Vilka är de senaste rollpersonerna du spelat?

[Daniel]

Kutulu
* Friherrinnan Vendela von Hessen, hemligt anställd inom svenska militära underrättelsetjänsten och specialutbildad av brittiska underrättelsetjänsten under andra världskriget, i övrigt snofsig societetsdam som klär sig i långbyxor och har en Walther PPK i rockfickan.
* Lord Edmund Goodenough, färdigskriven för Afrikas mörka hjärta. Äventyrande brittisk adelsman i Afrika.

Jag skulle inte säga att någon av dessa var särskilt over-the-top, utan helt plausibla i settingen och historiskt förankrade i verkliga förlagor, men båda figurerna framstod under spelets gång som flagrant kontrast till de övriga spelarnas mer nertonat spelade karaktärer och gjordes (delvis av mig, delvis av övriga spelare) under båda äventyren till gruppens inre konflikt, pga den satiriskt snofsiga överlägsna överklassattityden.

 

[Mundo]

Här har vi Alex Judd, till vårt eget system inspirerad av Wolf Among Us/Changeling. Hon är för cool för att beskrivas i en kort paragraf, så ni som gillar att läsa kan få mitt google doc istället (där är bilder också).

Alex Judd

Alex Judd Formerly known as Alecia the Just Alecia the Just was a heroine in her tale, secretly donning her crippled father’s armour to fight for him in a tourney. To the victor came the honor of saving the long lost princess of the realm, the fair Neandra, who had been kidnapped by a nefari...

docs.google.com

 

[krank]

Jag har bara haft en enda rollperson de senaste åren, vad jag kan minnas – och henne har jag bara spelat i typ… ett och ett halvt, två äventyr.

Vi fick välja mellan ett gäng färdigskapade rollpersoner när vi skulle spela Flodskörden. Jag hyfsat säker på att SL skapade Yvonne Petrus specifikt för att appellera till mig. Datahacker, lite av en outsider, bättre på logik och mekanik och datorer än på känslor och relationer och sånt.

Yvonne är 17 och en ganska "alternativ" tonåring. Ungefär samma musiksmak som jag hade ett par år senare (vi snackar 1995) fast mycket coolare och mer insatt. Hon har en jobbig familjesituation där hennes farsas nya pojkvän är våldsam och hennes morsa verkligen försöker och är snäll. Yvonne avskyr verkligen när hon hamnar i trubbel, för det gör alltid lite ont när man gör det jobbigare för morsan.

Yvonne är verkligen inte crazy på något sätt överhuvudtaget, framför allt inte i kampanjens kontext. Hon är en ganska vanlig tonåring – byggd ganska mycket på hur jag, när jag var 17, typ såg mig själv och önskade lite att jag var. Lite tuffare, lite mindre ångest, lite mer självsäker, lite coolare musiksmak, lite mindre sexfixerad, lite mindre ensam. Men liksom inte orealistiskt glorifierad eller så.

Jag gjorde en spellista med saker jag tänker mig att hon gillar och lyssnar på.

 

[IcarusDream]

Jag är mest spelledare, men jag har fått spela nyligen, varav en gång i min egen kampanj när en av spelarna ville spelleda.

DnD5 - Jhim Kask - En kåt och pårökt Hill Dwarf som jag spelar i Lost Mines of Phandelver som en bekant som nyligen återvänt till rollspelshobbyn. spelleder.

Mythras/DoD-91 - Röjmannen - En barbarprins som rymde hemifrån när hans storebror kungen dog och han stod på tur att bli kung, men han ville röja och festa istället. Flydde till Asgård för att slippa, men hamnade i bråk med Tor och tog hans hammare, men Oden tyckte det var dåligt om Tor var utan sin hammare, så han gjorde en egen åt honom istället. (Inspirerad av Beta Ray Bill från Marvel och Hootsman från Gloryhammer). Numer är han med i hjälteordern Waldemarordern.

 

[Lightshy]

Blod & Bly:
Samuel Cain - F.d. arbetsledare på en plantage i södern. En man som begått obeskrivligt onda ting tills den dagen en slav som visade sig vara en voodoodoktor
lade en förbannelse över honom. Sedan den dagen måste Samuel sona sina synder för att inte förtäras av den demoniska elden som brinner inom honom.
Detta gör han genom att hindra andra från att göra onda ting. Han har dock
upptäckt att han kan göra dessa personer illa... mycket illa utan att det påverkar eller straffar honom ytterligare.

