Eon Vem går med i Dibukkulten?

[Zeedox]

Händelsetabellerna i EON IV är så spännande.

Jag har en rollperson där jag rullade fram bakgrunden "Dibukkultist". "Coolt!", tänkte jag, men inser att jag är lite osäker på vilken sorts person som går med i en förbjuden sekt som dyrkar Döden, och hur det påverkar människan i fråga. En intressant aspekt är att min rollperson även är en Kosmotropi-magiker, och att de har mördat en annan person via ett annat händelsetabellslag, och ångrar detta djupt.

För just min RP kan jag alltså tänka mig att hen gärna vill förstå Döden djupare, och kanske kommunicera och säga förlåt till sitt tidigare offer. Alternativt söker sig rollpersonen till andra som förstår känslan av att vara en mördare, och kan få tryggheten av någon som säger "du gjorde inget fel". I Magiboken beskrivs Dibukkulten som att den framförallt har rätt mycket "skurkar" bland sina medlemmar, speciellt i Absalon, och det kanske kan finnas en faktor av att det är svårt att trassla sig ur kulten när du väl en gång har skakat hand med döden. Enda vägen framåt är djupare.
Aspekten Kosmotropi är ju uppenbart väldigt inspirerad av Lovecraft, och det verkar som att dess utövare sakta men säkert blir tokiga eller uppgivna på världen, i klassiskt Lovecraft-maner. Så Dibukkulten kanske agerar en "trygghet" för sådana magiker? Skit i "Daaks renande ljus" som räddar oss, eller annat larvigt motstånd mot samsara och universums oundvikliga värmedöd. När saker blir alltför crazy är det Dibuk som är din livlina och kan hjälpa dig dö smidigt och kostnadsfritt. Vilken lugnande känsla för någon som lever under dagligt hot från inkvisitionens Tortyr 5T6!

Där är lite inspiration jag har hittat för just min rollperson, som jag tänkte var kul att dela med mig av. Men jag funderar fortfarande mer på "vanliga" sektmedlemmar, gemene bonde och livegen ute på landet. Varför är de Dibukkultister, och hur kan deras traditioner och ritualer se ut?
Jag skriver just nu ett X-files-inspirerat äventyr som skall utspela sig i Lemira, och skulle vilja få med en Dibuk-dyrkande lokalbefolkning för RP (inkvisitionsmedlemmar) att stöta på.

 

[Ymir]

Läs texten om Azkanns lie i "Magi". Där beskrivs en specifik Dibukkult och dess doktrin, och i synnerhet dess rekryteringsstrategier.

 

[Zeedox]

Jo, den har jag redan läst. Den pratar ganska lite om "gemene Dibukkultist" och hur deras dyrkan ser ut, dock, även om det förstås beskrivs att kulten kan lova makt till de svaga och utsatta. Det tänker jag absolut kan vara lockande för vissa. Men fortfarande intresserad av mer stoff och idéer! För att inte tala om inspiration från vår världs historia, tänker att det kan vara väldigt nyttigt att hitta en parallel att sno element från.

Daak-kyrkan är ju enkel att spela på iom att det går att sno rätt friskt från katolska kyrkan när man får ont om inspiration.

 

[Svarte Faraonen]

Har du Damarien? Där står en del om hur Dibuk ingår som en del av damariska hedendomen, vilken också har starka kulturella beröringspunkter med de gamla hedniska traditionerna i Lemira.

 

[Ymir]

Jag tror att, som TS skriver, "gemene bonde och livegen ute på landet", sällan eller aldrig blir en Dibukkultist. Dibuks tro har helt enkelt inte mycket att erbjuda dem, och försöker inte rekrytera sådana personer. De kan givetvis dyrka Dibuk som del i en panteon där gudar fyller olika funktioner, men det finns ingen anledning för en vanlig bonde att fokusera sin relation till gudomligheten på en renodlad dödsgud.

