Vem dyrkar en demon/ond gud?

[Magnus Seter]

Den otåliga
Den som inte vill vandra den smala, långa vägen, utan vill att allt ska ske nu, nu, nuuuuuuuuu! På en gång! Vad väntar vi på? Den kan tycka att den som ger snabba resultat kan vara ett bra alternativ, och kanske inte tänka så mycket på de långsiktiga konsekvenserna.

 

[Magnus Seter]

Ont ska med ont fördrivas eller Min fiendes fiende är min vän
Från en kampanj jag spelar i nu: kan man inte stoppa de onda makterna kan man ta hjälp av onda makter som är emot mina fiender.

Jag är häxjägare i Talabheim, i WFRP. Har allierat mig med en demonsmittad Tzeentch-krigare och tagit hjälp av nekromantiker och en vampyr. Och jag har just mördat elektorn Marcus Leitdorf, Sigmarriddare, för att komma åt en livsfarlig kaosartifakt.

Hur vi kom dit? Det är en lång historia ...

 

[Leon]

Jag är häxjägare i Talabheim, i WFRP. Har allierat mig med en demonsmittad Tzeentch-krigare och tagit hjälp av nekromantiker och en vampyr. Och jag har just mördat elektorn Marcus Leitdorf, Sigmarriddare, för att komma åt en livsfarlig kaosartifakt.

"Hans, are we the baddies?"

 

[Celledor]

Behöver det vara en demon/ond gud, om man kollar på alla vedervärdiga saker som folk göt i våra "goda" gudars namn så tror jag inte det behövs. Det handlar bara om hur man rättfärdigar sina handlingar och där är ju religionen rätt bra. Du kan rättfärdiga vad som helst du vill, bara att hitta på och köra hårt. Folkmord, krig, tortyr, slaveri, våldtäkt, spelar ingen roll för de kommer ändå till himlen (inte helvetet, där hamnar andra), troligen för att de gör just det.

Sedan så handlar det nog mycket om vad man tolkar som gott och ont. Den kristna guden ska ju vara allsmäktig och allvetande men tillåter ända allt lidande i världen av outgrundliga anledningar. Hur ska man tolka det, är det ont eller gott.

Folk är onda, folk är demoner. Men visst i en fantasy värld där det faktiskt finns gudar som är onda så finns det nog gott om folk som gillar vad de gör och inte tvekar på att haka på.

De är ju desutom många religioner där det är förbjudet att döda, men det stoppar inga soldater att tro på det.

 

[Cybot]

"Hans, are we the baddies?"

Mitt motargument är att dessa flaggor definitivt föreställer stiliserade råttanus.

 

[wilper]

Den onda gudens religion är statsreligion, det är olagligt att följa andra gudar.

 

[wilper]

Min far dyrkade Ondorgudur, som sin far och hans far före det, därför dyrkar jag Ondorgudur och tar med mina söner till bloten.

 

[Mekanurg]

Den aztekiska religionen är ur vårt perspektiv ett kluster av kannibalistiska kulter med storskaliga människooffer och omfattande sadistiska ritualer. Inom aztekimperiet ansågs dessa grymheter såsom nödvändiga för att upprätthålla den kosmiska balansen och säkra solens fortlevnad. Här kan en spelvärldsbyggare hitta drivkrafter för sin kampanjs onda kulter.

 

[Bifur]

Den otåliga
Den som inte vill vandra den smala, långa vägen, utan vill att allt ska ske nu, nu, nuuuuuuuuu! På en gång! Vad väntar vi på? Den kan tycka att den som ger snabba resultat kan vara ett bra alternativ, och kanske inte tänka så mycket på de långsiktiga konsekvenserna.

"Is the Dark side stronger?"
"No, no, no. Quicker, easier, more seductive.”

 

[Ram]

Den som sett en annan ondska
I världen av i dag finns redan så hemska och djupt rotade orättvisor så oberoende av vilka steg som behöver tas så blir det förbättring eller åtminstone förändring.

Den vilsne/sökande
Något har under hela mitt liv fattats mig och via denne gud så får jag mening och position.

Men sedan så håller jag med Ymir. Magi, kraft och en plan där en ser att en faktiskt kan "vinna" tror jag är en bra morotspiska.

 

[Magnus Seter]

"Is the Dark side stronger?"
"No, no, no. Quicker, easier, more seductive.”

