Vilka är de bästa sandboxsupplementen?

[Lemur]

ja, alltså, nu pratar vi ju sandlådor pre-OSR, innan vi blickade tillbaka på tabellgenererade platser odyl, men Eons grundidé är ju att ha en trovärdig plats som arena för spel där RP ska kunna "göra vad de vill". Inte i det planlösa avseendet utan en värld full av konflikter och intriger och äventyr. Så egentligen är det inte en modul som gör detta utan hela spelet. Men personligen gillar jag främst området kring Thalamur och konflikten med Consaber m.m. Här vävs även spelets metaplott in förtjänstfullt. Så förslagsvis, för att svara på frågan, modulen Thalamur kanske?

Aha. Jag sätter personligen inte likhetstecken mellan kampanjmaterial och sandlåda.
Jag tänker mer fri-utforskning-av-ett-område-med-en-massa-äventyrsplatser än ingående-information-om-länder-och-deras-kulturer.
Jag fattar att man som SL kan skapa ett äventyr med fri utforskning med hjälp av kampanjmaterial men då landar det på SL att hitta på det mesta ändå.

 

[Oscar Silferstjerna]

En avsevärd del av Basker Blås innehåll är öppen information om landet, folket, städerna och diverse personer och grupper som spelarnas nattjägare/äventyrare lär känna under sina vedermödor. Kval-hemligt innehåll rör huvudsakligen det övernaturliga, vilket är som det sig bör i en skräcksetting, samt diverse fulspelande människors dolda agendor. Huruvida detta upplägg uppfyller din definition av sandlåda vet jag inte.

Jag tror inte att jag definierar sandlåda på ett annat sätt än vad andra gör. Grundidén är, som du nog vet, att man rör sig i en rumsligt avgränsad miljö men utan den styrning som ett rälsat äventyr innebär. Att jag har lite svårt för traditionella upplägg (oavsett om det är sandlåda eller inte) med långa bakgrunder och mycket hemligheter hymlar jag inte med. Jag gillar produkter där mycket eller allt kan läsas av hela spelgruppen. Hur texten är upplagd påverkar hur spelandet blir. För mig är inte SL en allvetande chef eller en storebror med stor skolbok, utan en spelande deltagare.

Relevant i sammanhanget är också skillnaden mellan att gestalta och förklara. Att gestalta kan vara att ge exempel på vad folk gör eller vad som finns i en viss miljö (exempelvis vilka varor man kan köpa eller hur modet ser ut). Det blir något annat än förklarandet som ofta handlar om att redovisa fakta i form av årtal och historiska händelser (fiktiva eller ej). Både gestaltning och förklarande behövs, men jag tycker att det gestaltande är viktigare och därför gärna få ta mer utrymme i texten. Det är också två tämligen olika skrivsätt. Vilket man väljer präglar, tror jag, hur användbar texten blir i spel.

 

[Beastslayer]

Vilka moduler är det? Jag ifrågasätter inte dig utan är genuint intresserad då jag har ett visst intresse av Eon och gärna skulle köra en sådan modul.
I övrigt tror jag absolut, som du säger, att sandlådiga moduler är kommersiellt gångbara. Jag får uppfattningen av att det är vad folk gillar mest, generellt sett.

Jag skulle tipsa om Damarien, oerhört välskriven och cool landsmodul där man kan hitta på en mängd coola saker.
Sedan att det är delvis slaviskt och balkaninspirerat gör det ännu mer intressant. Lägg ovanpå det till en tyranniska tillvaro, cool folktro, religiösa konflikter och häftiga väsen.

Skulle vara intressant att använda ihop med worlds without number för att ta fram lite egna saker och placera dem i Damarien, inte för att det saknas detaljer, men det skulle nog ge en kul tvist på det hela.

