Nekromanti Vilka engelska rollspel bör man ha spelat?

[God45]

Krävs mycket förberedande och jobb som SL för Call of Chutulu? Det sägs ju vara ganska rälsat vilket får det att låta som en SL slipper göra så mycket?

Det är omöjligt att sammanfatta CoC i en forumstråd. Det räcker inte att läsa regelboken och en kampanj. Det räcker inte att läsa alla böckerna till spelet. Man måste läsa Lovecraft, sedan hans efterföljare, sedan de bra moderna verken och analyser av alltihop, gärna på en akademisk nivå. Sedan måste man ta till sig de grejerna, skapa sig en förståelse från vad som är ren data, få sig själv att må dåligt genom den teoretiska förstörelsen av sin egen världsbild. Sedan kan man börja spelleda CoC, om man klarar av att göra de sakerna.

 

[Botulf]

TSR´s D&D (alltså inte AD&D). Vilken version som helst duger: Moldvay Basic Expert, Mentzer Basic-Expert-Companion-Master(Immortal kan man skippa), Rules Cyclopedia av Alston etc. Flera riktiga klassiker såsom Isle of Dread, mini-kampanjen Nights Dark Terror, Saga of the Shadow Lord, Rahasia, Palace of the Silver Princess , The Lost City m.m. Klonspel såsom Basic Fantasy RPG kan dock användas istället som regelsystem. Min eget nuvarande favorit för att emulera gamla TSR D&D eller AD&D är Blood&Treasure.

Några väldigt arketypiska äventyr/kampanjer som kom till AD&D som på sin tid var nyskapande för hobbyn som helhet var Dragonlance kampanjen och I:6 Ravenloft.

Annars skulle jag rekommendera min andra favorit av D&D spel vilket är D&D 4e. Vill man verkligen uppleva ett rollspel som seriöst går in för taktiska välbalanserade strider med minisar/markörer, battle maps, bygga sin karaktär via "bygg kloss"-metoden med riktigt hjältiga hjältar som sparkar arsle så är det bästa rollspelet i sin nich. Jag skulle säga att TSR D&D(utan A) är det bästa "Dungeons"-spelet av officiella D&D-varianter, och 4e det bästa "Dragons"-spelet. Helt olika upplevelser.

Om jag skulle rekommendera något annat utanför D&D skulle jag säga Barbarians of Lemuria. Väldigt regeltunt avskalat Sword&Sorcery rollspel(använder det oftast för att lira i Conans värld). Finns flera versioner varav den äldre upplagan är gratis att tanka ned som pdf (googla).

Jag är inte så inne på klassiska Call of Cthulhu. Men Trail of Cthulhu känns både lite fräschare och mer stämningsfyllt enligt eget tycke. Men innan man spelar något Cthulhu rollspel så läs Lovecraft. Ljudböcker finns gratis på youtube.

Om man gillar Tolkien skulle jag rekommendera The One Ring från Cubicle 7. Enligt somliga det ultimata Tolkien rollspelet. Finns en del saker jag ogillar med det såsom klånkiga regler för resor men spelet hjälper verkligen till att skapa en väldigt midgårda känsla genom dess upplägg.

Jag vill även slå ett slag för Warhammer Fantasy RPG 3ed. Jag älskar presentationen av spelet med alla markörer, kort och estetiken.

 

[Voldstagg13]

Jag har inte Call of C 7e, men allt går att konvertera till de nya reglerna (eller tvärtom). De nyare äventyren har konverteringskapitel, skulle misstänka att det finns ett i grundboken också. Det är lite jobb, speciellt för en stor kampanj, men som andra redan påpekat: det mesta ligger inte i siffervärden och stats.

 

[Arfert]

Det är omöjligt att sammanfatta CoC i en forumstråd. Det räcker inte att läsa regelboken och en kampanj. Det räcker inte att läsa alla böckerna till spelet. Man måste läsa Lovecraft, sedan hans efterföljare, sedan de bra moderna verken och analyser av alltihop, gärna på en akademisk nivå. Sedan måste man ta till sig de grejerna, skapa sig en förståelse från vad som är ren data, få sig själv att må dåligt genom den teoretiska förstörelsen av sin egen världsbild. Sedan kan man börja spelleda CoC, om man klarar av att göra de sakerna.

