Vem dyrkar en demon/ond gud?

[Swedish Chef]

Vem dyrkar en demon/ond gud? En sak som ofta kommer upp i rollspelsscenarion är kultister som dyrkar en “ond” gud, detta händer i alla från Cthulu till WFRP. Jag har lite funderingar kring vilka det är som blir kultister. Nedan följer ett par arketyper, är det någon som kommer på fler eller tycker att jag missat något, eller kanske bara vill byta namn på någon av arketyperna?


Den makthungrige
Har valt att ansluta sig till kulten i syfte att få makt. Vare sig det magisk kraft eller annat inflytande drivs den makthungrige till vedervärdiga dåd i sin önskan att få mer inflytande. Kanske har hen sålt sin själ för magiska krafter

Den Förledde
Den förledde tror (åtminstone till en början) att varelsen hen dyrkar egentligen är något annat. Kanske tror hen att genom sin tro skall rädda världen.

Den skuldsatte
På något vis har den här kultisten skuldsatt sig antingen till demonen/guden själv eller till kulten. På detta sätt har hen blivit indragen och gjort saker som inte går att få förlåtelse för (eller?)

Fanatikern
Den struntar i att kultens planer leder till fördärv och förfall. Kanske drivs hen av liknande drifter som demonen själv, kanske vill hen bara hämnas på världen och se den brinna

 

[zo0ok]

Den som helt enkelt föds in i det?

Jag tycker dina namn/arketyper är bra.

 

[Tant Ragnar]

Den pragmatiske.

Visst, Schla-Nesch kräver att vi offrar hundvalpar varje morgon, men hon är det enda som står mellan oss och världsslukaren Gummel-Gosch / den enda som kan ge oss makt att stå emot de invandrande barbarerna som vill förslava oss / kan stoppa Illuminati från att ta över världen.

 

[God45]

Öh, allt liv är lidande. Om det finns en objektiv gud som säger ”Vi ska avsluta hela skiten och det är av en bra anledning” så skulle bara en masochist eller en idiot vara emot.

Cthulhu mythosens ”gudar” är liksom inte gudar på sättet där det finns ett efterliv och skit så det är ännu lättare att rättfärdigas. Allting är meningslöst, det finns inget liv efter döden och moral är en lögn. Varför inte bli odödlig eller lära dig hur världen faktiskt funkar? ”Kultisterna” är faktiska vetenskapsmän medan de som försöker stoppa dem inte är bättre än vidskepliga häxjägare.

 

[Rymdhamster]

Den rädde
När demonen kommer loss (inte om, när) kommer den döda alla utom de som svurit att tjäna den.

 

[McKatla]

1) Finns absoluta värden och i förlängningen objektiva kriterier på gott och ont? Om inte är det frågan om perspektiv; det som folk A kallar ont eller demoniskt är det folk B ser som gott och gudomligt och vice versa, och enighet kommer aldrig att uppnås. Men även OM det finns objektiva kriterier så är vi säkerligen inte överens om vilka de är då vår kunskap inte är absolut utan i många avseenden en fråga om tolkning, och då är vi tillbaka i det relativa igen. Att tillskriva någon annans tro epitetet "ont" är sällan hur de själva skulle beskriva det, tvärtom.

2) Men OM någon väljer att dyrka det hen ser som ont, ja då kan det vara av de skäl som anges ovan; man ser sig kunna vinna på det på något sätt. Eller så vill man alltings undergång ungefär som God45 resonerar ovan. Dock tror jag sådan här tro är ytterst ovanlig annat än i dåligt genomtänkt fiktion.

 

[Ymir]

Svaret är egentlingen: ingen.

I verkligheten anser jag att historien visar att basically ingen dyrkar en ond gud. Det enda undantaget jag kunnat hitta är thaggerna, Kali-sekten, som var nästan så här onda som onda kulter är i CoC och D&D.

Men i fantasy är jag djupt fascinerad av konceptet med klisché-onda gudar. Jag försöker vara återhållsam med det i mer trovärdiga dockskåps-världsbyggen som Eon, men frossar i det i D&D, för där behöver jag inte ens försöka hitta på en bra förklaring...

men om man prompt ska ha en förklaring så är "magi" den bästa.

