Vad är detta?
Som vi alla vet kommer Eon IV att släppas till påsk *host host, hoppas får man väl, host host* och därmed tänkte jag leka inspirationsleken genom att göra trådar om historiska personer som mycket väl hade kunnat vara huvudkaraktärer i ett Eon äventyr. Hela tråd-idén är rakt av stulen från God45 som gjorde massvis med trådar om vampire-klaner, fantasyraser och annat möjligt skoj på det gamla forumet.
Förhoppningen är att jag ska kunna slänga ut en/två sådana här tråder i veckan om historiska karaktärer. Varför historiska? För att Eon IV är det fantasy rollspel som haft den mest jordnära och realistiska världen som jag någonsin spelat. Med det menat är det (när jag spelleder det) en mycket jordnära värld, snarare ett alternativt jorden med övernaturligt snarare än en helt magisk värld (se DnD).
Inspiration och stämning
(Klicka på denna länk för passande musik: http://www.youtube.com/watch?v=PD1MLchfyIM&t=5m5s )
Låt er inte luras av den ortodoxa glorian och det faktum att hon är ett helgon både i den ortodoxa och katolska kyrkan. Detta är en dam som får Lannister-släkten att se ut som Recca och Ymir på ett kafferep.
Vikingadrottningen
Exakt vilket år hon är född på är omtvistat, men de flesta historiker är överens om att hon föddes någon gång kring 890. Från vilken ätt/etnicitet hon kommer från är också omtvistat, då somliga menar att hon är bulgar, andra att hon är vagyar (grekiska namnet på vikingar) och andra att hon är en etnisk ryss. I vilket fall som helst växte hon upp i vad som idag skulle definieras som västra Ryssland/Ukraina. På en eller annan vänster hamnade hon i armarna på Igor den förste, kung av de Kievska ruserna men också en hedning. Hans "förkristnade" namn var egentligen Ingvar, liksom Olgas riktiga namn förmodligen var Helga, men bytades om till Olga då det var lättare att uttala för deras undersåtar.
Singelmamman
Deras äktenskap varade inte alltför länge då hennes man ganska snabbt dödades av Drevilerna, ett närliggande rike som frenetiskt motsatte sig alla försök att inkorporeras i Igors rike. Förhoppningen från deras sida var att nu när Igor var död och Olga var regent åt deras treåriga son kanske hon skulle kunna finna sig i att gifta sig med en prins från deras rike, nämligen prins Mal. Man skickade så en grupp med tjugo ambassadörer för att förklara för Olga att de hade huggit huvudet av hennes man, men att de kunde tänka sig att skona henne om hon gifte sig med Mal, och på så sätt kunde de två rikena förenas under drevlinernas styre. Olgas svar lät ungefär såhär:
"Your proposal is pleasing to me; indeed my husband cannot rise again from the dead. But I desire to honor you tomorrow in the presence of my people. Return to your boat, and remain there with an aspect of arrogance. I shall send for you on the morrow, and you shall say, 'We will not ride on horses or go on foot; carry us in our boat.' And you shall be carried in your boat."
Diplomaterna blev såklart mycket nöjda, gick tillbaka till sina små skepp som låg i floden och gick och lade sig för att sova efter att druckit sig lyckliga efter det lyckade företaget. Nästa morgon väcktes de av en hord av soldater och bönder som lyfte deras skepp och bar dem till ett fält utanför staden. Där slängdes de ned i en stor grop som grävits under natten som hon sedan lätt täcka med jord, med diplomaterna fortfarande levande. Hon skickade en ganska så tydlig signal att hon inte var intresserad av att knuffas runt av storebror i väst.
