Nekromanti Vildhjarta

[Radioaktiv]

Hej forumet!

Nu var det ett tag sedan sist, och nu när jag skriver för första gången på 100 år så gör jag det om... dod6. Om ni inte är fans så kan ni hänga någon annan stans!

Det första stora äventyret jag spelade var Vildhjarta, och nu, tio år senare, är det min stora ära att få spelleda det. En av spelarna har spelat Snösaga ihop med mig, men inte spelat Vildhjarta.

Så min fråga till er som spelat det, vad tycker ni var det bästa med det? Jag har självklart mina egna favoritkaraktärer osv, och känner eventuellt för att lägga till en del gubbar och möten själv också. Har ni något ögonblick som för alltid etsade sig fast hos er, och i så fall, vilket/varför? Några idéer från er som spellett det? Är så barnsligt pepp på detta.

mvh osv /radio

 

[Botulf]

Finns många minnesvärda saker. Blotresarna definitivt. Dvärgen Timil. Kvaler och Korpen. Barkebull. Det enda som jag inte är jätteförtjust i är dvärgkumlet mest för att det bara är tomt. Så inte särskilt så roligt att utforska så antingen snabbspola eller gör en riktig mini-dungeon av stället bebodd av troll eller odöda.

Jag har spelat Vildhjarta mer än något annat äventyr. Fyra eller kanske fem gånger. Den största behållningen är givetvis hur omspelningsbart det är.

Kan vara frustrerande om man endast går efter slumptabellerna och funkar bäst när man tidigt ger rp en säker fast punkt de alltid kan återvända till. Vilket brukar vara att tidigt hitta Timil och hans sjö. Samt att man har koll på vilket möte/hemlighet som leder vart så man kan styra skutan för rp mot de intressanta delarna organiskt. Lägg mötena när de passar istället för slumtabellerna och allt brukar rulla på finfint.

Det definitivt det bästa av äventyren från Riotminds, då det inte är överskrivet eller krångligt att överblicka som de mer ambitiösa Snösaga och Eldsjäl. Likstorm verkar doch vara snäppet bättre än de två tidigare.

Jag tycker Vildjarta kan stå bredvid exempelvis Svavelvinter boxen utan att skämams bland klassikerna i DoDs historia som hållit måttet över åren.

 

[APM]

Jag spelade det med ett par förbättringar:

1) ändrade kön på många karaktärer (Kvala är t ex en utmärkt häxa att substituera kvaler för)

2) tog bort en del värdelösa platser (t ex vättarna) edit: För att inte nämna isgrottan!

3) skapade en intrig mellan dvärgarna och timil (som verkar bli ens allierade för det mesta?)

4) ändrade så att slumptabellen inte gjorde vissa möten mer sannolika än andra (något som jag förstår som ett slarvfel -eftersom de tagit bort det i wildheart).

5) justerade gåtorna och vem som kände till dem.

Tja och en massa småpill. Ändrade en hel del i kumlet vill jag minnas.

 

[illnon]

Vildhjärta usch ett äventyr jag spelat för många gånger och alldeles för segt för min smak känns som om man aldrig aldrig kommer någon stans blir väldigt mycket att gå runt i cirklar

 

[Khan]

Jag är rätt förtjust i Vildhjarta. För mig är det bara Jorges som är bättre från Riot.

Men som äventyr är idén bättre än själva genomförandet. Det är många knepiga val i hur äventyret är konstruerat. Att bygga en ny slumptabell (eller ta bort den helt) är nästan ett krav. Att det är den största korvfesten i svensk rollspelshistoria är ett annat. Blodughaddas "teaser" inför Snösaga är bara tråk. Och några andra saker.

Men i huvudsak är äventyret bra. Riktigt bra. Mer stämningsfullt äventyr får man leta efter. Och hur RP långsamt går från att vara utlämnade åt slumpen till att noggrant kontrollera den är en fantastisk idé. Jag gillar't.

 

[God45]

Strukturen är amazing. Den är så jävla bra. Den är så bra att det är så synd att sättet att klara Vildhjärta är så dumt. Grejen med gåtorna är jättedålig och bör rivas ut. Allt annat kan stanna. Också, gör fler fiender brännbara för om du har en eldmagiker i det här skogsscenariot kommer du ha en enormt frustrerad spelare som lätt kan döda alla av misstag genom att sätta eld på delen av Vildhjärta karaktärerna är i.

 

[Organ]

Släng ut slumptabellen. Eller bygg åtminstone om den så att vissa möten endast sker efter ett eller flera andra redan inträffat. I t ex fallet med dvärgarna så är det en hel kedja med möten som endast funkar om de sker i rätt ordning. Så det kräver lite jobb. Men rätt hanterat så är äventyret fullständigt magiskt.

 

[APM]

Släng ut slumptabellen. Eller bygg åtminstone om den så att vissa möten endast sker efter ett eller flera andra redan inträffat. I t ex fallet med dvärgarna så är det en hel kedja med möten som endast funkar om de sker i rätt ordning. Så det kräver lite jobb. Men rätt hanterat så är äventyret fullständigt magiskt.

Ett alternativ är ju att SL bestämmer att dvärgarna bara finns vid sjön de första dagarna, sen har de hittat till timil (för de ska väl hitta honom? Jag minns inte hur mycket jag själv hittade på och ändrade).

Lite som en impending doom som kommer ske om rollpersonerna inte inverkar.

 

[Rymdhamster]

Eller bygg åtminstone om den så att vissa möten endast sker efter ett eller flera andra redan inträffat. I t ex fallet med dvärgarna så är det en hel kedja med möten som endast funkar om de sker i rätt ordning. Så det kräver lite jobb. Men rätt hanterat så är äventyret fullständigt magiskt.

Jag tycker fler "viktiga" slumptabeller borde fungera så att du har en händelse på tabellen (typ "Möte med dvärgarna"), där dus en går till en "sublista" som visar hur dessa möten utvecklar sig. Så första gången du slår fram möte med dvärgar på slumptabellen så är det "Möte 1" som gäller. Andra gånger är det Möte 2...

 

[Organ]

Jag tycker fler "viktiga" slumptabeller borde fungera så att du har en händelse på tabellen (typ "Möte med dvärgarna"), där dus en går till en "sublista" som visar hur dessa möten utvecklar sig. Så första gången du slår fram möte med dvärgar på slumptabellen så är det "Möte 1" som gäller. Andra gånger är det Möte 2...

Precis så gjorde jag. Och det funkade utmärkt.

 

[Dr. Acula]

Jag har bara spelat Vildhjarta men vår SL hade skapat olika mötestabeller utifrån vilken riktning i skogen vi gick. Gick vi norr så visste vi att vi skulle stöta på X och gick vi åt söder så kunde vi stöta på Y. Det gjorde det lite roligare att känna att man hade lite mer kontroll.