Nekromanti Vilket rollspel är bäst på moraliska frågor

[Christoffer]

Svårt att säga sådär på rak arm. Spelar du med folk som är intresserade av att göra en grej av det då? Att spela Dogs och fundera över dessa sker? Eller vill de mest skjuta folk i huvudet och gå vidare? Du kan ju försöka ge dem något som skapar en konflikt i religionen, något som skapar öppningar för att de själva skall tolka den.

Har du läst byn Fort Lemon Branch till Dogs? Om inte gör det, tänk speciellt på paret som snart skall ha barn. Hur skulle dina spelare agera om de visste all fakta i det fallet? Har du inte läst den hittar du den här.

Spontant låter de som att de inte bryr sig. Och om de inte gör det har du två val, snacka med dem och se om de är beredda att ge det ett försök eller byt spelare.

 

[God45]

Svårt att säga sådär på rak arm. Spelar du med folk som är intresserade av att göra en grej av det då? Att spela Dogs och fundera över dessa sker? Eller vill de mest skjuta folk i huvudet och gå vidare? Du kan ju försöka ge dem något som skapar en konflikt i religionen, något som skapar öppningar för att de själva skall tolka den.

Har du läst byn Fort Lemon Branch till Dogs? Om inte gör det, tänk speciellt på paret som snart skall ha barn. Hur skulle dina spelare agera om de visste all fakta i det fallet? Har du inte läst den hittar du den här.

Spontant låter de som att de inte bryr sig. Och om de inte gör det har du två val, snacka med dem och se om de är beredda att ge det ett försök eller byt spelare.

Det är inte att de inte bryr sig eller bara vill vidare.

I den här staden hade de antagligen gått in och försökt hjälpa vissa av folket, försökt ge vissa förlåtelse och de hade antingen försökt göra stewarten till en bättre man eller sätta upp en ny man som en stewart.

Men kvinnan som agerar som stewart? De hade inte kompromisat överhuvudtaget. Hon kan sluta med vad hon håller på med eller så kommer spelarna se till att hon slutar. För i reglerna står det att kvinnor inte kan vara steward. Det finns ingen anledning för spelarana att kompromissa. Lyd gud eller dö.

Så vad som borde vara den intressantaste konflikten blir inget annat än i bästa fall en shoot out. Det finns liksom aldrig en anledning att böja reglerna för vad som är rätt enligt gud och då blir det inga riktiga konflikter.

Förstår du vad jag menar?

 

[Christoffer]

Ah ok. Såhär:

Vakthundarna är guds ord. Jag vet inte om de missat det. Om du gjort det, eller om de duckar den delen för att slippa ta i det känsliga och skjuta över skulden någon annan stans. Säg att det handlar om att en kvinna måste lyda sin man, men en man som inte fullgör sina plikter? Kanske lyckas han inte göra frun gravid? Kanske ligger han runt med andra? Måste hon ändå lyda honom? Måste hon lyda honom trots att han misshandlar henne? Måste hon lyda honom trots att hon var nära att dö förra gången de kom ihop sig och han skulle kunna lära henne veta hut? Det är vakthundarna som tolkar boken och har makt att säga att det är rätt. En man som slår sin fru så hon är nära av dö bör inte ha någon makt över henne, tex. En kvinna som gör ett fullgott jobb som steward tillåts vara det tills en lämplig kandidat finnes och blir vigd av vakthundarna, ex. Det handlar inte om att göra settingen "rättvisa" utan om att ge personerna man möter "rättvisa" utifrån vad man själv/sin karaktär anser.

Det intressanta med detta är ju att det egentligen inte handlar om en religiös moral. För om vi går bortom boken, och vi inte har någon gud (don't play god) så handlar Dogs stora fråga om vi kan vara moraliska människan även utan en gud?

 

[God45]

Ah ok. Såhär:

Vakthundarna är guds ord. Jag vet inte om de missat det. Om du gjort det, eller om de duckar den delen för att slippa ta i det känsliga och skjuta över skulden någon annan stans. Säg att det handlar om att en kvinna måste lyda sin man, men en man som inte fullgör sina plikter? Kanske lyckas han inte göra frun gravid? Kanske ligger han runt med andra? Måste hon ändå lyda honom? Måste hon lyda honom trots att han misshandlar henne? Måste hon lyda honom trots att hon var nära att dö förra gången de kom ihop sig och han skulle kunna lära henne veta hut? Det är vakthundarna som tolkar boken och har makt att säga att det är rätt. En man som slår sin fru så hon är nära av dö bör inte ha någon makt över henne, tex. En kvinna som gör ett fullgott jobb som steward tillåts vara det tills en lämplig kandidat finnes och blir vigd av vakthundarna, ex. Det handlar inte om att göra settingen "rättvisa" utan om att ge personerna man möter "rättvisa" utifrån vad man själv/sin karaktär anser.

