se på när de tog kål på Nuriko. Jävla sätt.

Men det är ju andra halvan av serien som verkligen är bra... Ungefär ingenting i handlingen tar vägen dit man har förväntat sig - jag har nog aldrig tänkt "WTF!!?" så regelbundet som när jag satt och såg den.

--
Åke
 
Top