Har alltid svårt att egentligen riktigt svara på sånt här för dels så brukar jag ändra älsklingsspel till och från och samtidigt känns det som man spelat för få spel. Sedan är frågan svårt på så sätt att många av mina favoritspel har jag ännu aldrig riktigt hunnit testa i praktiken.
Men några ständigt återkommande är:
DoD Trudvang/DoD6 på gott och ont. Regler är som bäst hyfsat, kampanjvärld(om än inkomplett) är dock det som gör det värt. Finns massor jag vill utforska och bygga vidare som skulle ta en livstid. Spelas väldigt mycket just nu. Mest köpäventyr och konventscenarion vilket i längden är lite uttröttande utan styrkan är just att Trudvang ger mig väldigt mycket inspiration som får mig vilja fokusera på karaktärsdrivet spelande och viljan att skriva sådana äventyr(blivit för lite av den varan dock ännu). Trotts att det är skrivet som ett väldigt klassiskt äventyrarspel tycker jag att världen är dåligt anpassad till det. Trudvang växer som mest och känns mest tilltalande när karaktärerna är ordentligt rotade i världen och berättelsen är skräddarsydd efter just dem och verkligen berör dem genom hemtrakt, individuella motiv typ släktrelaterad ära eller hämnd, tradition, sociala tabun osv. Att slänga ihop en generisk grupp av blandade äventyrare från olika religioner och folkslag kan minst sagt bli väldigt krystat i Trudvang. Därav funkar "hemmaäventyr" roligast då kampanjmaterialet kommer mer till sin rätt. Det känns så mycket Eddan, John Bauer, isländsk saga, Beowulf, Tolkien, leråker, förtrollad trollskog, mörker & elände blandat med episk saga och romantik och allt... Settingen är svårslagen då den vekrlgien känns som att den har en tung historia av lager av legender som ligger under ytan till allt(även om det bara är konstgrepp).
Dungeons&Dragons: Basic, Expert,Companion, Master(Mentzer)
Jag tycker det är
the generiska äventyrsfantasyspelet. Tilläggen för strid och masstrid/läntagande m.m tillför mycket och till och med resandet kan göras underhållande brädspeligt. Enkelt, snabbt, speligt och sin väldigt stagnerade yta till trotts mycket flexibelt och anpassningbart till den (fantasy) kampanj man vill spela i så länge man håller perspektiven rätt och dels inte vill fokusera så mycket på regler och ger en väldigt konkret och lättmodifierad grund. GAZETTEER serien över världen Mystara till BECMI är sjukt charmigt lapptäcke pulp-highfantasy och framförallt oftast väldigt spelvänligt användbara när det är som bäst.
DoD 91
Ja det är mycket nostalgi och att man har pillat så mycket med det. Jag tyckte faktiskt om tilläggsböckerna och för mig så var 91 "riktiga DoD" som öppnade upp rollspelsvärlden för mig. Anledningen att jag inte spelar det längre var för att jag blev utbränd på Ereb Altor och de färdigäventyr från 80-talet vi nästan bara spelade och för mycket annat att spela idag. Jag brukar föredra färdiga kampanjvärldar men 91:an fick mig på nått sätt att tycka det var kul att improvisera fram sina egen fantasyvärld kring en sandlådemall. Egentligen var det ju inte själva spelet egentligen men känslan är ingrodd.
Halvfavoriter eftersom jag haft så lite spelerfarenhet a dem men läst mest och tänkt wow det här bara älskar jag!
Barbarians of Lemuria
För att det är sword&sorcery, lätt, snabbt, har glimten i ögat och bästa jag testat för att spela iden Hyboriska Eran.
Conan RPG
För att det är Conan och har väldigt mycket trevligt kampanjfluff. Använder ovanstående BoL istället som regler.
Mutant Chronicles
För nostalgin delivs genom brädspelen men jag gillar faktiskt allt med settingen förutom att den blir motsägelsefull, osammanhängnde och plottrig i längden. Riktig gott-o-blandat påse. noir-steampunk, techno-skräck med demoner, cyberpunk, rymdfantasy, macho-action men svärd, stridrustning och stora handeldsvapen. Jag gillar alla aspekterna av det.
Trail of Chtulhu / Call of Cthulhu
Jag gillar båda så kan inte välja helst. ToC för reglerna och för att det känns så designat för temat. CoC har så mycket kul material och är framförallt så välbekant att regler aldrig kommer i vägen. Framförallt är det i grunden pasionen för H.P.L´s verk som gör dem intressanta.
Planescape
Fick främst upp ögonen för det genom Planescape-Torment till PC. Har inga grejer kvar men det bästa som kommit ur D&D vid sidan om D&D classic BESM och Mystara. Gjorde mig av med större delen av mina AD&D prylar inklusive denna skatt
. Jag håller den klassiska fantasyn högt när det kommer till rollspel men det här visade var tusan skåpet ska stå om man ska röra sig utanför traditionell fantasy. Bara illustrationerna med den estetiska riktningen som får mig att tänka typ John Bauer tolkat av Tim Burton i en filosofisk steampunk-goth miljö sätter temat klockrent. Samtidigt som allt typsikt standardfantasy man stöter på också känns genuin och smakfullt twistad (Outlands typ) när man väl stöter på den. Ack Sigil och Outlands vad mycket kul skulle kunna ha där.