Det intressanta med detta är ju att det egentligen inte handlar om en religiös moral. För om vi går bortom boken, och vi inte har någon gud (don't play god) så handlar Dogs stora fråga om vi kan vara moraliska människan även utan en gud?

Men varför spelar man då religösa karaktärer i en värld där man vet att Gud finns? Om reglerna säger att en kvinna inte får styra ett hushåll så är det Guds ord och kan inte brytas. Man kan ta hand om hennes svin till man som slår henne genom allt från samtal till våld men det är det enda du kan göra utan att bryta mot Guds ord. Så valet blir, hur ska vi göra det här? Inte, vad ska vi göra?

För att låta en kvinna vara steward är mot reglerna. Det är inte att böja reglerna, utan att bryta dem.

Eller?

 

[Christoffer]

Och vad händer om man inte följer det som står i The Book of Life till punkt och pricka? Eller om man väljer att värdera något som står i den högre än något annat? Vart är gud? Vem dömer handlingarna? Vakthundarna är ju auktoriteter i hur man skall läsa livets bok, inte stans steward eller någon annan, vakthundarna. De kommer till dem om råd. Om de bestämmer att sätta en kvinna i styrande position i en stad, så gör de det. Don't play god, och om inte du spelar gud, finns det då något gud att döma dem? Det enda du kan göra som SL är att fundera över hur övriga i församlingen reagerar, sätter de en kvinna som steward, hmm, undrar vad George säger om det, han lär samla sina bröder och.... sen följer du bara upp på beslutet. "När ni rider ut från staden ser ni hur George, med en högaffel i handen, samtalar med sina två bröder, de ser upprörda ut..."

Som sagt, Dogs är inte en övning i att lära sig vad som står i settingreglerna, det är bara en grund för hur alla kommer förhålla sig, sen är det upp till vakthundarna att göra undantag, bestämma vilka regler som inte får brytas och vilka som i dessa undantagsfall ger förlåtelse, osv. Med det inte sagt att man inte kan spela någon relgiös tok som bara citerar livets bok och vägrar ge med sig, bara man är medveten om att det valet har spelaren som spelar karaktären gjort, det är inget som något i världen eller reglerna tvingar fram.

De enda som kommer döma spelarnas karaktärer i slutändan är ni vid spelbordet.

 

[Arfert]

För om vi går bortom boken, och vi inte har någon gud (don't play god) så handlar Dogs stora fråga om vi kan vara moraliska människan även utan en gud?

Vilket är en av anledningarna till tt jag har svårt för Dogs... för det är en ointressant ickefråga.

För svaret är ett självklart (utanför spelbprdet).. ja, det kan vi. Det finns ingen gud, och vi har ändå, i alla fall en hel del, lyckats vara moralistiska. Det är vi som skapat begreppet moral.

Och om jag ska rollspela en tokreligös person som en Vakthund är blir det bara fantasy för mig.. och då kan jag lika gärna vara en nitisk inkvisitior. Då kan man lika gärna döda kättarna, och om nån var oskyldig var det ändå guds vilja. Och de kommer till himlen. Det är roligare att spela.

Så Dogs är inte min kopp te. Det är alldeles för amerikanskt för mig.

 

[God45]

Och vad händer om man inte följer det som står i The Book of Life till punkt och pricka? Eller om man väljer att värdera något som står i den högre än något annat? Vart är gud? Vem dömer handlingarna? Vakthundarna är ju auktoriteter i hur man skall läsa livets bok, inte stans steward eller någon annan, vakthundarna. De kommer till dem om råd. Om de bestämmer att sätta en kvinna i styrande position i en stad, så gör de det. Don't play god, och om inte du spelar gud, finns det då något gud att döma dem? Det enda du kan göra som SL är att fundera över hur övriga i församlingen reagerar, sätter de en kvinna som steward, hmm, undrar vad George säger om det, han lär samla sina bröder och.... sen följer du bara upp på beslutet. "När ni rider ut från staden ser ni hur George, med en högaffel i handen, samtalar med sina två bröder, de ser upprörda ut..."

