Guilloutine: Ett revolutionerande kortspel där man vinner genom att inte tappa huvudet. Åkej, bu för det skämtet, men det är ett härligt makabert och humoristiskt spel. Jag älskar det! Spelet går helt enkelt ut på att... tja, noppa huvudet av så mycket högdjur som möjligt under Franska Revolutionen. Ju högre djur desto bättre, och det uppnår man genom att skyffla om i kön framför giljotinen.
Ninja Burger: Ninjor rockar! Och det är faktiskt lite småklurigt också, fast det är aningen för lite möjlighet att vara elak mot andra spelare. Spelet går ut på att leverera burgare var som helst i världen inom trettio minuter. Småkul kort, småkul ninjor, mycket hagglande om de därna korten.
Gimme the Brain och Lord of the Fries: För att fortsätta snabbmatstemat och korten: Gimme the Brain handlar om zombies på en snabbmatsrestaurang, som försöker bli klara så att de kan gå hem. Detta representeras av en hand med kort, som var och en motsvarar en uppgift att göra. Problemet är att en del av uppgifterna kräver en hjärna, och zombierna har bara en att dela på.
Lord of the Fries är samma zombies i samma snabbmatsrestaurang, som nu försöker pussla ihop beställningar från kunder. Det är lite av poängwist över det, men klart mysigt.
Vi tar ännu en Cheap Ass Games, nämligen Captain Parks' Imaginary Polar Expedition, som går ut på att ljuga ihop en vildmarksexpedition med hjälp av de "bevis" som man kan hitta i antikbutiker i London. Kruxet är att man inte får bli påkommen av kapten Parks, så man måste ducka undan den jäveln hela tiden.
Men nog med billighetsspel nu. War of the Ring: Spel ska ta tid. Regler är bra. Ploppar är nödvändiga. Dessutom är spelet riktigt klurigt och ingen omgång är den andra lik. Både val och taktik spelar roll, men man kan aldrig vara säker på huruvida det är säkrast att jaga/flytta Ringen eller krigshetsa.
Däremot upphör jag aldrig att förvånas över nördvarianterna av schack och monopol. Varför, liksom?