Villka äventyr har du haft den bästa upplevelsen med?

[Sömniga Isaac]

Då det finns en tråd som handlar om vilka äventyr som aldrig kom i mål kan det vara intressant med en tråd som handlar om äventyr och scenarion som skapat bra upplevelser för såväl spelare som spelledare. Om du vill skriv gärna med vad som gjorde att du upplevde att äventyret gav dig en bra upplevelse.

Äventyr som skapat riktigt bra upplevelser för mig:

• Vildhjarta - såväl som spelare som spelledare. Kan mycket väl bero på gruppen, men inramningen skapade en känsla som gruppen verkligen köpte in i. Roligaste omgången var när vi övertygade min mamma att vara med och spela i vildhjarta, något som resulterade i att vi fick en väldigt speciell vägvisar med oss in skogen.
• Fall of plaugeston - som spelledare. Gav en bra ingång till pathfinder 2 och jag uppskattade att spelleda ett äventyr som började med en mordgåta för att sedan övergå i att utreda vad som egentligen försigick i området. Väldigt enkelt uppbyggt, men strukturen och enkelheten tillät mig som spelledare att vara kreativ med äventyrets olika delar. Ska även säga att min upplevelse påverkades av att jag ville få min dåvarande grupp att spela PF 2 och detta blev äventyret som fick gruppen att vilja testa och köra PF 2, vilket även bidrog till att jag gjorde mitt yttersta för att göra äventyret till en bra upplevelse. Avslutet blev även bra då gruppen gjorde val som jag inte hade räknat med.

Det är de två jag komma på som sticker ut för mig. I båda fallen kan det mycket väl ha handlat om gruppen jag spelade med, men i plaugstone så handlade det förmodligen om att det var enkelt att få en bild av äventyret och händelserna som beskrivs i äventyret.

 

[RasmusL]

Klassiska äventyr:

The Edge of darkness. Enkelt och briljant, den arketypiska CoC-upplevelsen

The Sanatorium. En del problem med sunk i gestaltning av psykisk ohälsa men grymt med ett äventyr där fienden är mänsklig (primärt iaf) och ändå läskigt.

Får jag ta icke-traddare så är Montsegur 1244 svårslaget. Lady Blackbird är också awesome.

 

[Sömniga Isaac]

Får jag ta icke-traddare så är Montsegur 1244 svårslaget. Lady Blackbird är också awesome.

Självklart, det behöver inte vara traddare, många äventyr jag själv spelat som skapat en väldigt bra upplevelse har legat utanför tradd och även utan spelledare.

 

[Rymdhamster]

När jag tänker tillbaka: Death on the reik (enemy withinkampanjen). Jag hade så jäkla roligt med att åka runt i en flodbåt på imperiets floder, gjorde lite handel, hade lite äventyr, sprang på en massa mysterium... så jäkla kul. För mig kändes det extra roligt, för min förra rollperson hade dött i äventyret innan, så min nya rollperson var kaptenen på flodbåten vi åkte runt på.

För mig var det resa gjort på rätt sätt! Vi hade en ledtråd från förra äventyret vi skulle följa upp som låg rätt långt borta (som sen ledde till en annan plats långt borta) men istället för att bara klippa och säga "det går tre veckor, ni kommer fram" så var vägen dit fylld av äventyr! Det är så jag vill att mina rollspelsresor ska vara. Massor av kul små sidoquests, och slumpmöten varav många knöt an till större händelseförlopp i kampanjen. Samtidigt som man åkte runt och fick se mycket av imperiet!

 

[Franz]

Jag har haft mina bästa äventyrsupplevelser mer för att spelledaren varit riktigt bra snarare än att äventyren varit absolut bäst.

Handelsfursten/Tempelherren - Jag vet att dessa äventyr är bland de mest hatade i hela DoDs lineup efter Nidlänska reningen men vi hade underbara spelsessioner med dem! Upplevde dem inte alls som rälsade så spelledaren måste gjort ett superjobb med att omarbeta dem!

Prophecys of the dragon - Det enda officiella äventyret till Wheel of time-rollspelet. Jag älskade böckerna villkorslöst samtidigt som vi spelade detta äventyr och då äventyret följer böckernas handling så nära var det en fantastisk upplevelse!

Eldgryning - Detta var en kampanj som för tusen år sedan lades upp på sveroks numera nedlagda scenariobank. Det var en otroligt episk, spännande komplex och välskriven kampanj som jag tycker är märkligt att den inte fick mer uppmärksamhet.

 

[wilper]

Montsegur 1244 som @RasmusL lyfter ovan står nog för mina bästa upplevelser vid spelbordet i modern tid. Oerhört effektiv culture gaming i prydlig förpackning.

Av mer traditionella grejer så är Den tusende sonen till Höstdimma det som väcker mest positiva minnen när jag tänker tillbaka såhär på rak arm. En energi-injektion och full fart framåt swashbuckling i fyra timmar, trevlig upplevelse vid bordet.

