Jag känner mig för gammal för att avsky rollspel nu för tiden. Men det finns -koncept- jag avskyr, som gör att jag aldrig skulle vilja spela rollspel som handlar om dem.
Det primära jag kommer att tänka på är furries. Rollspel där man uteslutande spelar antropomorfa djur lämnar mig helt kall. Enda undantaget är det tyska rollspelet Ratte, där man spelar äckliga råttor på en stormarknad. Jag kan se nån slags charm i det konceptet. För de är inte antropomorfa! De är riktiga jävla råttor. Sure de kan prata, men det är mer Watership Down än Zootopia liksom. Men grejer som Toon, Usagi Yojimbo, Humblewood, Mouseguard...nej tack, aldrig.
Jag har också mycket, mycket svårt för old-school retro-skräck. Varför vill man simulera -dålig- skräck som 50-tals-monsterfilmer och 60-tals-Dracula, när världen är proppfull av smart, modern skräck som är trehundra gånger läskigare och mer konceptuellt intressant?
Also, manga-rollspel. Jag kan uppskatta en bra anime eller manga, heck, jag skulle till och med säga att jag är avsevärt mer manga-intresserad än the average nerd, det är rentav på nivån att de bästa serierna jag läst och den bästa tv-serien jag någonsin sett var manga/anime...men i rollspel...där funkar det verkligen, verkligen inte. För rollspel utspelar sig inför mitt inre öga, och där kan jag bara föreställa mig människor basically som de ser ut i verkligheten, inte som kraftigt stiliserade mangafigurer. Att därför illustrera ett rollspel i utpräglad manga-stil, i synnerhet med nån slags premiss att det är så man ska föreställa sig världen in actual play...det är en major dealbreaker för min del.