Nekromanti Vilka är era favoritleksaker?

[Nightowl]

Jag gillar Lego, Mekano och... tja, jag gillar ulliga gulliga mjukisdjur, men dom ska ha murriga färger, inga rosa Hello Kitty-figurer (det är fästmannen som har dom). Jag har givetvis flera mjukisugglor, en kool boaorm och en Meowtwo (sp?) docka som kan låta och göra ljud, bland annat.

Erik

 

[Nightowl]

Jag har en uggleformad brevkniv...[ANT]

...och en hel mängd andra uggleformade grejer*. Mitt hem ser ut som om en tema-skurk från Batman bodde där.

Erik

*Jag ska förekomma troberg: ingen av dem har med sex att göra, tyvärr.

 

[Troberg]

Försök aldrig förekomma Troberg...

...då slutar det så här:

...och en hel mängd andra uggleformade grejer*. Mitt hem ser ut som om en tema-skurk från Batman bodde där.

*Jag ska förekomma troberg: ingen av dem har med sex att göra, tyvärr.

Tyvärr?!?!?

(Ja, det är OT, ska droppa det nu. Han tiggde om det.)

 

[Nightowl]

Curses! Foiled again![NT]

 

[Mask_UBBT]

Aquazone

Aquanauts är bäst, så är det bara.

Ok, Bionicle är kanske snyggare, men när det kommer till lekande är Legos gamla Aquazone hur härligt som helst. Det är nog min första stora samlar-knäpp, jag skaffade i princip allt som fanns att finna i serien vid tillfället, bland annat den här:

Det där är Aquanauternas(de snälla killarna) undervattensbas, med kontrolltorn och det där häftigaskeppet och allting. Det här var det största av vad jag hade, näst störst var den supertuffa atackhajubåten som de onda killarna hade. Jag hittade ingen bild på den, men här är en liten scout(som jag också hade):

Jag la ut ofantliga summor för att få tag på alla i serien, innan brist på pengar och dylikt, och jag hade skitkul med dem. Fan, jag måste ta reda på vad som hände med det där, egentligen.

/Mask - som är för lite för He-man

 

[Rising]

Battle Beast-gubbar lekte jag med ända upp till typ gymnasiet. De äger. Nu har några ungar i släkten fått de flesta av mina gamla leksaker. De har legot också, även om jag aldrig var någon stor legofantast.

Mina leksaker nu för tiden domineras hårt av spel. Dataspel, brädspel och framförallt egenproducerade kortspel. I förra helgen spelade jag och en polare Sumo 2000 fram till klockan halv fyra på natten, och vi kom fram till att det kanske ändå (fast jag personligen har andra favoriter) är det bästa spel jag någonsin gjort. Vi sade att det kanske är ett spel man skulle kunna modernisera och göra riktigt snyggt med datorns hjälp, och att vi kanske skulle utöka leken till 65 kort. Sedan spenderades resten av natten med att hitta på nya kort och nya förmågor, och jag fick den där rysningen genom ryggraden som man får när man är med om något riktigt, riktigt, riktigt avgörande häftigt. Den där sortens överstimulering är precis vad lekar handlar om, och att jag fortfarande kan få sådana kickar är ett bra bevis på att jag aldrig kommer sluta leka med kort- och brädspel.

Annars är väl det närmsta leksak jag har en jättelik, vibrerande gummipenisatrapp i monsterstorlek. Den är lattjo. Jag har den lite taffligt undangömd i en låda, så när någon är ensam i min lägenhet och börjar snoka så hittar de den där och får en chock. Man kan typ alltid se på deras ansiktsuttryck efteråt när de hittat den där. Värsta bästa snokskyddet. (Fråga inte varför jag har den, dock, det låter nämligen så perverst när jag berättar att jag fått den av min syster (!) och att jag använt den i en filminspelning (!))

/Rising
som kan berätta att han alltid vinner på Sumo 2000. Den bästa omgången var den då jag fick mer än 500 poäng i en enda omgång och min polare knappt ens lyckades gå runt. Men så fick jag också Jååkän (spelets motsvarighet till Joker) och Pippel Poppel (utan tvekan spelets bästa kort) på min hand i början, och redan i första rundan hade jag spelat ut både Älko Pälko (näst bästa kortet), Döden (poänggenererare av rang) och Kuckeluran (som jag matade Sumo 2000 till. Enkelt sätt att få 100 poäng i ett enda nafs. Ka-ching!) och så lyckades jag givetvis få ut både Amöban Dixie och Pappa Granat i sista draget. Amöban Dixie förvandlar alla ens grupper till individuella knäppisar, och Pappa Granat ger en 20 poäng för varje enskilt kort man har spelat ut i ens omgång om man går ut. Det blir så många poäng att det knappt ens är roligt att räkna dem alla. Mwa haw haw! Inget spel är så orättvist och belönande som Sumo 2000 när det går riktigt bra för en!