Star Wars D6:
J.B - En f.d Alderaansk Imperie-frakt/skyttel pilot (valde detta istället för TIE fighter pga oddsen för att överleva verkade högre).
När Imperiet sprängde hans hemplanet, bar han klar med Kejsaren och dennes gäng.
J.B ”lånade” en skyttel o stack. Han lyckades dock inte hålla sig borta från Rebellerna som var sugna på att använda skytteln istället.
Just nu jagar han desutom efter Bantha Chop Express som han döpt skytteln till eftersom den blivit stulen under ett uppdrag på den hemliga Shantipol stationen!
(J.B. är en ripoff på Jack Burton från Big Trouble in Little China som slungats till en galax långt, långt borta).
”When some wild-eyed, eight-foot-tall Wookie grabs your neck, taps the back of your favorite head up against the cantina wall, looks you crooked in the eye, and asks you if you ”aarrgggh”! You just stare that big sucker right back in the eye, and you remember what ol' J.B always says at a time like that: "Have you paid your dues, J.B? Yes, sir, the credits are on the way."

Svärdets Sång:
Ströve - Få personer runt Rostporten har undgått att då och då stöta på den gamle ensamma Svartalfen och dennes stora varg Yla, som av ålder börjar bli grå i pälsen.
De två verkar självmant vaka över samhället under dygnets mörka timmar och man gör sig ej besvär att finna dem dagtid.
Därav Ströves lokala smeknamn Ljusskygge.
Några få äventyrare har genom åren erbjudit det udda paret plats som spejare vid sina äventyr. Något som ofta fallit väl ut. Den gamle Svartalfen är trots sin remarkabla ålder vid god vigör och Yla är trofast vid hans sida.
Ingen vet från vilken klan de båda härstammar och Ströve har aldrig avslöjat något om sin historia.
Sanningen är att klanen sedan länge blivit utrotad. Ströve har ett stort sår på ryggen som vägrar läka. Smärtsamt påminner det honom om klanens öde varje vaken timme.
När Ströve precis blivit tilldelad Yla som nybliven Vargryttare attackerades klanen under mystiska förhållanden av en mäktig demonvarelse som slaktade hela klanen och dess vargflock.
Hade det inte varit för att Yla plockat upp Ströve med sina tänder och flytt för livet i sista sekund, hade de båda gått samma öde till mötes som resten av klanen.
Denna händelse har skapat ett obrytbart band mellan de två som bygger på gränslös kärlek. Men också på sorg och skammen över att ha övergivit sina fränder i deras sista strid. Något som gjort Ströve till den ödmjukaste svartalfen i det glömda landet.
Som de sista av sin klans sång har de två vännerna tillsammans vandrat genom flera länder i många år innan de gjort trakten kring Rostporten till sitt hem.

 

[Bengtsson]

Call of Cthulhu Sverige: Den gula filmen. Rolf / ”Roffe”, en smått alkoholiserad och allmänt misslyckad skådespelare från Göteborg som efter några statistroller blivit alltiallo hos Filmstaden.

 

[DanielSchenström]

Fiddenmar är ett humanoidt trä, som resten av sin typ arg för vad som hänt med världen. Han vet att han inte kan göra något åt det nu, men när tiden kommit, när hans krafter är mer utvecklade så ska han hämnas på magikerna och börja återställa världen igen.

Sarah var en ung protestsångerska med artistnamnet Disharmony. Hon hade precis skaffat en backupsångerska och börjat få gig. Tyvärr var hon tvungen att dryga ut kassan med skumma extrajobb och dog i ett barslagsmål när hon försökte rädda folket i baren från en annalkande giftig dimma. Hon var inte känd nog för att ens bli en kultfigur annat än möjligen lokalt i Night City.

White Streak är en upplyft liten val vars mest använda kropp är en robotisk popstjärna från hennes tidigare karriär. Nu har hon ett tag istället fokuserat på upplyftas rättigheter innan hon blev rekryterad för att ingå i en organisations vars mål är att hindra situationer från att växa till de kan hota "mänskligheten".

Nej, alla mina rollpersoner är inte aktivister, det har bara passat med de tre senaste äventyren/kampanjerna.

 

[Organ]

I Svärdets sång spelar jag trollkarlen Tryngar Svarte. Han är svartalf till ursprunget men är kulturellt dvärg. Det kommer sig av att han av okänd anledning som spädbarn hamnade i händerna på en dvärgfamilj som av lika okänd anledning förbarmade sig över honom och uppfostrade honom bland sina egna barn. Han är kulturellt förvirrad och känner sig inte riktigt hemma någonstans. Både dvärgar och svartalfer ser på honom med ett visst mått av misstänksamhet, blandat med lika mycket nyfikenhet. Lider både av storhetsvansinne och självförakt.

