Nekromanti Vilka "by night" är bäst?
- Thread starter Recca
- Start date
Robert Jonsson
Nothing is True. Everything is Permitted.
Den som de flesta brukar nämna som favorit är ju Chicago och med tre Chicago Chronicles-volymer finns det väldigt, väldigt mycket information att hämta där. För Dark Ages brukar Constantinopel By Night nämnas med stor kärlek. Det är de som jag brukar höra som vanligaste favoriterna.
Själv har jag en stor förkärlek för Berlin by Night. Det är i Europa istället för staterna, det har en rik miljö särskilt om man ser till det historiska, som man kan spinna vidare på. Det finns flera intressanta karaktärer - och så ÄLSKADE jag äventyr Mark of Caine, som handlar om hur Caine, om det nu verkligen är honom, återvänder för att kräva lydnad bland sina ättlingar. Boken är väl inte den mest välskrivna av alla böcker, men det är i alla fall den som har fastnat mest i mitt sinne och som skapat det starkaste nostalgiska skimret kring.
Själv har jag en stor förkärlek för Berlin by Night. Det är i Europa istället för staterna, det har en rik miljö särskilt om man ser till det historiska, som man kan spinna vidare på. Det finns flera intressanta karaktärer - och så ÄLSKADE jag äventyr Mark of Caine, som handlar om hur Caine, om det nu verkligen är honom, återvänder för att kräva lydnad bland sina ättlingar. Boken är väl inte den mest välskrivna av alla böcker, men det är i alla fall den som har fastnat mest i mitt sinne och som skapat det starkaste nostalgiska skimret kring.
Chrille83
Veteran
Jag måste faktiskt också säga Chicago by Night och Constantinople by Night.
Den enda krönika till Masquerade som jag spellett har utspelats i Chicago-området. Jag gillar att det finns väldigt mycket mysterie-lager i den settingen och många intressanta karaktärer. Placerade själv spelarkaraktärerna i den närliggande nedgågna staden Gary, den har en väldigt stark World of Darkness-känsla
Constantinople by Night gillar jag nog mest för att det är en väldigt rik setting och en stad där saker och ting inte sköts på det traditionella sättet, med furstar, traditionerna och dylikt. Staden är ett intressant skådeplats för många konflikter. Jag är väldigt historieintresserad och östroms historia och kainiternas påverkan är helt klart en intressant läsning Jag har börjat spelleda två kampanjer som huvudsakligen utspelats där och spelar nu i en kampanj där vi nyss var i Konstantinopel i samband med fjärde korståget.
Den enda krönika till Masquerade som jag spellett har utspelats i Chicago-området. Jag gillar att det finns väldigt mycket mysterie-lager i den settingen och många intressanta karaktärer. Placerade själv spelarkaraktärerna i den närliggande nedgågna staden Gary, den har en väldigt stark World of Darkness-känsla
Constantinople by Night gillar jag nog mest för att det är en väldigt rik setting och en stad där saker och ting inte sköts på det traditionella sättet, med furstar, traditionerna och dylikt. Staden är ett intressant skådeplats för många konflikter. Jag är väldigt historieintresserad och östroms historia och kainiternas påverkan är helt klart en intressant läsning
Jag har börjat spelleda två kampanjer som huvudsakligen utspelats där och spelar nu i en kampanj där vi nyss var i Konstantinopel i samband med fjärde korståget.Ond bråd död
Swashbuckler
Chicago brukar väl anses bäst. Jag vet inte om jag håller med dock. Det handlar nog mer om att den var först och allmän nostalgi. Själv gillar jag Cairo bäst, den kändes inte som de andra nattböckerna som mest kändes som varianter på chicago-upplägget.
Jag var spelledare i New Orleans by Night under flera år. Jag gillar den boken jättemycket.
NO har många fördelar som kampanjstad. Settingen är relativt liten, så det går att hålla reda på alla spelledarpersoner utan att man behöver ett excell-dokument. Det medför också att det inte känns konstigt att rollpersonerna snabbt bli inblande i "high level"-intriger, så att säga.
Jag tror att det är en mycket bra nybörjarsetting. Enkel, rakt på sak, inte så många långsökta intriger och hemligheter. Den släpptes relativt tidigt i Vampires livscykel, så den är skönt befriad från framtida böckers galna uppsjö av bloodlines, hybridvarelser, "hemliga" klaner och – framförallt – metaplot.