Som sagt, Dogs är inte en övning i att lära sig vad som står i settingreglerna, det är bara en grund för hur alla kommer förhålla sig, sen är det upp till vakthundarna att göra undantag, bestämma vilka regler som inte får brytas och vilka som i dessa undantagsfall ger förlåtelse, osv. Med det inte sagt att man inte kan spela någon relgiös tok som bara citerar livets bok och vägrar ge med sig, bara man är medveten om att det valet har spelaren som spelar karaktären gjort, det är inget som något i världen eller reglerna tvingar fram.

De enda som kommer döma spelarnas karaktärer i slutändan är ni vid spelbordet.

Nu har jag formulerat varför jag inte gillar ditt sätt att göra det på. Om du verkligen tror att du talar för Gud är du en fanatiker och hade skjutit folk för att de åt fisk på fredagar eller fått folk att flyga in plan i WTC.

Om du inte är en fanatiker utan bara en troende måste du fråga dig, Vad vill Gud? När måste jag lägga mig i? När skall jag förlåta och när måste jag lämna det vidare till Gud? Kommer Gud förlåta mig för vad jag måste göra?

Att vara religiös är mycket mer komplicerat än att vara en ateist. Så om jag spelar en religiös person bör jag väll bete mig som en? Och en religiös person avgör vilka vilka regler och värderingar som han måste prioritera. Han bryter inte bara mot reglerna och säger fuck religionen, jag gör som jag vill!

Så ska man spela som du föreslår fungerar inte settingen. Och fungerar inte settingen bör man väll byta it den mot en setting där sätter att spela på som du vill ha fram faktiskt fungerar med vem du skall vara? Eller?

/God45 som tycker att alla spel om religion borde kräva att spelarna studerade minst en helig text och tillhörande litteratur

 

[Sodivra]

Det finns ju en skillnad mellan oss där, i och med att jag tycker att Apocalypse World är det bästa som finns och du tycker att crunchval som kommunicerar något är det bästa som finns (har jag fel?) så kommer vi finna olika nytta för begreppet fruitful void.

Att crunchval som betyder något är det bästa som finns vet jag inte, men jag är inte särskilt förtjust i Apocalypse World, som bekant.

Ja, jag la orden i munnen på dig lite där. Jag var inte helt nöjd med vad jag skrev, men jag satt på spårvagnen med en krånglig mobil, så det fick vara. Nå, låt mig säga så här:

Jag var väldigt glad över Tomas designströmmningar, då han skiljde på "story-spel med SL" och "samberättarspel". Jag vet inte om du håller med, men jag har upplevt en skillnad mellan oss trots att vi bägge är forge/indiefantaster. Jag har upplevt att jag är mer intresserad av "story-spel med SL" och du av "samberättarspel" och att Tomas uppdelning sätter fingret på just detta. Och att idén fruitful void verkar resonera med, kanske till och med spegla, tankesättet för att designa "storyspel med SL".

Jag pratar mycket hellre om emergens än om tomfyllda fruktrum

Hahaha Who ate all the fruit?

och jag tror att det finns en massa spännande saker att snacka om när vi kollar på hur Dogs försöker få spelarna att adressera premissen genom emergens. (Kanske också AW? Jag vet inte vad som är premissen i det spelet.) Men att snacka om emergens tycker jag är bättre, för det är både bättre definierat och mer värdeneutralt. Och jag tror inte att lösningen på Vampires humanityproblem är att göra det emergent. Jag har inte full koll på hur det funkar, men jag tror att det redan jobbar med emergens. Genom att ge olika sorters bonusar och avdrag försöker spelet att få spelarna att agera på ett visst sätt. Det är rätt i Right to Dream-spel, där man jobbar med just agerandet och upprätthållandet av en konsekvent spelvärld. Problemet uppstår när man försöker att skapa drama med mekanismen, vilket den inte alls är byggd för. Där tror jag att problemet med den ligger, och det har inget att göra med emergens, och ännu mindre att göra med apfull fruktstund eller vad det nu heter.

Jag skulle säga att premissen i AW är "Vad gör du i en desperat situation?"
(Och i Dogs "Vad är det rätta att göra just nu?")

