Nekromanti Vilken är den mest intressantaste ras ni mött på?

[Rising]

Re: Vilken är den mest intressantaste ras ni mött

En enkel tumregel: "Kan funktionen i spelvärlden fyllas lika bra av en mänsklig kultur, ha inte en egen hittepåras för det". Ska man ha med andra raser bör man se till så att de är unika, intressanta och splittrade nog för att erbjuda något människan inte fixar själv.

Själv använder jag mer raser som ett minneshjälpmedel och som ett sätt för mig att hålla ner på mina beskrivningar. Om jag säger att det vid ett bord sitter två kattkvinnor och fnittrar åt en ljusalv med hasselnötsbruna lockar, medan det vid bordet bakom sitter en vargman med lapp för ögat och ett troll som klagar på den tjocka anka som just trillat vid deras bord och hällt ut en skål med pölsa, och vid ett annat bord...

Liksom, det är enklare att få en snabb överblick över miljön med en sådan beskrivning, och man kommer ihåg den bättre. Samt förstås att den blir mer märgfylld och intressantare att lyssna på än om man bara ska fylla värdshuset med människor.

---

Sedan gillar jag personligen raser som pekar på mänskliga egenskaper; som är symboler för olika delar av mänskligheten. Det är roligt med en ras av nietzscheaner, en ras av stoiker, en ras med koleriker, osv: Lätt att relatera till. (Sedan är jag kanske lite fördomsfull - men det är typ så jag ser på olika nationaliteter här i verkligheten: Jänkare är fat & stupid, och spanjorer är ena macho strandraggare, osv. Jag förstår naturligtvis att det finns avvikande element, men det ryms ändå en hel del sanning i de där stereotyperna)

---

Min egen favoritras är Stadsalverna i Chronopia. De är odödliga, men hela deras kultur präglas av den oerhörda leda de känner för att varje ny dag blir den föregående lik. De tecken som denna leda resulterar i fascinerar mig oerhört mycket. När vi får läsa om att somliga adelsdamer kan gå på Fröjdernas Gata och leva som simpla prostituerade, och boken förklarar för oss att "det är inte så att de behöver pengarna..." så liksom slår insikten mig som ett knytnävsslag. Det är nästan som ett stycke ur Den Nakna Lunchen. Jag älskar det.

 

[Mogger]

Alla Granströms trakoriska folkslag.

Edit: Ok, människor då alltså.

 

[Brynolf]

Ditto

 

[.:Warwolt:.]

Sedan har vi alla dessa jävla skotska dvärgar, dryga överklassalver, hippie/barbar/indianorcer...

Det man vill ha är ju indiska dvärgar, finska ankor och saudiska alver.

Indiska dvärgar låter ju dock ganska ballt. Gör mig sugen att försöka kolla vad som gör de rasernas stereotyper till vad de är och testa att "remixa dem" med andra kryddor.. hm. Intressant.

 

[Svarte Faraonen]

Indiska dvärgar låter ju dock ganska ballt. Gör mig sugen att försöka kolla vad som gör de rasernas stereotyper till vad de är och testa att "remixa dem" med andra kryddor.. hm. Intressant.

Gurkhafolkets roll i den brittiska krigsmakten var enligt uppgift något av en inspiration till Tolkiens dvärgar. Stridsropet "The dwarves are upon you" är direkt taget från dem, till exempel (utan dvärgar, då).

 

[Mekanurg]

Framförallt i fantasy känns raser otroligt överflödiga. En enkel tumregel: "Kan funktionen i spelvärlden fyllas lika bra av en mänsklig kultur, ha inte en egen hittepåras för det". Ska man ha med andra raser bör man se till så att de är unika, intressanta och splittrade nog för att erbjuda något människan inte fixar själv.

Som jag ser det, leker rollspelsfantasy med populärkulturella klichéer. Det är nog därför som dvärgar tenderar att bli sturska skotska gruvarbetare.

Hursomhelst, jag gillar att hitta på sapienta fantasyarter som rymmer säregna psykologiska karaktärsdrag. DoDs kattmän är ett exempel: nyfikna, självcentrerade, överlevnadsinriktade, kompetenta, osociala. Deras mix av kännetecken är inte särskilt mänsklig, även om man kan hitta vart och ett av dragen hos människan.

