Nekromanti Vem skulle ni vilja se som nästa stadsminister?

[Vitulv]

(vad nu det har med saken att göra, är vänster alltid elitistisk?)

OT: Det här tycker jag är intressant - och en stor del av det jag personligen råkar ha uppfattningen är det centrala problemet i dagens politiska läge; alla prenumererar på ungefär samma grundläggande (ganska liberala) världsuppfattning, där Marknaden är en positiv kraft, där individen alltid ses som det mest centrala, och där man konsumerar bort problem, und so weiter. Alla, inklusive socialdemokrater och i ganska hög grad vänsterpartiet (även om just V alltid kommer att få vara "kommunister", nån ska ju borgerligheten kunna hytta med fingret åt) köper samma världsbild, samma problemformuleringar - och då denna världsbild härstammar just från liberalhögern, så blir det svårt att skapa nåtslags trovärdighet i sin kamp.

Liksom, "vi tycker att samma saker är problem, vill lösa dem på ungefär samma sätt, men vi är minsann jätteolika" är typ så sossarna framstår för mig just nu. De har sedan rätt många år tillbaks helt släppt alla egentliga visioner och idéer till förmån för i stort sett samma idéer högern kör. Alla är rörande överens om lite för mycket för att det ska gå att se några reella alternativ.

Jag håller till viss del med om det du skriver, men samtidigt så kan det ju finnas en anledning till att alla (nåja) har samma världsuppfattning - nämligen att världen faktiskt ser ut ungefär så. Jag förstår att det sticker i ögonen på folk som har en radikalt annorlunda syn på hur världen ser ut, men det finns ju en anledning till att de är ganska få - de har med ganska stor sannolikhet fel.

För övrigt är jag inte helt med på sammanhanget mellan texten du citerade och svaret du skrev. Men jag är å andra sidan lite trög.

 

[terje]

Tja, (v) är ju det enda riksdagsparti som ens kommer i närheten av mina åsikter och intressen så det får väl lov att bli Ohly om man ska hålla sig till partiledare eller Jonas Sjöstedt eller Josefin Brink om man tar in någon av de andra mer framträdande personerna.

Om man ser realistiskt på saken så får jag antagligen nöja mig med Mona Sahlin, vilket i jämförelse med Reinfeldt känns som det mindre jävliga av två onda ting.

 

[krank]

Jag håller till viss del med om det du skriver, men samtidigt så kan det ju finnas en anledning till att alla (nåja) har samma världsuppfattning - nämligen att världen faktiskt ser ut ungefär så. Jag förstår att det sticker i ögonen på folk som har en radikalt annorlunda syn på hur världen ser ut, men det finns ju en anledning till att de är ganska få - de har med ganska stor sannolikhet fel.

Det där är ett argument jag har jättesvårt att köpa. Det betyder - till exempel - att alla vi som ändå inte tror på Gud skulle ha fel, eftersom vi är färre (skitfå, faktiskt, om man bara räknar ateister och tänker globalt). Att folk i allmänhet skulle tycka saker för att de "är rätt" känns hemskt bakvänt; det är ju snarare tvärt om - eftersom många människor tycker det, så definieras det som "rätt". Tycker jag.

För övrigt är jag inte helt med på sammanhanget mellan texten du citerade och svaret du skrev. Men jag är å andra sidan lite trög.

Ah, öh, näe, det var bara jag som tappade tråden. Jag tänkte exemplifiera problemet genom att ta upp Verklighetens Folk och Hägglunds (och andras) tendens att vilka mobba intellektuella. Det är för mig ett exempel på att högern, inte bara via Hägglund utan ganska länge, hjälpts på traven av en mer eller mindre skapad tanke om att intellektuella "saknar verklighetskontakt" och annat dumt. Och det är ett exempel på memplex som spridit sig på båda sidorna av stängslet, så att till och med en hel del intellektuella vänsterfolk tänker i termer av "elit - alla andra".

 

[Max Raven]

• De som sköter ekonomin är politiskt åt höger ("Planekonomi? Vad är det? LOLOLOLOL")
• Deras statsministerkandidat är en höger"sosse", som efterträder en höger"sosse".

