Nekromanti Veckans tekniker - multipla karaktärer

[MrG]

Varför ska varje spelare bara ha en karaktär?

Hur gör ni när ni har flera karaktärer per spelare?

Mina standardvarianter är:

Endast en karaktär i spel per spelare åt gången (vet inte riktigt varför, mer än att spelarna verkar fördra det)

Variation bland karaktärerna (värsta som finns är när karakätrer är så lika så man blandar ihop dem)

Props eller 'ticks' (så man lätt ses vem som spelas för stunden)

Snabbt och lätt att göra karaktärer (eller roligt)

Mer såpa än action (för mig vitsen med många karaktärer)

Mindre spelledarfokus (eller ta bort spelledaren)

-Gunnar (som ska fundera vidare på vad mer som är min standard)

 

[Sodivra]

Det här kanske blir aktuellt i vårt nästa spelmöte. Vi har inte startat en kampanj med premissen "Multipla rollpersoner", däremot så har spelet regler för att spela flera rollpersoner: En "level-up" på "level 5" innebär att man kan välja att starta en ny rollperson.

Vad som nu har hänt är att en av rollpersonerna är fången/hänger på en krigsherre som drar runt i landet, så eftersom den spelaren inte ska bli helt ensam i sina scener så blir det kanske extra rollpersoner för de andra spelarna.

Det intressanta är att det känns inte alls som ett problem, då rollpersonerna inte är en grupp. Ja, de de har känslor för varandra, lojaliteter med varandra och gemensamma intressen... Men de har inte metaspels-limmet mellan sig som gör en rollpersonsgrupp utav en grupp vänner.

Spelet handlar mer om att leva sina liv och göra vad man känner för, följa runt rollpersonerna och utforska dem, än att lösa scenariot, så det känns inte heller som att det är "optat" att ha en hel extra rollperson till sitt förfogande.

Jag tycker att hela situationen är fascinerande och lite ny för mig. (Även om det påminner lite om när vi spelat Nobilis)

Det är väl egentligen rollpersons-grupp-paradigmet som gjort det "otänkbart" att spela flera rollpersoner samtidigt.

 

[Svarte Faraonen]

Jag tycker att hela situationen är fascinerande och lite ny för mig. (Även om det påminner lite om när vi spelat Nobilis)

Det är väl egentligen rollpersons-grupp-paradigmet som gjort det "otänkbart" att spela flera rollpersoner samtidigt.

Jag vill visserligen minnas att det fanns en rätt hyfsad karaktärsensemble när jag spelledde.

 

[ripperdoc]

I vår senaste kampanj var det två uppsättningar karaktärer som varvades omvartannat i samma plot. Vi körde scenbyten med jämna mellanrum för att hoppa mellan dem (och vid ett tillfälle deltog de i samma scen). De båda grupperna jobbade egentligen mot varandra, men insikten var inte fullständig förrän mot slutet.

Jag tyckte det funkade bra, men det blev inte direkt magiskt, så man behöver fundera på hur de ska samspela, och varför

 

[Big Marco]

Jag tyckte det funkade bra, men det blev inte direkt magiskt, så man behöver fundera på hur de ska samspela, och varför

Jepp. Ett av "problemen" var att den ena gruppen var så tydlig aktiv (gängmedlemmarna) och den andra så passiv (dekandenterna). Dekadenterna fick mer vara flavour-kontrast till dramats "hjältar" - favelaborna.

 

[ripperdoc]

Jepp. Ett av "problemen" var att den ena gruppen var så tydlig aktiv (gängmedlemmarna) och den andra så passiv (dekandenterna). Dekadenterna fick mer vara flavour-kontrast till dramats "hjältar" - favelaborna.

Ja, jag bedömde att man inte kunde ha två lika aktiva parter som motarbetade varandra, jag trodde det skulle bli kontraproduktivt. Men det är nog intressant att ytterligare utforska de möjliga banden mellan två samtidiga karaktärsgrupper (exempelvis samma personer i olika åldrar, reflektioner, mentalt förbundna, etc).

