Nekromanti Vart håller jättarna i eon hus?
- Thread starter Laowai
- Start date
Ymir
Liten kantbaron
Re: Mer "änglar"
För att de heter vestaler, mest... tror jag...
För att de heter vestaler, mest... tror jag...
Sedan har vi ju odjur, cykloper och minotaurer också, samt varelser som wyrder och diverse pseudodrakar som klarar styrkekraven med råge även om de inte har mänsklig skepnad. Och istrollen ser ju helt enkelt ut som allvarligt övergödda jättar, så de är det ju bara att sno rakt av...
Ymir, dina änglar är fruktansvärt coola och lyckas med bedriften att nå nivån "mytologisk" på fantastik-skalan, vilket innebär att man lämnar reguljär fantasy bakom sig och är allmänt bättre.
Synd bara att de är på tok för awesome för att kunna läggas in i den nuvarande kampanjen utan för fullständigt förgöra den förhållandevis låga fantasystämning jag kör på - jag får hålla till godo med skuggfolk än så länge (även om jag är starkt lockad, mind you)
Synd bara att de är på tok för awesome för att kunna läggas in i den nuvarande kampanjen utan för fullständigt förgöra den förhållandevis låga fantasystämning jag kör på - jag får hålla till godo med skuggfolk än så länge (även om jag är starkt lockad, mind you)
LordTengel
Swordsman
Mycket bra tänkt, där.Poseur said:
Ymir
Liten kantbaron
är Skuggfolk inte high? Så fort jag har med dem brukar det antingen vara en drake/urmörker-entitet-demigud som täcker halva världen i magisk dimma och kastar überspells, eller legioner av siklar som anfaller Arlon/Alkarzan/whatever... 
on a side note, though...enda gången jag någonsin haft med en edil, vestal etc var just i Skugglandet. En rollperson hade sökt sig riktigt, riktigt djupt in, till gränserna mellan Skugglandet och Dödsriket, och det kom sig att han nådde en port som av allt att döma ledde till Barhâ'a, alltså paradiset mellan liven i Mhîmrätten. Denna vaktades av en varelse som antagligen var en edil; rollpersonen anade var han hade hamnat och frågade henne vad som hänt med hans mûhadinska väninnas själ efter att hon dog, och edilen blev närmast förbryllad; denna kvinnas själ hade aldrig nått hit, någon eller något måste ha claimat den på vägen.
on a side note, though...enda gången jag någonsin haft med en edil, vestal etc var just i Skugglandet. En rollperson hade sökt sig riktigt, riktigt djupt in, till gränserna mellan Skugglandet och Dödsriket, och det kom sig att han nådde en port som av allt att döma ledde till Barhâ'a, alltså paradiset mellan liven i Mhîmrätten. Denna vaktades av en varelse som antagligen var en edil; rollpersonen anade var han hade hamnat och frågade henne vad som hänt med hans mûhadinska väninnas själ efter att hon dog, och edilen blev närmast förbryllad; denna kvinnas själ hade aldrig nått hit, någon eller något måste ha claimat den på vägen.
Hehe jag skulle vilja se dig spela en smutsig grisig, bondekampanj i Asharien utan några som helst episka eller high-fantasy inslag. Liksom überfläskighet är väl ändå lite av ditt trademark
Dock personligen tycker jag ofta att helt "vanliga" typer i skugglandet som bara ser och agerar annorlunda är de mest roliga SLPs man kan stöta på. Fast, för övrigt håller jag med. Hur kan man hålla skugglandet low, vad jag än har med så slutar det alltid med bortglömda old ones, despotiska ärkesvulst furstar, drakar i semi-goodguy skepnad, galna fångade gastar från ancient realms osv.
Man kanske skulle behövt en crash course i att spela low-fantasy.
/Poseur gillar dock sin fläsk-fäääntasy
/Poseur
Det kan inte bara vara jag som är stört avundsjuka på dina och ymirs (och för den delen vitulvs) spelare.