Jag håller med om att en fruitful void-behandling inte är något som Vampire behöver egentligen, men nu har jag tittat på Vampire för det var arbetsexemplet.

Men jag är uppriktig med frågan "Hur designar man Dogs in the Vineyard utan fruitful void?". Både du och God45 beskriver hur spelet inte blir vad det är tänkt att det ska bli, och du skriver att det är för att det finns för mycket tomrum i spelet. Utifrån detta problemet, går det att göra det bättre på ett annat sätt, på ett sätt som inte eftersträvar fruitful void utan mer går in och styr upp i det där tomrummet?

 

[Sodivra]

Då säger spelledaren "Hans bror Killer, som är en bjässe, tittar på dig med en mörk blick. Du vet att han kommer att hämnas för det här. Vad gör du?"

Du älskar ju bomben. För det där är en bomb.

Äh fan, du har väl rätt. Jag har fått intrycket av att en bomb är något som spelledaren förbereder och inte något som uppkommer mitt i spel, men jag kanske har fel?

Fast är det inte rätt meningslöst att prata om fruitful void utifrån redan existerande spel? Jag har alltid sett det som ett hjälpmedel för att skapa spel som adresserar en premiss.

Skitbra poäng. Även om det inte är det som Baker menar så borde det vara så.

 

[RasmusL]

Jag vidhåller fortfarande att [Fruktvoid ∈ Emergens] men kan tycka att din argumentation kring att [Fruktvoid =/ Emergens] är sund så det köper jag. Om FFV är ett delrum av emergens tror jag fortfarande att det är bran att vara medveten om det när man gör designaval. Extremerna att gå rakt på relativt att gå runt är nog viktiga att ha i åtanke; hur man än designar spelet bör det vara ett medvetet val.

 

[Arfert]

...vilket är ungefär vad jag tycker med. Bra formulerat. Dogs kräver att man ska vara fanatiker. Annars kan man ju inte vara Vakthund. Och då kommer man genomdriva vilka knasiga förbud som helst. För att gud sagt det.
Är man ickefanatiker så tycker man "det där var ju dumt kanske, men vem fan är jag att döma." eller nåt i den stilen. Och då funkar inte jobb-beskrivningen.
Så logiskt sätt är den där spelidén lite ...konstig. Tycker jag.

 

[Sodivra]

Mina spelare blir väldigt lätt Deus Vult när de får reda på att Gud är objektivt verklig. Kompromiss blir det aldrig tal om. Det blir:

"Slut med magin. Annars!"

"Men jag vill befria kvinnorna från..."

"Du har 3 sekunder att släppa magin. 2. 1"

"Aldrig!"

BOOM!

Jag har sett samma mönster själv! Ju högre upp gruppen sätter "the supernatural dial" som Vincent kallar det, ju mer av en actionfilm blir det. Ju lägre man sätter den, desto mer av ett drama blir det.

I grupper där vi satt mätaren högt så har vi haft mirakel under initiations, en Hund med en bibel som ständigt brinner med en helig låga och demoner som besätter flickor så att deras ögon blir svarta, deras hår flyter i luften och de åkallar svarta tentakler som anfaller hundarna.
I dessa spel så har världen och etiken varit enklare och det har blivit mer blam blam, döda häxan. Hon åkallar svarta tentaklar, hon är ond liksom.

I grupper där vi satt mätaren lågt så har vi spelat spelet historiskt och straight, där "demonic influence" egentligen bara är otur och missväxt, "possession" är avundsjuka, passioner eller psykos och "sorcery" är otur, karisma, psykologi eller vidskepelse.
I dessa spel så har det blivit mycket mer lågmält och nyanserat.

Jag gillar att sätta mätaren så lågt ner att allt egentligen kan förklaras med vetenskap, men då och då dra upp den tillräckligt för att göra saker kusliga. Men eftersom jag mest spellett one-shots på konvent så har jag alltid följt spelarna när de dragit upp mätaren.

Och någonstans ser jag det inte som gm:ens uppgift att säga att de gjort "fel" moraliska val när det moraliska valet är hela poängen. Så jag vet inte hur jag ska få dem att göra det annorlunda...

Helt rätt tänkt, det är detta Poppe menar med "Don't play God".