 

[Mekanurg]

Och det är ett exempel på memplex som spridit sig på båda sidorna av stängslet, så att till och med en hel del intellektuella vänsterfolk tänker i termer av "elit - alla andra".

Inget nytt. Så har vänstern tänkt i ett sekel. "Folket (98%)" mot "härskarna (2%)". Jodå, just de siffrorna såg jag i vänster-retorik i min ungdom.

 

[krank]

Inget nytt. Så har vänstern tänkt i ett sekel. "Folket (98%)" mot "härskarna (2%)". Jodå, just de siffrorna såg jag i vänster-retorik i min ungdom.

Fast jag tror att vilka som är härskarna har förändrats; någonstans har vissa delar av vänstern fått för sig att de själva tillhör någon slags elit.

Sedan har jag själv inga problem med att betrakta intellektuella som aningen mer resonabla, vettiga etc människor, men problemet jag ser är ju att delar av de vänsterintellektuella verkar se sin status som ett problem. Enda problemet med de vänsterintellektuella är att de är för få, liksom. Fram för mer folkbildning, och en uppvärdering av det intellektuella.

//Krank, trött på att höra "sunt förnuft" som "argument"

 

[Mekanurg]

Fast jag tror att vilka som är härskarna har förändrats; någonstans har vissa delar av vänstern fått för sig att de själva tillhör någon slags elit.

Återigen inget nytt: förr i tiden var vänstern "arbetarklassens mest medvetna förtrupp", den elit som skulle ta makten i arbetarklassens namn och via "proletariatets diktatur" upprätta det kommunistiska samhället.

 

[Svarte Faraonen]

Återigen inget nytt: förr i tiden var vänstern "arbetarklassens mest medvetna förtrupp", den elit som skulle ta makten i arbetarklassens namn och via "proletariatets diktatur" upprätta det kommunistiska samhället.

Jag tror inte riktigt du och krank diskuterar samma sak. Krank verkar säga att problemet med att vänsterintellektuella upplever sig som en elit är att det gör att de skäms för att vara vänsterintellektuella; det du säger tycks vara att vänstern automatiskt skapar elitstrukturer som själva rättfärdigar denna roll (det vill säga raka motsatsen till kranks karakterisering av de vänsterintellektuella).

 

[Mekanurg]

Jag tror inte riktigt du och krank diskuterar samma sak. Krank verkar säga att problemet med att vänsterintellektuella upplever sig som en elit är att det gör att de skäms för att vara vänsterintellektuella; det du säger tycks vara att vänstern automatiskt skapar elitstrukturer som själva rättfärdigar denna roll (det vill säga raka motsatsen till kranks karakterisering av de vänsterintellektuella).

Om Krank menar det du tror, då har jag missförstått honom. Hoppas han förtydligar sig.

Jag menar ungefär det du tror: vänsterns intellektuella har traditionellt ansett sig besitta insikter (t.ex. den s.k. vetenskapliga marxismen-leninismen) som gör dem till den enda elit som kan skapa vad de anser vara det goda samhället. De som har andra åsikter betraktas som antingen okunniga, förledda eller illasinnade.

 

[Arfert]

Inget nytt. Så har vänstern tänkt i ett sekel. "Folket (98%)" mot "härskarna (2%)". Jodå, just de siffrorna såg jag i vänster-retorik i min ungdom.

Fast jag tror att vilka som är härskarna har förändrats; någonstans har vissa delar av vänstern fått för sig att de själva tillhör någon slags elit.

Sedan har jag själv inga problem med att betrakta intellektuella som aningen mer resonabla, vettiga etc människor, men problemet jag ser är ju att delar av de vänsterintellektuella verkar se sin status som ett problem. Enda problemet med de vänsterintellektuella är att de är för få, liksom. Fram för mer folkbildning, och en uppvärdering av det intellektuella.

