Jag älskar verkligen det här, för övrigt. Hela Martin Luther King / Malcolm X-dynamiken. Det går liksom inte att komma ifrån att Magneto på jättemånga sätt har ideologiskt rätt, även om han också ofta slår över i kacklande onding. Jag älskar skurkar som har rätt, eller som åtminstone har poänger.
Det är lite tråkigt när skaparna av serier eller filmer låter skurkarnas goda poänger bara visa sig vara rökridåer, eller att de liksom slår över i Skeletor-ondska så det inte längre går att ta dem på allvar. Jag skulle önska mig mer superhjältemedia som lät skurkarna helt enkelt vara hyfsat sympatiska karaktärer som hade goda poänger men vars agenda helt enkelt går helt på tvärs med "hjältarnas". Att liksom acceptera och leva i dissonansen man känner när Magneto pratar om mutanters utsatta situation och sedan fortsätta leva i den, utan att reducera Magneto till en enkel superskurk som det är tveklöst moraliskt rätt att stoppa med alla till buds stående medel.
Lex Luthor är också en sån skurk för mig. I vissa grejer han säger har han ju helt enkelt rätt, när han ser Stålmannen som ett potentiellt hot. Vad händer den dag stålis har en dålig dag? Det har utforskats i en hel del serier och jag har inte läst speciellt många av dem. Men det är en grej. Det är faktiskt helt orimligt att så mycket makt ska vara i händerna på en enda högst mänsklig (mentalt sett) person. Det är ju bara för att vi som läsare "vet" att stålis aldrig kommer att "bli ond" som Luthor verkar ond när han pratar om det där. Men sedan blir han också en kacklande Skeletor som dödar civila och så går det inte att stå på hans sida längre.
Det är möjligt att Jokern och de andra Batmanskurkarna har liknande poänger, men isåfall har de gått mig förbi. Där saknas den där nerven, den där dissonansen av min fiende har en god poäng som nog är min favvogrej med skurkar.
Jag tror att jag är mer intresserad av skurkar som utmanar hjältarnas ideologi än skurkar som speglar eller utmanar rollpersonernas moral eller förmågor, överlag.
Last edited:
