Khan
Kondottiär
- Joined
- 23 Apr 2014
- Messages
- 4,608
Nyss lyssnade jag på Nordnordosts senaste avsnitt Frankensteins Rollspel - där det bland annat pratas om tips på hur man kan ta estetiken och detaljer från en setting och med det måla över en helt annan setting. Trollkarlens torn kan bli ett företags skyskrapa, tex.
Det fick mig att fundera lite på hur det funkade på förr-i-världen-tiden, när rollspelen fortfarande var i sin linda. Jag är övertygad om att Vilda Västern-stereotyper spelat en mycket större roll än vad vi brukar prata om.
Vad skiljer egentligen en ensam man med en sexskjutare som rider in i en liten stad med Ett Problem[SUP]TM [/SUP]med tågrånarna i kanjonen två kilometer ditåt, från en grupp fantasyhjältar som vandrar in i en by som då och då drabbas av hit-and-run av monster från en dunge två kilometer ditåt?
Tittar vi på det som brukar hållas som klassiska inspiration för fantasyn - Sagan om Ringen, Conan, etc - är det mycket mer Conan än SoR som funkar så här. Inte konstigt, kanske, eftersom Howard också skrev mycket Västern och dessutom var fascinerad av hela den eran. Problemlösningen är på samma nivå. Men inte stannar Frodo & co i Bri för att lösa byns problem med aggressiva banditer i skogen, eller avslöja den korrupte borgmästaren?
Nej, det känns som om estetiken lånats från Sagan om Ringen, men att scenariostrukturen plockats från Vilda Västern. Valfritt album Lucky Luke kan rätt lätt konverteras till ett fantasyscenario om man så vill. För Arneson och gänget lär det ha legat nära till hands, eftersom det under deras barndom på femtio- och sextiotalet var rätt populärt med Västern-filmer både på bio och i repris på gamla hederliga dumburken.
Eller är jag helt ute och cyklar?
Det fick mig att fundera lite på hur det funkade på förr-i-världen-tiden, när rollspelen fortfarande var i sin linda. Jag är övertygad om att Vilda Västern-stereotyper spelat en mycket större roll än vad vi brukar prata om.
Vad skiljer egentligen en ensam man med en sexskjutare som rider in i en liten stad med Ett Problem[SUP]TM [/SUP]med tågrånarna i kanjonen två kilometer ditåt, från en grupp fantasyhjältar som vandrar in i en by som då och då drabbas av hit-and-run av monster från en dunge två kilometer ditåt?
Tittar vi på det som brukar hållas som klassiska inspiration för fantasyn - Sagan om Ringen, Conan, etc - är det mycket mer Conan än SoR som funkar så här. Inte konstigt, kanske, eftersom Howard också skrev mycket Västern och dessutom var fascinerad av hela den eran. Problemlösningen är på samma nivå. Men inte stannar Frodo & co i Bri för att lösa byns problem med aggressiva banditer i skogen, eller avslöja den korrupte borgmästaren?
Nej, det känns som om estetiken lånats från Sagan om Ringen, men att scenariostrukturen plockats från Vilda Västern. Valfritt album Lucky Luke kan rätt lätt konverteras till ett fantasyscenario om man så vill. För Arneson och gänget lär det ha legat nära till hands, eftersom det under deras barndom på femtio- och sextiotalet var rätt populärt med Västern-filmer både på bio och i repris på gamla hederliga dumburken.
Eller är jag helt ute och cyklar?