Nekromanti Vilken är den bästa kampanjen?
- Thread starter Bassejr
- Start date
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Enemy Within för min del, helt klart. Femte konfluxen är inte dum den heller, men Enemy Within vinner.
Ymir
Blivande Stockholmshipster
Giovanni Chronicles har en fantastisk ambitionsnivå och andas stämning, känslor och epik, men faller på att det är hyperrälsat som mer eller mindre allting WW nånsin gjort. Detta är synd och skam; det -kunde- ha varit den bästa kampanjen någonsin. WW borde hålla sig till att göra fisktankar, really.
Så....eftersom jag knappt minns Enemy Within och aldrig har spelat Masks of Nyarlathotep, så får min röst falla på Sylfens vrede. Det börjar so-so men har med tiden verkligen blivit väldigt bra på alla nivåer, i synnerhet 'Av blod komna', och undviker just det här ständiga stridsfokuset som typiska köpekampanjer annars gärna hänfaller till.
Bäst namn har dock Lure of the Lich Lord.
Så....eftersom jag knappt minns Enemy Within och aldrig har spelat Masks of Nyarlathotep, så får min röst falla på Sylfens vrede. Det börjar so-so men har med tiden verkligen blivit väldigt bra på alla nivåer, i synnerhet 'Av blod komna', och undviker just det här ständiga stridsfokuset som typiska köpekampanjer annars gärna hänfaller till.
Bäst namn har dock Lure of the Lich Lord.
Voldstagg13
Hero
Svavelvinter är den bästa kampanj som jag har spelat.
Masks of N. har jag (komplett med Companion, vilket lyfter Masks ännu mer) och skulle vilja spela, främst för att jag har läst om den i spel och lyssnat på podcasts - alla har spelat den något lite annorlunda, i vissa fall väldigt annorlunda. Det tycker jag visar på en viss kvalitet, både hos materialet, spelet och dem som tar till sig C.ofC. som setting. Men med år av bra spelupplevelser kommer naturligt också dito av dåliga.
Tatters of the King är en underbar läsning, men jag är inte helt hundra på att jag vill spela den.
Masks of N. har jag (komplett med Companion, vilket lyfter Masks ännu mer) och skulle vilja spela, främst för att jag har läst om den i spel och lyssnat på podcasts - alla har spelat den något lite annorlunda, i vissa fall väldigt annorlunda. Det tycker jag visar på en viss kvalitet, både hos materialet, spelet och dem som tar till sig C.ofC. som setting. Men med år av bra spelupplevelser kommer naturligt också dito av dåliga.
Tatters of the King är en underbar läsning, men jag är inte helt hundra på att jag vill spela den.
Krank borde kolla in The Final Revelation och Eternal Lies till Trail, särskilt den förstnämnda är det i princip noll strid igenom hela kampanjen, är tydligt markerad som en Puristkampanj, enda invändningen är att den från början är fyra soloäventyr där karaktärernas chanser att fortsätta med ett vanligt liv är mycket liten. Vilket kommer innebära typ 5 sets av karaktärer alternativt köra med pregens.
Eftersom många bra redan nämnts så lägger jag min röst på ovan nämnda Eternal Lies. Globetrotting ala Masks och olika vägar att ta men lite mer low key samtidigt. Går inte att stoppa the big bad på andra resemålet(im looking at you triangel) med ett big bad som kan få de erfarna att gissa till slutet hur det kommer gå. Lite mer low key med då mycket egentligen handlar om människor, människor som drar ner sig i fördärvet(och där visa vill ta sig ur detta fördärv). Kanske har brist i att det inte riktigt är den monster mash som förväntas av en ordentlig kampanj.
Svenskt säger jag Mutant:UA trots ovan nämnda brister+ att jag själv finner det irriterande att kampanjen hela tiden förutsätter att de flesta SLP kommer behandla RP som några i periferin trots att de igenom halva kampanjen lär vara ganska högprofilerade(och förmodligen ganska rejäl fornutrustning). Trots detta gillar jag själva resan RP gör, det är verkligen en kampanj som känns som en stor resa och upptäcktsfärd, det geniala i att låta de tre kampanjböckerna erbjuda allmän info i början till RP är något jag tycker mer kampanjböcker borde göra.