På konvent har det ibland varit väldigt effektfullt, men det är också en mer lättkontrollerat medium.

 

[Sodivra]

Jag tycker att hela situationen är fascinerande och lite ny för mig. (Även om det påminner lite om när vi spelat Nobilis)

Det är väl egentligen rollpersons-grupp-paradigmet som gjort det "otänkbart" att spela flera rollpersoner samtidigt.

Jag vill visserligen minnas att det fanns en rätt hyfsad karaktärsensemble när jag spelledde.

Ja, okej, lite ny då.

 

[SvenFu]

Den senaste kampanjen som jag deltog i som hade multipla karaktärer var en friform fantasy-kampanj. Det började med en grupp karaktärer, men när historien drog åt olika håll delades gruppen och flera nya karaktärer anslöt till respektive grupp. Kampanjen var också populär bland spelarna, och fler spelare anslöt till spelgruppen som i sin tur fick nya karaktärer. För att komplicera lite till så spelade vi regelbundet olika flashbacks o.d. då vi spelade en blandning av gamla och nya karaktärer.

Resultatet blev mycket lyckat, IMO. Karaktärerna var väldigt enkelt uppbyggda och fokus var på att utveckla dem i spel, inte innan. Fokus hamnade på storyn och att gemensamt bygga världen, snarare än karaktärerna. Att man ofta bytte karaktär gjorde också att spelarna kände lite mer engagemang för den gemensamma berättelsen snarare än sina karaktärer.

Tekniker? Inte så många, egentligen. Vissa karaktärer spelades rätt teatraliskt och på det sättet var det uppenbart vem som var vem, så att säga. Det var inte en kampanj för att utforska karaktärernas inre väsen eller mörka barndomsminnen. Det var mer äventyr, pang bom, storslagna intriger och rädda-världen, kryddat med ondska, pervesion och gamla sägner.

 

[Thodd]

Jag hade en gång ett äventyr där ena spelaren hade 5 olika karaktärer i ett.

Ja jag vet jag snodde idéen från Dave Duncan "Den rättrådige" där det fabulerade en grupp människor som bara kunde existera en åt gången. De kunde även välja vem de ville skulle komma fram istället för dem.

Nackdelen var att de var tvungna att "vara framme" för att t.ex. kunna läka skador o.dyl. men smidigt om ngn var nära döden.

Måste tillägga att det blev riktigt intressant då den personen inte hade ngt val än att skifta mitt i en strid och ett par stadsvakter såg detta.

 

[krank]

Har sedan omkring 2002 eller så spelat sporadiskt i en superhjältekampanj där jag tror SLP-antalet är tresiffrigt med god råge, och spelaren med flest rollpersoner nästan ligger där själv. Jag har bara en 4-5 styckna, delvis eftersom jag inte kan vara med och spela så ofta längre. I stort sett samtliga är "i spel" såtillvida att man närsomhelst kan "klippa" till dem.

Det funkar överlag bra. I en superhjältekampanj ger det sig liksom själv att rollpersonerna är ganska olika varandra och så; det är dessutom inte så att de är en del av samma "lag" även om det ibland blir crossovers.

Det roligaste med det här är att man ges möjligheten att se episka händelser ur flera perspektiv som spelare.


Såpa håller jag också med om; det blir roligt med relationer och mycket lättare än när det bara är 3-4 rollpersoner inblandade. I superhjältekampanjen har vi folk som spelar varandras vänner, fiender, exfruar etc. Däremot är SL fortfarande väldigt drivande...

Jag har däremot inte så mycket annat att tillföra, för jag har inte så mycket erfarenhet av det själv som SL. Introducerade ett gäng färdiga alternativa rollpersoner i nuvarande spelgruppen senast vi körde; jag tyckte det funkade bra men spelarna var lite ljumma...

 

[MrG]

Det var ju helt brilljant rätt sätt att spela superhjälterollspel! Att jag inte tänkt på det själv...

-Gunnar (som stört sig på att han inte lyckats spelleda bra superhjältekampanjer)