Rising
Vila i frid
Re: Vilken är den mest intressantaste ras ni mött
Liksom, det är enklare att få en snabb överblick över miljön med en sådan beskrivning, och man kommer ihåg den bättre. Samt förstås att den blir mer märgfylld och intressantare att lyssna på än om man bara ska fylla värdshuset med människor.
---
Sedan gillar jag personligen raser som pekar på mänskliga egenskaper; som är symboler för olika delar av mänskligheten. Det är roligt med en ras av nietzscheaner, en ras av stoiker, en ras med koleriker, osv: Lätt att relatera till. (Sedan är jag kanske lite fördomsfull - men det är typ så jag ser på olika nationaliteter här i verkligheten: Jänkare är fat & stupid, och spanjorer är ena macho strandraggare, osv. Jag förstår naturligtvis att det finns avvikande element, men det ryms ändå en hel del sanning i de där stereotyperna)
---
Min egen favoritras är Stadsalverna i Chronopia. De är odödliga, men hela deras kultur präglas av den oerhörda leda de känner för att varje ny dag blir den föregående lik. De tecken som denna leda resulterar i fascinerar mig oerhört mycket. När vi får läsa om att somliga adelsdamer kan gå på Fröjdernas Gata och leva som simpla prostituerade, och boken förklarar för oss att "det är inte så att de behöver pengarna..." så liksom slår insikten mig som ett knytnävsslag. Det är nästan som ett stycke ur Den Nakna Lunchen. Jag älskar det.
Själv använder jag mer raser som ett minneshjälpmedel och som ett sätt för mig att hålla ner på mina beskrivningar. Om jag säger att det vid ett bord sitter två kattkvinnor och fnittrar åt en ljusalv med hasselnötsbruna lockar, medan det vid bordet bakom sitter en vargman med lapp för ögat och ett troll som klagar på den tjocka anka som just trillat vid deras bord och hällt ut en skål med pölsa, och vid ett annat bord...En enkel tumregel: "Kan funktionen i spelvärlden fyllas lika bra av en mänsklig kultur, ha inte en egen hittepåras för det". Ska man ha med andra raser bör man se till så att de är unika, intressanta och splittrade nog för att erbjuda något människan inte fixar själv.
Liksom, det är enklare att få en snabb överblick över miljön med en sådan beskrivning, och man kommer ihåg den bättre. Samt förstås att den blir mer märgfylld och intressantare att lyssna på än om man bara ska fylla värdshuset med människor.
---
Sedan gillar jag personligen raser som pekar på mänskliga egenskaper; som är symboler för olika delar av mänskligheten. Det är roligt med en ras av nietzscheaner, en ras av stoiker, en ras med koleriker, osv: Lätt att relatera till. (Sedan är jag kanske lite fördomsfull - men det är typ så jag ser på olika nationaliteter här i verkligheten: Jänkare är fat & stupid, och spanjorer är ena macho strandraggare, osv. Jag förstår naturligtvis att det finns avvikande element, men det ryms ändå en hel del sanning i de där stereotyperna)
---
Min egen favoritras är Stadsalverna i Chronopia. De är odödliga, men hela deras kultur präglas av den oerhörda leda de känner för att varje ny dag blir den föregående lik. De tecken som denna leda resulterar i fascinerar mig oerhört mycket. När vi får läsa om att somliga adelsdamer kan gå på Fröjdernas Gata och leva som simpla prostituerade, och boken förklarar för oss att "det är inte så att de behöver pengarna..." så liksom slår insikten mig som ett knytnävsslag. Det är nästan som ett stycke ur Den Nakna Lunchen. Jag älskar det.