Nekromanti Vet ni vad som är det VÄRSTA med pauergäjmers?

[walium]

En förvånad Walium

Jag finner att jag faktiskt håller med Krille i den här diskussionen. En spelledare bör vara så flexibel och väl förberedd att han inte låst fast sig vid en viss händelseutveckling som den enda möjliga. Det är ju inte hans egen planering som är det viktigaste utan att alla faktiskt har kul. Vilken sorts rollspel får man i en grupp där alla kreativa och listiga lösningar ständigt motarbetas av spelledaren bara för att de inte ingår i hans planering?

 

[Troberg]

Re: En förvånad Walium

Jag finner att jag faktiskt håller med Krille i den här diskussionen. En spelledare bör vara så flexibel och väl förberedd att han inte låst fast sig vid en viss händelseutveckling som den enda möjliga. Det är ju inte hans egen planering som är det viktigaste utan att alla faktiskt har kul. Vilken sorts rollspel får man i en grupp där alla kreativa och listiga lösningar ständigt motarbetas av spelledaren bara för att de inte ingår i hans planering?

Det är en fråga om att motarbeta lagom mycket. Det ska motarbetas så mycket att det blir en utmaning, men inte så mycket att det bara blir frustrerande.

Motarbetar man inget alls och allt går som på räls så blir det tråkigt, oavsett hur mycket den bra planen förtjänar det. Motarbetar man för mycket och allt misslyckas eller att man i slutänden alltid överlever bara för att spelledaren ångrar att han tog i för mycket från början och får ett anfall av snällhet blir det bara jobbigt.

Lagoma utmaningar.

 

[Krille]

Re: En förvånad Walium

"Det är en fråga om att motarbeta lagom mycket. Det ska motarbetas så mycket att det blir en utmaning, men inte så mycket att det bara blir frustrerande."

Att motarbeta en plan eftersom det inte är spelledarens plan faller i kategorin "frustrerande". Och jo, det finns sådana nötter till spelledare. Jag har råkat ut för en hel del av dem. Ett skräckexempel var när det inte gick att starta en skogsbrand för att göra sig av med ett nattligt vampyrmöte, eftersom spelledaren planerade att smälla av ett kärnvapen i vampyrmötet. Vår plan sabbade hans plan, och därför fungerade den inte, även om det var samma slutresultat i slutänden.

 

[Troberg]

Re: En förvånad Walium

Att motarbeta en plan eftersom det inte är spelledarens plan faller i kategorin "frustrerande". Och jo, det finns sådana nötter till spelledare. Jag har råkat ut för en hel del av dem. Ett skräckexempel var när det inte gick att starta en skogsbrand för att göra sig av med ett nattligt vampyrmöte, eftersom spelledaren planerade att smälla av ett kärnvapen i vampyrmötet. Vår plan sabbade hans plan, och därför fungerade den inte, även om det var samma slutresultat i slutänden.

Jo, sånt suger.

Jag syftar snarare på lite diskretare småfusk.

Exempel:

Rymdhjältarna lyckas genom att skicka iväg sitt eget skepp på autopilot åt ena håller medan de själva flyr åt andra håller i en stulen Blohm & Voss 215 inspirerad rymdjägare att lura förföljarna åt fel håll.

Spelledaren konstaterar att det är cirka fyra timmar speltid kvar som han räknat med att det skulle gå åt i flykten. Vad gör han?

Tja, det kanske råkar finnas en patrull åt de håll de skulle som de måste bluffa eller skjuta sig förbi? Skeppet de stal kanske inte var tankat och de måste landa och skaffa bränsle? Flygledaren kanske blev misstänksam mot deras fejkade accent och kollade upp det när han gick på fika? Han kanske rent av känner piloten de utger sig för att vara personligen? Mekanikern som pysslade med skeppet kanske kom tillbaka från sin fika alldeles efter att de startat?

Man tänjer inte på verkligheten så att det blir löjligt, man bara ser till att något aningen osannolikt inträffar. Inte för att skjuta deras plan i sank utan för att dramatiken kräver det.

Sedan är det också en fråga om hur man hanterar det. Har de en bra plan så tycker jag att sådana extrahinder iofs kan verka hur farliga som helst, men i praktiken så ska de inte vara så farliga. Man ska inte döda av karaktärer för att de haft en bra plan.

Sedan kan man ju ibland välja att sätta förutsättningarna mot spelarnas plan på ett sätt som passar spelet. Har man inte diskuterat väder tidigare så kanske det regnar när de vill tända eld på skogen. Visst, de kanske ger sig fan på det och skaffar en massa diesel eller nåt för att fjutta fyr på det och då får man väl stå ut med det. Struntar de i det och hittar en annan lösning så får man behålla sin plan. Bara man inte driver det för långt så kan man motarbeta lite grann.

 

[walium]

Re: En förvånad Walium

"Det är en fråga om att motarbeta lagom mycket. Det ska motarbetas så mycket att det blir en utmaning, men inte så mycket att det bara blir frustrerande."

Så länge det bara är rimligt och resonligt så visst. Det blir inte mycket rollspel om spelarna bara glider igenom allting och inkasserar erfarenhetspoäng. Lite utmaningar måste man ha med.

Men en spelledares allra viktigaste verktyg måste ändå vara hans improvisationsförmåga och fantasi. En nedskriven plan på ett papper kan aldrig få vara viktigare än dessa två redskap.

 

[walium]

Re: En förvånad Walium

"Man tänjer inte på verkligheten så att det blir löjligt, man bara ser till att något aningen osannolikt inträffar. Inte för att skjuta deras plan i sank utan för att dramatiken kräver det."

Uttryck som "dramatiken kräver det" är egentligen lite löjliga eftersom dramatik snarare är en beskrivning än något som kan ställa krav på fysiska personer.

Men kan man avsluta mötet med en snygg cliffhanger så är det ju inte fel. Så länge inte spelarna känner att deras val ständigt begränsas till de så spelledaren accepterar.