 

[Mogger]

Aha. Jag sätter personligen inte likhetstecken mellan kampanjmaterial och sandlåda.
Jag tänker mer fri-utforskning-av-ett-område-med-en-massa-äventyrsplatser än ingående-information-om-länder-och-deras-kulturer.
Jag fattar att man som SL kan skapa ett äventyr med fri utforskning med hjälp av kampanjmaterial men då landar det på SL att hitta på det mesta ändå.

Nja, det vet jag inte. Att det skulle landa på SL alltså. Vet inte hur många spelsessioner vi hade i och runt Kandra på 80-talet där vi egentligen bara var typ tjuvar som gick in i olika hus eller så Tror mer att det handlar om spelstil och förväntningar. Det finns ju väldigt mycket mer info än övergripande om länder och kulturer. Sedan är det ju inte direkt något krav för en sandbox att den ska avlasta SL eller kunna generera slumpmässigt innehåll. Jag menar alltså att en sandlåda, i sin lösaste definition, är ett avgränsat område där RP kan lattja runt, och där det är meningen att de ska lattja runt, utan att styras av någon form av ramberättelse. Om denna avgränsade miljö är ett fantasiland eller en fantasigrotta spelar inte så stor roll.

Jag angrep exempelvis Blorben från någon form av simulationsideal och fann att det funkade utmärkt, givet att en och annan princip behövde breddas eller justeras en aning.

 

[Mogger]

För övrigt undrar jag: behöver sandlådor hemligheter för att vara intressanta? Jag tror det, men jag är inte tvärsäker. För mig är det inte givet hur och var i texten hemligheterna ska presenteras. Jag tycker dock att de bör vara komprimerade och lagda i ett särskilt avsnitt (i motsats till utspridda här och var).

Det skulle jag säga. Med det sagt, det krävs hemligheter som inte RP känner till, alltså någon form av fog of war. Den kan vara geografisk eller social eller politisk eller vad som helst, men om all kunskap är öppen är det ju inte jättespännande att utforska. För det är ju sandlådans USP, att komma till nya platser och se vad som finns där. Och sedan hantera konsekvenserna av dessa upptäckter.

Jag vet inte riktigt varför spelare ska läsa sandlådor. Har du lust att utveckla det? För mig låter det kontraproduktivt.

Edit: Ja, att få ta del av öppen settinginfo ser jag som helt oproblematiskt, precis som alla andra, antar jag.

 

[Lemur]

Sedan är det ju inte direkt något krav för en sandbox att den ska avlasta SL eller kunna generera slumpmässigt innehåll.

Nej absolut. Menar mest i kontexten vilka är de bästa sandboxsupplementen. Men det handlar såklart om smak, spelstil och sånt.

 

[Oscar Silferstjerna]

Det skulle jag säga. Med det sagt, det krävs hemligheter som inte RP känner till, alltså någon form av fog of war. Den kan vara geografisk eller social eller politisk eller vad som helst, men om all kunskap är öppen är det ju inte jättespännande att utforska. För det är ju sandlådans USP, att komma till nya platser och se vad som finns där. Och sedan hantera konsekvenserna av dessa upptäckter.

Jag vet inte riktigt varför spelare ska läsa sandlådor. Har du lust att utveckla det? För mig låter det kontraproduktivt.

Edit: Ja, att få ta del av öppen settinginfo ser jag som helt oproblematiskt, precis som alla andra, antar jag.

Jag tänker mig alltså en sandlåda som görs tillgänglig genom handouts. Karta och guidebok ligger väl närmast till hands. Kanske även en tidning eller några pergamentrullar kan funka. Jag gillar tanken på total tillgänglighet och att gestalta genom olika texttyper. Allt ligger synligt på bordet. Alla kan se vad som är viktigt, inte bara SL.

