Nekromanti Vilket är ditt favorit-monster?

[Arntsen]

Stryparrankor är lätt min favorit, svårt att låta bli att använda dem för mycket bara

 

[anth]

Oh, jag har glömt en favoritmonsterkategori: monster som kamouflerar sig till någonting annat, t.ex. mimic...

 

[Tomatalven]

Stryparrankor är lätt min favorit, svårt att låta bli att använda dem för mycket bara

Samma här, mina spelare är livrädda för dem när jag är Sl

 

[Mannen i skogen]

Åh, jag läste fel först.
Jag tänkte "Är det så coolt med (drakar & demoner-)ankor som går runt och stryper sina fiender? Borde inte det kännas lite uttjatat efter tionde ankan?"

 

[Cybot]

Åh, jag läste fel först.
Jag tänkte "Är det så coolt med (drakar & demoner-)ankor som går runt och stryper sina fiender? Borde inte det kännas lite uttjatat efter tionde ankan?"

Thuggeekultister blir aldrig uttjatade.
Så ankor som är thuggeekultister (eller en liknande sekt) bör ju vara hur bra som helst?

 

[Tomatalven]

Åh, jag läste fel först.
Jag tänkte "Är det så coolt med (drakar & demoner-)ankor som går runt och stryper sina fiender? Borde inte det kännas lite uttjatat efter tionde ankan?"

hahaha ånej inte ankor!

 

[Rymdhamster]

Jag har nyligen insett att jag har ett annat favoritmonster som faktiskt har hängt med sedan länge. Problemet är att de är så ikoniska och unika att det liksom känns svårt att använda dem överhuvudtaget.

Jupp: ringvålnader.

Jag gillar i princip allt med dessa: att de en gång var stora män (kungar) som förslavades via magi och har förvridits av ondskan till vad de är nu. Jag älskar deras ansiktslöshet och anonymitet men att de samtidigt är extremt utmärkande.

Problemet är att om man någonsin försöker stoppa in dem så kommer folk genast säga: "Ah, nazguler. Jag skriker att fylke ligger ditåt och springer åt andra hållet." Och om det sedan framkommer att de är något helt annat så blir folk oftast besvikna.

Så de här är nog _egentligen_ mitt absoluta favoritmonster. Det är dock ett monster som är väldigt svårt att använda på ett bra sätt.

 

[Cybot]

Tolkien var ganska bra på det där med att få odöda att bli creepy. Både Nazgulerna och kummelgastarna var häftiga.

Fast Nazguler är ju faktiskt ganska vanliga i rollspel, fast du känner kanske mer igen deras uppenbarelser om jag säger Death Knights, som existerar i allt ifrån halv-bossiga elitmonster till full fledged apokalyptiska varianter (som Lord Soth).

 

[Rymdhamster]

Fast Nazguler är ju faktiskt ganska vanliga i rollspel

Visst, problemet är att de är just Nazguler (Fylke ligger ditåt!), eller så har man plockat bort allt det jag tycker är så coolt med dem (eller så är de bleka karbonkopior där man mest känner att "what's the point").

Problemet är inte att de inte finns. Om det inte fanns hade det bara varit att stoppa in dem. Problemet är att få det att funka på ett sätt som fångar hela känslan i detta mitt favoritmonster utan att göra dem till rena ripp offs där folk plötsligt känner att de befinner sig i sagan om ringen.

Fast du känner kanske mer igen deras uppenbarelser om jag säger Death Knights

Nope, vilket spel är de ifrån? DnD? Jag har oerhört lite erfarenhet från DnD. Jag ställer mig dock skeptiskt till att dessa dödsriddare skulle träffa rätt.

 

[anth]

Fast Nazguler är ju faktiskt ganska vanliga i rollspel, fast du känner kanske mer igen deras uppenbarelser om jag säger Death Knights, som existerar i allt ifrån halv-bossiga elitmonster till full fledged apokalyptiska varianter (som Lord Soth).

Nu måste Messerschmitten blanda sig i leken.

Death Knight dök upp första gången i Fiend Folio 1981, d.v.s. flera decennier efter Tolkien. Den mest berömda death knighten är Lord Soth från Dragon Lance 1984, ett par år efter Fiend Folio. Lord Soth fick senare en egen domän i Ravenloft.

Det DnD-monster som baseras på Nazguler är Spectre.

