Vilket/vilka rollspel avskyr ni och varför?

[Conan]

Vad för rollspel avskyr ni eller har tidigare avskytt och varför? Exemplifiera gärna med rollspel som inte produceras av folk som är aktiva på forumet.

Själv tyckte jag oerhört illa om Chronopia när det kom ut, men har omvärderat det på senare och år och kan tycka att mycket av settingen och illustrationerna är ganska coola.

Idag har jag ett väldigt negativt intryck av DnD (avhandlat i en annan tråd) då jag tycker det känns infantilt, plastigt, tv-spelsaktigt och för mycket high-fantasi för min smak.

[Om man är för högstående för att någonsin tyckt illa om ett rollspel så behöver man inte påpeka det i tråden].

 

[Bolongo]

Jag tyckte under en period väldigt illa om friform.
Numera kan jag leva och låta leva, men undviker helst att spela det själv.

 

[Henke]

Avskyr är ett starkt ord, men spel jag tycker sämre om och inte är så intresserad av att spela är:

• De som är gonzo blandningar (t.ex. drakar i rymden eller alver på strutsar i stadsmiljö)
• Regler med stort detaljfokus (livet är för kort och berättelsen kommer i kläm).
• Spel som inte tillför något nytt (ännu ett generiskt fantasy, ännu ett Cthulhu-spel, ännu ett generiskt sci-fi)
• Cyberpunk (för den settingen tilltalar mig typ inte alls)
• Spel utan inbyggd setting (för finns det ingen setting så finns det ofta inget intressant att hänga upp regelmekaniken på)

 

[krank]

Jag hade en ganska lång period då jag tyckte illa om precis allting som inte var exakt så som min lokala spelgrupp spelade.

• Jag avskydde D&D för att det "bara var grottkräl" och "standardfjantasy" och "mer brädspel än rollspel" och för att levels och alignments och classes bröt mot hur jag ville ha min "realism". Dessutom var det under d20-eran, så jag avskydde det dessutom för att jag fick för mig att det liksom "trängde ut" andra rollspel.
• Jag avskydde DoD för att det var "tråkig standardfjantasy".
• Jag avskydde Eon för att det var "ännu tråkigare standardfjantasy" och dessutom "alldeles för krångliga regler".
• Jag avskydde GURPS för att det var "obalanserat" och "för mycket regler".
• Jag avskydde exakt hela indiegrejen för att det var "för flummigt", "för karaktärsfokuserat", "för mycket dramafokus".
• Jag avskydde stora delar av neotradspelen för att jag tyckte att de tog med sig "fel saker" från indiespelen, såsom metatänk, dramaturgi-tänk, och den för mig då helt vansinniga idén att det skulle vara "roligt" att misslyckas och när ens planer inte gick som man ville.

Idag… Tja, jag undviker gärna att spela spel med mycket dramafokus eller som har regler man behöver bry sig om som spelare. Andra har skojj med dem, men jag… tja, jag undviker dem. Ska inte säga att jag inte kan ha kul med dem, men det finns ganska mycket i både dramafokus och regelanvändning som får mig att fjärmas och känna ganska starkt att "nej, det här är inte min kopp té". Jag gillar fortfarande inte fantasy överlag, och jag är fortfarande i grunden ganska smal i vad jag föredrar att spela (t.om. mer smal än vad jag var när jag "avskydde" saker som mest).

Jag skulle kunna nämna två situationer jag avskyr och som är anledningen till att jag undviker vissa spel:

• Situation 1: Jag misslyckas för att jag har otillräcklig system mastery, i ett regeltungt spel som utgår från att folk har system mastery, i en spelgrupp där alla har system mastery, och där jag genom min dålighet när det gäller (och mitt ointresse för / oförmåga att lära mig) komplexa system drar ner och förstör för alla inblandade. Att vara Leeroy Jenkins, helt omedvetet. Jag avskyr att förstöra för andra, och att känna mig dum och dålig.
• Situation 2: Jag sitter i en social situation och fryser och kan inte improvisera något, eftersom min egen sociala ångest kickat in. Jag förstör upplevelsen kring spelbordet genom att inte kunna riffa vidare på de andras improvisationer, jag kan inte svara på det de ger mig och jag förvandlas till en hård liten boll av inombords-ångest. Spelet stannar upp, och det är mitt fel. Jag klarar inte av att låta min rollperson fylla sin funktion. De andra kring bordet verkar inte tycka att det här är svårt alls, och verkar ha något slags inbyggd känsla för vad som funkar att bygga vidare på och hur man gör en "kul scen". Jag avskyr när det blir pinsamt eller awkward och jag bara låser mig. Det blir värre av att jag i sammanhanget inte bara känner mig socialt inkompetent utan också dum och dålig.

