Vilket rollspel är bäst för att spela Siddharta?

[Genesis]

Jag gillar boken Siddharta av Herman Hesse. Tror jag; det var länge sedan jag läste den. Boken Alkemisten av Pablo Coelho är lite liknande, men inte lika bra. De handlar om en person som ger sig ut i välden och försöker att finna sin plats i den; försöker att finna en mening med sin tillvaro, ett liv som passar dem. Vad finns det för rollspel som gör detta? Simon Lis Les Larmes du soleil känns som att det är i den här genren litegrann, men det är det enda jag kommer på (och det är mest samma känsla, inte så mycket samma tema). Hur skulle du lägga upp det om du ville spela den här typen av historia som rollspel?

 

[Man Mountainman]

Min första tanke är väl att det blir lite knepigt i och med att den här sortens berättelser handlar rätt mycket om en person.

Man kunde kanske tänka sig en variant med en enda "spelare" och flera "spelledare". Spelaren söker visdom och upplysning, och spelledarna spelar olika bikaraktärer som tillhandahåller olika alternativa livsvägar som spelaren sedan får ta ställning till. Man får skildra både deras företräden och deras brister.

 

[God45]

Promethean. Alltså, reglerna suger och det är lite för trubbigt i metaforen. Men det handlar exakt om detta.

 

[Genesis]

Min första tanke är väl att det blir lite knepigt i och med att den här sortens berättelser handlar rätt mycket om en person.

Knepigt och knepigt, det finns ju gott om rollspel som handlar om en person. Det är ju inte konstigare än att ha flera huvudpersoner, kan jag tycka. Ovan nämnda Les Larmes du soleil, Nerver av stål, Lovecraftesque för att nämna ett par. Och många av berättelserna vi spelat i Hantverksklubben har haft en ensam huvudperson.

 

[Khan]

Jag gillar boken Siddharta av Herman Hesse. Tror jag; det var länge sedan jag läste den. Boken Alkemisten av Pablo Coelho är lite liknande, men inte lika bra. De handlar om en person som ger sig ut i välden och försöker att finna sin plats i den; försöker att finna en mening med sin tillvaro, ett liv som passar dem. Vad finns det för rollspel som gör detta? Simon Lis Les Larmes du soleil känns som att det är i den här genren litegrann, men det är det enda jag kommer på (och det är mest samma känsla, inte så mycket samma tema). Hur skulle du lägga upp det om du ville spela den här typen av historia som rollspel?

Hm. Vad tror du om att hacka Lovecraftesque? Flera personer som arbetar via en enda, gemensam RP, på väg mot en säker slutsats. Men målet är att hitta en lärdom / insikt, inte ett tentakelmonster från yttre rymden. På vägen går man genom scener där detaljer etableras, steg mot den stora lärdomen och liknande.

Kanske?

 

[Genesis]

Promethean. Alltså, reglerna suger och det är lite för trubbigt i metaforen. Men det handlar exakt om detta.

Coolt! Kan du berätta mer? Vad är det, hur fungerar det?

 

[God45]

Coolt! Kan du berätta mer? Vad är det, hur fungerar det?

Okej, så det är ett NWOD spel men det är typ helt frikopplat från de andra WOD spelen. Man spelar varelser skapade från lik, Frankensteins monster av olika sorter mer eller mindre, som gett sig ut på en pilgrimsfärd för att upptäcka vad det innebär att vara en människa och sedan bli en. Men det finns såklart inte ett enda sätt att bli en människa på utan man måste hitta det som är rätt för en själv. Men oavsett vägen man hittar är sista steget alltid att skapa en till varelse som en själv. Man tvingas röra sig vidare hela tiden för stannar man på ett ställe för länge börjar människor hata en och andra onaturliga effekter börjar förstöra saker runt en. Det finns också felsteg man kan ta in på vägar som inte leder en till att bli en människa.

Så, tyvärr måste man dras med World of Darkness reglerna och sådant vilket inte fungerar särskilt bra för spelet. Men annars är det bra.

 

[Man Mountainman]

Knepigt och knepigt, det finns ju gott om rollspel som handlar om en person. Det är ju inte konstigare än att ha flera huvudpersoner, kan jag tycka. Ovan nämnda Les Larmes du soleil, Nerver av stål, Lovecraftesque för att nämna ett par. Och många av berättelserna vi spelat i Hantverksklubben har haft en ensam huvudperson.

Jag avsåg bara att påpeka en designparameter (ordval å sido) och skissera ett förslag på hur denna kunde uppnås. Det var inte meningen att på något sätt implicera att din smak i spel är abnorm.

 

[Mogger]

Jag gillar boken Siddharta av Herman Hesse. Tror jag; det var länge sedan jag läste den. Boken Alkemisten av Pablo Coelho är lite liknande, men inte lika bra. De handlar om en person som ger sig ut i välden och försöker att finna sin plats i den; försöker att finna en mening med sin tillvaro, ett liv som passar dem. Vad finns det för rollspel som gör detta? Simon Lis Les Larmes du soleil känns som att det är i den här genren litegrann, men det är det enda jag kommer på (och det är mest samma känsla, inte så mycket samma tema). Hur skulle du lägga upp det om du ville spela den här typen av historia som rollspel?

PILGRIMARIA
Ett spelkoncept som uteslutande handlar om att "finna sig själv". Spelet är egentligen det vi normalt kallar "göra en gubbe" men sker succesivt under spel. När vi börjar är karaktärerna oskrivna blad, som inte vet vilka de är, varför de är eller vart de är på väg. Spelet är indelat i s.k vägval som är en slags laddade scener (filosofiskt, dramatiskt eller liknande) där karaktärerna får fatta val som sakta bygger upp deras själv. När spelet är slut har de hittat sin plats i världen.

