Nekromanti Vilket svenskt rollspel är lättast att SL:a?

[kaptendral]

Alltså typ karaktärsdrivet spel? Ja, då är ju scenarion mindre intressanta som helhet. Men så spelar ju inte alla eller vill inte göra det hela tiden. Och nog kan man vara hjälpt av en spelvärld även där? Något ska ju spelarna ta spjärn mot.

Sammanhang i specifikt detta fallet är för mig att relationen mellan det äventyren (som vi tänker att vi vill spela - för att vi är trötta på karaktärsdrivet, inte har tid att skriva något själva, vill ha en viss typ av drama etc) och spelvärlden. Att företeelser i produkt A inte motsäger förhållanden i produkt B. På den lägsta nivån handlar det att åtminstone geografin ska vara rimlig, i varje fall i lågteknologiska spelvärldar där resor är en faktor. Personligen tycker jag det är surt att skapa något eget som bygger in ett scenario för att inse att nästa scenario inte alls passar med min bild av spelvärlden. Då får jag antingen arbeta om spelvärlden, arbeta om scenariot eller lägga det åt sidan och göra ett eget, och vad jag än väljer får jag jobb jag inte bett om, speciellt inte om jag betalt för det. Då är det helt klart föredra att spelvärlden finns som idé redan innan, om så bara som en karta.

(Sen finns det folk som inte bryr sig om motsägelser, de kör på ändå. Men det funkar inte för mig.)

Ja om inte äventyr också är åtminstone 50% karaktärsdrivna tycker jag dom är kassa. Det värsta jag vet är när man kan byta ut alla gubbarna och äventyret fortfarande är exakt likadant. Men smaken är ju som bekant som baken.

Om man vill köra färdigskrivna äventyr kan man ju för att undvika onödigt arbete antingen bara bygga ut världen så mycket som det krävs just nu eller hoppa i tid och rymd och inte bry sig om exakt vad som hände mellan äventyren. Men visst, kombinationen av färdigskrivna äventyr och ingen spevärld leder lätt till brist på sammanhang.

 

[Bifur]

?

Ja om inte äventyr också är åtminstone 50% karaktärsdrivna tycker jag dom är kassa. Det värsta jag vet är när man kan byta ut alla gubbarna och äventyret fortfarande är exakt likadant. Men smaken är ju som bekant som baken.

För mig handlar det om vilken typ av story jag är ute efter. Karaktärsdrivet ger mig en grej och intrigdrivet ett annat. Vissa typer av berättelser görs sig helt enkelt bättre om SL har förberett dem och då få man som spelare anpassa den RP man gör till det (eller så anpassar SL scenariot till de existerande RPna, oavsett krävs hyfsat med förberedelser). Finns en bra gammal tråd om detta här: https://www.rollspel.nu/threads/719...nte plötsligt ska skapas av SL eller gruppen.

 

[Bifur]

?Karaktärsdrivet ger mig en grej och intrigdrivet ett annat.

Kanske ska förtydliga mig själv för att inte få det att framstå som en större motsättning än vad det är. Jag menar att jag kan som SL inte släppa lös mina spelare att fritt göra RP till Svavelvinter utifrån premissen att vi ska spela karaktärsdrivet och sedan dra igång del 1 av Konfluxen. Det kommer inte att funka, de aktuella RPna kommer att sannolikt inte vara sugna på att åka till Marjura alls. Alternativet då är att inte spela kampanjen överhuvudtaget. Det är ett ok val men då går man också miste om en viss typ häftig upplevelse (den episka sagan). Däremot kan jag säga att "vad säger ni om att spela Konflux-sviten?" och vid ja säga "Ok, tänk då på att era RP behöver en bra anledning för att åka till Marjura, en bra startpunkt skulle kunna vara en länk till handelshuset Skoffare. Men tänk efter vilken typ av RP ni vill spela så kan jag hjälpa er med förslag till krokar utifrån det". Sedan kan man dra igång och därefter kommer scenariots utveckling sannolikt ge RPna nya egna motivationer att fortsätta.

 

[luddwig]

Vad är "lätt"? Är det "lätt" med enkla regler? Måste man inte improvisera mer då? Vara lätt på foten och har stort tolkningsföreträde? Jag skulle säga att det är "svårt" snarare än "lätt".

Något som Pathfinder, med extremt täckande och extensiva regler, är tvärtom "lätt" då reglerna täcker nästan precis alla tänkbara situationer. Det "svåra" i det är att lära sig grundreglerna och lära sig hitta i regelboken.

Sen har vi det här med att skapa äventyr. Kör man bara med färdigskrivna moduler så är det aplätt att spelleda. Gör bara som det står. Måste man skapa egna äventyr beror det mycket på spelet. Finns det väl skriva regler för att generera äventyr (Varselklotet ex) så är det lättare, men kanske också tråkigare.

Har du mer ett dockskåp/sandbox så är det istället svårt. Du har en hel värld att leka i, men måste komma på alla moment, platser och personer själv för att skapa ett äventyr.

Jag tycker väldigt annorlunda. Enkla regler gör det lätt att spelleda. Jag behöver inte ha koll på en stor regelmassa, jag behöver sannolikt inte stanna upp och bläddra särskilt mycket i regelboken, och de rent regelmekaniska inslagen under spelpassen är antagligen färre vilket gör det lättare att få ett bra flyt i spelandet. Enkla regler är också lättare att husregla eftersom effekterna av husreglerna snabbare går att förutse och balansera. Vidare tycker jag att sandbox är det absolut lättaste att spelleda. Det finns en äventyrsplats. Jag ger spelarna en anledning till att rollfigurerna ska utforska platsen. Sedan är det spelarnas val som styr och min huvudsakliga uppgift som SL blir att beskriva vad som händer när rollfigurerna traskar omkring, petar på saker och stöter på varelser eller personer.