 

[Skarpskytten]

Det finns ju så mycket. När vi var kids var typ alla äventyr helt magiska och roliga: Dimön, Tvillingbergen, Döda skogen, Skelettbyns hemlighet, Uppdrag i Mos Mosel, I reptilmännens klor, Nekropolis, Bris Brygga. Jag gissar dock att upplevelsens storhet i de flesta fallen mer hade med vår ålder än äventyrens objektiva kvaliteter att göra. Sen har jag som spelare fått vara med om flera väldigt bra kampanjer som mina kompisar tänkt ut. Första Stormbringerkampanjen, en CoC-kampanj, och när vi spelade Sabbath var väldigt bra upplevelser.

Av köpta äventyr vet jag inte om jag egentligen har varit med om någon riktigt stor upplevelse om spelare. Som spelledare har jag fått ut mest av Chicago by Night och Pendragon Great Campaign (om den nu räknas här). CbN var den första kampanjen Vampire vi spelade, allt var nytt och fräscht, och äventyret är en väldigt genomtänkt frisktank med konflikter och mysterier på flera olika nivåer. PGC är i sig mer ett slags råmaterial än ett ugnsfärdigt äventyr, men kan bli väldigt bra om man kompletterar det med köpeäventyr, egna äventyr och rollfigurernas egna storys. Jag hade privilegiet att får spela den med en grupp mycket ambitiösa och skickliga rollspelare och vi tog oss tillsammans genom hela kampanjen. Efteråt arrangerade vi en fest med medeltidsmat.

 

[Christoffer]

Helt klart Nekropolis och Bris Brygga. Mycket för att det startade en jäkla episk sandbox där vi drog runt i mutantskandinavien och hängde och stup i ett kom vår nemesis Rutger och jävlades med oss till en episk showdown i Enklav 13. Men de var som en bra start, det satte ut spelpjäser på kartan som sen kom åter.

Edit: Detta alltså runt 87 kanske, 9-10 år gammal. Mitt första möte med rollspel. Och med äventyr menar jag då äventyr som de sig ut på den tiden, stenhård räls och allt.

 

[ÅkeZorkh]

Spelar mest egensnickrat, men minns Marsklandet och Djupets Fasor med viss värme.

 

[Bifur]

Det finns ju så många. Längre kampanjer känns lite orättvisa att jämföra med eftersom de blir en samling av spelupplevelser. Samma sak med vissa egenkonstruerade, enkvälls eller konventsspel, där är förutsättningarna så annorlunda. Så jag väljer några kortare färdiga äventyr.

• Flera av de första äventyren till Star Wars D6. Black Ice får bli mitt exempel. Levererar alltid träffsäker känsla från Episod 4-6.
• Sing for your supper till WFRP2. Ett av mina första äventyr i Old World och en utmärkt blandning av pseudo-europeisk renässans, mysterium och korruption som kännetecknar spelets styrkor.
• Knegarfurstens sorti. Helt klart det enskilt bästa MUA-äventyret. Klass och politiskt mygel som vi hade väldigt kul att försöka reda ut!

 

[IcarusDream]

Första akten i Snösaga tycker jag är riktigt bra, och jag hade en väldigt bra SL som verkligen jobbade hårt på stämningen vilket gjorde det fantastiskt.

The Wild Hunt från Unseen Masters är ett magiskt äventyr som jag upplevt både som spelare och spelledare och båda gångerna har varit otroligt bra.

Svavelvinter är ett mästerverk i sig själv som jag hade väldigt roligt med när jag fick spela.

Vinterskogens hemlighet och Trollkvinnans gåta är två äventyr som jag först spelade som spelare och sen spellett flertalet gånger, otroligt stämning och väldigt lättspelade, perfekta för nybörjade och erfarna.

Pendragon Great Campaign är också en maffig upplevelse.

 

[Khan]

Jag har nog aldrig spelat ett äventyr eller kampanj som det är skrivet (eller i alla fall närapå) sedan vi knäckte Snösaga för en sisådär arton år sedan.

Men jag kan säga att vi hade fruktansvärt kul i kampanjen till Arizona i Western 3. Staden Tuscon blev som ett andra hem, och hur vi äventyrade runt där tänker jag ofta tillbaka på med värme än idag.

Som spelledare har jag haft riktigt kul i Blixts Sorgeveden till Hjältarnas Tid. Men det är ju en äventyrsplats, inte ett regelrätt äventyr... Inget ont om det äventyr som följt med, men det är ju rätt litet i sammanhanget.

Men annars är det nog grundkampanjen i Mutant År Noll (vanilj) som jag haft roligast med de senaste åren. Bra kampanj, lätt att anpassa till egen stad, kul idéer och lätt att styra så det blir fokus på rollpersonerna istället för storyn. Lätt att blanda eget material med färdigskrivna småäventyr (Oraklet i Silverägget i Kompendium 2 är fantastiskt!) som oftast håller riktigt hög kvalitet.

Om vi är lite mer ute i flummen är det nog Baron Münchhausen som gör mig gladast. Det blir alltid kul, även när det blir trögt med fantasin.

