Arfert said:
Fråga:
Det verkar som nästan all slang här är utländska låneord? Är inte det lite uppenbart? Den enkla vägen att gå?
Det är nog lite mitt fel med en dålig trådstart. Jag tänkte på svenskformade ord också, men alla "regler" gällde låneord och mitt eget exempel tog jag från kantonesiskan.
Jag tror dock att man ska inspireras men inte imitera Linders språkbruk, för det känns inte modernt, inte som framtiden. Jag tror att det går att bygga ett svenskt slangspråk utan att det känns Åsa-Nisse. I ett framtida, multikulturellt samhälle tycker jag att låneord har en självklar plats (fast anpassade till svenska, såklart), men det bör absolut inte vara den enda källan, eller ens den dominerande.
Exempel på försvenskat låneordsslang:
Pischkedall: Nonsens, rappakalja (från franskans "Pige que dalle": fattar ingenting). "Jag kom åt filen, men det är bara pischkedall rakt igenom. Vete fan hur den är krypterad."
Shurro: Åt skogen, misslyckat (från spanskans "churro"). "Jag gjorde ett gig åt dem, men det gick totalshurro och nu är de ute efter mig."
Exempel på svenska konstruktioner:
Snacker: Person med välsmort munväder (snack-hacker)
'Troner: Krediter (från "elektroner", då valutan är helt digital)
Stöt: Tusen krediter
Nolla (verb): Att radera eller tömma. "Den jäveln nollade mitt kredkonto!" / "För tio stöt kan jag nolla jag ditt krimregister …"