Rickard
Urverk speldesign
Vad gjorde ni för något i äventyren?jakobius said:
/Han som alltid undrat hur sjutton man ska skriva äventyr till det spelet
Nekromanti Vilket är ditt absoluta favoritspel?
- Thread starter Bassejr
- Start date
/Han som alltid undrat hur sjutton man ska skriva äventyr till det spelet
Jag har verkligen funderat på detta sedan tråden startade. Svaret blir att jag inte har någon favorit, för det handlar i slutändan alltid om vilka jag spelar med. Men roligaste kampanjen var Mage the ascension, eller kanske en friformad. Roligast att göra rollperson är nog Neotech eller Buffy. Bästa "leksaken" är Barbarians of Lemuria. Största samlingen var Vampire tM, men jag gillar det bättre nu när jag har sålt majoriteten av böckerna. Jag älskar Exalted, men skulle inte orka spela det.
Så kompromissen till svar blir: Mutant UA.
Så kompromissen till svar blir: Mutant UA.
baronMaxDurhal
Veteran
Svårt att säga en men det verkar ju inte någon annan ha sett som en seriös begränsning i den här tråden. Så av olika skäl kommer här mina favoriter:
Noir: Helt lysande regelsystem som inspirerar och ger sjukt dramatiska och roliga spelmöten. Älskar reglerna för öde och vill använda systemet till mycket annat också. Framförallt fantasy känns som jag inte har hittat något helgjutet system till men tyvärr är det just det som är svårast att konvertera Noir till.
Eon: Har spelat väldigt mycket av detta spel både som spelledare och spelare. Måste dock erkänna att jag nu har tröttnat rejält på reglerna då jag inte riktigt ser någon fördel med det alls och tror jag överlag är rät trött på simulerande rollspel. SÅ vad är då så bra med spelet? Jo, världen är makalöst inspirerande då det lyckas väva ihop både en övergripande politisk plot med mycket mystik och möjlighet för gravplundring samt bankande av monster.
Svavelvinter: Detta spel har nämnts tidigare i tråden och av goda skäl. Jag tror det är den hetaste potatisen i svenskt rollspelssammanhang sen Noir kom och det som jag och min grupp blev helt kära i är skuggspelet. Att lyckas kombinera en så brädspelsliknande funktion som är så lättspelad och som på flera sätt matar spelmötena med stoff och inspiration är en fantastisk bedrift. Dessutom är spelsystemet i sig utan skuggspelet otroligt lättspelat och kul, och vi har nu i flera kampanjer (Främst från eon) överfört karaktärer till Svavelvinter. Att det dessutom ger ökade möjligheter att spela rollspelssveriges mest hyllade kampanj är ett definitivt plus.
Call of Cthulhu: Trots att vi bara har spelat 5 äventr hittills i detta spel kan inte ord beskriva hur roligt och stämningsfullt det blir. Varje gång. Främst är det konceptet och det stora stödet i produkter som är dess riktiga styrka för reglerna är kanske lite väl grundläggande. Det stör dock inte oss i vår spelgrupp, det känns som att de räcker eftersom fokuset är på utforskandet och manvill ha lagom mycket regler så man får sätta sin egen prägel på när ens karaktär bryter ihop av skräcken som flåsar dem i nacken. Vi har dock fört över en karaktär i CoC till Noirs system. Jag ska dock påpeka att det är ett lite annnorlunda koncept som tog ett tag för mig att förstå vad gäller att skriva egna äventyr, men då CoC är ett av de mest understödda systemen vad gäller köpäventyr eller annat material på nätet så är detta ett mindre problem. Dessutom ingår 3 otroligt bra (Och ett mediokert) äventyr i grundboken så det är bara att köra på när man införskaffar det.
Noir: Helt lysande regelsystem som inspirerar och ger sjukt dramatiska och roliga spelmöten. Älskar reglerna för öde och vill använda systemet till mycket annat också. Framförallt fantasy känns som jag inte har hittat något helgjutet system till men tyvärr är det just det som är svårast att konvertera Noir till.
Eon: Har spelat väldigt mycket av detta spel både som spelledare och spelare. Måste dock erkänna att jag nu har tröttnat rejält på reglerna då jag inte riktigt ser någon fördel med det alls och tror jag överlag är rät trött på simulerande rollspel. SÅ vad är då så bra med spelet? Jo, världen är makalöst inspirerande då det lyckas väva ihop både en övergripande politisk plot med mycket mystik och möjlighet för gravplundring samt bankande av monster.