Den episkhet och framförallt det engagemang som ni verkar lägga ner i era världar saknar motstycke i allt jag har spelat iaf.
Den episkhet och framförallt det engagemang som ni verkar lägga ner i era världar saknar motstycke i allt jag har spelat iaf.
Ymir
Liten kantbaron
Jag hade föredragit att göra det i Västlanden eller Stora Arkipelagen isåfall, så får jag iallafall lite culture gaming. En undre världen-kampanj i Alkarzan vore koolt...
men faktum är, jag är lite trött...inte på epiken, men på att rollpersonerna i mina kampanjer alltid befinner sig så högt upp på samhällsstegen. Jag känner mig just nu väldigt sugen på att spelleda något där man är inte är riddare eller högdjur, utan en samhällsklass som inte har råd med vad som helst, och kanske inte alltid ens kan räkna med mat för dagen. Tex den där undre världen-kampanjen i Alkarzan...
OT: hur förändringen kom till världen
Mjo vet hur det är att ha spelare som man är mindre nöjd med så att säga. Men hela gruppen som jag spelar med, inkl. mig själv har utvecklats enormt de senaste åren.
För min del kom vändningen när jag tröttnade helt och hållet på att bananskala och springa runt utan mål, döda monster och lösa intriger som var glasklara. Så jag började ändra mitt sätt att SLa sakta men säkert och gav mina spelare ett ultimatum egentligen. Jag påpekade att jag spellett hur många äventyr och kampanjer som helst nästan helt på mina villkor så allt jag krävde i utbyte var att de försökte spela en kampanj på mina villkor.
Känslospel och karaktärsfördjupning var vad den kampanjen gick ut på och det mottogs riktigt väl och de andra spelarna (nästan alla iaf), började inse att rollspel kunde ge mer för dem än bara en simpel verklighetsflykt där man spelar störst, bäst och starkast. Så efter det så har vi utvecklats mer på samma villkor hela spelgruppen.
/Poseur menar inte att det ena sättet är bättre eller sämre, utan att vi som grupp har bytt och trivs bättre med det sättet vi spelar nu.
Mjo vet hur det är att ha spelare som man är mindre nöjd med så att säga. Men hela gruppen som jag spelar med, inkl. mig själv har utvecklats enormt de senaste åren.
För min del kom vändningen när jag tröttnade helt och hållet på att bananskala och springa runt utan mål, döda monster och lösa intriger som var glasklara. Så jag började ändra mitt sätt att SLa sakta men säkert och gav mina spelare ett ultimatum egentligen. Jag påpekade att jag spellett hur många äventyr och kampanjer som helst nästan helt på mina villkor så allt jag krävde i utbyte var att de försökte spela en kampanj på mina villkor.
Känslospel och karaktärsfördjupning var vad den kampanjen gick ut på och det mottogs riktigt väl och de andra spelarna (nästan alla iaf), började inse att rollspel kunde ge mer för dem än bara en simpel verklighetsflykt där man spelar störst, bäst och starkast. Så efter det så har vi utvecklats mer på samma villkor hela spelgruppen.
/Poseur menar inte att det ena sättet är bättre eller sämre, utan att vi som grupp har bytt och trivs bättre med det sättet vi spelar nu.
Hehe du kan väl få culture gaming i Asharien också 
En undre världen kampanj i Alkarzan vore riktigt coolt dock. Men ni har väl två pågående kampanjer i Stora Arkipelagen som pågår eller är jag helt ute och drömmer?
Hur det än är så gör ni ett stort jobb med att ta fram framtida arkipelagen-material så.
Hmm om du har problem, eller snarare börjat tröttna på de höga samhällsklasserna så är det väl bara att låta spelarna spela lägre klasser och göra en kampanj kring det, det behöver ju knappast förlora epik för det.