Precis!

 

[Mogger]

Jag tycker att "den onde gudens" präster är nyckeln här. Att förledda/dupera massorna är en mänsklig paradgren som funkar jämt! Så, skaffa dig en bunt manipulativa präster så gör de jobbet åt dig, även om ditt mål är att förgöra allt levande. Vad vill prästerna ha? Makt, rikedom, bli älskade och stå framför ett hav av bedjande fanatiker.

 

[Klingonsylt]

Det här är kanske OT men jag minns att när jag läste historia så hörde jag om någon som disputerade med en avhandling om djävulskontrakt, som jag tyckte verkade intressant. Källmaterialet var till stor del skrifvet i blodh dessutom. Jag tror att avhandlingen hette "Visioner av världen"

 

[anth]

Svaret är egentlingen: ingen.

I verkligheten anser jag att historien visar att basically ingen dyrkar en ond gud. Det enda undantaget jag kunnat hitta är thaggerna, Kali-sekten, som var nästan så här onda som onda kulter är i CoC och D&D.

Håller med.
Ingen dyrkar en ond gud frivilligt.
Däremot är det väldigt många som lever med inställningen: "jag har rätt och min fiende har fel. Alltså är han ond".

Låt oss ta ett konkret exempel: Republikaner och Demokrater i USA.
Det är många i USA som tycker att Trump-anhängare är så dumma i huvudet att de borde sättas i interneringsläger för de är en fara för sig själva och sin omgivning.
Samtidigt finns det Trump-anhängare som är villiga att ta till vapen och genomföra en revolution för att rädda USA från fördärvet.
Varken demokrater eller republikaner ser sig själva som onda, men det är på gränsen att de ser sina meningsmotståndare som onda.

Så istället för att räkna upp skäl för varför man ska dyrka en ond gud, är det mer relevant att räkna upp olika livsåskådningar som är så diametralt motsatta att de alltid kommer att vara på kollisionskurs med varandra.

 

[Ymir]

Håller med.
Ingen dyrkar en ond gud frivilligt.
Däremot är det väldigt många som lever med inställningen: "jag har rätt och min fiende har fel. Alltså är han ond".

Låt oss ta ett konkret exempel: Republikaner och Demokrater i USA.
Det är många i USA som tycker att Trump-anhängare är så dumma i huvudet att de borde sättas i interneringsläger för de är en fara för sig själva och sin omgivning.
Samtidigt finns det Trump-anhängare som är villiga att ta till vapen och genomföra en revolution för att rädda USA från fördärvet.
Varken demokrater eller republikaner ser sig själva som onda, men det är på gränsen att de ser sina meningsmotståndare som onda.

Så istället för att räkna upp skäl för varför man ska dyrka en ond gud, är det mer relevant att räkna upp olika livsåskådningar som är så diametralt motsatta att de alltid kommer att vara på kollisionskurs med varandra.

jo, men det där är ju vad jag gör i dockskåpsvärldar som Eon hela tiden.

Ibland vill jag istället bara frossa i en sekt som är helt uppenbart jävla ond, and lovin' it.

Exempel. Här är en central gud i min D&D-setting. Den här guden hade jag aldrig introducerat i Eon, för den har öht ingen rimlig världsbild eller vision att erbjuda sina mänskliga följeslagare. Vill ni se min Eon-tappning på en "ond" kult finns den i Magi - Den förbjudna konsten, i form av beskrivningen av Azkanns lie, som är en betydligt mer religionsantropologiskt rimlig skildring av en lisch-ledd dödskult.

Toldoth

Toldoth is the embodiment of the outer darkness, Lord of Nothing, the enemy of all that is good and holy. Worshipped mostly by monsters and the Undead, foul men have paid it allegiance ever since it first descended upon the world sometime in the heydays of the Artaxian Empire. It seems to have come from the outside, from dark realms beyond the horizon of human knowledge. At first an enemy of the ancient sun goddess Taiia, Toldoth's cult has become the primary foes of the cult of Elishar ever since it began to gain ground. They are feared, and rightly so, among most civilised humans, but followers of Toldoth have infiltrated even the most unlikely places.

Some undead believe that all living things will perish in Toldoth's final victory, and the dead will inherit the earth.

