Nekromanti Vilket är ditt favoritrollspel och varför?

[Mogger]

Cassius: Har aldrig hört talas om spelet du nämner men det låter helt barockt! På ett bra sätt Jag spelleder nu en kampanj i Kult och i något av äventyren ska jag se till att någon rollperson får stå i ett parkeringshus med en avhuggen kuk i fickan!

Tycker alla äventyr ska börja så:

"Ni står i ett parkeringshus med en avhuggen kuk i fickan. Vad gör ni?"

 

[Bornmo]

Unknown fucking Armies! Fy fan vilka jävla känslor det spelet har gett mig. Deras böcker är så jävla välskrivna. Systemet är ju inget vidare men världen alltså. När man stått där i ett parkeringshus i någon jävla suburb till New Jersey med en avskuren kuk i fickan, väntandes på en kult självstympare som ska sälja dig en låda porr. De dyker upp och det knasar ur direkt när ett gäng kvinnor och män med skyddsmasker och regnponchos dyker upp med kpistar. Du har själv inget vapen för att du flög till New Jersey. Självstymparna hugger sig själva för att kunna kasta sig igenom golvet och en av spelarna säger "Jag ställer mig framför de med kpistarna och skriker: SKJUT DÅ ERA JÄVLAR". De missar och han har boffat magi nog för att få taket att ramla in. När allt är över och man har hittat den viktiga porrfilmen och sålt resten för en jävla massa cash så upptäcker man att pengarna precis räcker till hyran.

Jag har ägt spelet i säkert tio år, men bara spelat det i den korta kampanj du var spelledare för, och som vi spelade över Skype.
Det gav mersmak, kan man lätt säga. Amelia Earhart-museet, fula enkelskotts-pistoler, härlig värld och konstiga samtal med fyllon längsmed vägen. :grin:
Jag får nog ta tag i spelet snart!

 

[luddwig]

De tre viktigaste rollspelen för mig...

Verkligt trevlig läsning. Själv minns jag det svenska Stjärnornas Krig-rollspelet som något av en besvikelse till en början eftersom jag förväntat mig något med mera crunch, säg ungefär i nivå med Drakar & Demoner Expert. Med tiden blev dock Star Wars D6 en långlivad favorit och ett flertal fina böcker pryder fortfarande min rollspelshylla.

 

[Chuchulain]

Rent personligen tror jag att jag fastnar mer för storykoncept än för enskilda rollspel, men ska inte sticka under stolen med att jag verkligen gillade White wolf's 3.0 produkter (Vampire: the masquerade etc). Men har spelat ett antal high-school-krönikor som jag har uppskattat väldigt mycket också (vampyrism på annat sätt kanske ).

 

[Per]

WFRP för den fullkomligt fantastiska världen där man får spela rollspel i tysk inspirerad renässans miljö. En blandning av Call of Cthulhu, Monty Python och Rammstein. Dessutom med den klassiska The Enemy Within kampanjen.

 

[Björn den gode]

[h=3]Montsegur 1244[/h] Spela av inkvisitionen belägrade katarer. Alla roller kommer i slutet antingen att brännas på bål för sin tro eller avsvära sig den. Det här spelet är det bästa spelet jag stött på för att skapa känslomässigt drama. Det går att spela på en kväll och det blir bra varje gång! Dessutom så har det till skillnad från många andra indie-spel både högt produktionsvärde (t.e.x spelplan i fake-läder) och är välskriver och lättspelat!

Dream Asqew
http://buriedwithoutceremony.com/dream-askew/
Det här är som Apocalypse World fast bra. Samma känsla, samma intensiva spel med fokus på rollerna. Borta är allt det krångliga som spelledare och tärningar. Dessutom lyckas de ha med ett queer-undertema som inte känns påklistrat och som det går att göra så mycket en känner för av. Till skillnad från M1244 så är det tyvärr inte alls lika lättspelat eller lätt att förstå som det förstnämnda, helst ska en nog både ha spelat en del samberättande och Apocalypse World innan för att verkligen få det bra (Instruktioner som: "There will be a moment that feels like the end. Thank everyone for playing with you." är mer poetiskt vackra än väl fungerande tips) men det är gratis så kostnaden för att prova är inte så stor.

 

[Swedish Chef]

Jag har svårt att utse en favorit: Men Eon IV, Mutant U:A, One ring är de spelaen jag har haft mest roligt med under de senaste åren. tror egentligen rätt mycket på Rotsystem också ska bara få tummen ur och skriva scenarion som passar min spelgrupp.

 

[Dimfrost]

Polaris, för poesin vid världens ände, för ett konfliktsystem som egentligen aldrig fått någon efterföljare och för att ha fått mig att inse skönheten i hög hastighet.

Apocalypse World, för de oändliga hackningsmöjligheterna och för att ha visat hur ett konfliktsystem kan skapa fiktion.

Haragada, för att situationen med staden som går under fungerar så fantastiskt väl.

Terone, för att det är där mina drömmar alltid finns och för att jag en gång ska skriva en version som gör världen rättvisa.

 

[Wyldstorm]

Mage the ascension..
Den bästa magikänslan jag vet av. En av de få system där känslan finns på ett helt "äkta" sätt..

 

[Skarpskytten]

Symbaroum. För att det har själ på ett sätt som inget annat svenskt rollspel har.

Jag är själlös och förstår inte detta.

Skämt åsido, kan du utveckla det påstående lite för oss som inte har sett ljuset?

 

[Botulf]

Barbarians of Lemuria.

För att det är så pass traditionellt att det är lättfattligt. Det förutsätter att rollpersonerna är big damn heroes vilket jag gillar . Improviserad magi. Det är sword&sworcery men kan böjas till flera andra genres från modernt A-Team till swashbuckling, postapokalyps osvsov. Och för att jag fkgjg%bfi"2© trött på att lära mig nya spelsystem som ändå inte tillför någon intressant ändå, trotts 300+ sidor regler när man kan få det man behöver på 30. Är det egentligen bra? Njäe... det duger i krig.

På plats nr 2: Gammel D&D/OSR.