Ta mina spelare just nu, de spelar en ex-legionär läkare som gått i exil pga misstänkt giftmord och är numera legosoldat/läkare. En learamklankrigare som stuckit hemifrån sen dess att hans livskamrat och nyfödde barn* dog i hans egna famn efter det att han återvände ifrån en fejd (mystiska tecken som stjäl livskraft av andra när han är sårad, och det skulle visa sig först när han fick sin förstfödde) och kan inte återvända då han inte kan bestämma sig vart han ska ställa sig i politiken just nu med ett nytt Colonan vid rikets gräns, dessutom har han varit slav hos raunerna och förlorat sitt familjesvärd så han har svurit en hämnd i sitt inre. En ex-prostituerad kvinna från Drunok som funnit sitt kall och sinnesro hos Henéa och blivit vildmarksman och fått ett själsband till frihetens nan'chake och har latenta schamansimförmågor som sakta håller på att visa sig. Till sist har vi en svagt bortkommen Drezin-magiker som varit slav hos Kragg men lyckades fly undan och har ett svårt förhållande till sin läromästare men har nyligen lyckats blivit mästar-magiker. Han är allmänt bortkommen och verkar inte kunna någonting alls om inte saker och ting hänger på det.
Alla är bunda i detta äventyr igenom de eder de avlade till Frostkungen i det förra äventyret och har har låtit kalla dem för att finna de sista ättlingarna till Skuggornas söner(ett gammalt och förvisat folk ifrån skugglandet som fungerade som rådgivare och livvakter till kungen) och ett föremål som deras ledare gav folket;Sanningens öga. I detta sökande fann de vägen igenom Gordrion som är helt oigenkännligt pga naturkatastrofer, monster ,varulvar, att samväldet gått under och min variation av Arkonten.
*Nu minns jag inte på rak arm om det var en dotter eller son, har för mig att det var en dotter.
/Poseur kände att han behövde skriva lite om kampanjens rollisar
En undre världen kampanj i Alkarzan vore riktigt coolt dock. Men ni har väl två pågående kampanjer i Stora Arkipelagen som pågår eller är jag helt ute och drömmer?
Hur det än är så gör ni ett stort jobb med att ta fram framtida arkipelagen-material så.
Hmm om du har problem, eller snarare börjat tröttna på de höga samhällsklasserna så är det väl bara att låta spelarna spela lägre klasser och göra en kampanj kring det, det behöver ju knappast förlora epik för det.
Ta mina spelare just nu, de spelar en ex-legionär läkare som gått i exil pga misstänkt giftmord och är numera legosoldat/läkare. En learamklankrigare som stuckit hemifrån sen dess att hans livskamrat och nyfödde barn* dog i hans egna famn efter det att han återvände ifrån en fejd (mystiska tecken som stjäl livskraft av andra när han är sårad, och det skulle visa sig först när han fick sin förstfödde) och kan inte återvända då han inte kan bestämma sig vart han ska ställa sig i politiken just nu med ett nytt Colonan vid rikets gräns, dessutom har han varit slav hos raunerna och förlorat sitt familjesvärd så han har svurit en hämnd i sitt inre. En ex-prostituerad kvinna från Drunok som funnit sitt kall och sinnesro hos Henéa och blivit vildmarksman och fått ett själsband till frihetens nan'chake och har latenta schamansimförmågor som sakta håller på att visa sig. Till sist har vi en svagt bortkommen Drezin-magiker som varit slav hos Kragg men lyckades fly undan och har ett svårt förhållande till sin läromästare men har nyligen lyckats blivit mästar-magiker. Han är allmänt bortkommen och verkar inte kunna någonting alls om inte saker och ting hänger på det.
Alla är bunda i detta äventyr igenom de eder de avlade till Frostkungen i det förra äventyret och har har låtit kalla dem för att finna de sista ättlingarna till Skuggornas söner(ett gammalt och förvisat folk ifrån skugglandet som fungerade som rådgivare och livvakter till kungen) och ett föremål som deras ledare gav folket;Sanningens öga. I detta sökande fann de vägen igenom Gordrion som är helt oigenkännligt pga naturkatastrofer, monster ,varulvar, att samväldet gått under och min variation av Arkonten.
*Nu minns jag inte på rak arm om det var en dotter eller son, har för mig att det var en dotter.
