Vem gör nästa vikingspel?

[ceruleanfive]

En svensk version av Ironsworn

Järnspikar!

 

[bortom12e]

SAABlar

 

[Gustav Lorentz]

På engelska finns Fate of the Norns. Mycket gediget Och snyggt. Det fyller behovet väl med enda undantaget att det inte är på svenska.

 

[chrull]

De köper naturligtvis rättigheterna att göra ett rollspel baserat på tv-serien "Vikings"!

Men fumlar och råkar köpa rättigheterna till Norsemen istället.

 

[Bifur]

Jag var på väg att säga att det vore fint med ett OSR-spel om vikingar men kom på att Nordmenn, en världsbok skriven av @Ape of Wrath till Svärd & svartkonst, fyller den nischen. I och för sig skulle jag även kunna tänka mig en mer historiskt förankrad värdsbok med regler för hexutfroskande med drakskepp, fina slumptabeller för plundring och annat vikingaaktigt.

Ja, någonstans känns ett vinkingaspel som en optimal sandlådemiljö om man är på det humöret. Kanske något att ta tag i efter Blod & Bly?

 

[luddwig]

Ja, någonstans känns ett vinkingaspel som en optimal sandlådemiljö om man är på det humöret. Kanske något att ta tag i efter Blod & Bly?

Jag försöker akta mig för att starta upp nya projekt. När Blod & bly är ute vill jag följa upp det med en kampanjbok. Sedan har jag Världsrymdens vagabonder som ligger och väntar. Någon gång vill jag också fortsätta på Projekt Damokles, ett rollspel inspirerat av bland annat The Abyss, Event Horizon, Interstellar och Sphere - Farkosten.

 

[zo0ok]

Jag är i grund och botten positiv. Vi spelade "Viking" (första utgåvan gissar jag) på 90-talet. Bortsett från att jag vill minnas att reglerna var lite ivägen, så tenderade det att bli lite snustorrt (gritty om ni vill). Vi som sitter här i det materialistiska och icke-vidskepliga 2000-talet är såklart övertygade om att troll inte fanns på 900-talet. Men våra rollpersoner kanske trodde på troll? Då kan det väl få finnas troll?

Som spelledare gillar jag att utgångspunkten är ganska torr (byn där man börjar), men att det går att överraska eller tillföra oväntade element. I en vikinga-setting skulle det kunna vara:
- Mytologin är på riktigt
- Troll, Lindormar, alla andra varelser som skulle kunna funnits i vikingarnas föreställningsvärld
- Häxor och magi, runsvärd och runstenar, magiska växter, profetior
- Andra kulturer, och vad de tror på, kan också vara på riktigt (druider från Irland, kristna, muslimer) - och här börjar såklart PK-problemen
- Början till feudala strukturer i Norden
- Rester av Lovecraft/Howard-element, uråldriga gudar och ruiner - och här börjar såklart (C)-problemen
- Vem och vad finns under de skandinaviska bergen, och glaciärerna?

Detta är för variation och mystik. När släktfejderna börjar kännas tröttsamma, varför inte dra in något "fantastiskt"?

Det är här jag tror att generiska fantasyspel vinner i längden. Om man utgår från DoD eller D&D så har man liksom inte börjat med att stänga dörrar. Däremot kan man absolut börja i en torr (blöt och kall) vikingaby, utan löften om något övernaturligt eller magiskt alls. Och man kan köra så ett tag, men SL har hela tiden rockärmen full av möjligheter. Och då blir det utforskning på riktigt - vad är den där minataurliknande varelsen och vad gör den här?

Jag ska kolla på Nordmenn till S&S.

 

[Henke]

Det övernaturliga får gärna finnas, men får isåfall helst vara ovanligt och otydligt i periferin. Är det verkligen trollen som rövat bort barnen? Är det vinden eller något väsen som gör att det rasslar i snåren? Vem eller vad är det som knäckt nacken på vildsvinet vid den gamla blotplatsen?

 

[zo0ok]

Det övernaturliga får gärna finnas, men får isåfall helst vara ovanligt och otydligt i periferin. Är det verkligen trollen som rövat bort barnen? Är det vinden eller något väsen som gör att det rasslar i snåren? Vem eller vad är det som knäckt nacken på vildsvinet vid den gamla blotplatsen?

