Nekromanti Varsågoda och sitt.

[wilper]

Kortversion:

Sitter eller står ni vid spelbordet?

Längre version:
I helgen var jag på SnöKon, främst för att spelleda, men också för att testa lite nya spel. Bor man i Luleå och skall till SnöKon, som jag gör, så tar man förmodligen bussen. Det tar fyra och en halv timme, men man hamnar i princip vid dörren till konventet så man slipper kryssa runt i staden med lokalbussar eller halka runt på gångvägar.

Det första som jag skulle göra på konventet var att spelleda ett pass, jag såg inte fram emot att sitta ner i fem timmar till så jag frågade spelgruppen om det var ok att jag stod upp och spelledde och det hade de inget emot.

Så jag spelledde stående, sittandes, halvlutandes mot ett bord, vandrandes, halvspringandes, vilt gestikulerande, smygande, ropandes från andra sidan salen, viskandes böjd över en spelare och... det blev faktiskt riktigt bra. Äventyret fick mer liv än saker brukar ha när jag spelleder, spelarna verkade engagera sig mer (nu kan det ju iofs ha varit engagerade spelgrupper jag hade under konventet men i snitt så), dessutom blev tempot högre. Mina planerade 5 timmar rullade klart på drygt 3 timmar alla de pass jag ledde ståendes vid bordets kortsida.

Dock! Själv blir jag lite orolig som spelare om spelledaren far runt för mycket, en spelledare som hänger över mig likt en klippkant på väg att rasa drar inte in mig mer i spelet utan jag drar mig undan, och den spelledare som tar fysisk kontakt (tex genom att greppa i armen för att visa hur den nödställda damen ber om skydd) bryter direkt ev immersion jag hade och jag studsar bums ut i verkligheten igen.

Jag är högtst medveten om att jag inte är konsekvent här, det jag tyckte funkade bra som spelledare funkar oftast inge vidare som spelare. Dessutom var en del grupper väldigt med på noterna och ställde sig själva upp och spelade med, medan andra gjorde det, så det är nog lite olika i olika spelgrupper.

Så, nu vill jag sondera läget ute i landet:

Hur brukar ni ha det runt bordet med sittande och ståeende i er grupp (både spelare och spelledare)?

Vad _accepterar_ du som spelare?

Vad _accepterar_ du som spelledare?

Vad _föredrar_ du som spelare?

Vad _föredrar_ du som spelledare?

Andra kommentarer på ämnet?

 

[Krille]

Sitt ner i båten!

Jag gillar inte skuttande spelledare. Stående spelledare gör mig stressad och nervös. "Sitt ner och ta det lugnt, för helvete!" Skuttande spelledare är etter värre.

Som spelledare sitter jag helst. Det går ypperligt att ha kroppsspråk även sittande. De gånger jag har stått upp så har det varit för att jag har varit för trött - skulle jag sitta ner så skulle jag somna.

 

[cogitare]

Jag föredrar som SL att ha gruppen sittandes. Annars känns det som att det kan leda till vissa bekymmer. Om man ställer sig upp och deklamerar något som del av spelet så är det så klart helt ok. Men annars tycker jag koncentration och fokus blir bättre om gruppen sitter.

Som SL kan man dock resa sig upp då och då om t.ex. en myndighetsperson tilltalar hela gruppen eller liknande. Är inte så mycket för att, som SL, själv agera ut hur folk rör sig så jag är alltså ganska stillasittande även där. Men vid tillfälle för dramatisk effekt kan man resa sig eller förflytta sig i rummet med fördel.

C.

 

[Rising]

Det är skitstressande att sitta ner när någon hökar ståendes över en.

När båda sitter ner eller när båda står så går det däremot bra.

Att jag skriver "sitter ner" är ett medvetet drag, ty jag anser bara det är stressande när man sitter lågt och insjunket; såsom i soffor och på sängar, o.dyl. Det är inte alls lika farligt på kontorsstolar, och ännu mer ofarligt på barstolar. Det här är en av anledningarna till att jag blivit assugen på att spelleda vid köksöar. Det finns "barstolar" som har väldigt stor sittyta och mjuka säten för att ändå vara barstolar, och på dem sitter man riktigt bra. En köksö är tillräckligt stor för att man skall kunna lägga saker på den och organisera ett äventyr, samtidigt som den har hög höjd för att man skall kunna växla mellan sittande och stående/gående lägen nästintill obemärkt.

