Nekromanti Vilka är 90-talsspelen?

[Rickard]

Det var ju en av drivkrafterna bakom GNS och tidig Indie när det begav sig, och jag får erkänna att jag aldrig förstått den käpphästen.

Det intrycket har jag aldrig fått. Däremot att man inte ska hitta på historien innan spelmötet, utan att den ska skapas under spelmötet. Fast det är en annan diskussion.

Så där handlar det inte nödvändigtvis om att flytta den kreativa agendan från SL/spelgruppen, utan snarare att begränsa SLs upplevda godtycklighet under spel.

Fast nu skrev jag "Jag tror man lurar sig lite om man får blorben till att handla om spelledarens godtycke.". Då kan du knappast sitta och skriva att det ändå handlar om det ... för då lurar du dig själv. Det är väl ändå detta hela den här tråden handlar om, att visa att godtyckligheten har vuxit ur att inte ha någon direkt struktur? Så med en klar struktur minskar spelmakaren, i detta fall, spelledarens förmåga. Personen går istället över från att vara drivande till att vara organisatör.

Det är lite som att diskutera spel utifrån premissen "En bra spelgrupp kan göra alla spel roliga", men då handlar det bara om att gruppens spelstil och egna strukturer trumfar spelets. Det är då inte att diskutera spel, utan spelstilar och kommunikationsstrukturer. Alla spel är inte kul; vissa till och med saknar information och går inte att spela utan att gruppen fyller i. Vissa spelskapare förstod inte detta kring sina egna spel. Det var inte praxis att skriva spel på sådant sätt att hur man spelade var klart. Det var, enligt mig, därför folk inte fattade många av GNS/forge-spelen när de kom eftersom dessa spelmakare själva inte förstod sina egna strukturer i hur de spelade utan antog dem som självklara.

 

[Leon]

Fast nu skrev jag "Jag tror man lurar sig lite om man får blorben till att handla om spelledarens godtycke.". Då kan du knappast sitta och skriva att det ändå handlar om det ... för då lurar du dig själv. Det är väl ändå detta hela den här tråden handlar om, att visa att godtyckligheten har vuxit ur att inte ha någon direkt struktur? Så med en klar struktur minskar spelmakaren, i detta fall, spelledarens förmåga. Personen går istället över från att vara drivande till att vara organisatör.

Det är lite som att diskutera spel utifrån premissen "En bra spelgrupp kan göra alla spel roliga", men då handlar det bara om att gruppens spelstil och egna strukturer trumfar spelets. Det är då inte att diskutera spel, utan spelstilar och kommunikationsstrukturer. Alla spel är inte kul; vissa till och med saknar information och går inte att spela utan att gruppen fyller i. Vissa spelskapare förstod inte detta kring sina egna spel. Det var inte praxis att skriva spel på sådant sätt att hur man spelade var klart. Det var, enligt mig, därför folk inte fattade många av GNS/forge-spelen när de kom eftersom dessa spelmakare själva inte förstod sina egna strukturer i hur de spelade utan antog dem som självklara.

Nu pratar vi nog förbi varandra. Jag uppfattade ditt inlägg som ett argument för att blorben inte handlar om spelledarens godtycke i spel, utan om spelledarens makt. Mitt motargument är att eftersom fokus är på preppen, som mycket väl kan vara helt förberedd av SL, så är det inte spelledarmakt som ifrågasätts, utan hur mycket "godtycke" SL har efter att preppen har satts. Det är inte riktigt samma sak.

Själv är jag alltså varken någon motståndare till spelledarmakt (eftersom jag föredrar spelgruppsmakt över spelkonstruktörsmakt) eller övertygad av argumentet om godtycket. Jag tror att man missar elefanten i rummet - det massiva "godtycke" (och jag föredrar nog att tala om omdöme och bedömning) spelledaren uppvisar när han beskriver rollpersonernas omgivning, SLPer, bestämmer när och hur slag skall slås etc. Risken med blorben är att man gömmer det här bakom en potemkinfasad av regler och prep, vilket döljer vad som faktiskt sker runt spelbordet.

 

[Mogger]

OT

Det intrycket har jag aldrig fått.

Nej jag tror Luke Crane var rätt ensam om det.

On topic:

Däremot så är blorbkritken mot "90s games" väldigt lik den kritik som Forgerörelsen kom med.

 

[cogitare]

Jag har sagt det förut och säger det nu igen. Så som jag läser alla de här trådarna om blorben så är det så jag/vi spelar (rollspeliga) brädspel som Descent eller Imperial Assault. Ganska exakt faktiskt.

Sen, missförstå mig rätt här, det finns FLER element i blorb-spelande än vad ett brädspel som Descent erbjuder MEN premissen att det som skrivits ner är vad som spelas och SL (Overlord i Descent) är bunden av vad som är skrivet i preppen (äventyret eller scenariot man spelar i ex. Descent). Osv. osv.

Likheterna är många i min bok.

Cog.

 

[2097]

För mig handlar det nog rätt mycket om det. Alltså att jag vill inskränka min makt.