 

[Jocke]

Edge of Darkness
Mörkret Mellan Stjärnorna och Ur Afgrunden (sista delen I skuggorna är i mitt tycke lite mindre stäming än de två första)
Mutan Undegångens Arvtagare - särskilt andra delen om Nordholmina men allt är väldigt bra
Masks of Nyarlathotep
New York by Night

Är de köpegrejer jag kommer på på rak arm som fantastiska.

 

[DanielSchenström]

Min bästa upplevelse är inte från något köpäventyr utan från en av gruppens spelledares spelledande av gamla Aliensrollspelet. Han var/är helt enkelt väldigt bra på att skapa stämning med sina beskrivningar och detaljer. Kan faktiskt inte komma på nåt köpäventyr som kvalar in, men det jag spelat av DarkStryderkampanjen till Star Wars kommer närmast.

 

[Dr_Dängrot]

Ok vad svårt att banta ner det till ett par äventyr , precis som någon skrev när man var ung var ju varje äventyr man spelade det bästa och allt var nytt och magiskt .

 

[Rangertheman]

I modern tid har Törnetronen (Symbaroum) varit mycket bra, likaså Edge of Darkness (Call of Cthulhu), Chariot of the Gods (Alien RPG) och flera av äventyren till Hjältarnas tid.

 

[Mogger]

Som spelare:

• Konfluxsviten: Vi hade spelat en rätt lång kampanj i DoD som liksom aldrig tog slut. Det var jäkligt kul och den övergick sedan sömlöst till Svavelvinter. Jag minns inte riktigt hur men någonstans runt Kristalltjuren bytte jag RP. Det kan ha varit så att jag hade spelat O4Ö innan innan och hoppade över den delen. Minns inte riktigt, men hela upplevelsen var helt fantastisk. Jag håller nog O4Ö högst (som jag alltså spelade med en annan RP) då själva känslan att besöka Trakriens öar verkligen kändes på riktigt. Från Illubaurien till Albarunzia. Det var så levande, samtidigt som det var rafflande med allt som pågick runtomkring. Nu när jag tänker efter så tror jag att min RP lämnade gruppen och reste till Clusta Noba (och säkert dog). Det fanns liksom inget annat val. Jag förstod att det innebar att just den RPns äventyr skulle sluta där, men det var vad den handlade om. Iaf, en sjukt kul upplevelse!
• Undergångens arvtagare: Som SL är det nog det roligaste jag kört. Så färgstarkt och alla i gruppen hittade sina roller (även om en del strök med under resans gång). Det var ett spel och en kampanj som passade oss extremt väl. Tiden på Järnringens forum bidrog till stor del och gjorde det väldigt lätt för mig att behålla fokus och driva på kampanjen. Att jag började skriva officiellt material hjälpte naturligtvis också.

Ps. Vi har spelar väldigt roliga kampanjer i andra spel, men ofta helt hemmasnickrade, så jag räknar inte dessa. Dock, gemensamt för alla dessa upplevelser är att det för oss krävs 7-8 spelmöten för att det verkligen ska börja kännas.

 

[Mekanurg]

Jag har haft två riktigt bra spelledarupplevelser med kommersiellt publicerade äventyr:

• Twilight's Peak till original-Traveller, där äventyrarna är på jakt efter en "nedgrävd skatt" (lite mer komplicerat innehåll) på en oidentifierad värld. Utmaningen är att identifiera planeten och därefter hitta rätt plats på dess yta. Svårt och kul.
• Marsklandet. Under Ä-spels produktionsarbete speltestade jag innehållet med medlemmarna i Tolkiensällskapet Forodrims spelgille. Det blev jätteskoj.

 

[Sömniga Isaac]

Överlag instämmer jag i vad några lyft fram i tråden att de absolut bästa tillfällena i ett äventyr/scenario uppstått i äventyr som gruppen skapat själv eller äventyr/scenarier som skapats utanför tradd spektrumet av rollspel. För min del handlar det nog till viss del om att grupperna jag spelat eller spelett i första hand spelat hemmagjorda äventyr men även möjligheten att verkligen anpassa och skapa speltillfällen som bättre passar gruppens intressen.

Anledningen till att jag själv inte nämnde egenskapade äventyr/scenarier är för att de sällan har uttalade namn. Samtidigt brukar många av de hemmagjorda äventyren/scenarierna glida ihop med varandra och sakna tydliga gränser mellan varandra i grupperna jag spelat med. Med det sagt kul att se alla som nämner dessa äventyr/scenarier och än roligare att se alla svaren hittills

 

[ÅkeZorkh]

Bland egna "titlar" kan t ex "Konungens Egg", "Zarkhemys Dag" och "Myrmark" nämnas (Zanguina)

Vi spelade för flera år sedan en lång episk undergångskampanj där Asharien och Soldarn i princip utplånades. Sedan fortsatte vi spela återuppbyggnaden av området kring Jhamalo-Tamatz och en massa skit som hände efter det stora kriget.