Nekromanti Verklighetsflykt

[_-olle-_]

För en tid sedan bestämde jag mig för att på allvar försöka skapa ett realistiskt undergångscenario som skulle spelas igenom på ett par timmar. Antagligen var det ett försök att applicera rollspelande på det möjliga men otänkbara. Dock blev det ganska snabbt plågsammt uppenbart att upplevelsen antagligen skulle vara djupt deprimerande för alla deltagare. De flesta av oss vet att ett misstag i antingen USAs eller Rysslands kärnvapen- "försvar" skulle resultera i att allt var över och vi bara har att hoppas på att få vara nära dom som betyder något för oss när det smäller. I det långa loppet blir även osannolika händelser sannolika.
Trots att jag antagligen inte kommer att fullfölja arbetet med detta scenario blev jag nyfiken på om någon på allvar testat att iscensätta de möjliga katastrofer vi står inför? Främst tänker jag på kärnvapenkrig (antingen av misstag eller avsiktligt), extrema klimatförändringar som slår sönder samhällsordningen ungefär sammtidigt som oljeproduktionen börjar minska (vilket antagligen skulle resultera i att jordens "carrying capacity" skulle minska drastiskt, något den naturligtvis gör även om dessa situationer inte uppstår sammtidigt) eller mer extrema situationer som "runaway greenhouse effect" (ehm... vad fint jag strukturerar texten!)? Pentagon har simulerat eller tja, rollspelat, flera av dessa scenarion utifrån ett amerikanskt perspektiv och resultaten har varit ganska... deprimerande... jag menar, det är inte så svårt att lista ut att allt går åt helvete när jordens så kallade "carrying capacity" dyker och miljontals människor måste dö innan man kan hoppas på någon form av stabillitet...

Vid sidan av frågan om någon har testat laborera med dessa deprimerande scenarior så tänkte jag även nämna att jag blev förvånad över hur stora resurser pentagon etc lägger ner på väldigt rollspels-aktiga expriment för att försöka förstå hur olika skeenden kan tänkas utvecklas. Dock så för deras scenarior mig lite tillbaka till vad jag tänkte fråga om med den här texten. Medan dom försöker hantera verkligheten direkt så tycker jag i alla fall att vi rollspelare hanterar den välldigt indirekt, kommentarer?

Som slutkläm tänkte jag bara lägga till ett citat från vita huset som kan vara ganska dräpande för hela diskussionen

"We're an empire now, and when we act, we create our own reality. And while you're studying that reality -- judiciously, as you will -- we'll act again, creating other new realities, which you can study too, and that's how things will sort out. We're history's actors . . . and you, all of you, will be left to just study what we do.'"

- Ron Suskind, Without a Doubt, New York Times Magazine, October 17, 2004

p.s jag vet att jag kanske tänjer på gränserna för detta forum men jag ser det inte så mycket som en politisk diskussion utan snarare en rad frågeställningar kring rollspels förhållande till... uhm... verkligheten. Så länge diskussionen inte glider över i politiskt pajkastande så tror jag att den ska fungera.

Så... hoppas någon svarar...

 

[gitarrpoet]

Intressant läsning,

Det pentagon sysslar med är ju rollspel på en Samhälls(eller rent av;Natur)vetenskapligt konstruktivt sätt, åtminstonde jag, och antagligen alla andra spelar ju rollspel med andra mer estetiska, äventyr eller skräck -liknande tema, utan speciellt mycket ankytning till något i verkligheten konstruktivt. Jag förstår dock inte riktigt vad du vill få fram med allt, men så är jag lite flummig, försöker du iscensätta ett kärnvapenkrig, en "day after tomorrow"? eller något annat så är det svårt att få det anpassat till verkligheten. Man måste ha en expertis inom biologi och fysik;ev ännu mer för att få det konstruktivt. Men om ett kärnvapen"krig" bryter ut så är nog stora delar av den civiliserade världen förbi, om inte annat kraftigt försvagad; Ju mer tiden går desto meri förenklar vi saker och ju mer förenklade våra liv blir desto mer sårbara blir vi ju...

Vi är dömda så är det.. men men, shit happens.

Men i den takt som världen är i gång att demokratiseras så tror jag att riskerna minskar och vad som är att frukta om samhället är att vi blir de-genererade av att inte behöva tänka och slutar som hjärnlösa zombies med en reptilhjärna och ett könsorgan.

 

[Troberg]

vad som är att frukta om samhället är att vi blir de-genererade av att inte behöva tänka och slutar som hjärnlösa zombies med en reptilhjärna och ett könsorgan.

Jag måste säga att jag tycker det verkar som ett rätt så tilltalande koncept. Jag håller med Kurt Vonnegut, intelligensen är en evolutionsmässig återvändsgränd, ungefär som blindtarmen. Kanske har fyllt någon funktion, men numera är den bara en riskfaktor.

 

[_-olle-_]

Ärligt talat har jag själv svårt att se exakt vad jag försökte få sagt med den där texten... hmm... satt uppe lite för sent och ugglade...

 

[Guest]

Jag har fifflat en aning med något liknande. Konceptet var att någonstans runt 2025 så utbryter ett stort inbördeskrig i U.S.A. Båda de amerikanska kontinenterna dras in i kriget på olika vis och allehanda massvält och flyktingvågor bryter ut lite varstans.
När U.S.A förlorar sin stormaktsroll så blir Kina superexpansiva och börjar med ett globalt imperiebygge (Taiwan försvinner med en liten rökpuff).
Även om detta knappast är jämförbart med de domedagsscenarion du pratar om så är det så nära jag har kommit dem i mitt rollspelande.
Kampanjen började i vilket fall med några scenarion i Mellanamerika där spelarna först spelade ett gäng amerikanska kommandosoldater som gjorde allehanda räder hit och dit. När de dog i en väldigt spektakulär bilolycka så bytade vi perspektiv och de fick spela civilbefolkning i ett gigantiskt Brasilianskt flyktingläger. Det handlade mest om att försöka ta sig därifrån eftersom stora delar av rollernas familjer satt i ett annat läger.
Det slutade någorlunda hoppfullt med en flykt i en stulen arméjeep.
Efter det så spolade vi fram en sex-sju år och bytade plats till Marocko där spelarna fick spela gerillamedlemmar som kämpade mot Kinas olika invaderingsförsök. Fokus låg på att försöka få stöd från EU:s underättelsetjänst. Det pågick inte så länge och slutade med att de flesta dog i ett halvlyckat bombattentat mot en kinesisk kemisk fabrik.
Slutligen så spolade vi fram ännu några år till 2040 och spelarna fick spela kinesiska soldater i Tibet. Här rann det hela ut i sanden och vi återgick till cybervåld i Neotech för en stund.

Det hela var ju inte på något sätt särskilt "korrekt" som en syn på en möjlig framtid, och det var kanske det du undrade över. Hur man lyckas med att korrekt återge effekterna av olika katastrofer. I så fall har jag inte en aning, jag skulle nog säga att det är omöjligt. Men det är ju all spådom.
Jag är på det hela rätt nöjd med kampanjen. Även om varken jag eller mina spelare någonsin kommit i närheten av något krig så tycker jag vi på något sätt behandlade de olika obehagligheter som folk utsätter varandra för i krig rätt så hyffsat. Det blev lite mycket gladvåld vilket jag såhär i efterhand är lite irriterad på, kampanjen hade nog tjänat på en mer "seriös" vinkling. Speciellt de första delarna i Amerika var rätt misslyckade ur det perspektivet.
Jag vet inte riktigt vad jag ville ha sagt med det här, men å andra sidan förstod jag inte riktigt vad du frågade om.