Ett varmt bad
Hon lät sedan skicka bud till Mal (som inte visste vad som hänt hans diplomater) att hon givetvis tackade ja till dennes inbjudan om giftemål. Hon sade åt honom att hon ville att makten skulle befästas genom att han skickade en rejäl grupp med folk, livvakter, tjänare, guvernörer, etc. så att hon kunde följa med honom tillbaka till hans land under eskort. Inget förutom hans absolut bästa krigare skulle duga, lät hon meddela. Prins Mal blev givetvis nöjd med detta och struntade högaktningsfullt i att han inte fått svar från sina ambassadörer som han skickat. Flera tusentals personer kom marscherande och ridande från drevilerna för att delta i festligheterna som skulle följa.
Den stora horden av folk fick slå upp ett tältläger utanför staden och de viktigaste dignitärerna, såsom officerarna, guvernörer samt hans närmaste bjöds in i själva staden. Kaptenen av Olgas vakt lät meddela dem att hon var villig att ta emot dem efter att de badat i den kungliga saunan så att smuts och damm från resan tvättats bort ordentligt från dem. Dignitärerna tyckte att det lät förträffligt, gick in i saunan som sedan låstes och tändes eld på. Efter någon minut stod hela byggnaden i lågor tillsammans med de skickligaste ledarna som drevilerna hade, allt utan att deras fotfolk utanför staden visste någonting om det.
Hon lät sedan meddela gästerna utanför att hon var nu villig att festa med sina gäster om de bara lät henne sörja sin make först på platsen där han dött. De gick med på detta och hon red med ett litet följe till sin mans grav och lade blommor på den. Därefter åkte hon till festen och trots att nästan femtusen adelsmän och krigare från devrilerna deltog hade Anna ett mycket litet följe med sig. När alla var som fullast slogs dörrarna upp till hallen där det festades som mest och hennes soldater slog in dörrarna med yxor och svärd dragna högt.
Över femtusen krigare sägs ha fallit och nåden var långt borta. Detta var trots allt innan hon lät sig kristnas, och både hon och hennes soldater mer eller mindre tillbad Tor och Oden. Man kommer inte till Valhalla trots allt om man visar nåd.
Som vi alla vet kommer Eon IV att släppas till påsk *host host, hoppas får man väl, host host* och därmed tänkte jag leka inspirationsleken genom att göra trådar om historiska personer som mycket väl hade kunnat vara huvudkaraktärer i ett Eon äventyr. Hela tråd-idén är rakt av stulen från God45 som gjorde massvis med trådar om vampire-klaner, fantasyraser och annat möjligt skoj på det gamla forumet.
Förhoppningen är att jag ska kunna slänga ut en/två sådana här tråder i veckan om historiska karaktärer. Varför historiska? För att Eon IV är det fantasy rollspel som haft den mest jordnära och realistiska världen som jag någonsin spelat. Med det menat är det (när jag spelleder det) en mycket jordnära värld, snarare ett alternativt jorden med övernaturligt snarare än en helt magisk värld (se DnD).
Inspiration och stämning
(Klicka på denna länk för passande musik: http://www.youtube.com/watch?v=PD1MLchfyIM&t=5m5s )
Låt er inte luras av den ortodoxa glorian och det faktum att hon är ett helgon både i den ortodoxa och katolska kyrkan. Detta är en dam som får Lannister-släkten att se ut som Recca och Ymir på ett kafferep.
Vikingadrottningen
Exakt vilket år hon är född på är omtvistat, men de flesta historiker är överens om att hon föddes någon gång kring 890. Från vilken ätt/etnicitet hon kommer från är också omtvistat, då somliga menar att hon är bulgar, andra att hon är vagyar (grekiska namnet på vikingar) och andra att hon är en etnisk ryss. I vilket fall som helst växte hon upp i vad som idag skulle definieras som västra Ryssland/Ukraina. På en eller annan vänster hamnade hon i armarna på Igor den förste, kung av de Kievska ruserna men också en hedning. Hans "förkristnade" namn var egentligen Ingvar, liksom Olgas riktiga namn förmodligen var Helga, men bytades om till Olga då det var lättare att uttala för deras undersåtar.
