wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Re: Skaffa barn!
Argh! Vuxenvärlden har kvävt dig!
Argh! Vuxenvärlden har kvävt dig!
Nu ursäktar jag om jag trådkapar lite, men här måste jag nog säga något...Så att, på volley, hitta på ett roligt och nyskapande monster, låter sig inte göras för min del. Orkar inte längre...
Tja, om du har tid och lust nästa gång vi stöter på varandra så är i alla fall jag game.Äsch- du har inte blivit utsatt för mina teorier på allvar, käre Organ! Du kanske tänker på min mikroskopiskt lilla utsvävning om Tjajkovskijs instrumentationskonst? Vänta bara, det finns lååååångt värre exempel!
Vad Eddie är vete fan. Men min favorit vad gäller hårdrocksmonstermaskotar är dock Megadeths Rattlehead. Han har fastnitade solglasögon av stål, ihopklamrade käkar och kedjor på huvudet. Han skulle kunna vara ett RIKTIGT lökigt D&D-monster påhittat av en 13-åring.Men- för att stanna kvar on-topic- det coolaste monstret- inser jag nu, måste ju vara EDDIE! Eller hur? Om jag ska vara någon speciell mumie så är jag EDDIE. Eller är han en zombie? En lich? Vafan är han för något egentligen?
Hur är det möjligt? De hade ju inget monster! (Om man nu inte räknar med deras pudelfrisyrer )älskade Whitesnake 1982
Och det jag ville ha sagt är att jag inte tror på att hans barn skulle ha bättre fantasi än honom.Det han påstod var bara att HANS barn hade bättre fantasi än sin mossige far, inte att barn överlag har mer finkalibrerade fantisatorer.
Jag tycker det skulle vara ett riktigt coolt monster, tyvärr skulle du omedelbart bli uppäten av mitt monster då jag skulle vara det stora elaka supermonstret som kan andas både i luften, vatten och i yttre rymden. Kan flyga och simma och vars kost består enbart av andra monster. Är de för stora för att svälja med en mumsbit så skär jag upp dem med mina gigantiska klor. Jag behöver inte något namn för ingen kommer finnas kvar att prata om mig! När alla monster på jorden är slut så ställer jag in mig på sparlåga för att överleva ute i yttre rymden där jag letar mig till en ny planet med nya monster.barytonsaxofonjazzmonstret räknas inte va?
Exemplet ovan bevisar ju snarare att barn saknar/struntar i att ha konsekvensetänkande. De fabulerar ju helt fritt utan att till exempel behöva tänka på varför de springer om kring och mördar människor. Att spruta ur sig fantasifullheter på det sättet är många av oss duktiga på (praktexemplet kanske är Rising).Då har jag svårt att konstruera något nytt bara så där. Åtminstone på ett sätt som känns meningsfullt. Mina barn däremot kluckar ur sig idé efter idé bara för att jag frågar.
Äldsta grabben, 9 år:
"En Pick! Monstret ser ut som ett litet troll, går på huk, är skitsjabbig och gläfser mot andra. En del är i och för sig glada, medan merparten går omkring och skäller på varandra. De brukar springa runt och mörda människor och sånt. En del är goda, andra är onda."
När jag skapade tråden, eller snarare mitt eget monster, så lät jag faktiskt mig försöka skriva som ett barn tänker - ohämmat. Jag tycker att det har en klar charm att kunna tänka utan någon som helst konsekvens då jag själv tycker att det blir det mest fantasifulla då - en sorts fantasifoster som inte finns någon annanstans. Jag tycker att det är en frihet i att ibland bara kunna släppa allt vad konsekvens heter.Exemplet ovan bevisar ju snarare att barn saknar/struntar i att ha konsekvensetänkande. De fabulerar ju helt fritt utan att till exempel behöva tänka på varför de springer om kring och mördar människor. Att spruta ur sig fantasifullheter på det sättet är många av oss duktiga på (praktexemplet kanske är Rising).
det här tror jag stämmer, men jag tror att när man skäms tillräckligt ofta och mycket så hindrar man sin fantasi från att flöda och man efter ett tag stryper den.Jag tror med andra ord inte att fantasin mattas av. Jag tror bara att man skäms mer för sig - eller, mer konkret, att man fattar hur taffligt mycket av det man "hittar på" egentligen är. Mer och mer som man "hittar på" känns liksom "redan gjort".