 

[Sodivra]

Men varför spelar man då religösa karaktärer i en värld där man vet att Gud finns? Om reglerna säger att en kvinna inte får styra ett hushåll så är det Guds ord och kan inte brytas. Man kan ta hand om hennes svin till man som slår henne genom allt från samtal till våld men det är det enda du kan göra utan att bryta mot Guds ord. Så valet blir, hur ska vi göra det här? Inte, vad ska vi göra?

För att låta en kvinna vara steward är mot reglerna. Det är inte att böja reglerna, utan att bryta dem.

Eller?

Spela det som ett historiskt spel, som handlar om riktiga människor!

Spela spelet utifrån att era rollpersoner gäng tonåringar som växt upp i ett religiöst samhälle i 1850-talets Utah, och som nu rider runt och ska ställa saker som är fel tillrätta.

Vet ni att Gud finns? Nej, det är därför man kallar det "tro". Ni har fått en helig skrift med er, men den kommer inte lösa era problem. Den kan vägleda er, men det kommer inte att stå rakt upp och ner vem av Broder Hezekiel och Broder Jeremiah som har rätt att ta över som nästa Steward.
Och kanske känner ni att det bästa för byn är helt klart att låta Syster Prudence ta över som nästa Steward, trots att skriften säger att Stewards är män.
Är det verkligen värre att bryta mot reglerna? Är det inte värre att låta en by ledas av en undermålig Steward? Gud är långt bort, men den kommande skörden är om några månader, och då kommer byn behöva ett bra ledarskap som kan se till att den här familjefejden inte blossar upp igen.

För visst är det ett religiöst samhälle med religiösa texter, men människor har alltid varit människor. Att vara människa innebär att man har behov, känslor, passioner, fördomar, svagheter, ideal, styrkor, pragmatism, prioriteringar... Ibland hjälper tron dig, ibland säter den dig i svåra kval, och det är en del av spelupplevelsen, inte något man behöver puffa bort med "Det står i boken, slutdiskuterat"

Om du och dina spelare kan köpa de premisserna så kan ni spela spelet på det sättet som vi gjort.

 

[Sodivra]

...vilket är ungefär vad jag tycker med. Bra formulerat. Dogs kräver att man ska vara fanatiker. Annars kan man ju inte vara Vakthund. Och då kommer man genomdriva vilka knasiga förbud som helst. För att gud sagt det.

Nej, nej, nej, så har vi aldrig spelat.

Eller ja, en GothCon-grupp har spelat så. Det var lite frustrerande emellanåt för mig som var mer sugen på att spelleda en annan sorts upplevelse, men ganska kul också.

Men att spelet kräver att rollpersonerna är fanatiker som driver igenom vilka knasiga förbud som helst stämmer inte.

 

[God45]

...vilket är ungefär vad jag tycker med. Bra formulerat. Dogs kräver att man ska vara fanatiker. Annars kan man ju inte vara Vakthund. Och då kommer man genomdriva vilka knasiga förbud som helst. För att gud sagt det.

Nej, nej, nej, så har vi aldrig spelat.

Eller ja, en GothCon-grupp har spelat så. Det var lite frustrerande emellanåt för mig som ville spelleda något annat, men ganska kul också.

Men att spelet kräver att rollpersonerna är fanatiker som driver igenom vilka knasiga förbud som helst stämmer inte.

Men det är svårt att få med Gud annars. Att säga att Gud är långt bort är bullshit eftersom 1. Du är religös och VET att Gud är överallt och 2. Om folk inte följer regler a blir staden anfallen av demoner.

Dina tips verkar vara att strunta in settingen och att strunta i att din karaktär inte bara VET att Gud finns men också att de anser att det är viktigare att rädda själen än kroppen. Plus, reglerna är inte särskilt böjliga.

Du skall inte mörda är böjlig. Det här är inte ett mord, det är rättvisa eller försvar av andra. Där finns tolkningsutrymme!

Eller har jag missat hur du vill att man behandlar religion i spelet?

 

[Sodivra]

Men det är svårt att få med Gud annars. Att säga att Gud är långt bort är bullshit eftersom 1. Du är religös och VET att Gud är överallt och 2. Om folk inte följer regler a blir staden anfallen av demoner.

Vänta, vadå bullshit? Är du intresserad av tips för att spelleda spelet, eller vill du debattera spelets premisser?

Jag är inte intresserad av det senare, men det känns som att det är dit vi varit på väg.