Förmodligen behövs det hemligheter att utforska, men jag är alltså intressad av det i sammanhanget extrema - inga eller väldigt få hemligheter. Alla vet att maffian vill ta över och att snutarna är korrupta. Eller vad det nu handlar om. Det ovissa och spännande ligger då istället i det som händer. Överraskningarna kan komma med hjälp av tabeller eller kort. Jag har alltså inte själv sett en lösning som denna genomförd för just sandlådor. Men jag är spontant tilltalad av en sandlåda främst eller enbart skriven för spelarna. Än så länge är det dock mest ett tankeexperiment. Jag tycker inte att det finns en självklar lösning för hur man skriver den ultimata sandboxen.

 

[Sidd]

Djupets Fasor
D&D Expert Äventyrsspel
Den här hade vi kul med många kvällar en gång i tiden.
En massa grottkräl med arga vättar, försvunna djärgaskatter, magnifika grottsalar, översvämmade vattensystem och nån galen magiker som var helt livsfarlig förstås.
En ”sandbox” långt under jord med en massa olika aktörer och medans äventyrarna krälar på i mörkret med smutsiga facklor letandes efter djupt dolda skatter så händer det olika skeenden i bakgrunden med nån anfallande insektioidsamhälle mot nån odöd arme…

 

[Mogger]

Jag tänker mig alltså en sandlåda som görs tillgänglig genom handouts. Karta och guidebok ligger väl närmast till hands. Kanske även en tidning eller några pergamentrullar kan funka. Jag gillar tanken på total tillgänglighet och att gestalta genom olika texttyper. Allt ligger synligt på bordet. Alla kan se vad som är viktigt, inte bara SL.

Förmodligen behövs det hemligheter att utforska, men jag är alltså intressad av det i sammanhanget extrema - inga eller väldigt få hemligheter. Det ovissa och spännande ligger då istället i det som händer. Överraskningarna kan komma med hjälp av tabeller eller kort. Jag har alltså inte själv sett en lösning som denna genomförd för just sandlådor. Men jag är spontant tilltalad av en sandlåda främst eller enbart skriven för spelarna. Än så länge är det dock mest ett tankeexperiment. Jag tycker inte att det finns en självklar lösning för hur man skriver den ultimata sandboxen.

Ah, ja, det låter som en utmärkt idé. Lite Oktoberlandet, Trakorien etc.

Den bästa handouten är ju Mountains of Madness som förhandsinfo inför spelandet av Beyond the Mountains of Madness. Tyvärr levererade inte scenariot och det är absolut ingen sandlåda.

 

[Mekanurg]

Djupets Fasor
D&D Expert Äventyrsspel
Den här hade vi kul med många kvällar en gång i tiden.
En massa grottkräl med arga vättar, försvunna djärgaskatter, magnifika grottsalar, översvämmade vattensystem och nån galen magiker som var helt livsfarlig förstås.
En ”sandbox” långt under jord med en massa olika aktörer och medans äventyrarna krälar på i mörkret med smutsiga facklor letandes efter djupt dolda skatter så händer det olika skeenden i bakgrunden med nån anfallande insektioidsamhälle mot nån odöd arme…

Jomenvisst, en bästsäljare anno dazumal. IIRC jämrans kul att redigera och expandera.

 

[Oscar Silferstjerna]

Ah, ja, det låter som en utmärkt idé. Lite Oktoberlandet, Trakorien etc.

Den bästa handouten är ju Mountains of Madness som förhandsinfo inför spelandet av Beyond the Mountains of Madness. Tyvärr levererade inte scenariot och det är absolut ingen sandlåda.

Att ha ett skönlitterärt verk, långfilm eller tv-serie som både handout och prequel är en spännande idé. Det måste förstås inte vara Lovecraft, även det säkert kan vara kul (även med hans andra texter). Man hade exempelvis kunnat göra en sandbox-sequel (eller prequel) till Ronja Rövardotter, tv-serien Fargo eller någon Star Wars-film (och då alltså någon del som inte redan utforskats i andra verk).