 

[Henke]

Nathaniel Peterson - Brittisk/Amerikansk Arkeolog i vår Masks of Nyarlathotep kampanj. Uppväxt i skuggan av sin brittiske far som var beryktad arkeolog i Afrika. Nates bror blev ritualmördad i samband med en utgrävning och de minnena plågar honom än. Numera boende utanför Halifax på Nova Scotia.

 

[Ekorren]

Har spelat en tiefling bard baserad på Hårgavisan sedan 2017, från Level 1 till 14. Annars spelar jag nästan aldrig. Oftast GM.

 

[Anthrox]

Abmiral Winston Fluffy, i Mutant Hindenburg.

Kaninjävel.

 

[ÅkeZorkh]

Ghemelan - Fattig, bortkommen gatpojke som av en slump hamnar i Ar Lotise Adanas sällskap, och tar på sig rollen som hennes väpnare.

Ahlan Daghad - En missmodig man med ett ansikte som en påse skridskor som håglöst följer med på äventyr efter att slumpen dragit in honom i rent episka skeenden. Hans enda hopp om att åter se en ljusning i tillvaron är den fyrbåk som det förhoppningsvis förestående återseendet av hans livs kärlek Maralda (den thaniska harpisten) innebär.

(Zanguina, såklart)

 

[Ymir]

Brons (Järn förlagt till homerisk bronsålder): Rollpersonerna är ungdomar tillhörande en klan som tror sig höra hemma på Atlantis innan det sjönk, men nu bebor tre öar helgade av gudinnorna Liriope, Keto och Kyane. Att dyka efter bronsfynd från sjunkna riken är en viktig syssla på dessa öar, och min rollperson, Polyxo, är en ung och djärv bronsdykerska. Men hennes far Ekhinos är en enkel fiskare och blir ofta hånad inom klanen, då han påstår sig ha hittat nymfen Kalypsos dolda land, Ogygia, och att Polyxo är Kalypsos dotter. Polyxo tror hårt på sin fars förvirrade berättelser emellertid, och det har blivit förutspått att hennes folk på grund av henne kommer tvingas lämna de tre öarna. Hennes själsform är dock ett tentakelförsett havsmonster - är det kanske inte den fagra Kalypso hon är dotter till, utan den förvridna Skylla?

















Vampire V5: Rollpersonerna är unga, frilansande vampyrer i ett Portland skakat av BLM-kravallerna, och låst i ett segdraget ställningskrig mellan anarkerna och camarillan. Min rollperson, Haley Henderson (egentligen Gwendolyn Cole), är en briljant hacker som även går under nicket ElectricQT. Men hon hemsöks av illdåd hon begått i sitt förflutna, då hon gjordes till vampyr av en sadistisk psykopat som manipulerade och utnyttjade henne, och hennes Malkavian-förbannelse plågar henne med paranoida hallucinationer av tech som löper amok, och märkliga röster och aktörer som stalkar henne via media i alla dess former.




Star Wars - Force and Destiny: Jag bestämde mig för att ge mig in i the robot game, och det ångrar jag verkligen inte. Robotar är batshit awesome. Jag spelar K1-L3, en KX-enforcer droid som ursprungligen jobbade som slavdrivare i ammunitionsfabrikerna på skymningsvärlden Bryx, men där hamnade i fajjt med jedin Imron Yi'Nela och senare blev omprogrammerad av denne. Nu har Imron försvunnit, och K1-L3 vet inte var han har tagit vägen, men försöker ihop med de andra rollpersonerna följa hans spår, och samtidigt bete sig som en sann jedi, komplett med ljussvärd och filosofiska floskler. Men K1-L3 är en enforcer droid i själ och hjärta, och ibland lämnar han ett spår av blod efter sig. #NoConflict. (När jag spelar K1 följer jag ett råd av forumlegenden och robot-mästaren Xhakhal, och har satt upp en serie kommandon i falnande prioriteringsordning, som styr K1s beteende. Drama uppstår när kommandon konfliktar med varandra - hans kommandon är tex splittrade mellan jedi-saker och enforcer-saker, plus en gammal bugg (rymdkaffe måste serveras klockan 3, och folk gör klokt i att dricka, för det rör sig om en enforcer droid här...). Men K1s högsta kommando är att lyda alla order som ges av en jedi, och det kan bli...dramatiskt...om han någon gång möter en jedi som är korrupt. K1 är totalt party att spela för att han i grund och botten har positiva drivkrafter (kommandon), men saknar många sociala filter och tar till absurda/antisociala men effektiva lösningar på problem. Tex fick han inte åka hissar ensam i Cloud City för att han var en robot - så han kidnappade en ugnauth som råkade passera förbi och tvingade denne att åka hissar med honom. Ugnauthen fick furstligt betalt för besväret senare, men det var någon bisarr form av tvångsanställning.