Hahahahaha!

 

[Genesis]

Vill man ha lite koll på Forge-revolutionen, som gav nya sätt att se på och spela rollspel, byggde upp ett stort teoretiskt ramverk och trots sin ringa skara anhängare har skapat stora svallvågor så bör man nog spela Sorcerer, My Life With Master och Prime Time Adventures. Och Fiasco. Sorcerer för att det är det klassiska indiespelet som började alltihop, MLwM för att det är så otroligt fokuserat, PTA för att det är en referenspunkt i så många diskussioner på Story Games och Fiasco för att det är spelledarlöst och lyckats sprida sig utanför de redan frälsta. Typ. PTA är dessutom väldigt bra, förutom resolutionsmekaniken som är ganska oinspirerande. MLwM har jag inte spelat (men det verkar bra!), och Sorcerer och Fiasco är rätt kassa. Men allmänbildande!

 

[God45]

Hahahahaha!

Jag inser att jag framstår som superpretentiös i min post Men jag är ok med det. Spelar man bara pulp Cthulhu har man inte spelat spelet. Spelar man på 20-talet primärt har man fundamentalt missförstått källmaterialet och dess poänger och om man inte får sig själv och sina spelare att må genuint dåligt så har man fundamentalt misslyckats. Det är ett spel om att förstöra folks världsbilder och få dem att känna allt det dåliga som kommer från det. Det kräver sina spelare och sin spelledare. Det är okej att inte klara av det, men då har du inte spelat spelet.

 

[Arfert]

God45, sorry trodde du var superironisk. Och nu inser jag att du kanske inte läst spelet. Eller låter Lovecrafts originalhistorier förvirra dig när du läser det.

Klart som fan att CoC är ett mys-rysigt pulpspel med glimten i ögat. Det är bara att läsa de kändaste kampanjerna. Och regelboken. Monster med hp, hagelgevär och pulpiga bilder. Herregud, det har ju till och med förekommit kul sånger i den! Pardon me Sir, is this the liar of great Cthulhu? *Sjunger till Chattanoga Cho Chos melodi* ...och listor på fobier och Lovcraft-aktiga adjektiv.

Vill man ha existensiell Lovecraft-ångest där man får spelarna att må dåligt ska man nog använda ett annat regelsystem.

 

[God45]

God45, sorry trodde du var superironisk. Och nu inser jag att du kanske inte läst spelet. Eller låter Lovecrafts originalhistorier förvirra dig när du läser det.

Klart som fan att CoC är ett mys-rysigt pulpspel med glimten i ögat. Det är bara att läsa de kändaste kampanjerna. Och regelboken. Monster med hp, hagelgevär och pulpiga bilder. Herregud, det har ju till och med förekommit kul sånger i den! Pardon me Sir, is this the liar of great Cthulhu? *Sjunger till Chattanoga Cho Chos melodi* ...och listor på fobier och Lovcraft-aktiga adjektiv.

Vill man ha existensiell Lovecraft-ångest där man får spelarna att må dåligt ska man nog använda ett annat regelsystem.

Fast bilderna i de bra grejerna är inte dåliga. Monstren i boken är stödhjul som kan användas men de i sig är inte de läskiga och hagelgevären hjälper en inte ett dugg i en puritansk kampanj. Visst, man kan spela det som pulp. Men det är inte det bästa man kan göra med det.

 

[krank]

Jag skulle nog använda ett annat regelsystem även om jag ville ha pulp, om jag ska vara helt ärlig =) Savage Worlds, kanske? Något snabbare, enklare, mindre sim och mer modernt.

