Nekromanti Vilken känsla ska din värld ge?

[krank]

När jag säger "steampunk" och du säger "med flygande städer" och jag säger "över en död planet". Det engagerar mig.

Fast vad händer om du tänker "Fan va lökigt!" när din polare slänger in flygande städer? Alltså om din definition av en cool setting absolut inte innefattar flygande städer medans de för din medspelare är ett krav för detsamma?

/Anders

Min gissning är att man redan innan kan bestämma sig för att man ska tyckas det de andra hittar på är coolt.

Det går, och är inte så supersvårt som man skulle kunna tro, att själv bestämma sig för vad man ska tycka är kul/trist/jobbigt/tråkigt/etc. Inom vissa gränser såklart. Men vill man så kan man oftast. Eller ja, man kan iaf mildra effekterna s a s.

 

[ripperdoc]

Och "inspirerad av någon färdig spelvärld, annat än "Hm, det vore coolt att bygga något liknande den där"." räcker ganska långt för att motivera spelvärldar, skulle jag säga.

Som jag sade till Ram så har jag genom tv, film, böcker, dataspel, brädspel, YouTube-videor och webbserier redan inspiration så att det räcker och blir över. Att addera rollspelsvärldar till det är som att pissa i havet.

Jag känner likadant, men använder det helt tvärtom

D.v.s. jag ser ofta hur folk på forumen föredrar att skapa ett helt spel runt ett koncept. Jag säger istället - jag kan hitta på ett bra koncept och story med den inspiration jag ändå får, allt jag behöver en gedigen värld (låt oss kalla det "målarduk") att teckna storyn på.

Därav att jag hellre skriver en kampanj än ett rollspel (varning: bloggburen propaganda).

 

[ripperdoc]

Det går att bestämma vad man tycker är kul? Wow. Jag skulle inte bygga en lyckad spelkväll på det konceptet - jag har sett väldigt få exempel någonstans i livet på folk som framgångsrikt kunnat bara bestämma att de gillar något.

I vilket fall är det väl bättre att komma överens om något alla gillar?

 

[krank]

Det går att bestämma vad man tycker är kul? Wow. Jag skulle inte bygga en lyckad spelkväll på det konceptet - jag har sett väldigt få exempel någonstans i livet på folk som framgångsrikt kunnat bara bestämma att de gillar något.

Alltså, om man vill så går det. Och när man börjat är det svårt att sluta; jag gillar till exempel nästan allting egentligen, om inte personligen så gillar jag saker konceptuellt, eller att folk gillar det.

I vilket fall är det väl bättre att komma överens om något alla gillar?

Enklare, kanske. Egentligen tycker jag att man bör öva på att tycka att saker är roliga.

Men visst, en av anledningarna till att jag inte fixar Genesis' spelstil personligen är ju för att jag har svårt för just den biten i rollspel. Jag har inte nått dit än.


Sedan är "bättre" alltid kontextuellt. Det går inte att säga vilket som är "bättre" sådär i allmänhet, det håller inte.

 

[Genesis]

Fast då är ju även tv, film, böcker, dataspel, brädspel, YT-videos och webbserier enskilt OCKSÅ att pissa i havet. Sedan är det förstås bra att du får saker "gratis" genom din mediekonsumtion, men spelvärldar konstruerade för rollspel skulle lika gärna kunna ingå i den floran som någon av de andra delarna egentligen.

Javisst, men jag konsumerar inget för att bli inspirerad av det. Jag tittar på film och läser böcker för att det roar mig och får på köpet mycket mer inspiration än jag vet vad jag skall göra med. Vad är då poängen med en produkt vars enda nytta för mig är att den inspirerar mig, en produkt jag inte får något annat nöje av? Det är som att sälja snö till eskimåer.

 

[Genesis]

Fast vad händer om du tänker "Fan va lökigt!" när din polare slänger in flygande städer? Alltså om din definition av en cool setting absolut inte innefattar flygande städer medans de för din medspelare är ett krav för detsamma?

Vet inte. Det har aldrig hänt. Däremot har det väl hänt att jag känt "meh" och inte blivit så entusiastisk över något någon annan fört in.

Jag accepterar då idén och fortsätter att spela och efter en stund tycker jag att flygande städer är det tuffaste som finns, speciellt när jag har fått vara med och bygga på dem med mina egna idéer. Om min kompis tycker att det är tufft kommer den entusiasmen att smitta av sig. Och för mig är det i vilket fall som helst tusen gånger viktigare för hur roligt jag har i spel att min kompis är entusiastisk än att jag tycker att settingen är cool.

 

[Eksem]

Men du droppar ju oneliners som en sitcom, vad jag frågade var huruvida du snarare helt enkelt inte gillar formen som spelvärldar presenteras i?

 

[Genesis]

Men du droppar ju oneliners som en sitcom, vad jag frågade var huruvida du snarare helt enkelt inte gillar formen som spelvärldar presenteras i?

Det kan man väl säga. Jag har inte läst en spelvärldsbok på tio år eller så*, men jag kan inte säga att jag är sugen att plocka upp en. Jag vet inte vad jag skulle ha den till, liksom. När jag sade att jag blivit inspirerad av spelvärldar till att bygga något liknande handlar det om att jag läst om någon spelvärld i en forumpost eller recension.

* Okej, jag läste lite i Ulvriket när jag skulle spelleda Den längsta marschen för ett par år sedan. Men det var som en del av ett försök att spela färdigskriven kampanj i ett tradspel och inte hur jag vanligtvis spelar.