Singelmamman
Deras äktenskap varade inte alltför länge då hennes man ganska snabbt dödades av Drevilerna, ett närliggande rike som frenetiskt motsatte sig alla försök att inkorporeras i Igors rike. Förhoppningen från deras sida var att nu när Igor var död och Olga var regent åt deras treåriga son kanske hon skulle kunna finna sig i att gifta sig med en prins från deras rike, nämligen prins Mal. Man skickade så en grupp med tjugo ambassadörer för att förklara för Olga att de hade huggit huvudet av hennes man, men att de kunde tänka sig att skona henne om hon gifte sig med Mal, och på så sätt kunde de två rikena förenas under drevlinernas styre. Olgas svar lät ungefär såhär:
"Your proposal is pleasing to me; indeed my husband cannot rise again from the dead. But I desire to honor you tomorrow in the presence of my people. Return to your boat, and remain there with an aspect of arrogance. I shall send for you on the morrow, and you shall say, 'We will not ride on horses or go on foot; carry us in our boat.' And you shall be carried in your boat."
Diplomaterna blev såklart mycket nöjda, gick tillbaka till sina små skepp som låg i floden och gick och lade sig för att sova efter att druckit sig lyckliga efter det lyckade företaget. Nästa morgon väcktes de av en hord av soldater och bönder som lyfte deras skepp och bar dem till ett fält utanför staden. Där slängdes de ned i en stor grop som grävits under natten som hon sedan lätt täcka med jord, med diplomaterna fortfarande levande. Hon skickade en ganska så tydlig signal att hon inte var intresserad av att knuffas runt av storebror i väst.
Ett varmt bad
Hon lät sedan skicka bud till Mal (som inte visste vad som hänt hans diplomater) att hon givetvis tackade ja till dennes inbjudan om giftemål. Hon sade åt honom att hon ville att makten skulle befästas genom att han skickade en rejäl grupp med folk, livvakter, tjänare, guvernörer, etc. så att hon kunde följa med honom tillbaka till hans land under eskort. Inget förutom hans absolut bästa krigare skulle duga, lät hon meddela. Prins Mal blev givetvis nöjd med detta och struntade högaktningsfullt i att han inte fått svar från sina ambassadörer som han skickat. Flera tusentals personer kom marscherande och ridande från drevilerna för att delta i festligheterna som skulle följa.
Den stora horden av folk fick slå upp ett tältläger utanför staden och de viktigaste dignitärerna, såsom officerarna, guvernörer samt hans närmaste bjöds in i själva staden. Kaptenen av Olgas vakt lät meddela dem att hon var villig att ta emot dem efter att de badat i den kungliga saunan så att smuts och damm från resan tvättats bort ordentligt från dem. Dignitärerna tyckte att det lät förträffligt, gick in i saunan som sedan låstes och tändes eld på. Efter någon minut stod hela byggnaden i lågor tillsammans med de skickligaste ledarna som drevilerna hade, allt utan att deras fotfolk utanför staden visste någonting om det.
Hon lät sedan meddela gästerna utanför att hon var nu villig att festa med sina gäster om de bara lät henne sörja sin make först på platsen där han dött. De gick med på detta och hon red med ett litet följe till sin mans grav och lade blommor på den. Därefter åkte hon till festen och trots att nästan femtusen adelsmän och krigare från devrilerna deltog hade Anna ett mycket litet följe med sig. När alla var som fullast slogs dörrarna upp till hallen där det festades som mest och hennes soldater slog in dörrarna med yxor och svärd dragna högt.
Över femtusen krigare sägs ha fallit och nåden var långt borta. Detta var trots allt innan hon lät sig kristnas, och både hon och hennes soldater mer eller mindre tillbad Tor och Oden. Man kommer inte till Valhalla trots allt om man visar nåd.
Det här är verkligen bra inspiration och under kategorin "Verkligheten är märkligare än dikten". Jag ser verkligen fram emot fler av de här artiklarna, du är en grym författare 