Mycket mer intressant för Dibukkulten är just folk som känt dödens beröring, folk som är intresserade av insikt i efterlivet och i världarna bortom, folk som har makabra och morbida intressen, folk som ser jordelivet som ett flyktigt skämt. I listan på omstöpningar i Magiboken finns en beskrivning av en prostituerad kvinna i Absalon som snärjs in i kultens grepp. Det är sådana individer kulten kan dra till sig - subalterna personer, minoriteter, banditer, tjuvar, horor, dödgrävare, nattamän, våldsverkare, mystiker, gamlingar som övermannats av dödsfruktan. Jag tror att det i hög grad är en urban kult, som i synnerhet frodas i samhällen där döden är väldigt närvarande - det är därför jag beskrev i Magiboken att två av Azkanns lies högsäten är Garandor i Stora arkipelagen och Doletar i Ebhron, två (med mundanamått mätt) extremt urbana samhällen inspirerade av voodoo respektive aghori sadhus, Varanasi och tantrism, där toleransen, och fascinationen, för det morbida är utbredd. Det är den typen av miljö Dibukkulten verkligen trivs i.

Att göra som Absalon-cellen och vända sig mot Daakkyrkan är förmodligen en medveten strategi från kultens sida, för att öka kultens dragningskraft hos dess kärndemografi: de utstötta och uppgivna, som förlorat tron på systemet och den etablerade ordningen.

 

[God45]

Gå full Ligotti! Livet är inte värt att leva och är en absolut styggelse, det bästa vore ett absolut art självmord eftersom medvetande är en övernaturlig förbannelse. Mörk Buddhism och att ha en särskild plan för världen.

”Madness, mayhem, erotic vandalism, devastation of innumerable souls - while we scream and perish, History licks a finger and turns the page.”

”The human phenomenon is but the sum
Of densely coiled layers of illusion
Each of which winds itself on the supreme insanity
That there are persons of any kind
When all there can be is mindless mirrors
Laughing and screaming as they parade about
in an endless dream
”

”Look at your body— A painted puppet, a poor toy Of jointed parts ready to collapse, A diseased and suffering thing With a head full of false imaginings.”

”As a survival-happy species, our successes are calculated in the number of years we have extended our lives, with the reduction of suffering being only incidental to this aim. To stay alive under almost any circumstances is a sickness with us. Nothing could be more unhealthy than to “watch one’s health” as a means of stalling death. The lengths we will go as procrastinators of that last gasp only demonstrate a morbid dread of that event. By contrast, our fear of suffering is deficient.”

 

[Zeedox]

Nice, tack för inspo och era tankar! Mycket intensitvt mörker och lidande personer. Gillar också tanken på att kulten i Absalon mestadels har att vinna på att visa sig som fiender till Daak, det finns nog många som är frustrerade och söker sig bort från huvudkyrkan.

@Svarte Faraonen : Yes, jag har Damarien, men hade inte läst den så noga. Det fanns mer Dibuk-material där än jag trodde! Verkar även som att kreti och pleti har en varierad relation till Dibuk i det landet (lite till skillnad från vad Ymir skriver). Speciellt tanken att Dibuk kan ge skydd mot de odöda och vaktar ingången till dödsriket känns som något som är väldigt relevant för folket. Viktigt i ett land som Damarien. Lite liknande Daak, på det viset, tänker jag. Verkar som att den delen av världen har haft stora problem med det, med tanke på vikten av skyddet i religionerna.

 

[Zeedox]

Efter lite ytterligare samtal med en god vän hittade vi ytterligare en anledning till att gå med i Dibuk-kulten. Förutsatt att man lever i ett område fyllt av farliga monster (tex. bredvid Styggelsernas Ödemark eller Mithrasskogen) kan det vara praktiskt att utnyttja sina reanimerade släktingar och andra "hjälpsamma" kroppar som en vaktstyrka mot andra farliga varelser.

Vi såg framför oss hur en av Liemannens präster skyddar sin trakt genom att kommendera de odöda väktarna att vandra runt och leta efter vagabonder, troll, eller ännu värre inkräktare. Problematiskt när den Jargiska Inkvisitionen oväntat dyker upp och utrotar ens skydd utan att fråga först!