Invändningen brukar vara att man nog vill ha ryggstöd om man ska spela en hel session. Jag tror inte riktigt det är nödvändigt (för oss i min spelgrupp), men jag ska nog ändå prova att börja med kortare, intensivare spelsessioner; samt planera in pauser där vi kan sätta oss ner med ryggstöd och allt för att äta och vila benen.

 

[Svarte Faraonen]

Det beror till viss del på vad som finns i rummet vi spelar i. Nu är det oftast så att vi har vattenpipa igång under spelet, vilket gör att man får röra sig försiktigt för att den inte ska ramla i golvet. Om man har en mer oöm miljö har jag inget emot att då och då resa mig upp och närma mig spelare -- men då ska de till att jag känner dem tillräckligt bra för att veta att det fungerar att röra dem under pågående spel.

 

[Storuggla]

Sitt ner och var som folk! [NT]

Måste du stå och flänga runt kan du syssla med idrott

 

[Robert Jonsson]

Var en man och stå för vad du gör!

Jag har en rätt hög smärttröskel - både som SL och spelare. Fysisk närkontakt är helt okej (ja, i rimlig mån då - försöker nån misshandla mig eller simulera sex så har det gått för långt ) och för mig kan det bidra till att höja inlevelsen.

Då jag spelleder så reser jag mig ofta då det är någon form auktoritetsperson som de har att göra med. Jag rör mig gärna också då jag spelleder, så jag är väl mot majoriteten skulle jag gissa. Så för att svara på frågan - jag föredrar och accepterar ditt spelledarsätt på Snökon till 100%.

 

[Necross]

Sitt ned. Att sitta ned är en del av charmen med rollspel (eller bordsrollspel eller vad de nu heter). Jag blir sjukt nervös när nån står upp. Kan man inte uttrycka sig utan att stå är man en dålig spelledare.

 

[krank]

Jag accepterar precis vad som helst - om SL vet vad denne håller på med. Vet SL hur han eller hon ska använda kroppsspråket till dess fulla potential är jag inte den som gnäller. Visst kan det vara stressande med en SL som går runt - ett ypperligt verktyg för att skapa stress, med andra ord. Att spela rollspel handlar för mig i hög grad om att framkalla saker - känslor, reaktioner, tankar.


Som SL accepterar jag precis vad som helst - så länge spelarna inte går iväg eller ställer sig bakom mig. Jag gillar gestaltande av rörelsmönster, gångstilar, etc. Det brukar kunna ge massor. Och när mina spelare blir såpass upphetsade (i den icke sexuella meningen) av en scen att de reser sig upp och börjar gestikulera, då vet jag att jag har lyckats.


Som spelare/spelledare föredrar jag variation och kompetens.

 

[Gordeg]

Jag föredrar att spela sittande, både som spelare och spelledare, och jag betraktar bordsrollspel som en verbal hobby i första hand.

Däremot kan jag stå ut med att spelledaren reser sig upp för att markera något. Tex kan man få lite av känslan av att bli stormad av ett tre meter högt troll när man själv sitter ned och ser spelledaren komma emot en genom att korsa rummet med tre "jättekliv".

Sen finns det ofta fysiska begränsningar för hur mycket man kan röra sig i spelrummet. När man är 5 pers i mitt vardagsrum finns det inte mycket plats för hopp och lek.

Gordeg

 

[MrG]

Stutsar upp och ned

Oftast både står och sitter jag som spelledare och som spelare. Det hänger främst ihop att det är så jag även gör när jag pratar i övrigt. Rent kommunikativt talar (pun int.) allt för att det är det bästa också, bättre stöd, mer gester och mimik förstärker uttrycket och förbättrar det verbala. Klassiska knep för telefonsäljare är att stå, le och gestikulera för att man mäter bättre avslut på det sättet.

Hur spelarna gör lägger jag mig mindre i, men har lagt märket till hur ofta spelledarens sätt smittar av sig på spelarna. Man får acceptera att folk är olika och låta folk göra det som de känner sig bekväma med.