Common phrases attributed to Toldoth, often ritually spoken, are "the dead cannot die" and "darkness, reign forever." It is said that they are whispered into the ears of sacrificial victims just before they are slain.

Toldoth's domains are darkness, undeath, torment and strife. It is represented by an onyx disk, and its alignment is Neutral Evil. Its followers often speak the Dark tongue, but whether the language has any deeper connection with Toldoth itself is not certain. In The West, some people believe that Toldoth was called into the world by the anguished goddess Erešhtene, and has since ruled the underworld by her side.

 

[Svarte Faraonen]

En sak jag funderar på angående det här är vad som motiverar någon att vara en undergiven kultist i dessa religioner. Makt och härlighet är en sak, och många försöker sig säkert på olika faustianska kontrakt om den möjligheten finns. Men vad är det som motiverar folk att bli en i gruppen av 1T6+2 kultister med vågiga dolkar och fanatisk stridsmoral som rollpersonerna bankar ihjäl? Om man dyrkar den onde guden av egoistiska motiv, var tar man steget över till att istället underordna sig en strikt hierarki och vara redo att gå i döden för en religion man ursprungligen gick med i för att vinna förmåner i detta liv?

 

[Ymir]

En sak jag funderar på angående det här är vad som motiverar någon att vara en undergiven kultist i dessa religioner. Makt och härlighet är en sak, och många försöker sig säkert på olika faustianska kontrakt om den möjligheten finns. Men vad är det som motiverar folk att bli en i gruppen av 1T6+2 kultister med vågiga dolkar och fanatisk stridsmoral som rollpersonerna bankar ihjäl? Om man dyrkar den onde guden av egoistiska motiv, var tar man steget över till att istället underordna sig en strikt hierarki och vara redo att gå i döden för en religion man ursprungligen gick med i för att vinna förmåner i detta liv?

Det där är ju en kardinalorsak att onda kulter helt enkelt är orimliga. Men verkligheten erbjuder ändå lite inspiration:

"The thugs comprised both men who had inherited thuggee as a family vocation, as well as those who were forced to turn to it out of necessity".

Kanske nåt sånt?

 

[Mogger]

En sak jag funderar på angående det här är vad som motiverar någon att vara en undergiven kultist i dessa religioner. Makt och härlighet är en sak, och många försöker sig säkert på olika faustianska kontrakt om den möjligheten finns. Men vad är det som motiverar folk att bli en i gruppen av 1T6+2 kultister med vågiga dolkar och fanatisk stridsmoral som rollpersonerna bankar ihjäl? Om man dyrkar den onde guden av egoistiska motiv, var tar man steget över till att istället underordna sig en strikt hierarki och vara redo att gå i döden för en religion man ursprungligen gick med i för att vinna förmåner i detta liv?

Följare finns det gott om. Har du någon prästliknande snubbe i maktposition så kommer du ha en drös anhängare.

Det här ser vi ju jämt bland större och mindre sekter i vår värld.

Det kan nog vara svårt att veta vad som driver dessa men att vara sårbar och bli utnyttjad av en eller annan orsak lär inte vara främmande i fantasivärldar.

Och så fort man sitter på kroken är det kört.

 

[Ymir]

Följare finns det gott om. Har du någon prästliknande snubbe i maktposition så kommer du ha en drös anhängare.

Det här ser vi ju jämt bland större och mindre sekter i vår värld.

Skillnaden är att dessa sekter utlovar en bra deal i efterlivet, och inte har som mål att utplåna mänskligheten och ersätta all natur med Mordor. Onda fantasy-sekter däremot, har regelbundet ambitioner och världsförklaringar som ingen normalt funtad person skulle vilja haka på.

 

[Mogger]

Skillnaden är att dessa sekter utlovar en bra deal i efterlivet, och inte har som mål att utplåna mänskligheten och ersätta all natur med Mordor. Onda fantasy-sekter däremot, har regelbundet ambitioner och världsförklaringar som ingen normalt funtad person skulle vilja haka på.

Tycker mig ändå kunna se att liknande våldsbejakande sekter (och dylikt) har förekommit i vår värld.

Ska dock villigt erkänna att ondska inte är greppbart för mig. Jag kan inte köpa/förstå det utan att blanda in kontext, masspsykos, diktatoriskt ledarskap och en massa annat. Så jag är kanske illa lämpad att svara