Är inte det själva syftet med ett forum?Ram;n263578 said:Sorry, här sitter jag och svarar på någon annans frågor...
Jord, men jag läste för lite av tråden och var out of context.Björn Wärmedal;n263601 said:Är inte det själva syftet med ett forum?
Jag är inte OP, men för mig gör det här faktiskt ett spel enklare att både spela och spelleda. Är jag ensam om det? Dels behöver man inte läsa på en massa och dels kan man bara hitta på precis vad som helst utan att råka sabba nåns favoritdel.Rymdhamster;n263634 said:Det som möjligen gör Fantasy lite mer krångligare än andra spel som exempelvis Symbaroum är att det inte har en färdig spelvärld (än... vi får väl se vad resultatet av världsbokssatsningen blir) så det är mycket man får hitta på själv där.
Nja, ett visst mått av sammanhang för SL tycker jag underlättar, om vi talar om vilket behov av egen input som krävs. Skapa själv är väl generellt sätt jobbigare tycker jag. Sedan behöver det inte handla om långa världsbeskrivningar som ska studeras men en karta, några områden av vikt (geografiska miljöer, politiska enheter etc.) och så. Det gör inget att det innehållsmässigt är tunt, det kan vara på 10 sidor, bara det är något. Något som sätter lite ramar för äventyrsskaparna (om vi nu pratar om att man vill spela färdigskrivna äventyr) så att man inte står där och ska köra öken-scenariot direkt efter det arktiska scenariot och måste slänga ihop all geografi däremellan själv.kaptendral;n263637 said:Jag är inte OP, men för mig gör det här faktiskt ett spel enklare att både spela och spelleda. Är jag ensam om det? Dels behöver man inte läsa på en massa och dels kan man bara hitta på precis vad som helst utan att råka sabba nåns favoritdel.
Det låter genialt. Med risk för att gå lite OT, har du några exempel på spel som gör det bra? För min del behöver dom inte vara svenska.wilper;n263638 said:Däremot får det gärna finnas en metod eller ett ramverk för oss att förhålla oss till när vi skapar spelvärlden tillsammans.
Därav mitt användande av "möjligen"kaptendral;n263637 said:Jag är inte OP, men för mig gör det här faktiskt ett spel enklare att både spela och spelleda. Är jag ensam om det? Dels behöver man inte läsa på en massa och dels kan man bara hitta på precis vad som helst utan att råka sabba nåns favoritdel.
Vi verkar ha olika utgångslägen här, så det är inte så konstigt att våra slutsatser blir annorlunda. Jag pallar helt enkelt inte med färdigskrivna äventyr längre. Som spelare tycker jag alltid det känns för rälsat och som SL vet jag helt enkelt inte hur jag ska använda dom.Bifur;n263639 said:Nja, ett visst mått av sammanhang för SL tycker jag underlättar, om vi talar om vilket behov av egen input som krävs. Skapa själv är väl generellt sätt jobbigare tycker jag. Sedan behöver det inte handla om långa världsbeskrivningar som ska studeras men en karta, några områden av vikt (geografiska miljöer, politiska enheter etc.) och så. Det gör inget att det innehållsmässigt är tunt, det kan vara på 10 sidor, bara det är något. Något som sätter lite ramar för äventyrsskaparna (om vi nu pratar om att man vill spela färdigskrivna äventyr) så att man inte står där och ska köra öken-scenariot direkt efter det arktiska scenariot och måste slänga ihop all geografi däremellan själv.
(Brasklapp: Mitt resonemang bygger så klart på att sammanhanget ändå är viktigt och huruvida det då är enklast att hitta på allt själv eller få grunden med spelet. Då tycker jag det senare är överlägset.)
http://www.lulu.com/shop/wilhelm-person/while-the-world-ends/paperback/product-23102594.htmlkaptendral;n263648 said:Det låter genialt. Med risk för att gå lite OT, har du några exempel på spel som gör det bra? För min del behöver dom inte vara svenska.
Mest formaliserat borde vara Burning Empires, men egentligen var det så här alla indiespel funkade förr. Kolla på Poison'd eller varför inte Lady Blackbird. Svenska Järn gör det här bra med. Apocalypse World kan du kika på med. Jag har inte haft någon koll på indiescenen på några år, men min uppfattning är att det förhållningssättet har smugit sig in i spelandet på många håll. Vilket kanske inte är så konstigt för det var så vi gjorde innan det fanns settingböcker till spelen vi speladekaptendral;n263648 said:Det låter genialt. Med risk för att gå lite OT, har du några exempel på spel som gör det bra? För min del behöver dom inte vara svenska.