Jag skulle kunna tänka på det som att jag därmed avskyr spel som kräver system mastery eller social improvisation/drama från mig, men jag väljer att istället se det som att jag avskyr situationerna pga begränsningar hos mig själv, och att jag därför helt enkelt undviker spelen.

 

[DanielSchenström]

Jag hatar inte något rollspel, men det finns ett som jag inte vill spela. Det är (A)D&D 4th edition, det som kom 2008. Det gjorde de olika yrkena för lika varandra. Det var mycket mer upplagt för att springa runt och slå saker, och hade flera saker som inte hade logiska kopplingar till varandra. Om det är någon version av D&D som haft känsla av ett tv- eller data-spel så var det detta.

 

[Gustav Lorentz]

Jag har svårt för spel med för påträngande regler; dvs sådana som hela tvingar en att kolla upp vad som gäller i just den aktuella typen av situation. Typ PbtA-spel; jag bara inte klickar med dem – tyvärr, då ju flera av dem har spännande världar.

Men mycket handlar om vad jag vill få ut av rollspel, och det varierar mellan gångerna. Ibland vill jag ha speliga spel, och då vill jag ha tydliga regler för strid som tillåter lite taktiskt tänkande. Här kommer OSR in (eller, i teorin, DnD – men det har jag inte spelat sedan ADnD 3.5 för tio år sedan, så nuvarande edition vet jag inget om). Och ibland vill ja ha drama, skräckstämning eller dylikt – och då är det mesta i regelväg i vägen och bryter stämning och my suspension of disbelief. Då är Cthulhu Dark närmast idealiskt i sin enkelhet.

 

[Mekanurg]

Avsky är ett för starkt ord, men jag har rollspelat Star Trek och kommit fram till att det inte är min potatissäck.

Settingen är illa genomtänkt och det dyker ofta upp situationer där jag säger: "Men om vi gör såhär..."; och spelledaren svarar med: "Det funkar inte på grund av [insert valfritt Star Trek teknotrams]".

Jag kan inte engagera mig i sådana äventyr utan sitter tyst och låter andra prata på.

 

[JJoghans]

Jag avskyr verkligen DoD och de flesta andra BRP-derivat sedan jag på senare år varit tvungen att SL:a skiten.

Jag gör undantag för

• Järn, eftersom det är hyfsat slimmat, rakt på sak och riktigt coolt, samt
• CoC, eftersom jag diggar settingen, men framför allt för att jag slipper SL:a det. Skulle jag själv bli tvungen att SL:a Lovecraftiana skulle nog valet falla på Kutulu istället.

 

[kaptendral]

Håller med att avsky är lite väl starkt, men jag ogillar

• DoD ’91 och även till viss del Expert. Otroligt mycket onödiga regler. T.ex. kroppsdelar, smärtpoäng, handlingar, oändligt med färdigheter, massor av expansioner med ännu fler regler och power creep i nya yrken osv osv.
• Shadowrun. Sämsta världen kombinerat med tyngsta reglerna. Nej tack.

 

[Gnosis]

Rollspel eller fenomen som inte imponerat på mig.


OSR - Det var träligt för 40 år sedan.

PTBA - Antagligen det mest överskattade reglerna i modern tid.

Indie - Tafatta försök att sätta regler på på vad friform gjorde 20 år innan.

40k - Nästan ospelbart.

ADnD - Elegans inverterat.

Shadowrun - Grusad potential.

D20 - Då menar jag hysterin att använda D20 till allt. Conan, Star Wars mfl.