När det gäller kroppskontakt känns det jättenoga att dra gränsen vid den som minst önskar, men det känns som rätt enkelt att läsa av det. Själv har jag rätt lite gränser, kyssar undviker jag (har en gång varit i situationen att jag inte visste om den för mig okända spelaren skulle bangat eller protesterat, men det kändes som en bra minigräns att inte stick ned tungan i någon annan spelares hals, utan beskriva handlingen istället ).

Bästa minnet i sammanhanget har inget med kroppskontakt i roll att göra, men det är spelaren som bekvämt lade upp sin fot i mitt knä medan vi spelar, hon har senare hävdat att det på intet sätt var någon flört menad utan att hon gjorde det spontant... men jag tog det som en uppskattad invit att lära känna henne

Som slutkläm kan jag konstatera att jag ikväll inte ska sätta mig längst in i soffan utan på den obekväma pallen, då jag av någon anledning har hamnat i ett hörn senaste speltillfällena och suttit still (skruvandes på mig) och spelat.

 

[MrG]

Men tack då!

Kan man inte uttrycka sig utan att stå är man en dålig spelledare.

Fint generellt uttalande, så jag som gärna står och pratar förmodar jag är en dålig människa

Tror inte det är frågan om bra och dåligt på något sätt, kanske om tycke och smak... Men finns det en trend att stående spelledare skulle vara sämre är det inget som synts på de utvärderingar jag sett eller på den responce jag hört.

 

[Zire]

Sitter!

Reser sig någon upp och det vore naturligt för min rollperson (som spelare) eller SLP (som SL) att göra det samma, så reser jag mig också.

Men annars sitter jag helst. Både som SL och spelare. Jag upplever att jag kommer av mig om jag ska resa mig och ställa mig upp hela tiden.

En fördel med att stå upp är dock att man kan få igång folk som är på väg att somna. Fast det är kanske vid det laget dags att avsluta spelet ändå. Jag tycker nog också att man ibland vinner lite känsla på att stå upp och agera ut en scen, problemet är bara att det blir ett avbrott av att plötsligt resa sig upp. Men det beror nog mycket på hur man spelar också. Hade vi haft mer "agerande" och mindre beskrivningar och tärningsslagande så skulle vi kanske vinna på att stå och agera mer istället för att sitta.

- Zire

 

[Torbjörn]

Jag brukar sitta ner, både när jag spelleder och när jag spelar.

Hur brukar ni ha det runt bordet med sittande och ståeende i er grupp (både spelare och spelledare)?

Alla sitter. Men sträcker givetvis på benen lite då och då.

Torbjörn

 

[Mekanurg]

Spelare som "gör saker" ska sitta. De som är tillfälligt sysslolösa pga att deras rollpersoner inte är "på scen" kan däremot gå runt och rota i bokhyllorna så länge de är tysta.

SL sitter.

 

[MrG]

Könsroller bland rollspelare (dålig humor OT)

Trött på slutet av jobbdagen och kollar på tråden, slås av insikter:

1. Rollspel är en hobby dominerad av manliga utövare
2. Män har inte simultankapacitet

Slutledning:. Alltså kan rollspelare vanligtvis inte rollspela och stå upp samtidigt

Enda kruxet är ju att jag är en stånde manlig rollspelare... i Paranoi-anda anmäler jag mig som MUTANT och inväntar tid för avrättning. Logik är en fin sak

 

[Feuflux]

Jag har aldrig varit med i en spelgrupp där inte alla sitter ner. Eller ja, rollspelsbaren på lincon 2005 innehöll ju faktiskt en stående MrG som en av två spelledare. Det är dock alldeles för lite kunskap för att jag ska ha utvecklat en ordentlig åsikt.

Men jag försöker ändå. På konvent och som andra engångsgrejer går det hur bra som helst med en SL som rör på sig, men kontinuerligt i en kampanj skulle jag troligtvis börja störa mig på det efter inte alltför lång tid. Spelare som rör på sig skulle jag börja störa mig på direkt. Att däremot under en kort sekvens ställa sig upp för att agera ut en SLP är helt okej.