Det finns dessutom ingen jäkla Methusela som ligger och sover under staden, och det är fan inte vanligt i by night-böckerna.
NO har många fördelar som kampanjstad. Settingen är relativt liten, så det går att hålla reda på alla spelledarpersoner utan att man behöver ett excell-dokument. Det medför också att det inte känns konstigt att rollpersonerna snabbt bli inblande i "high level"-intriger, så att säga.
Jag tror att det är en mycket bra nybörjarsetting. Enkel, rakt på sak, inte så många långsökta intriger och hemligheter. Den släpptes relativt tidigt i Vampires livscykel, så den är skönt befriad från framtida böckers galna uppsjö av bloodlines, hybridvarelser, "hemliga" klaner och – framförallt – metaplot.
Det finns dessutom ingen jäkla Methusela som ligger och sover under staden, och det är fan inte vanligt i by night-böckerna.
Ond bråd död
Swashbuckler
New Orleans är den jag tyckte sämst om. Det kunde gjorts så mycket coolare med den settingen. Äventyret som följde med var dessutom en snitslad bana genom alla hemligheter i staden.
Eller du menar till gamla WoD va?
Eller du menar till gamla WoD va?
Robert Jonsson
Nothing is True. Everything is Permitted.
Jag har också gott minne av New Orleans-boken av ungefär de skäl som du nämnde. Kan också rekommenderas.
Och berättelsen där är ju trevlig. Alltid kul med Samuel Haights besök genom de olika rollspelen.
Och berättelsen där är ju trevlig. Alltid kul med Samuel Haights besök genom de olika rollspelen.
Necross
Swashbuckler
- Joined
- 25 Aug 2005
- Messages
- 1,869
Jag har spelat, spellett eller läst det mesta till VTM och VDA. Precis som jag nämnde i en tidigare tråd så blev det allra mest Berlin by night, Constantinople by night, DC by night och Dark Alliance Vancouver. Dessutom blev det ganska mycket Chicago, men den körde vi aldrig riktigt musten ur.
Överlag vill jag säga att Chicago är den bästa settingen för VTM. Den är enormt omfattande, men allt är väljobbat. Man kan spela på olika nivåer. Allt är välskrivet, som jag fattar det baserat på Rein-Hagens egen kampanj. Satte en standard som efterföljande produkter tråkigt nog aldrig kommit i närheten av. Stämningsfullt och genuin känsla för WoD som det började.
Berlin och DC gillade jag också mycket. Härliga npcs och plottar, men mycket tunnare och kräver en hel del jobb för att fläskas till och bli riktigt spelbara. Det är lätt hänt att spelarna allt för snabbt genomskådar plotten.
Dark Alliance Vancouver är väldigt speciell. Förmodligen inget för de flesta, men om man gillar cross-kitchen och lite mer high-level-spel så kanske
För Dark Ages är det mycket som är bra, men Constantinople sticker ut. En fröjd att läsa, men kräver ganska mycket av spelledaren. Jerusalem spelledde jag själv, men där märkte jag efter nåt år att research och andra förberedelser för mig som ST "spårade ur". Det var mångadubbelt många timmar mer än tiden för själva spelmötena, och kändes inte värt det. Då slutade jag med WoD helt och hållet.
Jag vill tillägga att jag spelade som mest WoD i gymnasieåldern, så vi kanske inte var så himla mogna. Det handlade mycket om intrig, hemligheter och långa filosofiska diskussioner, med inlevelse på en nivå jag inte varit i närheten av sedan dess. Allt var annorlunda på den tiden.
Överlag vill jag säga att Chicago är den bästa settingen för VTM. Den är enormt omfattande, men allt är väljobbat. Man kan spela på olika nivåer. Allt är välskrivet, som jag fattar det baserat på Rein-Hagens egen kampanj. Satte en standard som efterföljande produkter tråkigt nog aldrig kommit i närheten av. Stämningsfullt och genuin känsla för WoD som det började.
Berlin och DC gillade jag också mycket. Härliga npcs och plottar, men mycket tunnare och kräver en hel del jobb för att fläskas till och bli riktigt spelbara. Det är lätt hänt att spelarna allt för snabbt genomskådar plotten.
