Nekromanti Vill bara skriva av mig lite.

[Minimoni]

För drygt en månad sedan dog en av mina genom livet allra bästa vänner. Ni vet en sån där vän man inte måste träffa varje dag men som alltid finns där när han behövs. Personen var runt min ålder och vi har varit vänner hela livet. Jag har fler vänner, bra vänner hela bunten. Dock känner jag mig i ett riktigt mörker från dagen då han dog tills nu. Jag har som sagt vänner och familj runt mig men det känns ibland mörkt ändå.

Den här vännen spelade jag min första rollspels-session med när jag var 14 och han något år äldre, men vi hade redan då varit vänner i många år, jag är 33 år idag.

Varför skriver jag det här på ett rollspelsforum? Wrnu har alltid varit mitt hem på internet och jag vet att det finns väldigt många smarta människor här. Jag har grymt svårt att få igång suget på rollspel igen utan gråter mest när gamla minnen dyker upp, det låter fjantigt med en 33-åring som inte kan sluta gråta, men så ser sanningen ut. Någon som varit med om något liknande och vill skriva av sig eller berätta hur de fick suget att spela rollspel tillbaka så skriv gärna.

Tack för att wrnu idag får vara en kanal för min sorg.

 

[Harry S]

Det är inte lätt att skriva en kommentar i en sådan här tråd men jag gör ett försök att skriva någonting som kanske kan göra lite skillnad i alla fall.

För det första så tror jag att du behöver ha tålamod och låta sorgeprocessen ha sin gång. En dryg månad är inte långt tid i sammanhanget. Försök härda ut några månader och om du inte mår betydligt bättre efter ett halvår så är det nog läge att söka vård för depression.

Jag tror att du med tiden kan söka tröst i de ljusa stunderna du delade tillsammans med din vän genom åren. Döden är som mest nattsvart månaderna efter en människas bortgång. Tiden läker alla sår sägs det men jag tror snarare att tiden bildar en ruva på såren som allt mer sällan rivs upp. Tids nog kanske du kan tänka tillbaka på din vän och minnas de ljusa minnena du fick tillsammans med din vän istället för allt du har förolorat i och med din väns bortgång. Försök att se glädjen i att du fick ha vännen som en del av ditt liv istället för att sörja förlusten av din vän. Det är enklare sagt än gjort så klart men med tiden tror jag faktiskt att det kan hjälpa dig i sorgearbetet.

Jag förlorade för några år sedan en nära anhörig i cancer. Det var så klart väldigt tragiskt men med tiden har jag förstått att vara tacksam för alla år jag trots allt fick med personen istället för att sörja att personen inte längre finns i livet. Jag tror också att det handlar om att inse att man inte ska ta människor för givet som man så ofta gör tyvärr. En person som ena dagen kan vara en självklarhet kan plötsligt dagen därpå vara ett minne blott. Försök att tänka på de ljusa minnena. Det brukar ge lite tröst. Kanske inte i början men åtminstone när den mest akuta sorgen har lagt sig.

 

[Troberg]

Mina råd:

* Befäst de bra minnena. Så fort man tänker på de jobbiga minnena, tvinga undan dem och tänk på något bra minne istället. Även om jag rent intellektuellt kan minnas hur min far såg ut och mådde den sista tiden (levercancer) så är det inte den personen som är min sinnebild av honom, därför att jag har inte låtit de minnena tränga undan de bra.

* Sov ordentligt. Det kan låta trivialt, men sover man inte så funkar man inte. Gå till doktor och få Zopiklon/Imovane om du har svårt att sova.

* Det kommer att komma tillfällen då du glömmer att du sörjer, och kan fungera som vanligt och till och med skratta. Känn inte skuld för det, det är en del av processen. Hjärnan kan helt enkelt inte hantera för mycket sorg, och lägger den åt sidan ibland.

* Det kommer att bli bättre. Rätt som det så kommer du att märka att du kunnat spela en dag eller tittat på en film utan att tänka på det. De stunderna kommer att bli fler, och tiden mellan dem kommer att bli mindre nötande. Smärtan kommer aldrig att försvinna helt, men den kommer att dyka upp mer och mer sällan, och den kommer att tappa sin egg.

* Försök följa din vanliga rutin. Gå till jobbet, håll mat/sovtider och så vidare. Det underlättar att komma in i vardagen igen.

* Var social. Umgås med vänner. Krama husdjur. Det hjälper.

* Berätta för vännerna, så att de förstår. Vill du prata om det så prata, när du inte vill så låt bli.

Harry: Är du också skåning? Har inte sett någon utanför Skåne som säger "ruva".

 

[Minimoni]

Tack för era råd. Det är sådant som gör det lite lättare att gå genom vardagen.

 

[Cissi]

Du har fått många goda råd redan så jag tänker inte ge dig så många fler.
Ville mest bara beklaga förlusten, det vänder upp och ner på världen när någon nära försvinner. Hoppas att du kan ta fasta på de bra stunderna med din vän och att det kan vara det som tillslut tar upp störst plats när du tänker på den här personen. Men stressa inte, gråt om du behöver, skratta när du behöver och va arg och förbannad på orättvisan att en del inte får vara kvar hos oss. Låt alla känslor vara legitima och be inte om ursäkt för att du sörjer.

Kram

 

[Magnamund]

För drygt en månad sedan dog en av mina genom livet allra bästa vänner. Ni vet en sån där vän man inte måste träffa varje dag men som alltid finns där när han behövs. Personen var runt min ålder och vi har varit vänner hela livet. Jag har fler vänner, bra vänner hela bunten. Dock känner jag mig i ett riktigt mörker från dagen då han dog tills nu. Jag har som sagt vänner och familj runt mig men det känns ibland mörkt ändå.

Den här vännen spelade jag min första rollspels-session med när jag var 14 och han något år äldre, men vi hade redan då varit vänner i många år, jag är 33 år idag.

Varför skriver jag det här på ett rollspelsforum? Wrnu har alltid varit mitt hem på internet och jag vet att det finns väldigt många smarta människor här. Jag har grymt svårt att få igång suget på rollspel igen utan gråter mest när gamla minnen dyker upp, det låter fjantigt med en 33-åring som inte kan sluta gråta, men så ser sanningen ut. Någon som varit med om något liknande och vill skriva av sig eller berätta hur de fick suget att spela rollspel tillbaka så skriv gärna.

Tack för att wrnu idag får vara en kanal för min sorg.

Det är verkligen inte fjantigt att gråta, vare sig man är ung eller gammal,man eller kvinna. Det visar ju bara att du har känslor. Låt sorgearbetet ta den tid den tar. Rollspel bör kunna stå åt sidan. Rollspelssuget lär komma tillbaka framöver. Beklagar sorgen.