Jag kanske missuppfattat vad du menar här, men jag tror att det beror på vänsterns omdefinering av sig själva på 70-talet, då det blev fult att vara intellektuell och man skulle spela "arbetare", även om man pluggat på universitet och kom från akademikerfamilj, man skulle ha revolutionär "street cred"... och de som var i 20-årsåldern då är de som vart tongivande sedan dess.

Kolla bara på hur noggrant en snubbe som Göran Greider stylar sig själv...

Sen är det ju så att vänstern (om man menar hela vänsterblocket) ÄR en politisk elit, eftersom de facto har haft den politiska makten större delen av tiden sedan 30 talet. Med oerhörda ekonomiska resurser. Jag har gjort reklam åt LO till exempel, så jag vet hur det ser ut i kåkarna runt Norra bantorget. S och Lo (som egentligen är samma sak till stor del) är sjukt rika.

Tror även att många inom S tycker att de är de enda som egentligen har rätt till den politiska makten i Sverige, Marita Ulvskog sa ju till exempel att den borgerliga valsegern -76 (som var den första på evigheter) kändes som en statskupp.

 

[Arfert]

De som har andra åsikter betraktas som antingen okunniga, förledda eller illasinnade.

När man pratar med en del vänsterfolk är det som de verkar tro att borgerliga politiker sitter i hemliga bunkrar, runt gigantiska konferensbord, och smider ränker:

"..nu ska vi göra det jävligare för de fattiga... MOHAHAHA!!!"

 

[Petter42]

Inte alls, mera som "Nu ska vi göra det bättre för oss!". Extremt stor skillnad!

 

[Arfert]

Fast det är ju inte det de sitter och säger, med sannolikhet gränsade till visshet. Jag misstänker att snubbar som Borg och Reinfeldt är otroligt sansade och ansvarstagande på sina möten.

 

[Vitulv]

Inte alls, mera som "Nu ska vi göra det bättre för oss!". Extremt stor skillnad!

Jag tror, i min naivitet, att det är väldigt få politiker som jobbar för sin eget välbefinnande. Jag tror att de flesta som är beredda att lägga ned så mycket tid och kraft på politiskt arbete faktiskt anser att de jobbar för samhällets bästa.

Om de borgerliga politikerna enbart var ute efter att förbättra sin egen situation misstänker jag att de skulle syssla med något helt annan än politik.

Däri ligger ett problem i taktiken att demonisera sina politiska motståndare och mena att de aktivt försöker sänka någon för att gynna sig själva. Om man är ute efter att gynna sig själv finns det effektivare vägar att gå än att syssla med politik, som är ett rätt långsamt och otacksamt jobb (för att inte tala om relativt dåligt betalt, i sammanhanget).

 

[Möller]

eller ens vilken allians ni föredrar.

...
Det är så synd att man måste vara för blockpolitik. Liksom, folk går runt och säger "antingen MP eller S, men vänsterblocket iallafall" eller tvärt om. Liksom, det är tråkigt.

Det sägs ju att Anders Borg kommer sitta kvar som finansminister, om de rödgröna vinner valet...

Jag tror jag faktiskt skulle kunna leva med Anders Borg som statsminister. Gärna då som partiledare över MP, eller möjligtvis över C som koalitions-regerar med S. Det skulle iallafall vara roligt.

 

[Arfert]

Det sägs ju att Anders Borg kommer sitta kvar som finansminister, om de rödgröna vinner valet...

Jaså? Vem säger det?

 

[Möller]

Det sägs ju att Anders Borg kommer sitta kvar som finansminister, om de rödgröna vinner valet...

Jaså? Vem säger det?

Ingen aning. Tror det var ett reportage i Aktuellt '09 nån gång där en reporter nämnde att det skämtades om det i riksdagen.

Ta det inte så seriöst Det är bara så att det finns vänsterfolk (öh, jag iaf) som tycker att Pär Nuder är ett sämre alternativ till finansminister än Borg, oavsett vem som regerar.

 

[tull]

Inte alls, mera som "Nu ska vi göra det bättre för oss!". Extremt stor skillnad!