 

[Ymir]

Re: Smyg-nazgûler [Försök]

Jag brukar betrakta mig som väldigt bra på att fluffa om grejer så att det inte märks, så:

Challenge accepted! Vi kör det enklaste och kanske mest effektiva av alla trick, vilket är att byta ut det kulturella, pseudo-visuella fluffet som omger varelserna, men egentligen behålla själva det bakomliggande konceptet mer eller mindre helt intakt. Min teori är att denna metod märkligt ofta gör att parallellerna till det man 'rippat' går folk helt förbi.

För att ge de här pseudo-nazgûlerna en nödvändig kontext skrev jag dessa pseudo-nazgùler till spelgruppens D&D-kampanjvärld Whimsicalia, som finns här.

Medan du läser, lite stämningsmusik.

The Eight Naraka Lords is the name of an order of fearsome, undying beings thought to serve Kanishka the Living King , or whatever memory remains of his dark works upon the world. In his absence, legend claim, they roam the ancient lands of The West, carrying ancient despair and primordial terror with them wherever they set foot. In all things that they do, however thoughtless they may seem, they aim to strengthen Kanisha's grip or further his ancient plots. In this, the learned say, the Eight Lords are as sad as they are dreadful, doomed to forever walk the earth, serving the fading memory of their long-dead sorcerer king. Others, however, would be quick to insist that the Eight Lords are anything but pale ghosts of dark, vanished greatness, in that their master's phylactery was never found. His soul endures in Irkalë, and he might yet awaken once more, these people claim, in some tomb forgotten by man, and call his silent lieutenants to his side - it might even be that their true purpose, for all the years since since The Fall that they have haunted the world in silence, have been to find a way to ressurrect him.

According to legend, The Eight Naraka Lords were once mighty lords of the Yakshini, an angelic people whose power Kanishka coveted. The eight lords were wise rulers, precacious and just, byt they had a longstanding rivalry with the Devas, a people closely related to their own. Kanishka used this rivalry to seduce the Yakshini into a mutual alliance against the Deva, tempting the Yakshini lords with gifts of grain and cattle from his mortal kingdom. Normally the Yakshini kingdom wouldn't need such simple goods, but Kanishka had secretly poisoned their pastures with his magic, causing the crops to fail and the cattle to die. When the Yakshinis eventually discovered Kanishka's hand in this, it was too late, and they were already embroiled in a war with the Devas that Kanishka manipulated into spinning completely out of control and scope. The two sides employed stronger and stronger magic against each other, and for every new spell that they came up with, Kanishka gained some knowledge of their nature and their weaknesses, and usurped a small part of their power. Eventually, as the Deva were driven back, he convinced the Eights Lords, increasingly corrupted by Kanishka, that their people had been irrevokably corrupted by the war, and needed to be cleansed. This gave him a pretext to betray the Yakshinis and assail them with all the might of his human armies, yet keeping the loyalty of the Eights Lords and using them against their own people. Those Yakshni that were not killed, Kanishka enslaved and molded into willing subjects through tortures best left unmentioned. But he was himself slain, by a Yakshini that had not yet been broken, and all that he had built collapsed with his demise.

Except for the Eights Lords. For Kanishka had usurped their might through bonding his spirit with theirs, gradually and subtly pulling their spirits down into the underworld, away from the celestial plane that they were native to. Upon Kanishka's demise, the Eight Lords could feel the bond to him tear, and suddenly became fully aware of the connection. But they didn't want to give it up, as they had now been utterly corrupted. To them, the cold of the underworld's pale light now felt like a gentle breeze of a summer night, and they had grown fearful of the intense and overwhelming glow of heaven. So they choose the darkness, and had the legendary smith Kalakirca fashions nine masks from the iron of dead stars, tempered in the flames of the Naraka hells and quenched in the Apsu's water. They each donned one mask and infused them with all their power, placing the last, the Mask of Alaka, upon the body of Kanishka. As they did this, the mask seemed to meld together with Gandharva's crown upon his brow, and a host of maggots slowly gathered around his fallen body. But as they ate of his flesh, it healed rather than disappeared, and the worms were subsumed, one of the other, into his body. Thus, through the Lords' dark magic, Kanishka was ressurrected for the very first time, and earned his epiteth, "The Living King".