 

[Svarte Faraonen]

Kom på ett tillfälle då hela spelgruppen var uppe och rörde på sig. Det var i början av vår All Flesh-kampanj, där spelarna spelade sig själva. Eftersom den började med att en zombie ramlade in i spelarnas lägenhet samma kväll som vi egentligen satt och spelade rollspel så föll det sig naturligt att vi alla gick upp och sprang runt för att illustrera händelseförloppet. Dessutom fick spelarna rent fysiskt plocka fram allt som de ville ha med sig i spelet, samtidigt som jag illustrerade den vandödes framfart i lägenheten för att visa vilka områden de inte kunde röra sig i. Det gav en utmärkt effekt och visade även saker folk kan glömma i en stressad situation (två av spelarna gav sig till exempel ut utan skor).

 

[DeBracy]

Vanligen sitter jag ner smack pang rakt upp och ner men under SnöKon ställdes jag inför ett litet val: okej... ska jag sitta här som ett miffo medan spelarna röjer... eller ska jag haka på och leverera? Det blev det senare. Spelarna var några jag lärt känna på SävCon och vi har spelat ihop två gånger tidigare (då under natten mellan lördag och söndag, utanför schemat, iom att jag tror de flesta av oss brukar spelleda). Jag visste alltså sedan tidigare att det är väldigt fysiska spelare som tar rummet i besittning och utnyttjar det. Väldigt mycket gestaltning, väldigt mycket humor. Helcrazy skulle man kunna säga.

Jag visste alltså hur det skulle bli, men jag kan inte direkt påstå att jag var förberedd. Redan när första spelare introducerade sin rollperson ställde hans sig upp och färstärkte beskrivningen av allt sitt krås med hållning och gester. Jag tror jag lyckades sitta i 10-15 minuter till, såpass att spelarna hunnit presentera sig och börja mingla iaf. Under de kommande tre timmarna (vi fick skynda på lite, en av spelarna var tvungen att sticka tidigare) så hann jag vara X antal blyga damer, en kejsaren som knockas (komplett med träff i huvet - det gjorde inte ont dock), kejsaren som sover (liggandes på bänk), den äldre damen sittandes i vagnen på väg till balen, etc. etc. etc.

Och ja, jag hade svinkul. Precis som när jag själv spelat på samma vis för andra spelledare, med dessa herrar inblandade.

Passet efter var jag dock med om nåt som var tvärtom. Vi spelade Mutant (vi = jag, Fogge, Wilper och Dnalor), nästan helt sittandes, och hade ett spelpass som Wilper beskrivit som "magi" och jag kan inte annat än skriva under på det också. Vi satt runt ett bord och kom på nåt sätt ihop oss så pass mycket att folk verkligen vågade låta tystnaden tala i spel. Själv satt jag säkert en halvminut och bara tittade på ljusen och liksom kände av stämningen (som jävlar i mig gick att skära med kniv, så påtaglig kändes den) mitt i vår hjulaftons-scen där Ville fick sitt paket etc. (se Fogges krönika Fallet Schlark).

Den ende som stog upp vad jag kan minnas var Dnalor då han gjorde en snitsig halsduksgest i flörtandet med en hotellportier, annars var det sittande kroppsspråk som gällde vilket framförallt jag och Dnalor använde oss friskt av tror jag.


<table width="80%" border="0" cellspacing="0" cellpadding="0" align="center"><tr><td bgcolor="black">/images/hr.gif</td></tr></table>

Ja, vad har vi kommit fram till alltså? Som både spelledare och spelare accepterar jag rörligt spel. Det ligger på sätt och vis nära till hands för mig som har gestaltande som en av mina favoritdelar i rollspelandet. Den andra favoritdelen är att få en snygg berättelse (storytelling typ dårå?) och den sidan känns det som att den får bättre stöd av spelare som sitter vid bordet och liksom riktar uppmärksamheten på samma sak, som vi gjorde i Mutant-scenariot.

Vad jag föredrar känns alltså lite kopplat till vad som ska spelas. Jag är öppen för olika stilar och tycker nog att gruppens sammansättning och vilken genre man rör sig i (jag tror det blir svårare med det väldigt fysiska spelet ju mörkare och dystrare det ska vara medan matiné och fars tjänas väl av lite fart och rörelse).

I praktiken kommer jag nog fortsätta att sitta till 87% i alla fall.

 

[Necross]

Re: Men tack då!

Jag tror att du KAN uttrycka dig utan att stå