Dark Alliance Vancouver är väldigt speciell. Förmodligen inget för de flesta, men om man gillar cross-kitchen och lite mer high-level-spel så kanske
För Dark Ages är det mycket som är bra, men Constantinople sticker ut. En fröjd att läsa, men kräver ganska mycket av spelledaren. Jerusalem spelledde jag själv, men där märkte jag efter nåt år att research och andra förberedelser för mig som ST "spårade ur". Det var mångadubbelt många timmar mer än tiden för själva spelmötena, och kändes inte värt det. Då slutade jag med WoD helt och hållet.
Jag vill tillägga att jag spelade som mest WoD i gymnasieåldern, så vi kanske inte var så himla mogna. Det handlade mycket om intrig, hemligheter och långa filosofiska diskussioner, med inlevelse på en nivå jag inte varit i närheten av sedan dess. Allt var annorlunda på den tiden.
Anarchclown
Swashbuckler
Ok. Montreal by Night bör definitivt nämnas som riktigt bra om man gillar en annorlunda setting. Annars håller jag med om att Chicago och Konstantinopel äger.
Ymir
Liten kantbaron
Jag ratar kategoriskt alla som är förlagda till USA, eftersom jag inte vill spela i Amerika (jag tycker framförallt att vampyrer gör sig bättre i settingar med mer...historia). Jag är lite svag för Dark Alliance: Vancouver dock (ja, det är lätt en by night-modul), för karaktärsporträtten i den är så himla lyckade (also det är Kanada, men Kanada är heller inte okej, för historielöst...Mexico är bättre då, som vi skall se...)
Med det sagt så är mitt intryck rent generellt att by night-böckerna blev bättre ju senare i utgivningen de kom, så New York by Night, Mexico City by Night, och Cairo by Night är bland de allra bästa. De har bra settingbeskrivningar, schyssta intrigmatriser, koola slp:er, etc. Cairo by Night är överlägset bäst, dock, den har, utöver en stentuff setting, spännande fraktioner, jätteintressanta intriger, komplexa slp:er, den är rakt igenom ett suveränt hantverk, och som en bonus så blandar det powerlevlar, så det är inte som Mexico City by Night som kräver en massa merarbete om rollpersonerna inte är helt gröna. Den har dessutom en särdeles kool tappning på det annars uttjatade "methuselah under stan"-temat (jag berättar gärna om någon är nyfiken).
Constantinople by Night har helt klart något visst, men jag tror att dess storhet vilar mycket på att settingen var udda och därför kool (vampyrer i Byzans? fuck yeah!), och på att idén med de tre bögmethuselorna som skulle bygga sin dröm på jorden ihop var så briljant. I övrigt är stadsbeskrivningen i boken inget vidare, historien inte särskilt spännande, och slp:erna inte de bästa. Jag -ogillar- inte Constantinople by Night alltså, missförstå mig rätt, jag tycker det är en bra modul (men något är definitivt fel när jag har lust att spelleda i Byzans, men inte att använda de flesta av slp:erna i boken), men nyare Dark Ages-grejer som Iberia by Night kändes mycket mer solida. Iberia by Night handlar mycket om en clash mellan kulturer/religioner, och det är något WW alltid fått till bra, somehow, plus då att den bygger vidare på det askoola materialet om muslimska vampyrer från Veil of Night. En fin grej med Constantinople by Night är dock att den har en slags fortsättning i Bitter Crusade-modulen, som är ganska bra; man borde kunna använda de två ihop för att få till en rent godawesome kampanj.
World of Darkness: Hongkong har väldigt koola slp:er, några av de tuffigaste jag nånsin stött på faktiskt, men resten av boken är rätt medioker.
Så...Cairo by Night, överlägset bäst, ja. Constantinople by Night skiner på grund av ett par briljanta idéer och en fenomenalt kool setting, som cementerat den, trots dess brister, i minnet på oss vampirespelare.
Med det sagt så är mitt intryck rent generellt att by night-böckerna blev bättre ju senare i utgivningen de kom, så New York by Night, Mexico City by Night, och Cairo by Night är bland de allra bästa. De har bra settingbeskrivningar, schyssta intrigmatriser, koola slp:er, etc. Cairo by Night är överlägset bäst, dock, den har, utöver en stentuff setting, spännande fraktioner, jätteintressanta intriger, komplexa slp:er, den är rakt igenom ett suveränt hantverk, och som en bonus så blandar det powerlevlar, så det är inte som Mexico City by Night som kräver en massa merarbete om rollpersonerna inte är helt gröna. Den har dessutom en särdeles kool tappning på det annars uttjatade "methuselah under stan"-temat (jag berättar gärna om någon är nyfiken).
