Arfert;n118937 said:
• Nån som kan konstruera kluriga intriger/mysterier och veta hur man bäst lägger upp dem som spelbok.
• Nån som kan skriva bra genre-prosa. En författare med andra ord.
Därför har vi inte släppt nåt sådant ännu. Det är betydligt enklare att skriva rollspel. En spelbok behöver vara bra litteratur också.
Så
fan heller att det är "betydligt enklare" att skriva rollspel än att skriva genre-prosa. Ärligt talat gör det mig lite mörkrädd att det är en av Sveriges främsta rollspelsskapare som hävdar detta. Jag har ägnat 10+ år åt att utvecklas som rollspelsskribent och konstruera hela interna tankesystem kring hur jag skriver så bra rollspelstexter som möjligt, jag skulle kunna ägna flera dagar åt att diskutera mina perspektiv och tillvägagångssätt, och ge ut en fucking bok om hantverket att skriva rollspelsmaterial - och då hade den inte ens varit särskilt bra, för jag har bara tio-tolv års erfarenhet av det och det måste rimligtvis finnas någon med 20+ års erfarenhet av det som också tänkt på det som ett hantverk på det sätt jag gjort.
En bra fantasyrollspelstext, tex, behöver, och det här är en fucking diger lista, och då är det ändå bara de saker jag kommer på på rak arm, trots fylla, trötthet och illamående:
- högkvalikativ prosa
- bra narrativ (till exempel en precis lagom komplex fisktanksstruktur med precis lagom tydligt beskrivna aktörer och agendor)
- bra story hooks och lösa trådar att spinna vidare på
- en perfekt avvägning mellan att inspirera genom att beskriva saker och att inspirera genom att lämna luckor/vita fläckar
- trovärdigt skildrade kulturer, personer och fenomen (författandet av en enskild eon- eller western-artikel tenderar för mig att involvera många timmar av research)
- bra regellösningar som synkar väl med narrativet och hjälper till att framhäva det, men samtidigt erbjuder lagom utmaningar för spelgruppen.
- immersivt och trovärdigt användande av spelvärldens röster (tex citaten från in-game-karaktärer och texter som numera pryder alla bättre Eon-artiklar)
- En extremt väl avvägd nivå av tillgänglighet i avseende på förkunskaper kring settingen och dess koncept och regler visavis att läsa artikeln helt out of context.
- dynamiska spelledarpersoner som spelledare blir taggade på att gestalta, och som lyfter fram olika aspekter av settingen och representerar ett brett och icke-normativt spektrum av dess gestalter.
- massor massor av öppningar för rollpersoner att ta plats i den miljö man byggt upp.
- fucking
inspirera. Det ska inte gå att läsa texten utan att bli fettaggad på att spelleda i miljön som skildras, och få en massa idéer på scenarion att köra i den.
Så, alltså, jag tror inte för ett endaste ögonblick att det på något vis skulle vara lättare att skriva ett bra rollspel än att skriva en bra roman. Om någon lever i den villfarelsen så är det kanske ett tecken på att vi gravt undervärderar rollspelsförfattande som hantverk, och därmed har väldigt låg ribba för vad som anses vara dugligt rollspelsmaterial, och är det så är det fan skamligt. Varför ska inte rollspel vara bra litteratur?