Men om det aldrig ÄR trollen, eller något väsen, eller något annat... så försvinner den där dynamiken snabbt. Ingen i rollspel är rädd för troll som aldrig dyker upp. Men nu skrev du inte "aldrig", utan ovanligt. Det här är liksom en balans som behöver upprätthållas. Om troll bara blir något man ska hugga ner för XP så är spänningen förlorad, men om trollen aldrig kommer så blir det inte spännande heller.

I andra änden finns ju spel som D&D 5e där en start-grupp kan bestå av en Tiefling, en Dragonborn, en Alv och en Halv-orc... nästan alla spellcasters, flera med kontakt med gudar, och alla med övernaturliga förmågor. Då finns det ingenting som kan överraska eller bryta det förväntade.

 

[Henke]

Men om det aldrig ÄR trollen, eller något väsen, eller något annat... så försvinner den där dynamiken snabbt. Ingen i rollspel är rädd för troll som aldrig dyker upp. Men nu skrev du inte "aldrig", utan ovanligt. Det här är liksom en balans som behöver upprätthållas. Om troll bara blir något man ska hugga ner för XP så är spänningen förlorad, men om trollen aldrig kommer så blir det inte spännande heller.

I andra änden finns ju spel som D&D 5e där en start-grupp kan bestå av en Tiefling, en Dragonborn, en Alv och en Halv-orc... nästan alla spellcasters, flera med kontakt med gudar, och alla med övernaturliga förmågor. Då finns det ingenting som kan överraska eller bryta det förväntade.

Som jag skrev, att hitta en balans där det blir mystiskt och okänt. Det skulle kunna vara "de där trollen" som man hört sagor om, men det är nästan aldrig någon som har sett dem.

Den där andra änden med D&D har jag förövrigt aldrig varit intresserad av.

 

[zo0ok]

Som jag skrev, att hitta en balans där det blir mystiskt och okänt. Det skulle kunna vara "de där trollen" som man hört sagor om, men det är nästan aldrig någon som har sett dem.

Den där andra änden med D&D har jag förövrigt aldrig varit intresserad av.

Helt överens!

Men då vill man ju ha ett spelsystem där det övernaturliga liksom finns i korten, så att spelarna inte kan utesluta det.
Häxan, tempelriddaren som gjort en pakt med djävulen, det uråldriga monstret i botten av sjön, eller den av Odin förbannade dolken... måste kunna finnas - som en del av systemet och reglerna.

Eller så vill man inte ha något övernaturligt alls. Det är fine. Men det tror blir för torrt i längden.

 

[Genesis]

Jag gillar nog mest rollspel där varken spelare eller spelskapare vet huruvida trollen finns på riktigt. Den där balansen där det känns rimligt att rollpersonerna tror på dem utan att man visar att de objektivt finns. Står det i spelet att trollen finns på riktigt försvinner ju en del av mystiken. Jag tycker att DYD lyckas med detta väldigt väl. Det är hård scifi, men religion är viktigt i spelet. Hade det inte funnits något som skiljer världen från vår egen så hade det varit svårt att som sekulär svensk spelare verkligen ta religionen på allvar. Men det finns kapak, och när man äter kapak så kopplas ens sinne ihop med dem som är i närheten och man känner en stark och mäktig närvaro. Det är tillräckligt mycket för att man som spelare ska kunna känna att rollpersonens tro är rimlig och förståelig, men inte så mycket att det tar bort att det är en religion. Huruvida det faktiskt finns en gud i DYDs spelvärld är öppet för tolkning. Liksom, om man har sett ett troll behöver man ju inte tro på dem. då vet man ju att de finns. Men lägg in lite udda saker som känns svårförklarliga och visar att det inte riktigt är vår egen värld och troll verkligen inte finns, så känns det mer spännande att rollpersonerna tror på dem. Och även efter att spelet är slut så kan man inte riktigt vara säker på om det fanns några troll eller inte.

 

[zo0ok]

Jag gick förbi SF-bokhandlen och råkade få syn på "North Sea Epilogues RPG".

 

[zo0ok]

Jag gillar nog mest rollspel där varken spelare eller spelskapare vet huruvida trollen finns på riktigt.

Jag tycker det är så intressant att vi tänker olika, så jag fortsätter prata om detta, och hoppas att jag inte uppfattas som alltför obstinat.

