Efter att nästan ha gett mig in i en meningslös diskussion som knappast lett någonvart började jag fundera över vilka diskussioner som är värda att ta och vilka strider som är värda att utkämpa. Att vi bråkar så mycket på nätet beror säkert till största delen på att det är väldigt enkelt och sällan kostar oss mer än tid och frustration - i alla fall om man inte är kvinna och/eller uttalar sig om invandring.
Som lärare tycker jag att det är viktigt att diskutera värdegrundsfrågor med eleverna - i synnerhet då jag märker att de uttrycker sig fördomsfullt. Även om det inte leder till någon uppenbar förändring tycker jag att det är en tydlig markering från mig som representant för både vuxenvärlden och skolan. Jag tycker också att det kan vara värt att diskutera värderingar och människosyn med mina kollegor eftersom det är bra att ha någorlunda samsyn gentemot eleverna. Även mot arbetsgivaren kan det vara värt att ta strid för rimliga arbetsvillkor och resurser.
Twitter har blivit ett sätt för mig att få kontakt med andra lärare och resonera kring skolans (många) utmaningar och vilka möjliga lösningar som kan finnas på dem.
Sedan hamnar jag även i en del diskussioner med min egen familj, men det beror mycket på att de har en helt annan förmåga att provocera och irritera mig än en genomsnittlig elev eller kollega.
Det finns mycket ute i samhället som gör mig arg, ledsen, rädd och frustrerad. Ser man nätet som en sannare spegel av människoskälen än övriga forum är det också lätt att bli förtvivlad och förbannad. Men hur vet man vilka hot och tokstollar som är genuina och bör motarbetas med full kraft och vilka som "bara" är provokatörer och haverister? I en ganska kaotisk och otrygg värld söker sig människor också till förenklade sanningar som erbjuder stadga, förklaringar och hopp. På vilket sätt ska man hantera människor som drivs mer av okunskap och skräck än en genuin vilja att göra skada?
Nåja, lite osammanhängande svammel för att skjuta upp betygsättning av senkomna arbeten.
Vilka strider och diskussioner väljer ni att ta och varför?
Som lärare tycker jag att det är viktigt att diskutera värdegrundsfrågor med eleverna - i synnerhet då jag märker att de uttrycker sig fördomsfullt. Även om det inte leder till någon uppenbar förändring tycker jag att det är en tydlig markering från mig som representant för både vuxenvärlden och skolan. Jag tycker också att det kan vara värt att diskutera värderingar och människosyn med mina kollegor eftersom det är bra att ha någorlunda samsyn gentemot eleverna. Även mot arbetsgivaren kan det vara värt att ta strid för rimliga arbetsvillkor och resurser.
Twitter har blivit ett sätt för mig att få kontakt med andra lärare och resonera kring skolans (många) utmaningar och vilka möjliga lösningar som kan finnas på dem.
Sedan hamnar jag även i en del diskussioner med min egen familj, men det beror mycket på att de har en helt annan förmåga att provocera och irritera mig än en genomsnittlig elev eller kollega.
Det finns mycket ute i samhället som gör mig arg, ledsen, rädd och frustrerad. Ser man nätet som en sannare spegel av människoskälen än övriga forum är det också lätt att bli förtvivlad och förbannad. Men hur vet man vilka hot och tokstollar som är genuina och bör motarbetas med full kraft och vilka som "bara" är provokatörer och haverister? I en ganska kaotisk och otrygg värld söker sig människor också till förenklade sanningar som erbjuder stadga, förklaringar och hopp. På vilket sätt ska man hantera människor som drivs mer av okunskap och skräck än en genuin vilja att göra skada?
Nåja, lite osammanhängande svammel för att skjuta upp betygsättning av senkomna arbeten.
Vilka strider och diskussioner väljer ni att ta och varför?