Störst e bäst - Nej, ingen orkar med dina uppsatslånga korvtårtor.

WHFRP3 - Smuttsen med parafernalia (specialtärningar kort etc) fick stor spridning av detta spel.

 

[cogitare]

Hej,

Kan inte säga att jag avskyr något spel och önskar alla initiativ i vår hobby all lycka och välgång även om jag inte investerar i allt av dem.

Spel som har imponerat mindre på mig genom tiderna:
Khelataar - fantastisk setting, onödigt krångliga regler
Western - i äldre varianter var reglerna alldeles för krångliga och tunga samt att whiff-faktorn var enorm vilket ledde till tråkigt spel
D&D 3.x - system mastery och power creep
Olika indiespel - känns ofta ofärdiga och svårspelade när man väl sätter igång

Cog.

 

[Rangertheman]

Rollspel/-stilar som jag helst avstår ifrån, inte för att jag avskyr dem utan för att de inte är min kopp te:

• Rollspel med regler för allt. Mitt intryck är att de som kommer från vissa rollspel, som t.ex. D&D, helst vill ha reglerreferenser till allt. Eftersom jag själv föredrar rulings over rules, blir det gnissel.
• Stora tärningspölar, i synnerhet om det tar tid att plocka ihop dem varje gång. Det är en av anledningarna till att jag inte är jätteförtjust i MYZ-motorn. Inför varje slag ska det plockas ihop X antal tärningar baserat på 2-3 olika värden och det tar tid (även om jag antar att det går snabbare efter ett tags spelande).
• Rollspel som krånglar till tärningsslagen bara för att, t.ex. WFRP4.
• Andra tillkrånglingar som gör att det mer känns som en exercis i regelteknik än något som är tänkt att spelas.

 

[Björn Wärmedal]

Jag har väldigt svårt för spel som är stora kolosser av regler, men egentligen inte annorlunda från något som redan finns. Det handlar mest om att jag faktiskt inte orkar läsa igenom massor av text som egentligen bara är omformuleringar av sånt jag redan sett förut. Sen skriver jag ju själv mest reiterationer eller mish-mash av sånt jag själv sett och gillat, men jag håller det iaf kort

 

[bortom12e]

Ganska så intressant fråga ändå. Jag utökar frågan till att även innefatta div scenarion.

• Drakar & Demoner. Hatkärlek. Det har betytt så mycket för mig och jag har så fina minnen, men när jag försökte spela det rätt nyligen så blev jag helt lamslagen av hur klumpigt system det är. Världen i sig har ingenting att erbjuda mig. Väldigt få bra äventyr. Gillar däremot att bläddra runt i böckerna. Uppskattar också språket väldigt mycket.
• Vampire/Werewolf/WoD. Jag assoscierar det för mkt till mina edgy gymnasieår. Jag kan inte heller känna någon form av intresse för att spela väsen med hemliga övernaturliga krafter som befinner sig bland vanliga människor. Det känns bara töntigt imo. No offence till er som gillar det!!
• Moduler/äventyr/rollspel som är skrivna med för mycket fokus på att positionera sig själv gentemot övriga rollspel, eller snarare positionera författaren gentemot andra författare och rollspelare. Ett exempel är mkt (inte allt) av det som kommer från lamentations of the flame princess. Det är något överlägset i tonen, som att vissa äventyr vill säga att det här är ett speciellt äventyr, ingen vanlig vaniljfjantasy, och denna överlägsenhet kommer ivägen för spelbarhet. Tydligaste exemplet är the monolith from beyond space and time där det beskrivs hur monoliten förvrider rumtiden på ett särskilt sätt och som följs av kommentaren "(good luck describing that to your players)". Sånt tycker jag blir fjantigt. Vi spelar ju ett spel för fan.
• Sex i rollspel. Nej. Jag är inte ett dugg pryd men för mig är det något jag vill hålla till helt andra sammanhang. Allra värst tycker jag att det är när människor smyger in fetisher eller sexuella anspelningar konstant och använder spelgruppen som en liten scen att få hålla på med sina fantasier utan andras medgivande. Det har inte hänt många ggr i mitt liv men några och jag tycker alltid det är gränslöst. Obs att jag återigen inte har något emot om människor som är överrens gör det ihop men jag klickar ej med det.
• Simulationistiska rollspel - dvs fokus på verklighetstrogna regler. Totalt ointressant för mig.
• Som andra sagt - rollspel som går ut på system mastery. Jag vill inte plugga ett regelsystem, och jag får inte ut något av att känna att jag dominerar i ett rollspel. Lägger hellre tiden på annat
• Karaktärsdrivna rollspel. Jag gillar självklart att spela en roll, det är det man gör, men när spelandets fokus ligger helt på att spela en karaktär och interagera med andra karaktärer och det inte är något direkt spel med så gör jag hellre annat. Speciellt tråkigt tycker jag det är när alla har en svinlång backstory med massa mörka hemligheter och dolda saker inför andra som ska uppdagas och det nästan blir en tävling i vem som har trasigast bakgrund.