(Obs, detta finns inte och inget som det jobbas på)

 

[Genesis]

Jag avsåg bara att påpeka en designparameter (ordval å sido) och skissera ett förslag på hur denna kunde uppnås. Det var inte meningen att på något sätt implicera att din smak i spel är abnorm.

Haha, sorry, kanske var ett lite bitskt svar. Tackar! Och min smak i spel är ju helt klart ovanlig.

 

[Genesis]

Okej, så det är ett NWOD spel men det är typ helt frikopplat från de andra WOD spelen. Man spelar varelser skapade från lik, Frankensteins monster av olika sorter mer eller mindre, som gett sig ut på en pilgrimsfärd för att upptäcka vad det innebär att vara en människa och sedan bli en. Men det finns såklart inte ett enda sätt att bli en människa på utan man måste hitta det som är rätt för en själv. Men oavsett vägen man hittar är sista steget alltid att skapa en till varelse som en själv. Man tvingas röra sig vidare hela tiden för stannar man på ett ställe för länge börjar människor hata en och andra onaturliga effekter börjar förstöra saker runt en. Det finns också felsteg man kan ta in på vägar som inte leder en till att bli en människa.

Så, tyvärr måste man dras med World of Darkness reglerna och sådant vilket inte fungerar särskilt bra för spelet. Men annars är det bra.

Läste lite om det på Wikipedia. Det har en del bra idéer! Jag vet inte om det känns så rätt rakt av, men jag gillar upplägget med någon som är förr omänsklig och försöker att lära sig att vara människa. Jag skulle dock skippa en del grejer, som att varje spelare om jag förstått det rätt har en egen rollperson. Känns som att det späder ut temat lite. Men det finne en hel del bra grejer här. Tack för tipset!

 

[Genesis]

Hm. Vad tror du om att hacka Lovecraftesque? Flera personer som arbetar via en enda, gemensam RP, på väg mot en säker slutsats. Men målet är att hitta en lärdom / insikt, inte ett tentakelmonster från yttre rymden. På vägen går man genom scener där detaljer etableras, steg mot den stora lärdomen och liknande.

Kanske?

Mm, jag tror ju som sagt på enskild rollperson för den här typen av berättelse. Och att turas om att spela hen istället för att låta en spelare göra det känns också rätt. Strukturen i Lovecraftesque med en berättare som sätter scenen och ett vittne som agerar huvudperson känns som att man kan bygga på det.

Kanske borde den här tråden vara i Rollspelsmakande istället, eftersom det inte verkar finnas något spel som gör riktigt vad jag söker här. Men en kombination av Promethean, Les larmes du soleil och Lovecraftesque känns som att det nog skulle kunna vara en bra början.

 

[Genesis]

PILGRIMARIA
Ett spelkoncept som uteslutande handlar om att "finna sig själv". Spelet är egentligen det vi normalt kallar "göra en gubbe" men sker succesivt under spel. När vi börjar är karaktärerna oskrivna blad, som inte vet vilka de är, varför de är eller vart de är på väg. Spelet är indelat i s.k vägval som är en slags laddade scener (filosofiskt, dramatiskt eller liknande) där karaktärerna får fatta val som sakta bygger upp deras själv. När spelet är slut har de hittat sin plats i världen.

(Obs, detta finns inte och inget som det jobbas på)

Också bra idéer! Synd att det inte finns.

 

[Christoffer]

Jag vill säga Drifter's Escape men var så länge sedan jag läste det nu så jag kommer inte ihåg mycket mer att det just handlar om enskild person som vandrar/söker sig någonstans som finner sig på en plats och där stöter samman med sidor hen måste förhålla sig till (the man och the devil? kanske rollerna heter?). Ah, det var sjukt länge sedan, men min ryggradsreflex säger mig att det kanske kan passa in (även om det då inte är på något annat språk än engelska vad jag vet).

 

[Basenanji]

Jag gillar boken Siddharta av Herman Hesse. Tror jag; det var länge sedan jag läste den. Boken Alkemisten av Pablo Coelho är lite liknande, men inte lika bra. De handlar om en person som ger sig ut i välden och försöker att finna sin plats i den; försöker att finna en mening med sin tillvaro, ett liv som passar dem. Vad finns det för rollspel som gör detta? Simon Lis Les Larmes du soleil känns som att det är i den här genren litegrann, men det är det enda jag kommer på (och det är mest samma känsla, inte så mycket samma tema). Hur skulle du lägga upp det om du ville spela den här typen av historia som rollspel?

Jag vill ju ha ett "Belgravia - the Rpg" eller ännu hellre ett ostigt "The Onedin Line"-rollspel där man spelar familjedrama och hur livet hårdhänt lägger krokben för ens rollperson förhoppningar om något annat och bättre.

Kanske kan rysk litteratur inspirera? Tolstoj? Krig och Fred?

 

[Genesis]

Jag vill säga Drifter's Escape men var så länge sedan jag läste det nu så jag kommer inte ihåg mycket mer att det just handlar om enskild person som vandrar/söker sig någonstans som finner sig på en plats och där stöter samman med sidor hen måste förhålla sig till (the man och the devil? kanske rollerna heter?). Ah, det var sjukt länge sedan, men min ryggradsreflex säger mig att det kanske kan passa in (även om det då inte är på något annat språk än engelska vad jag vet).

Det där låter ju helt rätt, faktiskt. Det kanske blir mitt första (enda?) rollspelsköp 2021! Låter det mogna lite, men det låter ju helt klart mysigt, om än såklart lite för amerikanskt för min anglofoba smak.

 

[Genesis]

familjedrama och hur livet hårdhänt lägger krokben för ens rollperson förhoppningar om något annat och bättre.

Det här är ju typ hälften av allt jag spelar.