Finns också en kyriarkal aspekt på detta. Om man inte har nån makt. Om man är som jag en blåst bimbo som ska hålla tyst när karlarna i rummet ska prata så är det lite svårt att spelleda med godtycke. "Går du alltså fram till krokodilen och försöker sopa till den? Du får armen avbiten." "Nej det får jag inte alls det."
Jag har m.a.o. ingen auktoritet öht att säga något öht i ett sånt sammanhang. Därför är det fina i blorbsången regler. Dom kan jag i all min blygsamhet lägga fram, höra deras burop och protester, och försiktigt förklara (på hemsidan!) varför dom reglerna är bra. När dom har gått med på reglerna så brukar dom vilja följa dom och t.om. själva vilja upprätthålla dom. "Fröken, fröken, Lars-Erik missade att slå sin save!" "Det är bra, Karl-Gunnar. Tack. Lars-Erik, slå nu din save."

Ironiskt nog efter att ha demonstrerat min regelkunskap och blorbiga rättvisa dömande hammare under ett långt tag så brukar jag få auktoritet till sist. Men då kan jag inte använda den för den är förankrad i att reglerna följs.

Och det gäller samma sak i diskussioner online, att när folk väl har märkt att jag har några bra idéer att komma med så brukar dom vilja lyssna till sist. Men det gäller att jobba hårt för det T_T

Men precis som du säger Måns så är det ju mycket roligare att se vad som händer än att själv hitta på vad som händer. Så jag är helt nöjd med att låta gloraklet bestämma över min kära blorb.

 

[Leon]

Finns också en kyriarkal aspekt på detta. Om man inte har nån makt. Om man är som jag en blåst bimbo som ska hålla tyst när karlarna i rummet ska prata så är det lite svårt att spelleda med godtycke. "Går du alltså fram till krokodilen och försöker sopa till den? Du får armen avbiten." "Nej det får jag inte alls det."
Jag har m.a.o. ingen auktoritet öht att säga något öht i ett sånt sammanhang.

Det där är ju fullständig skit, och jag är helt med på att det är så i många grupper trots att det är helt sjukt. Patriarkala härskartekniker är tyvärr fortfarande ett problem i vår hobby.

Därför är det fina i blorbsången regler. Dom kan jag i all min blygsamhet lägga fram, höra deras burop och protester, och försiktigt förklara (på hemsidan!) varför dom reglerna är bra. När dom har gått med på reglerna så brukar dom vilja följa dom och t.om. själva vilja upprätthålla dom. "Fröken, fröken, Lars-Erik missade att slå sin save!" "Det är bra, Karl-Gunnar. Tack. Lars-Erik, slå nu din save."

Det här köper jag 100%. Blorb som motståndsform. Att lära sig, äga och använda ett regelverk som motsåndsvapen är ju en klassisk form av motstånd.

Det är ju sjukt att det skall behövas, men det gör det ju helt uppenbart.

 

[Rickard]

Nu pratar vi nog förbi varandra. Jag uppfattade ditt inlägg som ett argument för att blorben inte handlar om spelledarens godtycke i spel, utan om spelledarens makt. Mitt motargument är att eftersom fokus är på preppen, som mycket väl kan vara helt förberedd av SL, så är det inte spelledarmakt som ifrågasätts, utan hur mycket "godtycke" SL har efter att preppen har satts. Det är inte riktigt samma sak.

Själv är jag alltså varken någon motståndare till spelledarmakt (eftersom jag föredrar spelgruppsmakt över spelkonstruktörsmakt) eller övertygad av argumentet om godtycket. Jag tror att man missar elefanten i rummet - det massiva "godtycke" (och jag föredrar nog att tala om omdöme och bedömning) spelledaren uppvisar när han beskriver rollpersonernas omgivning, SLPer, bestämmer när och hur slag skall slås etc. Risken med blorben är att man gömmer det här bakom en potemkinfasad av regler och prep, vilket döljer vad som faktiskt sker runt spelbordet.

Fast nu pratar du om godtycke igen. Jag ger mig här. Godtycke --> makt. Bara gå efter prep = inget godtycke --> ingen makt.

Det är bara förvillande om du fortsätter prata om godtycke eftersom så många (däribland jag själv) tycker det är bra.

 

[Leon]

Fast nu pratar du om godtycke igen. Jag ger mig här. Godtycke --> makt. Bara gå efter prep = inget godtycke --> ingen makt.

Det är bara förvillande om du fortsätter prata om godtycke eftersom så många (däribland jag själv) tycker det är bra.

Du påstår att Godtycke = Makt. Jag menar att Godtycke =/= Makt, iaf i just det här sammanhanget.

P.s. För att vara mer specifik. Om spelledaren förbereder en prepp, och sedan är begränsad av den preppen under spel, så är det ju inte en fråga om makt (spelledaren följer bara de regler hon satt för sig själv och för spelgruppen) utan en fråga om godtycke (hon kan inte bryta mot sina egna regler). Det är skillnad.

Sedan håller jag med om att godtycke är något potentielt positivt. Fast jag kallar det hellre bedömning eller avvägning. Som du kanske såg har jag använt citattecken runt godtycke av just den här anledningen.

 

[2097]

Jag har sagt det förut och säger det nu igen. Så som jag läser alla de här trådarna om blorben så är det så jag/vi spelar (rollspeliga) brädspel som Descent eller Imperial Assault. Ganska exakt faktiskt.

Kan brädspel vara blorb?