But in giving Kanishka life anew, the Lords had used up much of that power that was native to them, binding it forever in the masks they had created. Because their spirits were tied to Kanishka's, this gave him the power to completely and utterly dominate their wills, and any resistance that might have been left in them, deep inside, shattered in the moment that he put on the Mask of Alaka. Over the ages, as Kanishka's physical form became ever diminished, the Lord's bodies, once fair and supple like wrought out of gods' dreams, declined; first they became pale and thin, then rotten, then dried up like shrivelled husks, until they were but skeletons and shadows, clothed in withered vestments and masks of corroding metal. What was once celestial beauty thus faded to dust and thorn and eerie vestiges of former glory, like everything that Kanishka touched.

As of the Eight Naraka Lord's whereabouts today, none can say for certain, but tales of their passing are frequently heard throughout the West. They're commonly considered mighty undead, half corporeal, half shadow, of the kind that could only be created by near-divine power of the ancient world, from the fallen stars of the ranks of the demigods. It is not known if they can even be wounded by any means that mortal men possess, but it is often said that should one manage to destroy the mask of a Naraka Lord, that Lord will vanish forever, the powers that bound her fading form scatter into the void, and the memory of her ancient beauty fade from the realms of the world. However, as to how one should go about destroying a mask, there are more legends than answers. The whereabouts of Kanishka's mask are not known, nor is it known if his mask is his phylactery, or if his spirit is tied to some other object; whatever it might be, the Eight Lords would go trough the deepest hells and wreak havoc in heaven to secure it. Whever they go, whatever they do, they go about it with utter callousness and mercilessness, yet a hint of disturbing malice and twisted creativy, like unstoppable forces of nature gone mad, unable to ever assuage their own suffering, nor their wraith.

The names of the Eight Naraka Lords, as written down in ancient sources, in approximate order of their power:

Mara, Lady of the Dying Spirit, The Scourge of Svargaloka
Manjukesi, Lady of the Fading Light, The Sorcerer-Queen of Alaka
Arati, Lady of Futile Insight
Tarakasu, Lord of Ruined Glory
Sarala, Lady of Pale Remembrance
Sulochana, Lady of Withering Passion
Devadatta, Lady of Primordial Fire, slayer of the Deva
Vemacitrin, Lord of Endless Wrath

Random inspirationsbilder, tyvärr råder stor brist på fantasyillustrationer med Indien-tema, så vi får hålla till godo med detta:

Kanishka

Kanishka

Yakshinis

Fallen Yakshini

Strids-moddad yakshini

halv-korrumperad yakshini

Vet ifan vad detta är men det känns rätt somehow

Man kan väl gå hur bananas med maskerna som man känner för tänker jag, när jag skrev föreställde jag mig en sorts diskret creepy och stilrena, kalla metallgrejer, men det finns ju awesome, morbida tibetanska dharmapala-masker om man vill slå på stort och därmed skruva ned nazgûl-faktorn ett snäpp, tex denna och denna, denna, denna eller kanske den här (ganska hög nazgùl-faktor på den sista där).

 

[Arntsen]

Åh, jag läste fel först.
Jag tänkte "Är det så coolt med (drakar & demoner-)ankor som går runt och stryper sina fiender? Borde inte det kännas lite uttjatat efter tionde ankan?"

Hahaha, njae, fast underligt nog ligger DoD-ankorna i topp när det gäller favoritraser, borde avsky dem, men det går inte

 

[Rymdhamster]

Re: Smyg-nazgûler [Försök]

Det där med masker var en cool väg att gå som jag tror kan öppna upp lite möjligheter. Annars ser jag inte riktigt hur den där textväggen hjälpte.

Det är det här jag är ute efter:

Mystiska fiender klädda i mörka kåpor och trasor. Det är där det svåra ligger. Om man ska kunna få in dem utan att ha spelare som skriker Nazgul! Nazgul! så måste man nog snarare gå bort från hela spökbiten av dem och kanske mer göra dem till vanliga människor. Problemet då är att inte bara få dem att kännas som lajvare (dvs människor som bara klär ut sig för att se coola ut).

Det koncept jag gillar bäst än så länge är någon slags ordern av skuggmagiker, där varje sån här vålnad alltså är en trollkarl och inte bara en vanlig dödlig. Men då ser jag snarare problemet att de inte borde rida runt tillsammans och jaga äventyrare. De borde sitta i något torn och skicka ut egna underhuggare till att jaga äventyrare.

Möjligen går det att hitta någon slags balans där, men det är svårt. Ringvålnader är lite för ikoniska.