Dvs, den onda guden erbjuder något konkret, kraft, makt eller gåvor, till de som dyrkar henom. Detta är needless to say omöjligt i vår värld, vilket förmodligen är orsaken att onda kulter inte riktigt existerat. Men i världar där magi finns, och gudarna är verkliga, där är det en annan femma. Där kan de onda gudarna knyta svagare varelser till sig med gåvor och falska löften. Storyn om hur Sauron skapade ringvåldnaderna är särskilt potent här:

Men proved easier to ensnare. Those who used the Nine Rings became mighty in their day, kings, sorcerers, and warriors of old. They obtained glory and great wealth, yet it turned to their undoing. They had, as it seemed, unending life, yet life became unendurable to them. They could walk, if they would, unseen by all eyes in this world beneath the sun, and they could see things in worlds invisible to mortal men; but too often they beheld only the phantoms and delusions of Sauron. And one by one, sooner or later, according to their native strength and to the good or evil of their wills in the beginning, they fell under the thraldom of the ring that they bore and under the domination of the One, which was Sauron's. And they became for ever invisible save to him that wore the Ruling Ring, and they entered into the realm of shadows. The Nazgûl were they, the Ringwraiths, the Enemy's most terrible servants; darkness went with them, and they cried with the voices of death.

Aldrig har någon gett en bättre beskrivning av hur det borde vara att tjäna en ond gud.

 

[Ulfgeir]

Beroende på hur man ser det, så ev alla. Om jag minns rätt så ansåg Katarerna att världen skapades av en ond gud, och att himmelriket skapades av en god gud. (och nej de var inte samma individ)

 

[Swedish Chef]

1) Finns absoluta värden och i förlängningen objektiva kriterier på gott och ont? Om inte är det frågan om perspektiv; det som folk A kallar ont eller demoniskt är det folk B ser som gott och gudomligt och vice versa, och enighet kommer aldrig att uppnås. Men även OM det finns objektiva kriterier så är vi säkerligen inte överens om vilka de är då vår kunskap inte är absolut utan i många avseenden en fråga om tolkning, och då är vi tillbaka i det relativa igen. Att tillskriva någon annans tro epitetet "ont" är sällan hur de själva skulle beskriva det, tvärtom.

2) Men OM någon väljer att dyrka det hen ser som ont, ja då kan det vara av de skäl som anges ovan; man ser sig kunna vinna på det på något sätt. Eller så vill man alltings undergång ungefär som God45 resonerar ovan. Dock tror jag sådan här tro är ytterst ovanlig annat än i dåligt genomtänkt fiktion.

Jag håller med om att i vår verklighet händer det sällan att någon dyrkar något de anser vara en ond gud. Däremot är ju demondyrkande och Kaosguds dyrkande en rätt vanlig sak i fantasy rollspel. När man som jag ännu sitter och SL:ar "Enemy within" vilken vimlar av kultister ville jag bara ha lite insikt kring varför folk gått med i "the purple hand". Mest för att de inte skulle bli rakt av "onda". Jag har svårt med fiender som bara är onda, jag ville fundera kring de motivationer kultister kunde ha för att gå med i en kult som arbetar för korruption och kejsardömets besegrande.

 

[Vimes]

Apokalyptikern

Att tjäna Den Mörka Guden syftar till att frambringa världens undergång, så att en ny och bättre värld kan födas ur askan.

 

[God45]

Eller så vill man alltings undergång ungefär som God45 resonerar ovan. Dock tror jag sådan här tro är ytterst ovanlig annat än i dåligt genomtänkt fiktion.

Alltså, kristendomen och buddhismen vill ha ett slut på världen respektive existens. Det är mer konstigt att vilja ha kvar dem här skiten vi är fast i allihopa för alltid. Alltings slut brukar inte vara kopplat till en ond gud bara. Men du kan fara full ateist och ändå hålla med Thomas Ligotti om att medvetande inte är värt det och vi borde begå art självmord.

 

[Magnus Seter]

Den desperata
Den som inte har något att förlora kan vända sig till vilken kraft som än må svara de desperata bönerna som mumlas i hemlighet. Ingen annan har svarat, men kanske de förbjudna makterna lyssnar mer till dina rop på hjälp?