Jag tror, i min naivitet, att det är väldigt få politiker som jobbar för sin eget välbefinnande. Jag tror att de flesta som är beredda att lägga ned så mycket tid och kraft på politiskt arbete faktiskt anser att de jobbar för samhällets bästa.

Om de borgerliga politikerna enbart var ute efter att förbättra sin egen situation misstänker jag att de skulle syssla med något helt annan än politik.

Däri ligger ett problem i taktiken att demonisera sina politiska motståndare och mena att de aktivt försöker sänka någon för att gynna sig själva. Om man är ute efter att gynna sig själv finns det effektivare vägar att gå än att syssla med politik, som är ett rätt långsamt och otacksamt jobb (för att inte tala om relativt dåligt betalt, i sammanhanget).

Ja så är det, jag har varit politiskt engagerad i cirka 6år nu och mött politiker ifrån både höger och vänster som engagerat/engagerar sig i allt ifrån kyrkopolitik till kommun, landsting, riksdag. Men även regering och europaparlamentariker och det de alla har gemensamt är att de oavsett parti gör detta eftersom de vill förändra och påverka. Utgångspunkten är en bättre värld för alla (utopi).

Klart det finns "ohederliga" politiker också som väljer att fördjupa sitt engagemang i ett parti för att slippa sitt arbete som upplevs som tråkigt eller för att man lockas av statusen inom politiken men dessa brukar ofta ha svårt att ta sig uppåt eftersom det oftast är väldigt genomskinligt.

Skulle man vilja bli rikare eller gynna sig själv ja då utbildar man sig och engagerar sig i andra ideella organisationer och skaffar sig kontakter. Sedan väljer man en hård bana inom näringslivet som ofta innebär övertid för att på så sätt ta sig uppåt i företaget och börja tjäna snuskigt mycket pengar. Vägen dit är lång och om man hamnar där före ens barn får uppleva tandställning så har man verkligen varit skicklig.
Sen finns det duktiga entreprenörer som har en smart idé och utvecklar denna samt arbetar ofta minst 11 timmar per dag för att få sitt företag att lyfta vilket ofta innebär uppoffringar i ett utvecklat och harmoniskt familjeliv eller privatliv.

Så vägen till framgång och rikedom går inte via politiken/facket om man nu inte har en ganska låg lön med dålig löneutveckling. De som verkligen "lyckats" ekonomiskt i Sverige är idag människor som tyvärr måste göra allt för mycket uppoffringar privat/själsligt för att lyckas och jag tycker att man bör ge dessa människor all heder för sitt val snarare än spott och ve.


/Persson som tipsar om framtidsyrket "präst" med hög ingångslön och trygg arbetsmarknad i en organisation där man får känna sig viktig.

 

[Big Marco]

Jag har mycket svårt med den här frågan. Jag stödjer nämligen inget av de partier som finns i vår riksdag eller regering som de ser ut idag. Skäms för dem allesammans. Får väl ändå lov att säga Maria Wetterstrand. Jag delar inte mycket om ens något av hennes politiska åsikter men hon känns rakryggad och jordnära, plus att hon har en förmåga att se lite söt ut. Det gillar jag.

Tackar för guldcitatet till Gruppen för demokratins avskaffande. ,-)

 

[ripperdoc]

Jag har mycket svårt med den här frågan. Jag stödjer nämligen inget av de partier som finns i vår riksdag eller regering som de ser ut idag. Skäms för dem allesammans. Får väl ändå lov att säga Maria Wetterstrand. Jag delar inte mycket om ens något av hennes politiska åsikter men hon känns rakryggad och jordnära, plus att hon har en förmåga att se lite söt ut. Det gillar jag.

Jag skulle ta en fundering på ovanstående och kanske omformulera mig. Som Marco påpekar föredrar du alltså att rösta för dem som verkar som trevliga personer, oavsett åsikt?

Att hennes söthet skulle spela roll - det är öppet mål för feminist (eller vem som helst) att begå folkmord på ditt argument. Fast å andra sidan, tidigare i tråden påpekades Fridolins penis-storlek som avgörande, så vi kanske lever i ett jämställt samhälle trots allt