Förresten har jag inte ont i munnen längre.

 

[Vitulv]

Ajustfan, det där inlägget är typ ett av dina bästa. Någonsin.

Hur blir det med det här?:

ska leta upp sina gamla rollspel och visa dem någon gång...

/Vulf

 

[Quadrante]

Nuurakh, Vahki of Ta-Metru vinner lätt över Vorakh

Ge dig eller fly





Vitulv är nog intresserad av det här forumet !! - Mask of destiny

 

[Ackerfors]

Det var ju faktiskt inte så länge sedan (bara sju åtta år) jag lekte med leksaker på allvar. Men jag var en lekfull liten gosse redan då. Lego var alltid en favorit men ohyggligt mycket tid spenderades med Playmobil-grejerna (eftersom nästan alla andra klippt in JÄÄÄÄTTESTORA bilder gör jag det med). Små plastdjur och Turtlesactionfigurer var också ganska lättlekta.

Jag har nog inga direkta nya favoriter dock. Det mesta som kommer från McDonalds och Kinderägg funkar skitbra att pilla med. Sen fick jag ju en piratoutfitleksaksgrej av syrran i namnsdagspresent också. Den rockade.

 

[Dimfrost]

Jaa! Battle Beasts! De rockade ju så hårt, och ändå hade jag lyckats glömma bort dem totalt. Visst hade jag horder av Action Force (alltså G.I. Joe)-figurer, samt en del Transformers, He-Man och sånt, men just nu är det ändå Battle Beasts som känns klart fräschast. (I och för sig säger det absolut ingenting, och det beror säkert bara på att jag inte har tänkt på dem de senaste tio åren eller så. Men, men...)

För övrigt leker jag mest med rollspel och tvspel och böcker nuförtiden. De glada plastfigurernas tid är sedan länge förbi, tyvärr, även om det skulle vara skoj att gräva fram allt gammalt lego någon gång. I jul, kanske.

/Dimfrost

 

[Guest]

Re: Jag är en mjukis

Vilka skepp behöver köpas? Kan du lägga ut en ritning?
Den var helt klart grymmigt cool.

 

[Guest]

Saker man kan ändra på.
Saker man ska montera själv.
Och som brinner.

Nä men just nu är det väl inget, men om jag får reda på hur krille gjorde sin starfury så kommer jag börja med lego igen.
Om inte kemikalier och datorer räknas förståss och rollspel.

 

[Foggmock]

oMgh4x!!!111!!!1

Jag hade massor av såna där! Fick googla för att komma ihåg vad det var för något, kände igen namnet men kunde inte placera det.

Fast en gång badade jag med ett gäng, och de tappade den där svarta saken de hade på magen som kunde visa olika bilder... jag började lipa

 

[Dimfrost]

Re: oMgh4x!!!111!!!1

Jag fick också googla, det var ju Rising som nämnde dem lite i förbigående. För övrigt kunde de tappa den där grejen även om de inte badade. Jag hade en figur ur den sista serien, som hade ett sotrts klot på magen som man kunde se symbolen i istället. Den var mycket mer hightech, liksom.


/Dimfrost

 

[Feliath]

Technic-lego och Playmobil [ANT]

Technic-lego är nämligen fullt med kugghjul och därmed omöligt att ogilla, och i princip alla Playmobil-pryttlar från och med att de började göra balla piratgrejer (inte de första!) är asläckra. Viktorianskt Playmobil framförallt; det är de läckraste leksaker som producerats någonsin, alls, i den kompletta världshistorien.

Jo, och så min teddybjörn, som jag fick dagen efter jag föddes. En svårslagen favorit.


/Feliath - viktoriana-Playmobil skulle vara asbra som Staden-minis också

 

[Dimfrost]

Viktorianskt Playmobil

viktoriana-Playmobil skulle vara asbra som Staden-minis också

Ja! När vi blir snuskigt rika så köper vi upp allt viktorianskt Playmobil som existerar och bygger Staden på riktigt, i Playmobil-skala!


/Dimfrost

 

[Rising]

Re: oMgh4x!!!111!!!1

Jag hade en figur ur den sista serien, som hade ett sotrts klot på magen som man kunde se symbolen i istället.