/Poseur kände att han behövde skriva lite om kampanjens rollisar
Re: OT: hur förändringen kom till världen
Missnöjd är väl egentligen inte helt rätt ord, men jag tycker att det skulle vara jävligt kul att komma bort lite från grisodligheten och istället närma oss mörkerkampanjer eller andra mer "rädda världen från ondska" aktiga äventyr.
Gruppen som sådan har jag inga problem med, bara skalan på äventyr.
Missnöjd är väl egentligen inte helt rätt ord, men jag tycker att det skulle vara jävligt kul att komma bort lite från grisodligheten och istället närma oss mörkerkampanjer eller andra mer "rädda världen från ondska" aktiga äventyr.
Gruppen som sådan har jag inga problem med, bara skalan på äventyr.
Skugglandet
Mina spelare blev tillräckligt uppskrämda av att inse att dagen innebar en månskära på himlen medan natten var kolsvart (det här varierar jag väldigt mycket i Skugglandet, men sol är något ovanligt), och jag skrämde upp dem nog genom konsekventa mystiska ljud från skogen, beskrivningar av hur det kändes som om träden försökte hålla fast dem när de rörde sig i skogen på natten, några dansare skymtade på avstånd (som deras halvblodsguide var livrädd för), etc. Sedan blev det lite mer "high", men själva grejjen var att de aldrig hade någon kontroll och sällan förstod vad de upplevde eller vad som hände. Skugglandet är inte nödvändigtvis mer high än så; en läskig plats där det händer konstiga saker, som vanliga människor inte är tänkta att besöka (officiellt sett beskrivs ju Skugglandet som _extremt dödligt_ för alla vanliga dödliga; mina spelare klarade sig genom guider).
Det tog också väldigt lång tid innan de fick någon vettig ingame-info om var de var och vad det innebar, och de har fortfarande mycket dålig koll på Skugglandet både in och off.
Jag ger gärna mina tankar kring hur man kombinerar low fantasy med en spelgrupp med obligatoriska övernaturliga förmågor och en kampanj med en fokus på övernaturligheter (kampanjens första halva hade ett monster-of-the-week-upplägg) i en annan tråd, om ni är intresserade
Och jag som alltid sett Skugglandet som "den där läskiga, nästan-världsliga platsen som du har för att skrämma dina rollpersoner". Visst att verkligheten löses upp totalt i gränserna, det bor uråldriga vansinnesvarelser där och att skugghoven jäkla _tjänarfolk_ (alltså rimurer/stagraner) utgör några av de mäktigaste varelser jag har haft med i spel, men att verkligen dra på det fullt ur i början är bara overkill.
Mina spelare blev tillräckligt uppskrämda av att inse att dagen innebar en månskära på himlen medan natten var kolsvart (det här varierar jag väldigt mycket i Skugglandet, men sol är något ovanligt), och jag skrämde upp dem nog genom konsekventa mystiska ljud från skogen, beskrivningar av hur det kändes som om träden försökte hålla fast dem när de rörde sig i skogen på natten, några dansare skymtade på avstånd (som deras halvblodsguide var livrädd för), etc. Sedan blev det lite mer "high", men själva grejjen var att de aldrig hade någon kontroll och sällan förstod vad de upplevde eller vad som hände. Skugglandet är inte nödvändigtvis mer high än så; en läskig plats där det händer konstiga saker, som vanliga människor inte är tänkta att besöka (officiellt sett beskrivs ju Skugglandet som _extremt dödligt_ för alla vanliga dödliga; mina spelare klarade sig genom guider).
Det tog också väldigt lång tid innan de fick någon vettig ingame-info om var de var och vad det innebar, och de har fortfarande mycket dålig koll på Skugglandet både in och off.
Jag ger gärna mina tankar kring hur man kombinerar low fantasy med en spelgrupp med obligatoriska övernaturliga förmågor och en kampanj med en fokus på övernaturligheter (kampanjens första halva hade ett monster-of-the-week-upplägg) i en annan tråd, om ni är intresserade