Vilken är din favoritvärld och varför?

[erikt]

Mina favoriter bland världar för rollspel är The Sixth World (Shadowrun-världen) och The Old World (Warhammer Fantasy Roleplay 1e världen).
Bägge känns som "riktiga" världar där det finns en massa vanligt folk som lever sina liv vid sidan av äventyren, och där det finns plats för alla möjliga sorters äventyr och rollpersoner..

 

[God45]

Mina favoriter bland världar för rollspel är The Sixth World (Shadowrun-världen) och The Old World (Warhammer Fantasy Roleplay 1e världen).
Bägge känns som "riktiga" världar där det finns en massa vanligt folk som lever sina liv vid sidan av äventyren, och där det finns plats för alla möliga sorters äventyr och rollpersoner..

Sixth world är great men jag kan inte försvara varför om någon frågar mig! Jag förstår varför Gibbson hatar det. Men jag fucking älskar Shadowrun och alla karaktärer jag någonsin spelat. Jag tycker 4ed är bäst men det är också editonen som jag spelat mest och editionen som har 2D story time.

 

[Dimfrost]

Det finns många trevliga världar. Chronopia, Trakorien-delen av Ereb Altor, Exalted, Polaris, Kult, Mörk Borg, Dictionary of Mu. Men jag måste ändå välja mitt eget Terone, eftersom det är en värld baserad på allt jag gillar i fantasy: posthistorisk uråldrighet, ruiner, obegripliga högteknologiska lämningar, hot om bortomvärldsliga invasioner, urgamla robotar, dekadenta adelsätter, svärdsdueller, sammansvärjningar, gigantiska monster, städer av svart stål, störtade stjärnskepp, ödeland under döende solar. (Att spelet i sig har en massa år på nacken och inte alls motsvarar vad jag vill spela i dag är en helt annan sak. En dag gör jag en ny version.)

 

[Leon]

Athos/Kopparhavet förstås

- Trakorien/Argond
- Ereb Altor
- Pyrisamfundet
- Young Kingdoms
- The Old World
- Arda
- Mytisk folkvandringstid
- Mytiskt 1600-tal (Alkemi! Pikblock! Pirater! Hejdukar!)
- Mytisk hellenism (hej Warlords of Alexander)
- Call of Cthulhu by gaslight
- Mytisk... ok, jag erkänner, mytisk-i-princip-vilken-tidsålder-som-helst

 

[Bifur]

Det blir ju några stycken:

- Pyrisamfundet i MUAs tappning. Så mycket samhälle och traditioner att väva in i att spel, som känns genuina och äkta trots den bisarra settingen.

-Warhammers Old World. Genial i sitt rena plagiat av renässansen, samtidigt som den ändå bygger in egenheter i form av Kaos och de olika religionerna. Det gör den väldigt enkel att närma sig men blir ändå aldrig platt. (Även om jag är mindre förtjust i de klassiska fantasyelementen i den, ju mer människocentrisk den är desto bättre.)

- Två bubblare är Midgård och Trakorien som är fantastiska skapelser men där jag är rädd att min ribba för att spela i dem är för hög: jag skulle inte vilja lära ut dem i processen (utan istället gräva ner mig i dem med folk som redan är insatta) och än så länge har jag inte sprungit på någon spelare med samma intresse för dem.

- Hedersomnämnande till Oktoberlandet som ju gör något väldigt eget och känns som den har mycket dynamik. Men tyvärr har jag inte fått till mer än enstaka spelmöten så det är svårt att säga att det är en favorit.

 

[.Per.]

Yoon-Suin
Ultraviolett Grasslands
A Thousand Thousand Islands
Anomalous Subsurface Environment // Denethix Campaign.
Modern setting med twist, såsom skräck, post-apokalyps etc.

 

[God45]

Om jag vill ha en stor dum lapptäcke fantasy värld är Forgotten Realms bäst. Men det är mest bäst i den kategorin och inte faktiskt bäst. Och det är mest pga Baldurs Gate och Neverwinter Nights.

 

[koraq]

Det beor på om man ska spela i världen, eller läsa om den, eller tjöta på nätet om hur den fungerar.

Jag tycker t.ex. The Old World, som många nämnt, är en av dem jag haft roligast att spela i (tätt följt av Moorcocks multiversum). Men, att läsa om och förundras av så tycker jag nog mer om Talislanta. Ska man sedan försöka djupdyka i den och ägna sig åt exeges online så är ju Tekumel och framförallt Glorantha svårslaget.