 

[Mogger]

Att ha ett skönlitterärt verk, långfilm eller tv-serie som både handout och prequel är en spännande idé. Det måste förstås inte vara Lovecraft. Man hade exempelvis kunnat göra en sandbox-sequel (eller prequel) till Ronja Rövardotter, tv-serien Fargo eller någon Star Wars-film (och då alltså någon del som inte redan utforskats i andra verk).

Absolut. Eller ännu hellre typ Blair Witch Project eller liknande. Det fina med Mountains och Madness är ju att den är skriven expeditionsmedlems perspektiv så den arbetar så att säga på samma plan som rollpersonerna.

 

[Oscar Silferstjerna]

Absolut. Eller ännu hellre typ Blair Witch Project eller liknande. Det fina med Mountains och Madness är ju att den är skriven expeditionsmedlems perspektiv så den arbetar så att säga på samma plan som rollpersonerna.

Just det ja. Lovecraft skriver handout-likt i en del av sina texter. Tycker dock att rollspelen bara ibland lyckas fånga stämningen från böckerna.

Jag hade nog satsat på en sequel till Rosens namn (klostret som sandbox) eller prequel till The Man in the High Castle (ett nazistiskt New York som sandbox, men hur gick det egentligen till när nazisterna tog över USA? Atombomben kan inte ha varit hela sanningen).

 

[Mogger]

Just det ja. Lovecraft skriver lite handout-likt i en del av sina texter. Tycker dock att rollspelen bara ibland lyckas fånga stämningen från böckerna.

Jag hade nog satsat på en sequel till Rosens namn (klostret som sandbox) eller prequel till The Man in the High Castle (ett nazistiskt New York som sandbox).

Ja, man skulle ju kunna ta det ännu ett steg med tidningsartiklar om Suezkrisen och sedan fejkade handouts om eskalerande konflikt etc.

Men jag undrar vad som gör det sandboxigt i detta? Ett det är kul och inbjudande grepp är ju sant men hur skapar det spelbara miljöer? Sandbox fokuserar ju främst på miljö och interaktion snarare än drama och liknande.

 

[Oscar Silferstjerna]

Ja, man skulle ju kunna ta det ännu ett steg med tidningsartiklar om Suezkrisen och sedan fejkade handouts om eskalerande konflikt etc.

Men jag undrar vad som gör det sandboxigt i detta? Ett det är kul och inbjudande grepp är ju sant men hur skapar det spelbara miljöer? Sandbox fokuserar ju främst på miljö och interaktion snarare än drama och liknande.

Det är möjligt att det blev lite off topic här. Eller också inte. Men den typiska sandboxen är ju en stad med olika grupperingar. Något har hänt (vet vi från det verk vi utgår ifrån, fiktivt eller historiskt), sedan är det öppet. En del av karaktärerna och falangerna är bekanta, andra nya, liksom situationerna. Vad som sedan händer är upp till spelarna. Varför skulle det inte kunna vara sandboxigt? Suezkrisen kan väl utspela sig på en avgränsad plats med falanger (i FN-skrapan kanske)?

 

[entomophobiac]

Den bästa handouten är ju Mountains of Madness som förhandsinfo inför spelandet av Beyond the Mountains of Madness. Tyvärr levererade inte scenariot och det är absolut ingen sandlåda.

Det här blir ju verkligen rollspel i ett nötskal. Jag har spellett BtMoM två gånger, och hela upptakten fram till Antarktis håller jag med. Men väl på isen spelade vi det grymt sandboxigt med väldigt varierade och spårade resultat!

Jag tänker mer fri-utforskning-av-ett-område-med-en-massa-äventyrsplatser än ingående-information-om-länder-och-deras-kulturer.

Är det “fria utforskandet” helt enkelt att gå till en plats och titta vad som finns? Lite som en nöjesparks olika “rides”?

 

[Lemur]

Är det “fria utforskandet” helt enkelt att gå till en plats och titta vad som finns? Lite som en nöjesparks olika “rides”?