Huruvuda Trollen finns på riktigt (i fantasyvärlden) eller inte, är en icke-fråga. Tills det dyker upp ett troll. Då är det en fråga om det är rimligt/trovärdigt/roligt i den kampanjen/världen och för den gruppen. I de flesta spel kan spelarna inte introducera ett troll. I de flesta spel kan SL göra det. Risken SL tar är att spelarna inte tror på det och tycker det är orimligt, och hela äventyret/kampanjen/spelet förloras.

Om SL inte KAN introducera ett Troll för att premisserna är sådana - då blir alla referenser till Troll när man spelar ganska uddlösa. Lite som att tro på tomten på jul.

Jag kan förstå att det finns de som vill spela en snustorr vikingakampanj utan något övernaturligt, mytologiskt eller magiskt som finns "på riktigt". Om jag skulle vara SL för det så skulle jag plocka DoD 87 och säga: bara människor, inga magiker. Och det finns riddare, men inte där ni bor. Och så göra någon slags mynt-omvärdering. Så kan man läsa Röde Orm och sätta igång.

Det som saknas i DoD 87 är
a) Vikingspecifika regler - fartygsbyggande, sjöfart
b) Bakgrund, kultur, lore, kartor
Det är inte saker som jag behöver få paketerat med ett regelsystem. Jag hade gärna fått det för S&S, Hjältarnas Tid, DoD 87 eller AD&D 2e (men inte D&D 5e tack så mycket).

Jag tror, efter ett tag, och för en del spelgrupper, att det sedan skulle vara roligt och varierande att tillåta sig att introducera övernaturliga, magiska och mytologiska element. Så jag har lite svårt att förstå varför man från början ska stänga dörren och säga: det här kommer inte att förekomma eller hända i den här kampanjen. Om mina spelare däremot säger: den här gången vill vi ha mindre Lovecraft/Howard-stuff, och mer politik och mänskliga intriger så lyssnar jag såklart på det.

Därför, om jag skulle önska ett nytt vikingaspel, så hade jag önskat att övernaturliga saker runt hörnet var något som fanns i systemet. Vilket man får om man väljer ett generiskt fantasyspel.

 

[Genesis]

Jag tycker det är så intressant att vi tänker olika, så jag fortsätter prata om detta, och hoppas att jag inte uppfattas som alltför obstinat.

Huruvuda Trollen finns på riktigt (i fantasyvärlden) eller inte, är en icke-fråga. Tills det dyker upp ett troll. Då är det en fråga om det är rimligt/trovärdigt/roligt i den kampanjen/världen och för den gruppen. I de flesta spel kan spelarna inte introducera ett troll. I de flesta spel kan SL göra det. Risken SL tar är att spelarna inte tror på det och tycker det är orimligt, och hela äventyret/kampanjen/spelet förloras.

Om SL inte KAN introducera ett Troll för att premisserna är sådana - då blir alla referenser till Troll när man spelar ganska uddlösa. Lite som att tro på tomten på jul.

Det beror på vad man vill ha för stämning. I många spel är det ju inte en icke-fråga, för det står i världsboken huruvida det finns troll eller inte. Jag tycker inte att det finns något problem med att lite underliga saker händer, men att man inte kan vara säker på huruvida det är trolltyg. Typ: En människa lämnar ett offer i gläntan och nästa dag är det borta. I utbyte ligger där ett blankt och vasst svärd som är bättre än alla de svärd som andra i byn har. Det känns inte helt orimligt att rollpersonen tror på troll, men hen har aldrig sett några direkt, och det är ju inte något konkret bevis. Även efter spelet kan jag som spelare (eller spelledare) fundera på om det faktiskt var ett troll eller om det var något annat. Kanske till och med en människa. Ett barn går bort sig i skogen och alla tror att hon är död, men efter en vecka kommer hon tillbaka och säger att hon varit hos trollen. Och så vidare. Mysigt, lågintensivt, men om det senare dyker upp ett gäng troll så dödas mystiken. Om det inte finns ett objektivt svar så blir det en fråga om tro även för spelarna, vilket jag gillar.

Jag säger inte att det här är det enda sättet att spela, såklart. Men om troll objektivt finns i spelvärlden så är det ju inte mystiskt längre. Det kan vara kul ändå, för att det är skoj att leka med magi och skräck, men det är inte särskilt mystiskt. Precis som att CoC inte är mystiskt. Vi vet ju att det finns uråldriga varelser bortom vår fattningsförmåga. Det kan vara läskigt och gripande, men knappast mystiskt.