Håller helt med! Men vill påpeka att Burning Empires inte hör hemma i en tråd om spel som är enkla att SLa, så det inte blir några missförstånd. Burning Empires är sjukt sjukt kul, men svårt. Solar System är ett annat exempel där man bygger sin setting efter ett ramverk, och det är enkelt att spela. Också kul.Måns;n263658 said:Mest formaliserat borde vara Burning Empires, men egentligen var det så här alla indiespel funkade förr. Kolla på Poison'd eller varför inte Lady Blackbird. Svenska Järn gör det här bra med. Apocalypse World kan du kika på med. Jag har inte haft någon koll på indiescenen på några år, men min uppfattning är att det förhållningssättet har smugit sig in i spelandet på många håll. Vilket kanske inte är så konstigt för det var så vi gjorde innan det fanns settingböcker till spelen vi spelade
Fördelen med att ha någon form av bas är att det är så mycket enklare att ha en gemensam bild av vad som faktiskt händer och inte minst hur det ser ut. När vi spelar så interagerar vi men en fiktiv värld och vissa vill ha en hel del hård fakta medan andra bara behöver ges ett lillfinger innan de går igång. Men oavsett vilket så är det gruppen som behöver en gemensam plattform att stå på. Det är ingen slump att många indiespel använder sig av redan kända miljöer; historiska eller nutida. Det finns för och nackdelar med båda sätten.kaptendral;n263637 said:Jag är inte OP, men för mig gör det här faktiskt ett spel enklare att både spela och spelleda. Är jag ensam om det? Dels behöver man inte läsa på en massa och dels kan man bara hitta på precis vad som helst utan att råka sabba nåns favoritdel.
Så är det säkert. I just i detta fallet försökte jag förhålla mig till ursprungsfrågan "bra stöd av moduler och äventyr" som väl antyder att man vill spela färdigskrivet, och som sagt om ramarna för en spelvärld i så fall hjälper eller är ett hinder.kaptendral;n263650 said:Vi verkar ha olika utgångslägen här, så det är inte så konstigt att våra slutsatser blir annorlunda.
Det beror nog hur dom är uppbyggda. Jag är tex väldigt, väldigt förtjust i Fronts och Threats från Apocalypse World (jag är förtjust i allt med AW) och med den typen av prepp som är mest SLPer med agendan behöver det inte kännas rälsat. Om det däremot är mer som ett manus är risken överhängande att det blir det.Bifur;n263664 said:Men givet att vi inte talar om samberättande spelstil: hur ser du på scenarion som du eller den som är SL konstruerar? Blir inte upplevelsen av dem också att de är rälsade? Och är sammanhanget i spelvärlden viktig för upplevelsen eller inte?
Alltså typ karaktärsdrivet spel? Ja, då är ju scenarion mindre intressanta som helhet. Men så spelar ju inte alla eller vill inte göra det hela tiden. Och nog kan man vara hjälpt av en spelvärld även där? Något ska ju spelarna ta spjärn mot.kaptendral;n263673 said:Det beror nog hur dom är uppbyggda. Jag är tex väldigt, väldigt förtjust i Fronts och Threats från Apocalypse World (jag är förtjust i allt med AW) och med den typen av prepp som är mest SLPer med agendan behöver det inte kännas rälsat. Om det däremot är mer som ett manus är risken överhängande att det blir det.
Vad menar du med ”sammanhanget i spelvärlden” mer exakt? Att allt utspelar sig i en värld som känns hyfsat på riktigt? Isf ja det tycker jag är viktigt. Men för mig handlar det nog mer om att världen reagerar på ett trovärdigt sätt när RPerna härjar runt än att världen är utarbetad i förväg. Sen skadar det inte med lite inspiration såklart.
Jag har oerhört svårt för "dra ett kort och kör". För mig känns det som höjden av lathet. Samtidigt inser jag att alla inte längre har den tid som krävs för att spelleda på 80-talsvis, även om jag själv gör det, om jag så går in i väggen av allt förberedande. Men jag hade exempelvis sjukt svårt att sätta mig in i Mutant: Genlab Alfas väldigt brädspeliga stil med "du går in i ett rum, här finns tre artefakter. Dra tre kort." Eller att man kunde dra vafan som helst ur en väska vid behov. Det kändes väldigt brädspeligt och tog mig helt ur stämningen.Rangertheman;n263573 said:Mycket relevanta frågor! Min känsla är att 80-talets lägga-massor-av-tid-på-att-förbereda är på väg att ersättas av dra-ett-kort-och-sätt-igång-att-spela. Jag vet vilket jag själv föredrar, men ser inte det ena eller det andra som "finare" eller "bättre". Det är helt upp till tycke och smak.