Constantinople by Night har helt klart något visst, men jag tror att dess storhet vilar mycket på att settingen var udda och därför kool (vampyrer i Byzans? fuck yeah!), och på att idén med de tre bögmethuselorna som skulle bygga sin dröm på jorden ihop var så briljant. I övrigt är stadsbeskrivningen i boken inget vidare, historien inte särskilt spännande, och slp:erna inte de bästa. Jag -ogillar- inte Constantinople by Night alltså, missförstå mig rätt, jag tycker det är en bra modul (men något är definitivt fel när jag har lust att spelleda i Byzans, men inte att använda de flesta av slp:erna i boken), men nyare Dark Ages-grejer som Iberia by Night kändes mycket mer solida. Iberia by Night handlar mycket om en clash mellan kulturer/religioner, och det är något WW alltid fått till bra, somehow, plus då att den bygger vidare på det askoola materialet om muslimska vampyrer från Veil of Night. En fin grej med Constantinople by Night är dock att den har en slags fortsättning i Bitter Crusade-modulen, som är ganska bra; man borde kunna använda de två ihop för att få till en rent godawesome kampanj.
World of Darkness: Hongkong har väldigt koola slp:er, några av de tuffigaste jag nånsin stött på faktiskt, men resten av boken är rätt medioker.
Så...Cairo by Night, överlägset bäst, ja. Constantinople by Night skiner på grund av ett par briljanta idéer och en fenomenalt kool setting, som cementerat den, trots dess brister, i minnet på oss vampirespelare.
Skarpskytten
Ödestyngd världsvandrare
Jag gav bort nästa alla mina gamla Vampiresaker för några år sedan och behöll bara en slag "best off". Kvar blev Chicago och New Orleans.
Chicago är en stor stad med många vampyrer och gott om plats för spelledaren att stoppa in sina egna NPC. Det finns en metaplot som kretsar kring två Metusalhels, men också gott om mindre intriger. Många av spelledarvampyrerna är mycket intressanta och kan generera mycket konflikter och intriger. Det var den första by-night boken som jag spelade i, och det blev nog också den bästa kampanjen, trots att vi forsatte spela Vampire till och från i ett årtionde till.
New Orleans - kanske kunde man fått ut mer av den settingen, men jag håller med det som någon sade ovan: skönt att slippa all meta-plots och metusalhes i varenda buske. Spelledarvampyrerna är nästa utan undantag inte bara intrigörer och maktspelare, utan riktiga personer. Nästan alla intriger i den här volymen har en känslomässig aspekt och karakätererna hänger samman på ett intressant sätt.
Montreal är också väldig bra, men tämligen barnförbjuden. Men för en sjuk, skruvad och störd Sabbattkampanj - ja, definitivt.
Det finns inte en "bästa". Jag tror det handlar helt och hållet om vilken stämning, maktnivå och känsla du vill ha.
Chicago är en stor stad med många vampyrer och gott om plats för spelledaren att stoppa in sina egna NPC. Det finns en metaplot som kretsar kring två Metusalhels, men också gott om mindre intriger. Många av spelledarvampyrerna är mycket intressanta och kan generera mycket konflikter och intriger. Det var den första by-night boken som jag spelade i, och det blev nog också den bästa kampanjen, trots att vi forsatte spela Vampire till och från i ett årtionde till.
New Orleans - kanske kunde man fått ut mer av den settingen, men jag håller med det som någon sade ovan: skönt att slippa all meta-plots och metusalhes i varenda buske. Spelledarvampyrerna är nästa utan undantag inte bara intrigörer och maktspelare, utan riktiga personer. Nästan alla intriger i den här volymen har en känslomässig aspekt och karakätererna hänger samman på ett intressant sätt.
Montreal är också väldig bra, men tämligen barnförbjuden. Men för en sjuk, skruvad och störd Sabbattkampanj - ja, definitivt.
Det finns inte en "bästa". Jag tror det handlar helt och hållet om vilken stämning, maktnivå och känsla du vill ha.
yokowermland
Warrior
Vi har kört Chicago by night ganska hårt för typ 10 år sedan. Men med kraftigt reducerat antal vampyrer. Chicago by night är bäst i lin mening i modern setting och konstantinopel i dark ages. Berlin och Montreal är grymma också. Nä va fan allt är bra. I alla fall allt jag kallar Old School vampire. Med andra ord allt innan guide to cammrilla och guide to sabbath.