 

[krank]

Edgelorden

…behövs det ens en förklaring här? Edgelorden har egentligen ingen genuin tro, är inte det minsta övertygad om demonens kvaliteter. Hen vill mest peta etablissemanget i ögat och ha något att säga på fester som gör att godhetsapostlar går upp i fasett. Inget spelar ändå någon roll, så varför inte spendera sin tid med att reta upp andra?

 

[Troberg]

Den som insett att Pascal's Wager är grundat på bristande logik.

Bakgrund: Pascal's Wager säger, i korthet, att om det inte finns någon gud så gör det ingen skada att tro på en gud, men om det finns en gud och man inte tror på den så hamnar man i helvetet, så det säkraste är att tro på gud.

Men, det har brister. Den mest uppenbara är att det finns många religioner, och vem vet vilken gud som är den verkliga? Då blir det istället vettigt att tro på den gud som är ondast och har det värsta helvetet, för det är definitivt den guden som man inte vill pissa av.

Men, huvudanledningen är nog, som vanligt, egennytta på en mer generell nivå. Den gud (eller den religion som företräder den) som ger mest nytta för den troende som person tenderar att bli den som folk tror på. Under vissa omständigheter, tex under inkvisitationen, så kan detta handla mer om "den religion som inte torterar och dödar mig om jag tror på den", dvs den som är minst dålig.

Pratar man spelvärldar så är ju dessutom gudar ofta kopplade till magi, och då kommer ju väldigt praktiska aspekter in i det hela. "Hmm, om jag offrar lite jungfrur till den här demonen så kommer jag på han bra lista, och får an massa stuff, som bra spells och demoniska tjänare...".

 

[Bifur]

Sanningssökaren
Demonen/den onda guden representerar hur det verkligen är i relation till andra förljugna religioner. Funkar i och för sig bäst om det inte finns några metafysiska motpoler med spelteknisk inverkan, som Lovecrafts universum.

 

[olaberg]

Den som känner sig väldigt väldigt liten.

Och som tror att demonen ska göra dem väldigt väldigt stor.

Så tror jag att mycket ondska fungerar. Och historiska fakta verkar stödja tesen att detta är en bidragande orsak.

 

[krank]

Relativisten / filosofen

Vaddå "ond" gud? "Ondska" som begrepp är bara ett intellektuellt slappt sätt att avfärda "sådant vi inte gillar". I kampen mellan två religioner kommer båda sidor att anse att den andre är "ond". Åtskilliga krig har motiverats med att motståndarsidan är "ond". De onda amerikanska imperialisterna mot de onda sovjetiska kommunisterna… Det är ett förenklat tankesätt byggt på en onyanserad bild av verkligheten.

Den gud jag tillber är rättfram, ärlig, rationell och har tydliga mål som jag till större delen håller med om. Att du inte håller med om de målen gör inte min gud till "ond", inte heller att du tillber en annan gud. Om din gud vore "god", skulle hen då inte predika tolerans och förståelse, att man försökte sätta sig in i andra människors tro?

 

[Leon]

Den Hämndlystne
Den som utsatts för övergrepp, maktmissbruk eller orättvisor, och som inte har någon annan väg till rättvisa, eller beskydd. Kan ligga nära den Desperata. Extra bra om det är de (själv)godas övermakt och arrogans som orsakat orättvisan.

I vår nuvarande MERP - kampanj spelar jag en du länkning delvis på det här temat.

 

[Cybot]

Den Hämndlystne
Den som utsatts för övergrepp, maktmissbruk eller orättvisor, och som inte har någon annan väg till rättvisa, eller beskydd. Kan ligga nära den Desperata. Extra bra om det är de (själv)godas övermakt och arrogans som orsakat orättvisan.

I vår nuvarande MERP - kampanj spelar jag en du länkning delvis på det här temat.

Ligger också nära den makthungrige. Folk vill ha makt för olika saker. I förlängningen är det för deras egen självbild och ego, men det kan vara för att de känner att de behöver makten för att få rättvisa, beskydd och att hämnas maktmissbruk och övergrepp och orättvisor.

 

[entomophobiac]

Den ockultprylssäljande charlatanen E.A. Koetting beskriver svart magi såhär:

"Black magick [...] have no concern for the morality of your actions, but only for the effectiveness of them."

Makt, inflytande, pengar, kunskap, etc., till vilket pris som helst.