Svavelvinter: Detta spel har nämnts tidigare i tråden och av goda skäl. Jag tror det är den hetaste potatisen i svenskt rollspelssammanhang sen Noir kom och det som jag och min grupp blev helt kära i är skuggspelet. Att lyckas kombinera en så brädspelsliknande funktion som är så lättspelad och som på flera sätt matar spelmötena med stoff och inspiration är en fantastisk bedrift. Dessutom är spelsystemet i sig utan skuggspelet otroligt lättspelat och kul, och vi har nu i flera kampanjer (Främst från eon) överfört karaktärer till Svavelvinter. Att det dessutom ger ökade möjligheter att spela rollspelssveriges mest hyllade kampanj är ett definitivt plus.
Call of Cthulhu: Trots att vi bara har spelat 5 äventr hittills i detta spel kan inte ord beskriva hur roligt och stämningsfullt det blir. Varje gång. Främst är det konceptet och det stora stödet i produkter som är dess riktiga styrka för reglerna är kanske lite väl grundläggande. Det stör dock inte oss i vår spelgrupp, det känns som att de räcker eftersom fokuset är på utforskandet och manvill ha lagom mycket regler så man får sätta sin egen prägel på när ens karaktär bryter ihop av skräcken som flåsar dem i nacken. Vi har dock fört över en karaktär i CoC till Noirs system. Jag ska dock påpeka att det är ett lite annnorlunda koncept som tog ett tag för mig att förstå vad gäller att skriva egna äventyr, men då CoC är ett av de mest understödda systemen vad gäller köpäventyr eller annat material på nätet så är detta ett mindre problem. Dessutom ingår 3 otroligt bra (Och ett mediokert) äventyr i grundboken så det är bara att köra på när man införskaffar det.
Gustav Lorentz
a.k.a. McKatla
- Joined
- 2 Aug 2010
- Messages
- 1,133
För stämning och setting: Kult
För inspirerande spelvärld och ett fyndigt system, särskilt för magin: Tribe 8
För enkelheten i systemet och den rika och härligt bisarra spelvärlden: Ovet the Edge
För att ha fört oss tillbaka till rötterna: Fantasy!
För att ha lyft regelskapandet till en ny nivå: Sorcerer och A Dirty World
För många år av hejdlöst roligt spel: Cthulhu (särskilt Invictus)
Ser också fram mot att se vad Svavelvinter kan ge - det är en bubblare!
För inspirerande spelvärld och ett fyndigt system, särskilt för magin: Tribe 8
För enkelheten i systemet och den rika och härligt bisarra spelvärlden: Ovet the Edge
För att ha fört oss tillbaka till rötterna: Fantasy!
För att ha lyft regelskapandet till en ny nivå: Sorcerer och A Dirty World
För många år av hejdlöst roligt spel: Cthulhu (särskilt Invictus)
Ser också fram mot att se vad Svavelvinter kan ge - det är en bubblare!
- För tidsepoken, stämningen och det fantastiskt roliga sättet all slå fram karaktärer: Operation: Fallen Reich (O:FR)
- För setting och klockrent regelsystem och ett spel där jag lett så många hysteriskt roliga äventyr och episoder: 007 James Bond
-För spelsystemet och universumet: Serenity RPG/Cortex
Runners up:
- Call of Cthulhu (d100 version), men gillar into riktigt BRP.
- AD&D, spelat jag nog spellett mest och spelat mest genom åren.
- DareDevils, bra system och väldigt bra äventyr, gillar ju "the dirty thirties och pulp"
- Hârnmaster, så härligt skitigt, lerigt och dödligt, och ibland är det kul att spendera en timme att räkna ut hur mycket absorption rustningen har på vänster lår mot stickvapen.
- För setting och klockrent regelsystem och ett spel där jag lett så många hysteriskt roliga äventyr och episoder: 007 James Bond
-För spelsystemet och universumet: Serenity RPG/Cortex
Runners up:
- Call of Cthulhu (d100 version), men gillar into riktigt BRP.
- AD&D, spelat jag nog spellett mest och spelat mest genom åren.