 

[God45]

Men det är svårt att få med Gud annars. Att säga att Gud är långt bort är bullshit eftersom 1. Du är religös och VET att Gud är överallt och 2. Om folk inte följer regler a blir staden anfallen av demoner.

Vänta, vadå bullshit? Är du intresserad av tips för att spelleda spelet, eller vill du debattera spelets premisser?

Jag är inte intresserad av det senare, men det känns som att det är dit vi varit på väg.

Jag förstår inte hur dina tips för att spelleda fungerar med spelets premisser bara. Om du spelar en religiös auktoritet måste man väll utgå från att karaktärerna är religösa.

Det känns lite som om dina tips är som om jag skulle säga till någon att vampire bara se till att spelarna går ut i solen och slutar dricka blod. Det undviker kanske problemet men det känns inte som om man spelar spelet längre.

Men vill du inte diskutera den biten är det okej. Jag kanske inte fattar vad du menar bara

 

[Sodivra]

Men det är svårt att få med Gud annars. Att säga att Gud är långt bort är bullshit eftersom 1. Du är religös och VET att Gud är överallt och 2. Om folk inte följer regler a blir staden anfallen av demoner.

Vänta, vadå bullshit? Är du intresserad av tips för att spelleda spelet, eller vill du debattera spelets premisser?

Jag är inte intresserad av det senare, men det känns som att det är dit vi varit på väg.

Nu drog jag i bromsen ganska tvärt här.

Jag kommer ihåg 2007 när Rising menade att regelsystemet i Dogs inte fungerade. (Det är väl ett sånt där spel, helt enkelt) Jag blev sjukt frustrerad eftersom jag spelade Dogs en massa och hade kul med regelsystemet. Hur kan man då säga att det inte fungerade? Så vi käbblade om det ett tag.

På samma sätt reagerar jag när Arfert säger att premissen kräver att man spelar religiös fanatiker. Äh vafan, jag och typ alla dogs-fans om man läser spelrapporterna spelar ju inte religiösa fanatiker.

Att säga att man inte kan spela Dogs utan att gestalta en religiös fanatiker blir att diskvalificera upplevelsen för alla de spelare som spelar Dogs utan att gestalta religiösa fanatiker. Det blir "D&D är ett brädspel och inte ett rollspel"-grejen.

Jag säger inte att det är detta du gör God45, jag kan tänka mig att du argumenterar för att bättre förstå, men jag tänkte jag skull vara rak och redan nu flagga för att just detta är inget jag har lust att gå vidare med.

Peace!

 

[God45]

Då skiter vi i den här diskussionen. Inte värt det om du inte gillar att ha den. Det har varit trevligt att få din input

Vi har alla våra ömma punkter så bättre att prata om något annat

Peace

 

[Sodivra]

Jag förstår inte hur dina tips för att spelleda fungerar med spelets premisser bara. Om du spelar en religiös auktoritet måste man väll utgå från att karaktärerna är religösa.

Det känns lite som om dina tips är som om jag skulle säga till någon att vampire bara se till att spelarna går ut i solen och slutar dricka blod. Det undviker kanske problemet men det känns inte som om man spelar spelet längre.

Men vill du inte diskutera den biten är det okej. Jag kanske inte fattar vad du menar bara

Fair enough!

Citat, vrållådan:

Mitt problem var att jag och mina spelare fick fram en annan sorts spel än andra verkade få och det beror tror jag på att man kan antingen spela det som karaktärer som är välldig religösa eller så kan man strunta i religonen.

Jag tror att nyckeln är att stanna mittemellan.

Dogs in the Vineyard är ju drama, va. Övernaturlig-Western-drama, men ändå.

Det finns en konflikt mellan rollpersonens religion, tro och skrift å ena sidan och rollpersonens känslor, pragmatism och åsikter å andra sidan. Det här är en källa till tvivel, drama och sån där juicy shit. Ifall man väljer sida - antingen ingen religion eller också religiös fanatism - så försvinner den där ambivalensen. Det gör spelet enklare, men samtidigt ointressant.

När jag spelat och spellett Dogs så har vi spontant gjort rollpersoner som försökte balansera de här sakerna, förmodligen eftersom vi har haft föreställningen att det är så livet fungerade för 1850-talskristna, och vi spelar 1850-kristna, om än med revolvrar, och lite anpassade för moderna spelare.

Jag vet inte riktigt varför vi har gjort olika tolkningar/rollpersoner där?