Jag tycker att närvaron är ickemänskliga arter är viktig för att skapa känslan av främmande värld.

 

[krank]

Jag tycker att närvaron är ickemänskliga arter är viktig för att skapa känslan av främmande värld.

...och för mig är känslan av "främmande värld" inte alltid ett självändamål. Betydligt oftare är det snarare en oönskad bieffekt, som jag i inlevelsens intresse gärna undviker om jag kan.

 

[Arfert]

...själv tycker jag det börjar bli tjatigt med allt gnäll på "ointressanta klichéaktiga fantasyraser"... det är som att läsa modebloggares gnäll om foppatofflor. En "safe" åsikt som visar att man har god smak.

 

[krank]

...själv tycker jag det börjar bli tjatigt med allt gnäll på "ointressanta klichéaktiga fantasyraser"... det är som att läsa modebloggares gnäll om foppatofflor. En "safe" åsikt som visar att man har god smak.

Äh. "Alla tycker X" är ju varken ett argument för eller mot X, utan bara en kommentar som egentligen inte har med diskussionen att göra...

 

[Mekanurg]

...och för mig är känslan av "främmande värld" inte alltid ett självändamål. Betydligt oftare är det snarare en oönskad bieffekt, som jag i inlevelsens intresse gärna undviker om jag kan.

OK, du och jag strävar uppenbarligen åt olika håll här.

 

[Arfert]

Personligen tycker jag att "vanliga" alver och dvärgar kan vara nog så intressanta, om de görs rätt... som i Burning Wheel till exempel. Finns ju en anledning att de har staying power jämfört med andra fantasyraser.

Och att de flesta "orginella" raser är skittrista.

 

[krank]

Och att de flesta "orginella" raser är skittrista.

Absolut. Jag vänder mig ju emot behovet av raser överhuvudtaget och menar att alldeles för många världsbyggare stoppar in extra raser utan att de egentligen fyller nåt syfte. Man stoppar in raser, kliché eller inte, "för att det ska vara så".

Det gäller både rymdopera och fantasy i mina ögon: Varför i hela friden stoppa in en ny ras om samma egenskaper lika gärna kan ges till en kultur istället?


Det finns massor av saker med "staying power" som jag tycker är rätt kassa. Staying power är inte ett argument för (eller emot) fantasyraser, varken generella eller specifika. Liksom popularitet är det ju bara en kommentar som egentligen inte är relevant i diskussionen.

 

[Storuggla]

Re: Vilken är den mest intressantaste ras ni mött

"Absolut. Jag vänder mig ju emot behovet av raser överhuvudtaget och menar att alldeles för många världsbyggare stoppar in extra raser utan att de egentligen fyller nåt syfte. Man stoppar in raser, kliché eller inte, "för att det ska vara så"."

Talislanta är väl typexemplet, där spelets baksida stolt förkunnar att det är fantasyspelet "utan alver!". När man läser igenom boken har de dock gjort sig av med alverna och ersatt dem med en annan ras, som fyller exakt samma nisch... hurra. Duktigt jobbat.


Storuggla, uselt spel var det

 

[Genesis]

Re: Vilken är den mest intressantaste ras ni mött

Det gäller både rymdopera och fantasy i mina ögon: Varför i hela friden stoppa in en ny ras om samma egenskaper lika gärna kan ges till en kultur istället?

För att "raser" (arter) inte är människor. Jag är den förste att erkänna att ickemänniskor inte utnyttjas väl i de flesta rollspel, men det betyder inte att de inte kan utnyttjas väl. Det bästa exemplet är nog Mr. Spock. Hade vulcaner varit en annan mänsklig kultur så hade hela poängen med honom gått om intet. Spock finns på Enterprise för att belysa och kontrastera Kirks mänsklighet. Deras samspel visar att känslor är en viktig del av vad det innebär att vara mänsklig och vi klarar oss bättre med dem än utan dem. Kirk tar hela tiden beslut baserat på sina känslor, Spock protesterar att det inte är logiskt och Kirk gör det ändå. Och det visar sig att Kirk gjorde rätt. Det samspelet hade inte varit alls lika starkt om Spock hade varit människa.

