Just Svavelvinter är det mest konventionella äventyret i kampanjen -- det märks att det är mer anpassat till hur "klassiska" äventyr ska vara. De granströmska märkligheterna blommar ut för fullt i Oraklets fyra ögon, når sin bisarra fulländning i Kristalltjuren, och, tycker jag, tappar lite farten i Den Femte Konfluxen. Svavelvinter är framför allt av intresse som inledning till de övriga.Han said:/Han som spelledde Svavelvinter för ett halvår sedan och förstår inte tjusningen med äventyret
Håller med. Jag vill minnas att min spelledare när det begav sig löste det hela genom att låta spelarna leta fritt i trakorienboken efter ledtrådar om vad profetian betydde och var man kunde hitta de fyra ögoen. Det funkade helbra.Eksem said:Fast frågan är om inte Oraklets Fyra Ögon är vassare, när jag tänker efter, men det kräver mycket mer jobb och engagemang från spelgruppen. Helst skall ju spelgruppen kunna Trakorien ganska bra, ha Granströmsk humor och gärna vara ganska allmänbildade. Det är häftigare som produkt, men svårare att realisera.
Egentligen behövs väl ingen sådan ursäkt -- Brior Brådfots reseskildringar existerar in-setting, och så länge det finns minst en läskunnig rollperson är det fullt rimligt att rollpersonerna har tillgång till dem. När vi spelade fungerade det fint att använda dem på det viset, även om det blev rätt tråkigt när rollpersonerna gissade fel -- man kan ju inte spendera allt för mycket tid med att irra runt i Laabne eller Gwondel Leigû utan att det för äventyret framåt.thark said:Håller med. Jag vill minnas att min spelledare när det begav sig löste det hela genom att låta spelarna leta fritt i trakorienboken efter ledtrådar om vad profetian betydde och var man kunde hitta de fyra ögoen. Det funkade helbra.
Det föreslås vad jag minns ganska explicit i äventyret att man gör så. (Eventuellt med "eftersom rollpersonerna kan världen" som ursäkt.)
Det här med allmänbildning är en svår sak att kräva från spelgruppen. Jag tror äventyrens underhållningsvärde ökar ju fler av de många referenserna spelarna kopplar -- dessvärre har ju alla inte järnkoll på mesopotamiska gudar, gnostiska tankegångar och Carmina Burana (Wafna wafna!).Eksem said:Fast frågan är om inte Oraklets Fyra Ögon är vassare, när jag tänker efter, men det kräver mycket mer jobb och engagemang från spelgruppen. Helst skall ju spelgruppen kunna Trakorien ganska bra, ha Granströmsk humor och gärna vara ganska allmänbildade. Det är häftigare som produkt, men svårare att realisera.
Jag kan inte svara för Eksem, men själv brukar jag se till att rollpersonerna är kompetenta nog att om någon dör, så är det en konsekvens av att spelaren fattat ett dumt beslut, inte att tärningarna varit elaka (åtminstone inte enbart). Om någon enstaka rollperson är det ingen big deal -- i kampanjen finns det tillräckligt med färgstarka SLP för att man lätt ska kunna göra om någon av dem till ersättarrollperson. Om alla dör... det har faktiskt aldrig hänt mig (annat än när jag spelade rollspel första april, och skrämde slag på mina spelare). Det skulle antagligen kräva en sådan serie massiva fuckups att jag skulle skaka på huvudet och bli mycket besviken.2097 said:Hur gör du om någon eller alla dör?
I de fall det har hänt mig har jag försökt introducera en ny grupp med rollpersoner (2), men ofta resulterat i att det inte känns rätt vilket lett ut till att äventyret avbryts (3(Eksem said:Alternativen jag känner till är:
1. Retconna.
2. Klura om äventyret och introducera en ny grupp rollpersoner med nya agendor.
3. Avbryta äventyret.
4. Byta spel.