- DareDevils, bra system och väldigt bra äventyr, gillar ju "the dirty thirties och pulp"
- Hârnmaster, så härligt skitigt, lerigt och dödligt, och ibland är det kul att spendera en timme att räkna ut hur mycket absorption rustningen har på vänster lår mot stickvapen.
Nu var det ju cirka 25 år sen, det glada 80-talet då vi spelade Sagan om ringen varje helg. Men vi knåpade ihop massor med egenhändiga äventyr med inspiration från böckerna. En del var rätt tramsigt, vi införde till exempel smurfar i en kampanj! Min bror skrev dessutom ett äventyr som han kallade "Balrogens hämnd" där man fick möta en balrog svingande en brinnande piska. Inte helt enkel motståndare. Men mestadels höll vi oss till Tolkiens värld och spelade i tiden före Ringens krig. Ofta var det väl fråga om expeditioner in på trollens eller orchernas mark. Och så spelade vi en del äventyrsmoduler både på svenska och engelska. Tycker ICE höll rätt hög nivå på sin utgivning.
Skarpskytten
Ödestyngd världsvandrare
Pendragon är mitt absoluta favoritrollspel och det spel jag spelat mest sedan jag uppgäckte det 1990 eller så. (Okej, jag har spelat en massas Vampire också, men det är ett spel och en setting som jag har helt tröttnat på).
Jag gillar Pendragon för att ...
... det finns riddare och sköna damer och borgar med. Eller snarare för att det sätt som de klassiska legenderna gestaltas i spelet. Och den geniala kombinationen mellan smutsig medeltida grisodlarrealism och romantisk High Fantasy som finns i spelet. I den brytningen uppstår stora berättelser.
... regelsystemet är enkelt och elegant och genomtänkt (i grunden, många av subsystemet är fruktansvärt broken). Det är BRP, men den geniala tärningsmekaniken gör det så mycket bättre än vanlig vanilk-BRP. Och Trait och Passionsystemet är ett bra och flexibelt system som man kan leka med på olika sätt. Även om Pendragon är gjort och tänkt som ett tradrollspel kan man göra fantastiska bomber och spela mycket karaktärsdrivet med hjälp av detta system.
... för att Pendragon Great Campaign och den 86 spelår långa kampanjen med sitt inslag av bondespel (manor) och dynastibyggande (i slutet spelar du din första karaktärs sonson) gör att man kan berätta episka sagor med massor av djup.
Jag gillar Pendragon för att ...
... det finns riddare och sköna damer och borgar med. Eller snarare för att det sätt som de klassiska legenderna gestaltas i spelet. Och den geniala kombinationen mellan smutsig medeltida grisodlarrealism och romantisk High Fantasy som finns i spelet. I den brytningen uppstår stora berättelser.
... regelsystemet är enkelt och elegant och genomtänkt (i grunden, många av subsystemet är fruktansvärt broken). Det är BRP, men den geniala tärningsmekaniken gör det så mycket bättre än vanlig vanilk-BRP. Och Trait och Passionsystemet är ett bra och flexibelt system som man kan leka med på olika sätt. Även om Pendragon är gjort och tänkt som ett tradrollspel kan man göra fantastiska bomber och spela mycket karaktärsdrivet med hjälp av detta system.
... för att Pendragon Great Campaign och den 86 spelår långa kampanjen med sitt inslag av bondespel (manor) och dynastibyggande (i slutet spelar du din första karaktärs sonson) gör att man kan berätta episka sagor med massor av djup.
Noir, lätt.
En cool och inspirerande värld, mörkt som fanken rollspel, möjlighet att porträttera alla möjliga livsöden och utspelar sig dessutom under en tidsera som jag gillar hårt.
Stridsreglerna/Sociala konfliktreglerna är också det bästa som hänt sedan... sedan... Sedan något riktigt bra hände.
En cool och inspirerande värld, mörkt som fanken rollspel, möjlighet att porträttera alla möjliga livsöden och utspelar sig dessutom under en tidsera som jag gillar hårt.
Stridsreglerna/Sociala konfliktreglerna är också det bästa som hänt sedan... sedan... Sedan något riktigt bra hände.