Eftersom många bra redan nämnts så lägger jag min röst på ovan nämnda Eternal Lies. Globetrotting ala Masks och olika vägar att ta men lite mer low key samtidigt. Går inte att stoppa the big bad på andra resemålet(im looking at you triangel) med ett big bad som kan få de erfarna att gissa till slutet hur det kommer gå. Lite mer low key med då mycket egentligen handlar om människor, människor som drar ner sig i fördärvet(och där visa vill ta sig ur detta fördärv). Kanske har brist i att det inte riktigt är den monster mash som förväntas av en ordentlig kampanj.
Svenskt säger jag Mutant:UA trots ovan nämnda brister+ att jag själv finner det irriterande att kampanjen hela tiden förutsätter att de flesta SLP kommer behandla RP som några i periferin trots att de igenom halva kampanjen lär vara ganska högprofilerade(och förmodligen ganska rejäl fornutrustning). Trots detta gillar jag själva resan RP gör, det är verkligen en kampanj som känns som en stor resa och upptäcktsfärd, det geniala i att låta de tre kampanjböckerna erbjuda allmän info i början till RP är något jag tycker mer kampanjböcker borde göra.
+1Ymir said:
Jag kan köpa rälsen även om jag inte gillar den men vad jag verkligen inte tål är att det är så jävla många randomstrider. Vi ville spela det sociala spelet men någon vart lixom tvungen att specca stridis för att vi skulle ha en chans mot allt motstånd.
Sedan att man inte får spöa Ambrogino, satan vilken besvikelse! Det finns ingen alternativ 4:e del som är lite vettigare?
Sedan att man inte får spöa Ambrogino, satan vilken besvikelse! Det finns ingen alternativ 4:e del som är lite vettigare?
Swedish Chef
Hero
Mutant UA har vi haft otroligt kul med, är ju iofs gamla Mutant fans sedan nittiotalet, vilket säkert gör äventyren roligare.
Femte Konfluxen är det roligaste jag spellett, 2 år av galenskap och glädje. Om man ska köra den rekommenderar jag att man har spelare som kör Shagul och de andra fraktionerna, detta lyfter kampanjen.
Giovanni och Transylvania cronichels har vi haft grymt kul att spela, men har förstått att vår SL moddat om dem ordentligt, de har inte känts rälsade alls.
Enemy Within var kul förutom att jag hatar WFRP systemet.
Femte Konfluxen är det roligaste jag spellett, 2 år av galenskap och glädje. Om man ska köra den rekommenderar jag att man har spelare som kör Shagul och de andra fraktionerna, detta lyfter kampanjen.
Giovanni och Transylvania cronichels har vi haft grymt kul att spela, men har förstått att vår SL moddat om dem ordentligt, de har inte känts rälsade alls.
Enemy Within var kul förutom att jag hatar WFRP systemet.
Jag antar att om man tycker att det är bra att spelarna kan göra saker som de vill och inte nödvändigtvis måste se allt material så tycker man att en öppen struktur är en feature. Jag tycker själv att möjligheten att ta en "ovanlig väg" är det som jag gillar mest med Masks (har dock aldrig haft en spelgrupp som lämnat New York mer än en gång, och de dog i Egypten, så det är mest nåt jag gillar i teorin), men föredrar man mer låsta vägar och räls så är det såklart inte en feature för en själv.
Den grå döden (Nekropolis + Bris Brygga) till Mutant.
Jag har spelat Svavelvinter, men inte de andra delarna i Konfluxsviten, men hade jag gjort det när jag var yngre är jag ganska säker på att det hade varit typ lika episkt som Den grå döden.
Jag har inte spelat ett enda köpeäventyr till VtM, och många prisar Giovanni chronicles, så den lär jag ju vara tvungen att läsa åtminstone.
Jag har spelat Svavelvinter, men inte de andra delarna i Konfluxsviten, men hade jag gjort det när jag var yngre är jag ganska säker på att det hade varit typ lika episkt som Den grå döden.
Jag har inte spelat ett enda köpeäventyr till VtM, och många prisar Giovanni chronicles, så den lär jag ju vara tvungen att läsa åtminstone.
Bästa kampanj jag läst igenom är nog Mutant:UA, men som någon påpekat så har den sina brister vilket jag planerar att åtgärda innan vi spelar den (har ännu bara spellett VRS och Döden vid Hertz kanal som upptakt). Många brister korrigeras genom att jag låter händelser gälla RP istället för någon annan (det är t.ex en av RP:s robotskalle som försvinner och en annan är släkt med Tijuana).
Femte Konfluxen (som jag också spelleder nu) tycker jag är mer eller mindre lika bra och det finns gott om intressanta karaktärer som precis som i UA har egna agendor och som blivit roligt spel för oss.