Nja, det är inte en fantastisk liknelse. De olika platserna är ju inte isolerade från varandra och det kan finnas en fisktank av fraktioner utspridda. Så att byborna i den lilla byn konspirerar om att störta greven i borgen som i sin tur vill köra bort kulten som håller till i den gamla klosterruinen.

Men en karta är viktig för mig samt beskrivningar av vad och vem som finns på olika platser.

 

[Mogger]

Det här blir ju verkligen rollspel i ett nötskal. Jag har spellett BtMoM två gånger, och hela upptakten fram till Antarktis håller jag med. Men väl på isen spelade vi det grymt sandboxigt med väldigt varierade och spårade resultat!

Alltså, hade vi spelat BtMoM är jag helt säker på att det hade varit hur kul som helst men det måste ju inför prepp vara något man brinner för. Jag är petig

 

[entomophobiac]

De olika platserna är ju inte isolerade från varandra och det kan finnas en fisktank av fraktioner utspridda. Så att byborna i den lilla byn konspirerar om att störta greven i borgen som i sin tur vill köra bort kulten som håller till i den gamla klosterruinen.

Jag blir typ alltid förvirrad av de här uttrycken numera. Sandbox. Fisktank.

Men jag blir nyfiken på just att det är platserna eller kartan - vi kan kalla det den spatiala förankringen - som ofta verkar vara central när folk pratar om öppen struktur. Olika former av kräl närmar sig ju detta på väldigt olika sätt. UVG är ju inte alls likt Yoon-Suin som knappt har något gemensamt med Better Than Any Man, liksom. Men alla går ju att argumentera för att de är "sandboxiga" eller "fisktankiga" eller vad en nu föredrar för uttryck.

För mig är ju karaktärer och fraktioner och agendor det viktiga, som jag nämnde tidigare. Kartor och platser blir underordnade dessa. Så exempelvis approachen i Tenra Bansho Zero, där kartan inte ens HAR några platser utmarkerade, för idén är att ni fyller i den själva, känns för mig helt klockrent "sandboxig" medan jag föreställer mig att den är närmast obrukbar för den som kommer från karthållet.

Så går det kanske att skönja två synsätt, eller fler?

Platsen utforskas eller Relationerna utforskas.

 

[Mekanurg]

Jag blir typ alltid förvirrad av de här uttrycken numera. Sandbox. Fisktank.

Men jag blir nyfiken på just att det är platserna eller kartan - vi kan kalla det den spatiala förankringen - som ofta verkar vara central när folk pratar om öppen struktur. Olika former av kräl närmar sig ju detta på väldigt olika sätt. UVG är ju inte alls likt Yoon-Suin som knappt har något gemensamt med Better Than Any Man, liksom. Men alla går ju att argumentera för att de är "sandboxiga" eller "fisktankiga" eller vad en nu föredrar för uttryck.

För mig är ju karaktärer och fraktioner och agendor det viktiga, som jag nämnde tidigare. Kartor och platser blir underordnade dessa. Så exempelvis approachen i Tenra Bansho Zero, där kartan inte ens HAR några platser utmarkerade, för idén är att ni fyller i den själva, känns för mig helt klockrent "sandboxig" medan jag föreställer mig att den är närmast obrukbar för den som kommer från karthållet.

Så går det kanske att skönja två synsätt, eller fler?

Platsen utforskas eller Relationerna utforskas.

Attityder, relationer och agendor är viktiga för mig: vem vill vad? tillsammans med vem? hur? och mot vem? På det sättet skapas dynamik -- kollisioner, gnistor, utsträckta händer, lögner och sanningar -- som driver handlingen framåt. Spelarnas äventyrare måste vara på hugget för att hänga med skeendena. Kartor blir sekundära med mitt upplägg. (Rätt skönt, för jag är urdålig på att rita.)