 

[DanielSchenström]

Jag tycker t.ex. The Old World, som många nämnt, är en av dem jag haft roligast att spela i (tätt följt av Moorcocks multiversum). Men, att läsa om och förundras av så tycker jag nog mer om Talislanta. Ska man sedan försöka djupdyka i den och ägna sig åt exeges online så är ju Tekumel och framförallt Glorantha svårslaget.

Om det inte vore för att det tog tid skulle jag lätt förespråka skapandet av kampanjmiljöexegetikböcker som Anchor Yales bibelkommentarer för alla roliga världar. (De där böckerna tar upp varje kapitel i Bibeln i en eller två böcker med historisk bakgrund, vad forskningen tror, förklarar det svårförstådda, historiska och nuvarande översättningar mm.)

 

[God45]

Om det inte vore för att det tog tid skulle jag lätt förespråka skapandet av kampanjmiljöexegetikböcker som Anchor Yales bibelkommentarer för alla roliga världar. (De där böckerna tar upp varje kapitel i Bibeln i en eller två böcker med historisk bakgrund, vad forskningen tror, förklarar det svårförstådda, historiska och nuvarande översättningar mm.)

Om du skriver en sådan bok så köper jag den!

 

[Jocke]

Generisk Cyberpunk utan för mycket egen smak.

 

[Ape of Wrath]

Yoon-Suin, hands down.

 

[Kaspar von Velten]

The Old World slår allt med hästlängder, särskilt om man kör den som riktigt mörk low fantasy i renässanstappning. Råttfångare, religiösa fanatiker, köpmän och pest-doktorer. Puffbyxor, hattar med färgglada fjädrar, vackra klänningar och pistoler. Politik, intriger och hemliga sällskap. Korsvirkeshus, städer och mörka skogar. Regn, piss och stinkande bakgator. Mörka gudar som viskar falska löften i febriga drömmar. Dekadens och social samhällsomvälvning. Fattigdom, förtryck och sociala orättvisor. En värld som känns levande, där varje NPC har en egen agenda och där man endast överlever genom att undvika strid och istället förlita sig på intelligens och socialt ränksmideri. Och naturligtvis en värld helt fri från råttmän....för de existerar ju inte.

 

[Ymir]

Mundana borde egentligen vara min favoritvärld, givet hur sjukt mycket jag investerat i att både spela i den och vara med och skapa den, och dessutom har den bara blivit bättre och bättre på senare år - och i sanning, jag älskar den passionerat...

men inget kan mäta sig med vår egen värld, vars skönhet och historia jag brinner av kärlek till, och allra bäst är därför spelvärldar som bara är fiktiva lager lagda ovanpå vår egen värld. Framtidsskildringar, secret histories och liknande. Av världar jag själv varit med och skapat är det därför Neotech jag är mest stolt över, men den spelvärld jag återkommer mest till, som tycks utöva en aldrig sinande fascination på mig, är World of Darkness. Jag vet inte exakt vad som gör WoD så fantastiskt, men jag tror det är att den låter mig utforska nästa vilka tidsepoker och miljöer jag än vill i vår egen värld, och samtidigt ger mig ett askoolt, asweird och asdjupt lager av vampyrintriger, ockultism och mytologiskt flum att lägga ovanpå det. Det är också i princip den enda spelvärld, utom Mundana, som kan trigga nån som helst form av nostalgi hos mig.

 

[Tant Ragnar]

Lätt! Den där alver rider på strutsar, resarna har kråsskjorta och en klocka är det ultimata massförstörelsevapnet.

 

[Gustav Lorentz]

Bland köpevärldar är KULTs universum ohotad etta. Ingen annan värld har känts så verklig, och för ingen annan har jag läst precis allt som går att få tag på, eller ägnat så mycket egen tanke åt att fylla i detaljer (samt även redigera bort det mesta av bodyhorror, som inte alls är min grej). Annars är egna nutids- och fanatsyvärldar det jag spelat allra mest.

 

[Arrikir]

Mina favoritvärldar är Numeneras, The Ninth World, Mutant UAs värld och Eberron.
Alla dessa världar är så häftiga och har något som verkligen triggar min fantasi lite extra

 

[RasmusL]

Polaris av Ben Lehmans värld är det mest fantasiäggande vackra jag läst.

#fanboi

 

[Bolongo]

Glorantha lyckas som ingen annan värld med konststycket att både vara väldigt annorlunda mot allt annat, och samtidigt väldigt begriplig och spelbar.

 

[koraq]

Om du skriver en sådan bok så köper jag den!

Jag tror konceptet kan sälja!