På engelska har jag läste Enemy within då många säger att den kampanjen är fantastisk. Har dock ännu inte fått möjlighet att spelleda den så jag är osäker på vad det blir av den i praktiken. Det som stör mig är att den är lite ojämn och hamnar ibland på rena sidospår.
Mask of Nyarlathotep har jag varit med och spelat början på så den vet jag inte så mycket om. Är i allmänhet inte så förtjust i CoC eller andra skräckspel eftersom ett rollspel enligt mig gärna skall trycka på känslor hos spelaren och jag känner nog sällan varken skräck eller rädsla när vi spelar CoC. Närmast var väl ett visst obehag när min RP började experimentera genom att skära sig i armarna med en offerdolk.
Femte Konfluxen (som jag också spelleder nu) tycker jag är mer eller mindre lika bra och det finns gott om intressanta karaktärer som precis som i UA har egna agendor och som blivit roligt spel för oss.
På engelska har jag läste Enemy within då många säger att den kampanjen är fantastisk. Har dock ännu inte fått möjlighet att spelleda den så jag är osäker på vad det blir av den i praktiken. Det som stör mig är att den är lite ojämn och hamnar ibland på rena sidospår.
Mask of Nyarlathotep har jag varit med och spelat början på så den vet jag inte så mycket om. Är i allmänhet inte så förtjust i CoC eller andra skräckspel eftersom ett rollspel enligt mig gärna skall trycka på känslor hos spelaren och jag känner nog sällan varken skräck eller rädsla när vi spelar CoC. Närmast var väl ett visst obehag när min RP började experimentera genom att skära sig i armarna med en offerdolk.
Mekanurg
I'd rather be different than indifferent.
Den bästa kampanj som jag har spelledit är "Twilight's Peak" till ur-Traveller.
Den här, alltså?Mekanurg said:
Är lite sugen på ett köp, men skulle bli glad om du ville förklara en smula om vad det är som gör det så bra.
Men de tror inte att det är en ovanlig väg och jag är böjd att hålla med om att det kanske var den mest logiska. Att dra riktigt tidigt till Shanghai kortsluter kampanjen och att det vägvalet i mångt och mycket ska hänga på ett tärningsslag i början av äventyret är jag lite tveksam till (visst kan man föra in de saknade ledtrådarna löpande men min slumpade uppsättning ledde i alla fall till att vi "missade" en jäkla massa skoj).Eksem said:
Plus att de där valen gör det jäklarns knepigt att förbereda för kommande spelmöten som spelledare och om man inte orkar läsa igenom och förbereda ALLT i förväg (vilket jag gjorde) ser jag det som troligt att det kan behövas avbrott om spelarna väljer en väg som spelledaren inte väntat sig.
Alltså sjävla featuren, alltså det som är bra, är ju att spelarna inte vet om eller behöver ta hänsyn till en tänkt väg eller bry sig om vägen de tog var ovanlig eller inte. Det som är bra, är att man inte måste följa DMens snitslade bana, är du med?
Ibland missar man skoj när man inte rälsar. Det är ok. Man kan återanvända saker senare.
En av de bästa spelrapporter jag läst via det här forumet (fast den låg på en separat blogg) var ett gäng som körde Steading of the Hill Giant Chief. De såg aldrig mer än själva tamburen, men hade ett uppenbart toppenspelmöte ändå.
Ibland missar man skoj när man inte rälsar. Det är ok. Man kan återanvända saker senare.
En av de bästa spelrapporter jag läst via det här forumet (fast den låg på en separat blogg) var ett gäng som körde Steading of the Hill Giant Chief. De såg aldrig mer än själva tamburen, men hade ett uppenbart toppenspelmöte ändå.
Arntsen
Warrior
Bästa vettefan, vissa kampanjer har väl vart bättre skrivna och genomtänkta än andra men som spelare kan jag nog inte peka ut någon, en bra SL kan få skit att glänsa som guld 
däremot gillade jag inte Den Nidländska reningen. Kan ha ändrats nu kanske, det var ju ett antal år sedan. Vad gäller sådant jag spellett kan jag inte uttala mig alls eftersom jag enbart gjort eget med vissa inslag av kortare köpta eller nedladdde äventyr som "sidequests"
däremot gillade jag inte Den Nidländska reningen. Kan ha ändrats nu kanske, det var ju ett antal år sedan. Vad gäller sådant jag spellett kan jag inte uttala mig alls eftersom jag enbart gjort eget med vissa inslag av kortare köpta eller nedladdde äventyr som "sidequests"