"En sorts klot"? Det var ju bara en plastkula med en bild i andra änden som lystes upp när det kom in ljus. De första serierna var ju betydligt mer high tech med sina små lappar som var värmekänsliga. (Man satte fingret på dem tills en bild uppenbarade sig) Den första serien hade rätt lökiga bilder, men den andra serien hade snygga färgbilder och var jättefina.

(Grejen var att varje Battle Beast hade en av tre bilder; Eld, Vatten eller Stock (=jord). Eld vinner över Stocken, Stocken vinner över Vattnet och Vattnet vinner över Elden. På så vis kunde man ha olika småhäftiga sten, sax och påse-strider mot varandra)

Även om den delen av Battle Beastarna var astråkig. Jag tyckte bara att de var häftiga figurer. Djurvarelser med en massa cybernetik, liksom. Min favvo var nog pandan med ninjasvärdet, men de flesta var asballa. Vi hade hittat på ett spel som man kunde använda för att köra wrestlingmatcher mellan olika gubbar, och alla gubbar hade olika specialattacker, styrkor och svagheter. Allt det där memorerade vi. Shit, bara jag tittar på bilderna nu så kommer jag direkt på att apan i röda dräkten hade specialegenskapen "dubbelslag", extra starka kast och att hans specialmanöver var "diagonal hoppspark". Kängurun hade också "dubbelslag", men dessutom "dubbelspark" och "slagsmålkombo", och han slogs på en 3:a istället för att kasta. Fast han hade en dålig specialmanöver; "uppercut", som bara gjorde 4 skada, mindre än en piledriver. Hmm... Fan, vi brukade köra turneringar med varandra hur länge som helst, och föra statistik och grejer.

Det skulle vara kul att arbeta på ett leksaksföretag så att man skulle kunna göra häftiga leksaksgubbar som hade häftiga spelregler redan från början istället för sådana där simpla sax, sten och påse-bullshitgrejer som de förolämpade oss med när vi var små.

Alla ungar jag kände kunde ha hittat på häftigare spelregler för strid än så.

 

[Ceram]

Mjukisdjur är ju bara bäst. Kriget vi hade med alla mina djur mot alla syrrans var ju bara knäckande. Min tiger Oskar knäckte stenhårt i slutstriden mot sysans björn Börje-Lasse-Luta.


Min tiger är/var visserligen tuffare än de här men men ...

Turtles var ju också brutalt häftiga. Jag sjöng hela sången fast jag bara kunde orden turtles och hero. Det var skoj när jag hörde sången för ett par år sedan att få veta vad den egentligen handlade om

Sen var det ju rosapantern. Nästa varje gång jag var inne i eskilstuna med mamma och/eller pappa försökte jag få dem att köpa en ny rosapantern åt mig. De var gummi med ståltråd i så att de gich att forma hur man ville. Jag hade ganska många som förslets stegvis. Först gick ståltråden ut genom handleden, sedan genom foten, sen lossnade ett öra och tillslut gich ståltråden ut genom svansen. De var ju tuffare än den på bilden men inte långt borta...

/Ceram, blir sentimental eller nåt

 

[Krille]

Re: Jag är en mjukis

"Vilka skepp behöver köpas? Kan du lägga ut en ritning?"

Det är ganska mycket Jedi Starfighter och X-Wing i den, plus lite Y-Wing också. Jag har en halv ritning (en vinge och kroppen), men jag blir nog tvungen att pilla klart de andra tre vingarna också, och det var en bit som saknades i legocad-programmet när jag byggde ritningen.

Programmet tror jag finns här

 

[Eksem]

Re: oMgh4x!!!111!!!1

"Det skulle vara kul att arbeta på ett leksaksföretag så att man skulle kunna göra häftiga leksaksgubbar som hade häftiga spelregler redan från början istället för sådana där simpla sax, sten och påse-bullshitgrejer som de förolämpade oss med när vi var små."

Inte alls en bra idé, faktiskt. Det är klart hämmande för barnens kreativa utveckling om de hela tiden får väl fungerande system presenterade för sig. Det dödar behovet av att tänka och utveckla själv, och skapar ingen som helst lusta för att konstruera. Jag menar, om typ Drakar och Demoner hade haft ett riktigt bra regelsystem, då skulle det vara bra mycket färre kvalitativa inlägg på rollspelsmakarforumet.

Dessutom är jag klart tveksam till reglerandet av lekar för barn i yngre åldrar. Om man ska tro på teorin om den tre-delade hjärnan (hjärnstammen, hjärnbarken, Jaget) är lekens innersta mening att kanalisera kaoset, men om man inte får hitta sitt eget sätt att göra det på kommer man aldrig utveckla sin förmåga att kunna göra det.

Fler sugiga regler till barnens lekar, alltså.