Fiktionslek
Suldokar's Wake Whitehack Oktoberlandet
- Joined
- 23 Aug 2006
- Messages
- 1,422
Mutant i dess första version och M:UA är de spel jag haft mest roligt med.
Det beror på att spelet kom när jag var barn och lät mig och mina kompisar bearbeta vår rädsla för kärnvapenkatastrofer på ett spännande och helt opretentiöst vis. Spelet knöt också ihop vår verklighet med spelets på ett skevt vis som gav oss perspektiv samtidigt som det var roligt. Det var lätt att göra rollpersoner eftersom Mutant gjorde snyggt bruk av klichéer som fabeldjur och robotar. Allt detta förbättrade M:UA. Det coolaste med M:UA tycker jag är illustrationerna och skrofmålet. Där förbättrades originalet allra mest.
Regelmässigt tycker jag inte att M:UA är riktigt lika bra som originalet. Det finns mer av allt, men systemet har också många fler brister. Jag uppskattar Tomas Version Noll. Jag tycker han är en superbegåvad regelmakare. Men av det ovanstående följer att jag är ute efter settingdrivet spel när det gäller Mutant, inte karaktärsdrivet spel.
Hälsar
Christian
Det beror på att spelet kom när jag var barn och lät mig och mina kompisar bearbeta vår rädsla för kärnvapenkatastrofer på ett spännande och helt opretentiöst vis. Spelet knöt också ihop vår verklighet med spelets på ett skevt vis som gav oss perspektiv samtidigt som det var roligt. Det var lätt att göra rollpersoner eftersom Mutant gjorde snyggt bruk av klichéer som fabeldjur och robotar. Allt detta förbättrade M:UA. Det coolaste med M:UA tycker jag är illustrationerna och skrofmålet. Där förbättrades originalet allra mest.
Regelmässigt tycker jag inte att M:UA är riktigt lika bra som originalet. Det finns mer av allt, men systemet har också många fler brister. Jag uppskattar Tomas Version Noll. Jag tycker han är en superbegåvad regelmakare. Men av det ovanstående följer att jag är ute efter settingdrivet spel när det gäller Mutant, inte karaktärsdrivet spel.
Hälsar
Christian
Duddmannen
Hero
Just nu: Fantasy! för att det är så enkelt och har all känsla jag minns från mina tidigaste rollspelsår på 80-talet.
Jag har kommit underfund med att jag spelleder på samma sätt i alla rollspel (eller i alla fall tenderar att gradvis glida över till detta sätt att spelleda). Detta system är det enda som rakt av tillåter det. I Dungeons & Dragons, Pathfinder, eller EON för den delen, blir det lite svårare att köra så "öppet" som jag trivs med. Jag är dålig på taktiska brädspel, så jag hittar hellre på vad som händer i en batalj snarare än följer vad som faktiskt händer enligt tärningsslag och rollpersonernas agerande.
Jag har kommit underfund med att jag spelleder på samma sätt i alla rollspel (eller i alla fall tenderar att gradvis glida över till detta sätt att spelleda). Detta system är det enda som rakt av tillåter det. I Dungeons & Dragons, Pathfinder, eller EON för den delen, blir det lite svårare att köra så "öppet" som jag trivs med. Jag är dålig på taktiska brädspel, så jag hittar hellre på vad som händer i en batalj snarare än följer vad som faktiskt händer enligt tärningsslag och rollpersonernas agerande.
På senare år, CoC alla kategorier. Lite av bekvämlighet, världen är redan bekant, de utgivna kampanjerna är jättebra, BRP-systemet kan man i sömnen.
När jag var yngre tyckte jag om Kult mycket som spelare och DoD91 som spelledare för att det passar bra att göra egna världar och kampanjer till, vilket jag tyckte om.
När jag var yngre tyckte jag om Kult mycket som spelare och DoD91 som spelledare för att det passar bra att göra egna världar och kampanjer till, vilket jag tyckte om.
D&D 3/3.5 är det spel jag spelat mest och haft väldigt roligt med. Gillar den typen av generisk fantasy och måste erkänna att jag gillar att pilla regelmässigt med mina karaktärer. Dock är systemet för komplicerat så just nu är väl mitt eget QuestCore favoritspel just nu. Jag SKULLE vilja ha ett annat/fler favoritspel - vill gärna testa lite indie-spel, Svavelvinter och Fantasy!