 

[antorax]

Nazguler

Ras och ras vet jag inte. Eller. Uppgraderade (eller nergraderade) människor. Eller npc, eller boss. Men i vilket fall så tycker jag att de är mycket coola. Dels så passar de hemskt bra i Tolkiens värld tycker jag, men det känns som om man kan trycka in den nästan var som helst, där det finns magi eller ondska.

Jag gillar inte alver, för de missbrukas enligt mig allt för mycket. De är för mänskliga, för mesiga, för tråkiga och exponerade för att vara alvlika. Alver är enligt mig en ras man inte bör kunna spela i ett rollspel. Och de blir gärna kulturbögiga, missförstådda, vapenfetisher.

Dvärgar är grymma. Men det är många som enligt mig har missförstått dvärgar helt och hållet. Ofta blir det en sorts skotsk bärsärk med tvåhandsyxa som har bar (och hårig) överkropp. Första gången jag stötte på vettiga dvärgar var i Drizzt-böckerna till Forgotten Realms. Jag hade inte koll på dvärgar innan dess, men där fanns det en underras till dvärgar som hette skölddvärgar. De passade bättre in i min syn på dvärgar. Alltså i strid har de stora rustningar, sköldar och svärd. Inga tvåhandsyxor. Utan mer beväpnade som romerska legionärer, fast i annan estetik.
På senare tid så har jag börjat låta mina dvärgar glida ihop med gnomer, eller mer eller mindre som historieprofessorn i Harry Potter. Korta, smala, skäggiga, visa, matematiska, kantiga - och faktiskt några som mer än något annat undviker strid. Alltså, matematiker, präster, arkitekter och tänkare. Så vill jag ha dem, och om någon skulle trycka in dem i en bok eller universa så skulle det bli min favvo.

ps. självklart så ska dessa coola dvärgar ha något som liknar ett hivemind, eller, inte telepatiskt, men ett hive-tänk.

 

[krank]

Re: Vilken är den mest intressantaste ras ni mött

För att "raser" (arter) inte är människor. Jag är den förste att erkänna att ickemänniskor inte utnyttjas väl i de flesta rollspel, men det betyder inte att de inte kan utnyttjas väl. Det bästa exemplet är nog Mr. Spock. Hade vulcaner varit en annan mänsklig kultur så hade hela poängen med honom gått om intet. Spock finns på Enterprise för att belysa och kontrastera Kirks mänsklighet. Deras samspel visar att känslor är en viktig del av vad det innebär att vara mänsklig och vi klarar oss bättre med dem än utan dem. Kirk tar hela tiden beslut baserat på sina känslor, Spock protesterar att det inte är logiskt och Kirk gör det ändå. Och det visar sig att Kirk gjorde rätt. Det samspelet hade inte varit alls lika starkt om Spock hade varit människa.

Jag håller inte alls med; storyn hade varit precis lika bra om vulcans, till exempel, vore en kultur av människor som bott på en annan planet några tusen år.

 

[Genesis]

Re: Vilken är den mest intressantaste ras ni mött

Jag håller inte alls med; storyn hade varit precis lika bra om vulcans, till exempel, vore en kultur av människor som bott på en annan planet några tusen år.

Det hade den kanske, men den hade inte haft samma budskap. Det måste du väl ändå hålla med om? Den hade inte sagt "Känslor är vad som gör oss mänskliga". Den hade sagt något i stil med "Det är viktigt att lyssna på sina känslor", vilket är ett annat budskap. Manusförfattaren ville säga det förstnämnda och ett effektivt sätt att göra detta på är att skapa en annan art som är väldigt snarlika människor, men skiljer sig på den punkten att de inte har känslor (mer eller mindre).

 

[krank]

Re: Vilken är den mest intressantaste ras ni mött

Manusförfattaren ville säga det förstnämnda och ett effektivt sätt att göra detta på är att skapa en annan art som är väldigt snarlika människor, men skiljer sig på den punkten att de inte har känslor (mer eller mindre).

I och för sig lär man ju begripa att de hård religiöst fanatiska Vulcans är allt annat än känslolösa vid det här laget - de är helt enkelt bara dryga. Vilket gör att det blir mer "Det är mänskligt att inte vara dryg", vilket ju heller inte riktigt stämmer...

Men visst, i originalserien var nog det den inte alltför clever poäng manusförfattarna ville göra. Poängen i sig är dock trams, och jag tycker att det hade blivit en mycket bättre serie om man haft en annan.