 

[zo0ok]

I många spel är det ju inte en icke-fråga, för det står i världsboken huruvida det finns troll eller inte.
[...]
Men om troll objektivt finns i spelvärlden så är det ju inte mystiskt längre. Det kan vara kul ändå, för att det är skoj att leka med magi och skräck, men det är inte särskilt mystiskt. Precis som att CoC inte är mystiskt. Vi vet ju att det finns uråldriga varelser bortom vår fattningsförmåga. Det kan vara läskigt och gripande, men knappast mystiskt.

Om SL har en monsterbok med troll, så betyder inte det att det finns troll, eller att det som stryker runt byn är troll. Det betyder bara att troll är en möjlighet för SL, och att spelarna (precis som rollpersonerna) inte kan vara säkra på att troll inte finns. För mig räcker det med en världsbok där det står: "det här är sådant som vikingarna tror på eller har i sina berättelser - rätt eller fel - och om de finns så skulle de kunna vara så här".

Det var jag som började prata om övernaturliga magiska saker i en tråd om vikinga-spel. Och nu pratar vi om vad som är mystiskt.

Men jag provar att ställa en annan fråga: varför behöver vi - skulle det finnas efterfrågan för - ett nytt Viking-rollspel? Vad fattas om man bara väljer att spela Hjältarnas Tid (och tar bort sånt som inte är rimligt på Vikingatiden)? Är det inte listigare att skriva äventyr, eller en hel setting, för ett befintligt spel?

Jag ställer de frågorna därför att mitt problem med 90-tals-Viking (som jag kanske har orättvisa minnen av) var
a) reglerna var ingen förbättring jämfört med andra samtida spel, och inte nödvändiga för vikinga-känsla eller vikinga-berättelser
b) 90-tals-Viking blev enformigt av att vara så jordnära

 

[Genesis]

Det var jag som började prata om övernaturliga magiska saker i en tråd om vikinga-spel. Och nu pratar vi om vad som är mystiskt.

Ja, jag nämnde ju bara vad jag hade velat ha. Men det är helt personliga preferenser och det vikingaspel jag hade gillat hade ju ingen annan i den här tråden velat spela, såklart. Utom @Henke.

 

[zo0ok]

Ja, jag nämnde ju bara vad jag hade velat ha. Men det är helt personliga preferenser och det vikingaspel jag hade gillat hade ju ingen annan i den här tråden velat spela, såklart. Utom @Henke.

Jag tror inte att vi är så långt ifrån varandra. Ju mer spänning och dramatik man kan skapa med så lite medel som möjligt, desto bättre.

Du skrev ovan - och jag håller med helt och hållet:

Om det inte finns ett objektivt svar så blir det en fråga om tro även för spelarna, vilket jag gillar.

Därför menar jag att troll och annat övernaturligt ska vara en möjlighet i spelet. Inte - som jag uppfattade "gamla Viking" - utanför splet. För då finns det ett objektivt NEJ som en premiss in i spelet.

Det är bättre att ha ett inkluderande (när det gäller troll) spel, och aldrig spela ut några troll, än att ha ett exkluderande spel och inte kunna ta till ett troll om/när det verkligen vore lyckat att göra det.

 

[Franz]

Skulle en lösning kunna vara att man har ett spel där det i grundreglerna är tvetydigt om troll och onyttigt verkligen finns. Men sen finns en modul som beskriver dem närmare om man vill att de ska förekomma mer i ens kampanjer?

 

[Dr_Dängrot]

Skulle en lösning kunna vara att man har ett spel där det i grundreglerna är tvetydigt om troll och onyttigt verkligen finns. Men sen finns en modul som beskriver dem närmare om man vill att de ska förekomma mer i ens kampanjer?

Det går väll lika bra att implementera regler för troll i grundboken och lägga till en disclaimer att all rules are optional, vi har valt att ha med regler för troll och andra övernaturliga väsen som vikingarna KAN ha trott på men det står SL fritt om hen vill ha med detta i sin spelvärld eller utelämna dessa .

På det sättet så slipper folk som är snåla så som jag och som vill ha med troll om vi så önskar att behöva punga ut massa extra slantar för en modul