 

[Björn den gode]

[*]Simulationistiska rollspel - dvs fokus på verklighetstrogna regler. Totalt ointressant för mig.
[*]Som andra sagt - rollspel som går ut på system mastery. Jag vill inte plugga ett regelsystem, och jag får inte ut något av att känna att jag dominerar i ett rollspel. Lägger hellre tiden på annat
[*]Karaktärsdrivna rollspel. Jag gillar självklart att spela en roll, det är det man gör, men när spelandets fokus ligger helt på att spela en karaktär och interagera med andra karaktärer och det inte är något direkt spel med så gör jag hellre annat. Speciellt tråkigt tycker jag det är när alla har en svinlång backstory med massa mörka hemligheter och dolda saker inför andra som ska uppdagas och det nästan blir en tävling i vem som har trasigast bakgrund.
[/LIST]

Nu blir jag nyfiken på vilket/vilka rollspel du brukar spela? För jag tycker det låter här som att du avskyr både simulationistiska, gamistiska och narritvistiska rollspel, och enligt en teori så är det ju allt som finns, så vad är det som blir kvar? Eller är det helt enkelt att du inte gillar några extremer utan vill ha lite av alla de här tre grejerna?

 

[bortom12e]

Nu blir jag nyfiken på vilket/vilka rollspel du brukar spela? För jag tycker det låter här som att du avskyr både simulationistiska, gamistiska och narritvistiska rollspel, och enligt en teori så är det ju allt som finns, så vad är det som blir kvar? Eller är det helt enkelt att du inte gillar några extremer utan vill ha lite av alla de här tre grejerna?

Väldigt bra fråga!
Egentligen avskyr jag nog inte så mkt alls, jag gick bara in i frågeställningen och rollspelade den lite

Jag gillar regellätta rollspel som har mkt fokus på utforskande av miljöer, problemlösning och samarbete. Exempel på rollspel som jag tycker är riktigt bra är välgjorda OSR-spel som maze rats eller Old-School essentials, Svärdets sång, Symbaroum.

Men jag tycker egentligen det mesta är intressant att åtminstone läsa om.

 

[ÅkeZorkh]

Det mesta relaterat till Friform, DnD, indie och OSR

 

[Dr_Dängrot]

DnD: det är tråkig generisk cookie cutter fantasy med varenda fantasy trope under solen inbakad , sen har jag fördomar om DnD spelare som många gånger tyvärr har besannats .

Indie: flum och oftast fokus på saker jag inte finner nått intresse i .

Friform: ännu mer flum , spela teater ist om du är intresserad av friform

 

[bortom12e]

Det mesta relaterat till Friform, DnD, indie och OSR

Varför då?

 

[JJoghans]

• Drakar & Demoner. Hatkärlek. (klipp) ...Gillar däremot att bläddra runt i böckerna. Uppskattar också språket väldigt mycket.

Tvungen att vifta med bra-flaggan här. Totalt medhåll. Äventyrsspel var riktigt bra på språk och korrektur och är en ledstjärna för mig i mitt eget skrivande. Dessutom var de riktigt bra på layout. De tidiga produkterna i synnerhet hade en bra balans mellan text, listor och illustrationer.