 

[Mogger]

Det som är lättast är givetvis det som man enbart upplever som kul. Om det sedan är att rita upp ett grottempel i CAD (ja, jag har ägnat veckan åt det... ) eller slå på en slumptabell eller använda sig djupa, komplexa världar eller tungt simulationistiska regler eller abstrakta story nowregler eller... Ja, jag kan fortsätta hur länge som helst. Men vi är ju tillbaka till Wilpers länk med "the perfect pepsi? There are only perfect pepsis"

För det slutar ju inte här. En del fixar inte muterade djur, en del fixar inte fjantasy, en del fixar inte SF som inte är tillräckligt hård etc.

Jag ägnade ex. dagar åt den ökända kanonartikeln i Sinkadus, men jag tror ingen betraktar den som en bra nybörjarartikel. Men jag tyckte det var kul. Där och då. Och så funkar det. Vilket instrument är bäst att lära sig först? Det du tycker är roligast att spela. Det som intresserar dig.

 

[Lambendil]

Jag tycker väldigt annorlunda. Enkla regler gör det lätt att spelleda. Jag behöver inte ha koll på en stor regelmassa, jag behöver sannolikt inte stanna upp och bläddra särskilt mycket i regelboken, och de rent regelmekaniska inslagen under spelpassen är antagligen färre vilket gör det lättare att få ett bra flyt i spelandet. Enkla regler är också lättare att husregla eftersom effekterna av husreglerna snabbare går att förutse och balansera. Vidare tycker jag att sandbox är det absolut lättaste att spelleda. Det finns en äventyrsplats. Jag ger spelarna en anledning till att rollfigurerna ska utforska platsen. Sedan är det spelarnas val som styr och min huvudsakliga uppgift som SL blir att beskriva vad som händer när rollfigurerna traskar omkring, petar på saker och stöter på varelser eller personer.

Men du är förmodligen, liksom jag, en erfaren spelledare som har spellett länge och har en bra inövad förmåga till improvisation och "husregla". Då tycker du, precis som jag, att det är mycket lättare med enkla regler och en sandbox för du har mest frihet. Men tänker du från en nybörjares perspektiv så är det, i vart fall i min mening, betydligt svårare att spelleda ett sånt spel än något som har betydligt stramare ramar och mer guidning.

 

[anth]

För att spinna vidare på ovanstående:
Jag tycker att det är buslätt att spelleda OSR eftersom det inte finns några regler att hålla reda på.
Men man måste även ta hänsyn till min bakgrund:
Jag har spellett ADnD, ADnD2, DnD3, Pathfinder, DnD4, och DnD5.
Även om jag inte skulle kunna sätta mig ner idag och spelleda samtliga (för jag har glömt bort reglerna) så har jag spellett dem och de finns någonstans i bakhuvudet.
Det betyder att när jag spelleder OSR och hamnar i en situation som det inte finns regler till kan jag alltid improvisera fram en regel eftersom jag vet vilken regel som använts i något annat DnD-spel.

 

[anth]

Och för att fortsätta spinna vidare så gäller samma sak med BRP.
Jag har läst så många BRP-spel att jag antagligen skulle kunna starta upp spelleda en kampanj med allmän-BRP-regler utan några som helst regelböcker.

 

[luddwig]

Men tänker du från en nybörjares perspektiv så är det, i vart fall i min mening, betydligt svårare att spelleda ett sånt spel än något som har betydligt stramare ramar och mer guidning.

Såklart kan det som SL vara skönt att ha klara regler att luta sig mot, men jag har svårt att se den nybörjare till SL som tycker att det är lättare att spelleda t.ex. Pathfinder än Fantasy! OSG. Det finns säkert undantag, men för de allra flesta tror jag att ett visst mått av improvisation är enklare att hantera än en komplex regelmassa. På samma sätt tror jag att de flesta har lättare att, om det blir nödvändigt, improvisera lite inom ramarna för en sandlåda än att få händelseförloppet i ett mer styrt äventyr att kännas engagerande och naturligt.

 

[Ram]

Star wars svenska upplaga tycker jag fortfarande är bland de bästa spelen både för nybörjare och erfarna. Enkla och bra regler, arketyper som hjälper till med karaktärsskapandet, välkänt universum, gott om material både till spelet och på nätet, en svart/vit världsbild som senare kan luckras upp och bli mer grågrumlig.

Det bästa spelet är såklart nu och för alltid DoD-84, men då alla misslyckas förstå den visdomen så säger jag SW i stället.

 

[Lambendil]

Möjligt. Jag kan bara utgå från mig själv och min egen resa, och jag tyckte mer styrda och "komplexa" spel var lättare än mer fria alternativ. Nu, såhär 20 år senare, föredrar jag ju OSG+Sandbox över allt annat. Men som nybörjare drogs jag till mer komplexa spel för jag behövde inte tänka lika mycket under spel.

 

[Swedish Chef]

Jag håller med Lambendil, var viktigare med regler som simulerade mycket när jag var nybörjare. Numera är jag tryggare som spelledare och har lättare att anpassa regler efter situation, eller att ha mer öppna regler

Sen tror jag att det som nybörjare är viktigt att köra ett spel där det finns färdiga äventyr och där spelet har en tydlig struktur i vad som ska göras i det, detta tror jag är allra viktigast. Tror det är lättare som nybörjare att köra i gång med rotsystem (där man är frilansare)än med ett spel som bara introducerar en setting och säger kör.