 

[Rymdhamster]

Re: Smyg-nazgûler [Försök]

Däremot kan jag meddela att du just löste två eller tre problem åt mig i helt orelaterade situationer som jag inte tagit upp. Så tack för det!

 

[Ymir]

Re: Smyg-nazgûler [Försök]

Ah, det var inte alls min erfarenhet, att mystiska fiender i kåpor och trasor fick spelarna att skrika "nazgûl" alltså. Dels tycker jag inte alls det är något unikt för nazgùlerna, dels tycker jag awesomheten i nazgûlernas koncept, det som är svårt att använda någon annan stans utan att det blir en uppenbar rippoff, inte alls ligger i det visuella (jag är inte ens särskilt förtjust i tom kåpa utan ansikte-grejen), utan i det fantastiska konceptet med att de är fornstora kungar som korrumperats av artefakter och blivit odöda, spöklika monster under en ondskefull magikerfurste, och det var detta jag ville ta till vara med min textvägg. Genom att fluffa om det visuella till något som fortfarande förmedlar ungefär samma stämning som en nazgûl men inte omedelbart för tankarna till nazgûlernas look och beteende trodde jag mig kunna gömma vilken riffpoff konceptet var genom att bädda in det i en fernissa av indisk kultur och D&D-kosmologi.

 

[Mannen i skogen]

Problemet är inte att [ringvålnader] inte finns. Om det inte fanns hade det bara varit att stoppa in dem. Problemet är att få det att funka på ett sätt som fångar hela känslan i detta mitt favoritmonster utan att göra dem till rena ripp offs där folk plötsligt känner att de befinner sig i sagan om ringen.

Tja, det kan räcka att måla om dem i grått, som Krille gjorde i

Spoiler

konventsäventyret "Faller snö växer sten" med tillhörande uppföljare.

Jag plockade ur dem och använde i en egen kampanj med delvis samma tema. Funkade bra!
Så jag kanske får skriva under på ringvålnad(-ripoff) som favoritmonster.

 

[Björn Wärmedal]

Re: Smyg-nazgûler [Försök]

Mystiska fiender klädda i mörka kåpor och trasor. Det är där det svåra ligger. Om man ska kunna få in dem utan att ha spelare som skriker Nazgul! Nazgul! så måste man nog snarare gå bort från hela spökbiten av dem och kanske mer göra dem till vanliga människor. Problemet då är att inte bara få dem att kännas som lajvare (dvs människor som bara klär ut sig för att se coola ut).

Jag skulle nog tagit den här:

Tänk mer sliten; kläderna grå snarare än vita, slitna och hästen utmärglad och dreglande. När spelarna har stött på den några gånger kanske de upptäcker att det inte är samma. Egentligen har de olika symboler på bröstet och färgkombon är blå/vit, grön/vit, gul/vit, grön/gul, fast de är så slitna att det vid första anblick mest är grått alltihop.

Det finns inget ansikte bakom masken.

Är det tillräckligt nära nazgûl utan att direkt bli anknutet till de ikoniska varianterna?

 

[Krille]

Problemet är inte att [ringvålnader] inte finns. Om det inte fanns hade det bara varit att stoppa in dem. Problemet är att få det att funka på ett sätt som fångar hela känslan i detta mitt favoritmonster utan att göra dem till rena ripp offs där folk plötsligt känner att de befinner sig i sagan om ringen.

Tja, det kan räcka att måla om dem i grått, som Krille gjorde i <div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Klicka för att visa.. <input type="button" class="form-button" value="Visa dolt innehåll" onclick="toggle_spoiler(this, 'Dölj innehåll', 'Visa dolt innehåll')" /></div><div class="ubbcode-body"><div style="display: none;"> konventsäventyret "Faller snö växer sten" med tillhörande uppföljare.

</div>

Jag plockade ur dem och använde i en egen kampanj med delvis samma tema. Funkade bra!
Så jag kanske får skriva under på ringvålnad(-ripoff) som favoritmonster. </div></div>

Om folk inte känner att de där är ripoffs på ringvålnaderna så blir jag nästan besviken, för det var ju film-flykten mot Bockeby färja som jag ville ha och till och med skrev som baksidesblurb.

 

[Recca]

Oh, jag har glömt en favoritmonsterkategori: monster som kamouflerar sig till någonting annat, t.ex. mimic...

Darksouls mimic är värst: