Nekromanti Vilken historiska person som SL?

[Svarte Faraonen]

Hannah Arendt.

Bait-and-switch-spelledare. Utger sig för att köra grottröj där rollpersonerna skickas ut av sina uppdragsgivare att döda orcher, men kör egentligen en dyster kampanj om hur vanliga människor blir folkmördare. Märkligt nog har hon en gammal vän som formligen älskar spel där man har ihjäl objektivt onda folkslag, en paradox som aldrig riktigt förklaras.

 

[Svarte Faraonen]

Bertolt Brecht.

Snart sagt alla personer i spelet är på något vis osympatiska. Realism eftersträvas inte. Spelledaren hymlar inte med sina politiska sympatier, och systemet har ett frekvent användande av regler och tekniker som bryter inlevelsen. Det ska vara så.

 

[Troberg]

Günter Schabowski. Jag menar, finns det något jobbigare än spelledare som inte har någon som helst koll på sitt stuff och vad som ska hända?

Vem var Günter Schabowski? Mannen som genom sin totala klantighet orsakade Berlinmurens fall. Liksom, hur kan man vara så jäkla klantig att man gjort något värt ett Nobels fredspris (värt, men inte utdelat) av misstag?

http://en.wikipedia.org/wiki/Günter_Schabowski

Läs den länken, den är mycket underhållande.

 

[chrull]

Vilken historiska person skulle varit den jobbigaste spelledaren och den som du helst skulle ha haft?

Tänk er att sitta och köra ett grottkräl med Darwin som spelledare. Han tillämpar sin nya teori som heter Hård-darwinism genom traps.

Spela helst med: Hunter S Thompson. Fatta vilka idéer. Vad som helst kan hända och det nästa äventyret kommer inte vara det förra likt.

Jobbigast att spela med: Hunter S Thompson. För det första är du tvungen att åka ut till en gård mitt ute i ingenstans, för att HST kommer spelleda hemma hos någon annan kan du glömma. Du kan räkna med att SL alltid är full/hög när ni börjar, alternativt nyvaken och bakis när ni börjar, men full och hög efter ett tag.
Om ni överhuvud taget börjar.
Och dessutom får man räkna med att bli pistolhotad några gånger per speltillfälle.

 

[Anarchclown]

Nero skulle jag inte vilja spela med. Jag är i allmänhet inte så förtjust i killer-DMs. Jag tror att han skulle ha bra fantasi och ha massor med bra idéer. Men min rädsla för att få skallen inslagen eller bli strypt, eller pålad och uppeldad skulle vara för stor för att jag skulle kunna ha riktigt roligt.

Däremot skulle jag gärna ha Saladin som spelledare, gärna i Al Quadim eller liknande setting. Påläst, tydligen karismatisk och trevlig. Låter soft och ur min synpunkt eftertraktansvärt.

 

[Guest]

Gary Gygax.

 

[Troberg]

Caligula. Båda.

 

[Lukas]

Vad sägs om att ha John Ronald Reuel T som spelledare i "The One Ring"?

Hade varit grymt tror jag.

Jag tror att han skulle ta evigheter på sig att faktiskt bli klar med äventyren.

 

[Sodivra]

"Du kan inte anfalla min rollperson för ledarskapet, det är inte coolt. Jag menar allvar, gör det inte!"
"Tärningen är kastad!"

Gaming with Ceasar

 

[Sodivra]

Spela helst med: Hunter S Thompson. Fatta vilka idéer. Vad som helst kan hända och det nästa äventyret kommer inte vara det förra likt.

Jobbigast att spela med: Hunter S Thompson. För det första är du tvungen att åka ut till en gård mitt ute i ingenstans, för att HST kommer spelleda hemma hos någon annan kan du glömma. Du kan räkna med att SL alltid är full/hög när ni börjar, alternativt nyvaken och bakis när ni börjar, men full och hög efter ett tag.
Om ni överhuvud taget börjar.
Och dessutom får man räkna med att bli pistolhotad några gånger per speltillfälle.

Eller när en spelare fyller år och får en kakafoni av döende djur utanför huset och ett fruset älghjärta på dörrmattan. Och allt skjutande, sprängande och shit... Herregud! Jag får ont i huvudet i huvudet bara av att tänka på det!

http://www.mirror.co.uk/news/world-news/hunter-s-thompson-10-gonzo-tales-1148130

 

[Sodivra]

Jag hade gärna kört Archipelago med John Stuart Mill. Eftersom han förespråkade utilitarism istället för mänskliga rättigheter så tror jag att han hade uppskattat friformen och samberättandet. Vi hade kunnat spela i en karta över det antika Grekland, då hade han haft massor att komma med. Mannen var ju ett geni, så det hade nog varit givande att spela med honom, så länge han inte får ett till nervöst sammanbrott över att stöta på något nytt och okänt. (Skyddad uppväxt)

Jag sätter honom på andraplats på listan över helst spela med, efter Da Vinci.

 

[Cissi]

Jag skulle gärna spelledas av Jules Verne.

 

[God45]

Jag vill spela i ett dungeon crawl med Dante Alighieri som spelledare

 

[Poseur]

En vampirekampanj med mängder med politik med Niccolo Machiavelli som SL skulle vara väldigt intressant.





/Poseur

 

[God45]

En vampirekampanj med mängder med politik med Niccolo Machiavelli som SL skulle vara väldigt intressant.





/Poseur

Det här är rätt svar. Poseur vann just den här tråden

 

[Leon]

Homeros. Grym på karaktärskonflikter, kör med en fet mythos med grymma superkrafter och så nöjet att spela på hexameter. Sedan får man vara med på att det blir en del pauser för att se efter hans ledhund.

 

[Sodivra]

En vampirekampanj med mängder med politik med Niccolo Machiavelli som SL skulle vara väldigt intressant.





/Poseur

Det här är rätt svar. Poseur vann just den här tråden

Machiavelli är sweet, men jag tänker att det är en fråga om smak om man väljer honom eller Sun Zi som spelledare.

 

[Poseur]

Jag är till viss del benägen att hålla med, men Machiavelli väljer jag om det ska vara strikt politiskt. Sun Tzu väljer jag snarare då på en krigskampanj.

 

[Leon]

Homeros. Grym på karaktärskonflikter, kör med en fet mythos med grymma superkrafter och så nöjet att spela på hexameter. Sedan får man vara med på att det blir en del pauser för att se efter hans ledhund.

Värst är nog Furst Potemkin. Han får hela spelgruppen pepp med grymma settingidéer och miljöer, men när man väl börjar spela så är allt han förberett en tvårums dungeon med 1d4 kobolder.

 

[Sodivra]

Jag är till viss del benägen att hålla med, men Machiavelli väljer jag om det ska vara strikt politiskt. Sun Tzu väljer jag snarare då på en krigskampanj.

Kampanjvärld spelar ju in också, de går ju bägge in ganska mycket på politiska/teknologiska förutsättningar som råder i deras tid. Machiavelli som storyteller för en kampanj i 1500-talets Italien hade ju varit helt sanslöst!