Och definitivt om jag ville ha existentiell ångest. Det skulle jag inte heller vilja använda BRP till, även om Eksem har en poäng i det han brukar säga om hur bra det är att man faktiskt inte kan döda de flesta monstren i CoC oavsett hur mycket dynamit man har. Det är fortfarande ett väldigt segt system om man inte spenderat minst nåt decennium med att vänja sig vid det... =)

 

[Arfert]

Man kan spela "existensiell skräck" i AD&D också. Chtulhu med flera var ju med i första versionen av Deites and Demigods.
Vi fick spö av Hastur en gång.

Men inte fan var det tänkt att man skulle det. Och pulpigheten är default-stuket i CoC. Sen kan man ju skita i det.

 

[Staffan]

Man kan spela "existensiell skräck" i AD&D också. Chtulhu med flera var ju med i första versionen av Deites and Demigods.
Vi fick spö av Hastur en gång.

De finns även med i Pathfinder, både som (löjligt hårda) monster i Bestiary 4 och som gudar man kan dyrka i någon av Adventure Pathsen (tror det är del 4 av Carrion Crown, vad den nu heter). Så traditionen upprätthålls

 

[RasmusL]

Man kan spela "existensiell skräck" i AD&D också. Chtulhu med flera var ju med i första versionen av Deites and Demigods.
Vi fick spö av Hastur en gång.

Men inte fan var det tänkt att man skulle det. Och pulpigheten är default-stuket i CoC. Sen kan man ju skita i det.

Jag skulle vilja påstå att det i många fall är ett emergent element snarare än ett explicit sådant och på samma sätt som incesten i A Taste for Murder så behöver det inte vara något bra för det. Scenarion som Loves Lonely Children m fl är långt ifrån pulp men kan lätt fastna i sådana hjulspår ändå (något som deltagarna, snarare än spelet, tillför).

 

[CapnZapp]

Det är omöjligt att sammanfatta CoC i en forumstråd. Det räcker inte att läsa regelboken och en kampanj. Det räcker inte att läsa alla böckerna till spelet. Man måste läsa Lovecraft, sedan hans efterföljare, sedan de bra moderna verken och analyser av alltihop, gärna på en akademisk nivå. Sedan måste man ta till sig de grejerna, skapa sig en förståelse från vad som är ren data, få sig själv att må dåligt genom den teoretiska förstörelsen av sin egen världsbild. Sedan kan man börja spelleda CoC, om man klarar av att göra de sakerna.

Nej, med den attityden skulle ingen kunnat spela spelet, om man inte började redan 1916 typ, då han fick sin första skrift publicerad.

Lite överdrivet men you get the point =)

 

[CapnZapp]

Vill man ha existensiell Lovecraft-ångest där man får spelarna att må dåligt ska man nog använda ett annat regelsystem.

Mja, det är ju klart att basic basic BRP old skool BRP inte aktivt stödjer något av detta. Men på sin tid var det ju "inte D&D" vilket direkt gjorde det superlämpligt...

Men regelsystemet är ändå underordnat. Det är äventyren som räknas.

Säger detta så inte diskussionen spårar över till rent tekniska diskussioner kring vilka spel som aktivt stödjer dylika mekanismer.

Det viktigaste är ju att det är oändligt mycket lättare för en kompetent SL att få till lite skön ångest med ett CoC äventyr än med ett äventyr som utgår från att karaktärerna kommer klara biffen, är hjältiga, gör det för mod och ära etc.

Oavsett regelsystem (även om just ett levelbaserat fantasysystem kanske inte vore att göra det enkelt för sig...)

CoC är stämning, detaljrikedom först. Ångest sedan. Plus lite pulp om man nu vill. Regler, not so much. (Klart BBBBBRP framstår som klunkigt och rostigt, men det går ju att använda, så låt oss inte fokusera först på det "lätta" dvs reglerna)

 

[Krille]

Mja, det är ju klart att basic basic BRP old skool BRP inte aktivt stödjer något av detta.

Basic basic BRP old school BRP stödjer inte aktivt något alls över huvud taget. Den är så mellanmjölk att den kan allt rätt halvkasst och ingen lägger någonsin märke till den för den har ingen som helst personlighet.

Och därför passar det eftersom det är äventyren som räknas.